Kategoriarkiv: Recension

Lauren Graham – Someday, Someday, Maybe

Recension,

Gilmore Girls är en av mina favoritserier, så när skådespelaren bakom varmhjärtade och rappkäftade Lorelai – Lauren Graham – skriver en bok så måste jag förstås läsa.

someday

Av någon anledning har jag fått för mig att den är delvis självbiografisk eller åtminstone självupplevd. Det kanske är för att det skulle passa bra in i tiden? Boken utspelar sig 1995 i New York och handlar om Franny Banks, som flyttat till stan för att försöka försörja sig som skådespelare. Hon har gett sig själv en deadline på tre år och när boken börjar har hon bara ett halvår kvar. Anledningen till att hon ger sig just tre år är dels för att hon inte vill bli en av dem som hänger kvar och inte inser att hon misslyckats, och dels för att gamle pojkvännen från college, Clark, ska läsa tre år på law school och efter det tänkte de bli ihop igen. Om hon inte lyckas och bor kvar i New York, vill säga… Hon delar lägenhet i Brooklyn med college-kompisen Jane och Dan, som försöker försörja sig som manusförfattare.

Det börjar så smått lossna för Franny när boken börjar, hon ska gå på en riktig audition, får ett par halvkassa roller och kanske lyckas hon skaffa sig en agent?

Det här var verkligen härlig läsning. Det är en ljus, varm och fin stämning i boken och jag blir glad i hjärtat. Franny är rolig att läsa om, både i sitt agerande och sina repliker och det var ungefär det jag väntade mig av Lauren Graham. Så jag är nöjd och glad och hoppas att hon skriver flera böcker i framtiden. Det enda jag reagerade lite över i boken, var att Franny verkar så himla grön som skådis. Hon har ju ändå hållt på i två och ett halvt år. Även om hon inte haft så många auditions tycker jag att hon borde ha snappat upp en  del saker om hur det går till. Men ok, detta var 1995 och vi kunde väl inte googla precis allt vi ville veta… Frannys ”gröna” stunder är ändå väldigt roliga att läsa om!

Andra som läst och tyckt är Helena och Hyllan. En smakebit från boken finns här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel.

Someday, Someday, Maybe, 340 sidor (inbunden) Ballantine Books 2013

Bo Balderson – Statsrådet och döden

Recension,

Statsrådet och döden är den första kriminalromanen om statsrådet, skriven av pseudonymen Bo Balderson.

statsrådet och döden

Vem (eller vilka) som döljer sig bakom pseudonymen är fortfarande inte känt, vad jag vet. Jag har dock alltid sett Bo Strömstedt framför mig, av någon underlig anledning…

Som jag skrev i min smakebit från Statsrådet och döden, är den väldigt roligt skriven. Många fyndiga ord och uttryck, på så vis var det ett nöje att läsa. Men själva deckargåtan var faktiskt rätt trist, den var jag inte alls intresserad av, trots att jag brukar gilla pusseldeckare.

Statsrådet har sommarhus på en skärgårdsö, eller åtminstone vid vattnet, och berättarrösten adjunkten Persson, vars syster är gift med statsrådet, följer med ut till sommarhuset. Där umgås de med ett landshövdingspar, ett justitieråd, en medicine professor, en nobelpristagaränka och några till. Det begås ett mord i kretsen och statsrådet är ivrig att klara upp det, vid sidan av polisen (som är gammal elev till adjunkten). Naturligtvis finns mördaren i kretsen – men vem är det? Flera har motiv…

Det var roligt att ha läst en Bo Balderson, men jag är osäker på om jag kommer läsa fler, faktiskt.

Andra som läst och tyckt: Svenska Dagbladet och Fripp.

Köp den (som e-bok, pappersboken verkar vara helt slut!) på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Statsrådet och döden, 204 sidor (inbunden), min utgåva är från Albert Bonniers förlag 1968, finns återutgiven av Lindh & Co.

Khaled Hosseini – Och bergen svarade

Recension,

Brutna syskonband – går de att laga?

och bergen svarade

Det här är Khaled Hosseinis tredje bok, ett litet smakprov som jag valde ut härom söndagen finns här. Tidigare har jag läst Flyga drake, läs min recension här.

Och bergen svarade utspelar sig på femtiotalet och framåt i Afghanistan, Paris, Grekland och Kalifornien. Det är intressant komma till Afghanistan i litteraturens värld. Landet görs levande, färgglatt och mänskligt på ett sätt som man missar om man bara läser/hör om Afghanistan i nyheterna.

