Louise Boije af Gennäs – Blå koral

Recension

Blå koral är andra delen i en trilogi om sex vänner under 2000-talets första decennium. Den första heter Högre än alla himlar och den tredje vet jag varken vad den heter eller när den kommer.

blå koral

En smakbit från Blå koral finns här.

Pella och Stefan, Victor och Sanna, Jalle och Liv.

Pella och Victor är kusiner, Stefan och Liv är syskon. Pella och Stefan är gifta och har två barn, Victor och Sanna gifter sig och får barn i första boken, Jalle och Victor är barndomskompisar och Jalle är även nära kompis med Liv. Tillsammans är de ett sammansvetsat gäng, trots sina stora olikheter. Det första decenniet på 2000-talet är händelserikt och det är intressant, så här några år i efterhand, att läsa om vad som hände då.

Blå koral utspelar sig mellan hösten 2004 och hösten/vintern 2006 och det händer ganska många dramatiska saker i Sverige och världen; Tsunamin i Sydostasien, stormen Gudrun i Sverige/Småland och så blir det maktskifte i Sverige hösten 2006. Det är intressant (men inte alltid så kul) att tänka tillbaka på vad man själv gjorde och vad som hände i ens eget liv, samtidigt som man läser om dessa karaktärer.

Dessa stora saker som händer – naturkatastrofer, sorger, slitningar, framgångar och bakslag – gör att vänskapen sätts på ganska hårda prov emellanåt och delvis också formas om.

Om Högre än alla himlar till stor del handlade om och berättades ur Sannas och delvis Pellas perspektiv, är Blå koral i huvudsak Victors bok. Han var tidigare en ganska otydlig och osympatisk karaktär men här växer han till viss del och blir mer intressant. Boken berättas ibland tydligt ur Victors perspektiv men ibland helt neutralt och det är väl inte helt lyckat att blanda berättarperspektiven så.

Jag tycker mycket om Louise Boije af Gennäs som författare och kan särskilt rekommendera Stjärnor utan svindel. Men på senare tid har jag förstått att en del inte gillar hennes sätt att skriva, att det är för mycket ord och att dialogerna är tillgjorda och osannolika (se SvD:s och Bokhoras recension nedan). Någon dialog har jag väl studsat lite på, men annars är inte det ordrika språket något jag reagerar på direkt. Jag tycker att det flyter på bra och jag klämde dessa 674 sidor på två dygn, vilket är ganska ”snabbt” för att vara mig. Men ok, jag var ledig och låg och läste på skärgårdsklippor och i hängmattor…

Jag gillade både Högre än alla himlar och Blå Koral och kommer definitivt att läsa den avslutade boken i trilogin!

Andra som läst och tyckt är Erica Treijs på Svenska dagbladet, Johanna Ögren på Bokhora, Pocketlover, Boken är tankens barn och dagensbok.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Blå koral, 674 sidor (pocket), Månpocket 2013

En smakebit på söndag: Blå koral

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Jag har precis läst ut Blå Koral av Louise Bojie af Gennäs, men bjuder på en smakebit från den ändå för jag vet inte riktigt vad jag ska läsa härnäst. Antagligen blir det Kvinnan i rummet av Jussi Adler Olsen.

blå koral

Men, Blå koral. Det är del två i en trilogi om vännerna Pella, Stefan, Victor, Sanna, Liv och Jalle som utspelar sig under det nya millenniets första decennium. Högre än alla himlar täckte år 2000-2004 och Blå Koral utspelar sig mellan 2004 och 2007. Den handlar om deras vänskap och relationer, speglar vad som händer i Sverige och världen och om inte annat är det ganska intressant. Min smakebit kommer från sidan 114 där syskonen Stefan och Liv sitter och pratar en kväll. De befinner sig på gården i Småland som Stefan har köpt och håller på att rusta upp. De förlorade sina föräldrar som unga vuxna och jag tycker deras samtal efter middagen fångar precis hur det här (dessvärre vet jag):

”Tänker du ofta på dem?” sa Stefan. ”På mamma och pappa.”
Det blev tyst en stund medan Liv tuggade och funderade.
”Kanske oftare än jag är riktigt medveten om”, sa hon till sist. ”Det är inga långa tankar, mer som impulser. En minnesbild här, en skärva där. Jag associerar till dem ganska hastigt, som nu med maten, och sedan tänker jag på något annat. Det är tretton år sedan, det är väldigt länge.
Stefan sa ingenting.
”Du då?” undrade Liv. ”Tänker du på dem?”
”Jag tänker nog mest på vad de går miste om att uppleva”, sa Stefan. ”Och vad vi går miste om att visa dem. Som den här gården, till exempel. Jag skulle ha älskat att få ha dem här.”

