I veckans bokbloggsjerka undrar Annika om vi tycker att förordet är viktigt.
Jag tycker inte att det är så himla ofta man stöter på förord i romaner, riktiga förord alltså, inte bara någon strof eller dikt. Men där det förekommer lägger jag nog inte så stor vikt vid det, beroende på hur ”intressant” det ser ut.
Efterord läser jag ibland (Ann Rosman brukar ha rätt intressanta, och Kristina Ohlssons till Davidsstjärnor var väldigt läsvärt) men inte alltid. Prolog och epilog läser jag till 99%. Någon gång har det hänt att jag inte läst en epilog, om jag känner mig nöjd och klar med handlingen, och inte vill veta mer!
Annonser
Jag läser för det mesta allt…Trevlig Helg!
Förordet måste ge något för att jag skall läsa det.
Samma här, så jag gluttar nog lite på det åtminstone 🙂
En som skriver fantastiska och intressanta efterord är Karin Alfredsson. Jag gillar att läsa författarens tankar och funderingar 🙂
Har inte löst något av henne. Kanske dags 🙂
Tror aldrig jag hoppat över en epilog! Jag tyckte också Kristina Ohlssons efterord den här gången var intressant och personligt.
Jag har nog bara gjort det en gång!
Jag läser nog det mesta utom tacken längst back.
Mia
Man kan ju smygglutta lite på det i bokhandeln ifall man är tveksam till köp.
Läsbläddra lite… 🙂
Jag har samma tankar om förorden och efterorden 🙂
Ja, inom facklitteratur är det ju mer en regel än ett undantag att det finns ett förord, men inom skönlitteraturen fick jag verkligen anstränga mig för att komma på förord som jag har läst. Har stött på det inom klassikerna, och Stephen King har skrivit några förord.
Ett riktigt välskrivet förord brukar dock verkligen berika läsningen 🙂
Ja, ett bra exempel på det är förordet i Edmund de Waals Haren med bärnstensögon! Det var iofs rätt segt, men intressant.
Prolog och epilog läser jag också. Tycker inte heller det är så ofta jag stöter på förord, men när jag gör det hoppar jag för det mesta över det.
Jag läser alltid prologer och epiloger, men däremot så är jag inte förtjust i förord 🙂