Pari och Abdullah är syskon, uppväxta i den lilla byn Shadbagh. Livet är svårt och deras pappa och styvmamma bestämmer sig för att mer eller mindre ge bort lillasyster Pari till det barnlösa paret Wahdati som styvfarbrorn Nabi arbetar hos. Pari är bara tre år gammal och snart glömmer hon bort sin gamla familj. Kommer syskonen hitta tillbaka till varandra igen?

Historien tar oss mellan den lilla byn Shadbagh, Kabul, Paris, den lilla grekiska ön Tinos, Kalifornien, vi rör oss mellan femtiotal och nutid, och mellan olika människor. Och ärligt talat tycker jag att det är rätt rörigt. Kapitlen är lite för långa för min smak och det tar ganska lång tid innan jag förstår vad kapitlets huvudperson har med Pari eller Abdullah att göra. Vissa kapitel och personer förstår jag fortfarande inte vad de egentligen tillför historien, även om de är intressanta stickspår. Ja, ja, det vore väl konstigt om man gillade allt man läste.

Men jag gillar Paris (båda Pari!) del av historien och det är intressant och rörande att läsa om syskonen som slits itu och hur de påverkar dem, och i förlängningen deras barn.

Recensionsdag är idag och många verkar gilla boken mer än jag – se vad Lotten, Alla dessa funderingar och Litteraturmagazinet tyckte!

Köp den på Adlibris, Bokus, Bokia eller CDON till exempel.

Och bergen svarade (And the Mountains Echoed) 361 sidor (inbunden) Wahlström & Widstrand 2013 – Stort tack för recensionsexemplar!

Chris Cleave – Little Bee

Recension,

En annorlunda historia!

little bee

Historien om Little Bee berättas ur två perspektiv; dels Little Bees, en tonårig tjej som flytt från Nigeria till England, dels Sarah O’Rourkes perspektiv. Sarah är mycket engelsk, journalist, nybliven änka och mamma till 3-åriga Charlie som låtsas vara Batman. Sarah och Little Bee möttes på en strand i Nigeria dit Sarah och hennes man Andrew hade åkt för att lappa ihop sitt äktenskap. De blir vittnen till, och medverkar på sätt och vis på ett hörn i, en hemsk händelse som kommer att påverka alla deras liv väldigt mycket. De tror till och med att Little Bee dör.

Men det gör hon inte. Hon tar sig till England och får sitta två år på en låst flyktingförläggning innan hon kommer ut. Under tiden har hon lärt sig engelska såsom drottningen talar den, och hon ger sig av för att söka upp Andrew och Sarah.

Jag tycker att Little Bees perspektiv och kapitel är intressantast, särskilt i början finns så många intressanta reflektioner om språket. I början tycker jag att kapitlen är för långa, de blir dock kortare mot slutet av boken.

Little Bee är en väldigt intressant, engagerande och fin historia som jag dessvärre inte riktigt förstod slutet på…

En liten smakbit av boken och några andra tankar om den kan man läsa här. Jag läste den på svenska för att jag var lite lat, och det ångrade jag faktiskt. Det är nog roligare att läsa den på engelska om man behärskar nyanserna i språket. En anledning att jag ville läsa den på svenska var också omslaget, som jag tycker är finare på den svenska utgåvan.

Andra som läst och tyckt är Annika Koldenius, Fiktiviteter, Kulturbloggen och Bokmoster.

Köp den på Adlibris, Bokus, Bokia eller CDON. Chris Cleaves blogg kan man läsa här.

Little Bee (Originalets titel är The Other Hand, men finns nu även som ”Little Bee” även på engelska), 310 sidor (pocket)  Brombergs 2011.

Simona Ahrnstedt – De skandalösa

Recension,

Jag har en ny favoritförfattare!

9781352_De_SkandlosCMYK_9273

I rask takt har jag här på försommaren läst Överenskommelser, Betvingade och nu De skandalösa. Jag var ju tidigare lite skeptisk mot genren romance, men i Simona Ahrnstedts tappning gillar jag romance väldigt mycket.

Huvudpersonerna är ganska lika varandra genom de tre böckerna och även om miljön (slottet Wadenstierna) återkommer i alla inger de ganska olika känslor allihop. Överenskommelser utspelar sig i slutet av 1800-talet, Betvingade i mitten av 1300-talet och De skandalösa under 1600-talets slut. Stormaktstiden är nog min favorit av dessa. Jag gillade att läsa om stormaktstiden redan i skolan, och det kanske inte är så konstigt att just den perioden lärdes ut så nogsamt. Rätt stor kontrast om man jämför med dagens Sverige.