Louise Boije af Gebnäs är en ganska pratig författare och ibland är hennes dialoger lite krystade och högtravande. Men den här, som sagt, är precis på pricken.

Om du vill läsa flera smakebitar, titta in hos Flukten fra virkeligheten! Trevlig söndag!

Att lära genom att läsa

Bloggutmaningar

I veckans jerka undrar Annika:

Har du läst någon bok/några böcker som har lärt dig någonting om historia, konst, musik, vetenskap etc?

Lärt mig vet jag inte. Jag försöker alltid att praktisera viss källkritik och allra oftast läser jag ju skönlitteratur, alltså hitte-på. Men inspirerad och intresserad blir jag nästan alltid när jag läser någon bra bok.

Historiska romaner tycker jag är intressant och till exempel mastodont-släktkrönikan Sagan om Isfolket, som jag läste i tonåren, fick mig intresserad av historia. Sedan kan det ju vara enstaka romaner som väcker intresset också.

Men det här med inspiration tycker jag är intressant. Jag har ett par-tre böcker jag blir väldigt inspirerad av att läsa. Kanske inga Nobelprisvinnare, men ändå. En av dem är Being Alexander av Nancy Sparling. Den handlar om Alex som går från att vara mesen Alex till alfahannen Alexander. Det är något med hans omdaning som får mig väldigt inspirerad. Kanske ska läsa om den, det var nästan ett år sedan jag läste om en bok…

Jag älskar att lära mig nya saker, så det ska bli spännande att se vad de andra jerka-deltagarna skriver om!

Bästa boken i Juli var…

Listor, Reflektioner

I Juli läste jag 9 böcker och hade ett något slags amerikanskt tema, alltså att jag läste böcker av amerikanska författare.

Graham Lauren Someday, Someday, Maybe
Salinger JD Franny och Zooey
Levithan, Cohn David, Rachel Nick & Norahs Infinite Playlist
Kennedy Douglas Five Days
Flynn Gillian Vass egg
Read Cornelia The Crazy School
Day Sylvia Älska
Kennedy Douglas The Dead Heart
Jaffe Rona Det bästa av allt

Förutom dessa påbörjade jag även Kampen om Järntronen av George R.R. Martin.

5 av 9 böcker läste jag på engelska, och det är väl helt ok även om jag har som ambition att läsa brittiska och amerikanska böcker på engelska, det är ju oftare bättre så.

4 av 9 böcker var av för mig nya författare (Lauren Graham, David Levithan och Rachel Cohn, Gillian Flynn och Rona Jaffe). Kul att upptäcka nytt! Gillian Flynn kommer jag nog läsa mera av, men på engelska tror jag.

Utmaningarna då? JD Salingers Franny och Zooey stod på min boktolva och den är jag i fas med. Lite synd att jag inte hade satt upp Douglas Kennedy på min Författarfemma, bara… Författarfemman tänkte jag åtgärda lite i augusti.

Vilken bok var bäst, då?

Som alltid är det svårt att säga. Lauren Grahams bok var en jättefin debut och fick mig på varmt och ljust humör. Five Days var intressant och det var skönt att upptäcka att Kennedy fortfarande håller. Det bästa av allt var en härlig berättelse och kan väl beskrivas som en Mad Men-historia i förlagsbranschen med kvinnor i huvudrollerna. Så någon av dem blir nummer ett.

Vilken bok var sämst, då?

Tja, det blir nog dött lopp mellan Franny och Zooey (får jag någonsin komma in i USA igen nu?) och Älska. Jag kämpar fortfarande med Kampen om Järntronen…

Det var roligt att ha ett amerikanskt tema, och lätt att följa eftersom jag hade en massa amerikanska böcker på lut. I augusti blir det inget tema, bara lustläsning!

Cornelia Read – The Crazy School

Recension, , ,

Bok nummer två om den rappkäftade och varmhjärtade Madeline Dare utspelar sig på en internatskola för störda tonåringar.

thecrazyschool

Delvis på grund av vad som hände i A Field of Darkness (min recension) så vill Madeline och hennes man Dean byta miljö, varför de flyttar till Massachusetts och Berkshire-bergen (om jag förstått geografin rätt). I förra boken var ju Madeline journalist på en lokalblaska och även om hon har bytt jobb nu och är lärare på skolan, har hon kvar sin journalist-näsa.