Nåväl. I De skandalösa får vi träffa fröken Magdalena Swärd och greve Gabriel Gripklo. Magdalena Swärd är fattig men bildad och har mycket skinn på näsan – Gabriel Gripklo är en kvinnokarl, onödigt rik och excentrisk. De avskyr varandra från första stund men självklart finns det en attraktion där under ytan som de varken kan eller vill ignorera. Det är bara det att fröken Swärd är anställd som sällskapsdam och förkläde för den unga (och bländande vackra) friherrinnan fröken Venus Dag och Natt. Båda familjerna Dag och Natt och Gripklo ser framför sig en allians mellan Venus och Gabriel. Men är det vad de båda vill? Och vad vill fröken Swärd?

Det låter kanske lite larvigt, upplägget, men det fungerar väldigt bra. Jag får känslan av att Simona Ahrnstedt gör mycket research, och det ger både trovärdighet och läslust. Sedan får historien även en twist av ett hemligt avtal, bland annat. Jag ska inte avslöja för mycket… Läs!

Köp den på Adbibris, Bokus, Bokia eller CDON.

De skandalösa, 338 sidor (inbunden) Damm förlag 2013. STORT tack för recensionsexemplar!

Simona Ahrnstedt – Betvingade

Recension

Jag gillade verkligen Överenskommelser så det var inte ett svårt beslut att impulsköpa Betvingade i pocket.

 betvingade

Men hade jag inte läst och gillat Överenskommelser hade jag nog inte blivit så lockad av Betvingade. Baksidan låter så här:

Sverige 1349

En medeltid som du aldrig mött den förut

En egensinnig kvinna

Illiana Henriksdotter. Hårt hållen och strängt fostrad. En intelligent ung kvinna av hög börd, skicklig på alla de örter som helar – och dödar.

En ärrad krigare

Markus Järv. Räddad från död och tortyr som barn, traumatiserad och brutal som vuxen. Riddare och kungens närmaste man

En passionerad resa

Olika som natt och dag, är Illiana och Markus bar överens om en sak: De vill inte ha med varandra att göra. Men ödet vill annorlunda och tillsammans tvingas de ut på en resa fylld av mod, växande åtrå och en livsfarlig fiende ur det förflutna.

Det är lite för film-trailer-aktigt för att locka mig enbart på baksidestexten. Men jag gillade Betvingade riktigt mycket. Den starka, envisa, egensinniga Illiana och den buttre, hårde, hänsynslöse Markus Järv, hatkärlek – vilka klichéer! Men Simona Ahrnstedt får det att funka. Hur gör hon egentligen?! Delvis beror det säkert på research. Utan att egentligen veta det så tror jag att hennes böcker är ganska väl researchade, de känns åtminstone trovärdiga i sina beskrivningar av folk och miljöer. Ibland kanske jag tycker att språket (det talade) känns lite väl modernt.

En smakbit (på söndag) från Betvingade finns här.

Betvingade är den andra boken om slottet Wadenstierna, och den tredje – De skandalösa – är just utkommen och dessutom just hemkommen till undertecknad. Lycka! En fin detalj på Betvingade förresten – på omslaget finns det silverslingor i det blonda håret som jag antar är Illianas.

Köp boken på Adlibris, Bokus, Bokia eller CDON, till exempel.

Andra som bloggat om boken är: Paperback lover, CRM Nilsson, Books on my mind och Bokdivisionen.

Betvingade, 2012, 368 sidor (pocket) Damm förlag

Andrew Kaufman – Den krympande hustrun

Recension,

Den krympande hustrun beskrivs på omslaget som en konfekt, en vuxensaga. Det stämmer rätt bra!

krympande hustrun

Det är en kort berättelse om en kille som rånar en bank, eller snarare om dem han rånar. Han rånar inte banken, utan kunderna. Och han rånar dem inte på pengar, utan på varsitt föremål med affektionsvärde.

Sedan börjar det hända märkliga saker med de som blivit rånade….

Detta är en kortroman på 102 sidor i pocket. Nästan en lång novel (jag vet inte var gränsen går) och den är till formatet perfekt att läsa mellan annat. Den utspelar sig i Kanada men i en ganska konstig verklighet. Jag vill inte säga för mycket men då titeln är Den krympande hustrun kanske jag även kan avslöja att ett barn i boken börjar bajsa pengar?

Roligt, varmt och skrivet med eftertanke och medkänsla. Och mycket snyggt illustrerad av Stina Wirsén!

Andra som läst och tyckt är SvD, Bokhora, Annika Koldenius och Feelgoodbibliotekarien (som lyssnat på ljudboken).

Den krympande hustrun (The Tiny Wife) Printz Publishing 2012.

Max Brooks – Världskrig Z

Recension,

Zombies, alltså! Läskigt.

z

Det fina med att vara med i en bokcirkel är att man får läsa saker man annars inte skulle givit sig på, och så ligger det till för mig med Världskrig Z. Den ska diskuteras på bokmiddag ikväll.

Jag är glad att jag försökte läsa denna, och jag är lite ledsen över att jag inte slutför den. Men jag är lite för äckelmagad, eller vad säger man?! Läs min smakbit, så förstår du vad jag menar.

Det är en intressant bok, som känns ganska aktuell. Författaren har lyckats göra denna otroliga fiktion verklighetsnära, och det är inte utan att jag börjar fundera på vad som ligger bakom världspolitiken. Inte så att jag tror på zombies, men kanske på att det inte alltid är sanningen man hör som motiv till allt som händer i världen.

Men tyvärr, det är lite för läbbigt för mig. Alltså:

Men pojken gjorde ett ryck till, och jag hörde hans vänstra arm brytas av. Vassa ändar av både strål- och armbågsben stack ut genom hans gråaktiga kött. Även om pojken inte skrek till, eller ens verkade lägga märke till det, var det tillräckligt för att de båda hjälpredorna skulle studsa tillbaka och springa ut ur rummet.

Zombies, alltså! Läskigt.

Simona Ahrnstedt – Överenskommelser

Recension

Jag hade lite blandade förväntningar inför läsningen av Överenskommelser.

Jag hade hört mycket gott om författaren, men var samtidigt lite skeptisk till genren ”romance”. Den romance jag läst (Femtio nyanser som jag inte ens läste ut och För dig blottad) tyckte jag väl var sådär. Men Överenskommelser var annorlunda!

9789173516587

Beatrice Löwenström bor hos sin kusin med familj sedan några år då båda hennes föräldrar dött. Kusinen Sofia älskar Beatrice som en syster, men resten av familjen (speciellt farbrodern) har svårt för Beatrice. Hon passar inte in; hon är alldeles för frispråkig, hon är intelligent och visar det och så har hon eldigt, livligt rött hår. Beatrice träffar Seth Hammerstaal, en känd och åtråvärd ungkarl, på Operan i Stockholm 1880. Attraktionen är omedelbar men det finns många hinder för deras relation. Kvinnan var ju inte direkt fri på den här tiden…

Det här är i grunden en ganska vanlig kärlek-med-förhinder-historia, men jag förundras och förvånas över hur många vändningar den tar, och detta utan att det blir tjatigt eller larvigt på något vis. Jag blir riktigt engagerad och karaktärerna stannar kvar hos mig. Det var en del sexscener i boken, men inte alls så explicita som i de andra romance-böckerna jag läst (se ovan), och jag tycker bättre om detta.

Jag gillar Ahrnstedts sätt att berätta – ur olika perspektiv, men diskret på något vis. Det blir inte övertydligt, typ kursiv stil, eller rubriker i stil med: Seth tänker, men läsaren förstår snabbt vems perspektiv man får. Snyggt gjort!

Vad jag förstår är detta Ahrnstedts debutroman och en mycket bra sådan! Jämförelsen med Jane Austen tycker jag haltar lite, dock… Ahrnstedt verkar förresten ha kvalat in på min auto-buy lista, för idag nappade jag åt mig Betvingade i bokaffären, på ren impuls (jag betalade för den, alltså).

Andra som bloggat om boken är Bokhora, Pocketlover och CRM Nilsson.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia, till exempel.

Överenskommelser, 379 sidor (inbunden) Damm förlag 2010

Simona Ahrnstedts hemsida/blogg hittar du här

Manne Fagerlind – Berg har inga rötter

Recension

Fick låna denna av en kompis att läsa. Detta är ju en ganska hyllad debut, så jag tänkte varför inte?!

9781354_Berg_hainot_8027

Det är en intressant historia om en man, en ganska nybliven pensionär, som sakta blir dement. Det är kusligt att läsa, men språket hindrar mig lite.

En del recensenter har hyllat boken bland annat för språket, men jag fixar det inte riktigt. Det är SÅ beskrivande att jag blir matt; luften dallrar, (kaffe)kannan fräser astmatiskt, smärtan spann i vävnaderna som en slöande tiger, någon är klädd med uttänkt ledighet, och en trappuppgång med marmor i så många färger att den liknade ett förstenat kalejdoskop…

Språket nog inte dåligt, men lite för mycket för mig. Jag får känslan av att författaren vill klämma in så många adjektiv och beskrivningar som möjligt för att få språket målande och engagerande, men det hänger ju inte bara på det?!

Jag har ju inga regler om att jag måste läsa ut böcker, så denna slutade jag faktiskt läsa en bit in.

Andra som läst och tyckt är Lottens Bokblogg, Enligt O och Breakfast Book Club.

Berg har inga rötter, Damm förlag 2012