Skolan är skum, för att inte säga crazy. Grundaren av skolan, David Santangelo, har lite konstiga idéer om pedagogik och alla, både elever och lärare, måste gå i terapi på campus och helst också bo på där. Madeline är skeptisk mot allt (så klart!) redan från början, men hon måste ta jobbet eftersom hennes man Dean blev arbetslös i samband med deras flytt.

Det finns väl en eller annan elev och lärare som verkar hyfsat vettiga, men de flesta är mer eller mindre konstiga och skolan känns som en enda stor sekt. Både koffein och tobak är förbjudet på campus, och Santangelo drar sig inte för att använda märkliga bestraffningsmetoder och det konstiga är att de flesta lärarna köper hela paketet utan att ifrågasätta honom.

Två elever dör (är det självmord eller mord?!) och även Madeline befinner sig i livsfara. Hon dras in i en polisutredning och vet inte riktigt vem eller vilka av sina kollegor hon kan lita på…

Jag hittar inte så många svenska recensioner, förutom av Dark Places-Helena. Så klart, det var ju hos henne jag blev tipsad om Cornelia Read! Författarens hemsida hittar du här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

The Crazy School, 326 sidor (pocket) 2011, Grand Central Publishing

De viktiga kapitlen

Läser just nu, Reflektioner, , ,

När jag nu kämpar med Kampen om Järntronen (A Game of Thrones) inser jag hur viktigt jag tycker det är med kapitelindelning.

Kampen om Järntronen är verkligen läsning utanför boxen för mig. Det är fantasy, en tegelsten och utspelar sig i en helt annan värld. Jag har svårt med den dels på grund av det, och dels på grund av att det är så himlans många namn hela tiden. Jag har börjat skriva upp dem vid sidan av…

Det som dock underlättar läsningen är att det är relativt korta kapitel, så jag kan läsa en liten stund, lägga ifrån mig boken (eventuellt läsa något annat) och ta upp den igen. Hade det inte funnits några kapitel hade det här nog varit ett omöjligt projekt.

Det är inte ofta, men ibland stöter man ju på en bok helt utan kapitel, där historien bara fortsätter och fortsätter. Ett sådant exempel är Doris Lessings Det femte barnet, men där fungerade det ändå ganska bra. Det fanns ett flyt i den berättelsen, men det bar mig ändå lite emot att lägga ifrån mig boken mitt i, liksom.

Ytterligare ett exempel är JD Salingers Franny och Zooey, som bara består av två delar, Frannys och Zooeys. Där tycker jag inte att det fungerade lika bra, men det beror säkert på att jag inte gillade boken…

Kapitel, alltså. Viktiga för min läsning!

Gillian Flynn – Vass egg

Recension,

Gillian Flynn har värmt min hylla i många år nu, och eftersom jag läst så många hyllningar av henne var jag minst sagt nyfiken på Vass egg, hennes första bok.
vass egg

Camille Preaker bor och jobbar i Chicago som reporter. Hon ska nu bevaka ett mord och ett försvinnande, båda på flickor i tio-årsåldern, i sin hemstad Wind Gap, Missouri. Camille har ett mycket komplicerat förhållande till hemstaden och inte minst sin mor och styvfamilj, så det är inte utan tvekan hon åker dit och bevakar händelserna. Den försvunna flickan hittas mördad när Camille är där och det verkar som att båda händelserna kan vara kopplade till Camilles barndom och familj på något vis…

Flynn skapar en kuslig stämning och håller den genom hela boken, man får en känsla av att vad som helst kan hända.

Jag gillade den här boken, den var både spännande och lättläst men ändå inte lättviktig. Men, det finns ett stort MEN. Översättningen var bitvis riktigt dålig, och dessutom hade boken genomgående många korrekturfel. Jag läser gärna mer av Flynn men då kommer jag definitivt att läsa på engelska!

En smakebit från boken finns här.

Andra som läst och tyckt är: Annika, Bibliotekskatten, Enligt O och Fiktiviteter.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel (Den verkar vara svår att hitta på svenska så läs den på engelska istället, översättningen var ju ändå kass)

Vass egg (Sharp Objects), 309 sidor (inbunden), Jentas förlag 2006.

En smakebit på söndag: Det bästa av allt

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Det amerikanska temat går bra! Nu läser jag Det bästa av allt, av Rona Jaffe. Den handlar om fyra tjejer i tjugo-trettioårsåldern som arbetar på ett förläggarkontor i New York i början av femtiotalet. Lite som teveserien Mad Men. Boken är skriven 1958, så det känns autentiskt, liksom.

Min smakebit kommer från sidan 30 där April Morris, som just flyttat till New York från Colorado, presenteras:

En platsannons väckte hennes intresse. Hon gick till byrån och de skickade henne till Fabian publications. Helst hade hon velat ha ett av nittio-dollar-i-veckan-jobben, men detta var hennes första arbete och hon fick rådet att ta det och vara glad åt yrkeserfarenheten det gav. Alla flickorna i skolan där hemma hade slukat Unveiled – det var bara tre år sedan hon själv vuxit ifrån den. Sanningen att säga tyckte hon att det skulle bli riktigt spännande att arbeta på en tidningsredaktion som hade hjälpt till att bygga upp många av hennes felaktiga föreställningar om livet. Dessutom läste hennes mormor The Cross. Hon skrev genast hem och berättade om sitt nya arbete, och upplyste också familjen om att hon inte tänkte komma hem igen, i varje fall inte i första taget.

Flera smakebitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten!

20130728-113420.jpg

Douglas Kennedy – Five Days

Recension

Douglas Kennedy är en av mina favoritförfattare, alla tider, alla kategorier. Jag har läst allt skönlitterärt han skrivit, förutom The Dead Heart, men det har det blivit ändring på nu under semestern. Recension av den nästa vecka.

Five Days var riktigt njutbar!

five days stor?

Five Days är ingen cancerbok, som man kan tro om man bara läser de första sidorna, eller min smakebit. Five Days handlar om Laura, som arbetar som teknolog; hon kör en stor scanner på ett sjukhus och är den som sprutar in kontrastvätskan och den första som får se om det finns eventuell cancer hos en patient. Eller om det inte finns. Men hon kan inte ge några besked, eftersom hon inte är läkare. Hon har istället övat in olika fraser som inte ger patienten besked, men de får i alla fall höra något efter undersökningen.

Sedan ungefär tjugo år är hon gift med Dan. De har två barn och bor i ett hus, men är inte särskilt lyckliga. Hon går till jobbet men har svårare och svårare att hantera all den sjukdom hon får se, och Dan är arbetslös. Äktenskapet är mer eller mindre kärlekslöst men Laura har liksom nöjt sig med det. Eller finns det mer att få ut av livet? Laura åker på en konferensresa till Boston. I hotellets lobby möter hon en person som får henne att omvärdera sitt liv lite. Hon kanske inte behöver nöja sig?

Den här boken är fint berättad, ur Lauras perspektiv. Det är intressant att läsa om hennes förhållande till både Dan och sina barn och till sitt jobb. Den här personen som hon möter i hotellets lobby är också intressant att läsa om, att följa deras samtal (de är båda förtjusta i ord och det är roligt att läsa men blir kanske svårt att översätta) men någon stans in i den här parallell-historien tycker jag det går lite för fort, vissa saker som sägs känns inte helt trovärdiga. Men allt runt omkring är så bra, så det kan jag ha överseende med.

Mer vill jag inte säga. Läs!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Jag hittar inga svenska recensioner, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att detta är en riktigt bra bok!

Bokbloggsjerka om intressanta karaktärer

Bloggutmaningar, , ,

I veckans jerka frågar Annika efter exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Jag håller med Annika om Elly Griffiths; Ruth Galloway, Harry Nelson och Cathbad vill jag bara läsa mer och mer om, och hon har lyckats beskriva dem så att de känns levande och nästan som ens egna vänner.

Jag kommer dragande med Douglas Kennedy också. Som vanligt! I Five Days (recension imorgon!) är huvudpersonen Laura intressant att läsa om, likaså personen hon träffar, men också ”birollerna”, hennes två barn. De ger färg och djup åt henne.
Och i min favorit-Kennedy, The Pursuit of Happiness, finns också många intressanta karaktärer, bland annat huvudpersonen Sara Smythe.

Sist men inte minst, Fredrik Backman. En man som heter Ove. Ove, alltså… Jag har svårt att beskriva Ove, han måste läsas! Min recension finns här.