Ordbajsarna som åkte ut

Boktips,

Jag läser ju ytterst sällan ut böcker jag inte gillar. Och jag gör inget undantag för bokcirkel- eller utmaningsböcker. Det finns så många bra böcker i världen, varför ska man läsa sådant man inte gillar? Det viktiga tycker jag är att pröva på! Och där är ju cirklar och utmaningar bra. Några har som regel att de ska läsa ett visst antal sidor, 50 eller 100 kanske men jag tänker mer att jag ska ge varje bok en ärlig chans, om jag nu av någon anledning börjat läsa den.

I augusti har jag lagt ifrån mig två böcker olästa. En boktolve-bok och en bokcirkelbok.

Kampen om järntronen av George R.R. Martin tragglade jag mig igenom 176 sidor av innan jag gav upp. Den är på totalt 716 sidor och den var verkligen inget för mig. Tusentals namn, fantasy, och kapitel uppbyggda efter karaktärer och inte efter handling var tre saker som gjorde att jag inte läste ut. Om jag hade sett teveserien Game of Thrones kanske jag hade fixat det, men jag har en känsla av att den inte heller är något för mig.

kampen-om-jarntronen

Anders Paulruds Som vi älskade varandra har värmt min hylla i flera år och jag tyckte verkligen den verkade bra på baksidan.

som vi älskade varandra

Men blablablabla… Den läste jag 95 av 283 sidor av och den var visserligen lättläst men det var bara babbel om karaktärerna Anders och Solveig, Mikael och Karin och så Harry. Och ett hus i Karlskronas skärgård. Jag fick den där känslan att ”vem bryr sig” och då är det inte kul att fortsätta läsa. Jag hade väl kunnat fortsätta läsa eftersom den ändå var lättläst så det hade gått fort – men det skulle ju ändå tagit värdefull lästid från en bok som skulle kunnat vara bra på riktigt.

Nu står båda dessa böcker i jobbets ”Donera-låna-läs-ta hem”-bibliotek. Från vilket jag i veckan tog hem Tove Klackenbergs Dömd på förhand och Linwood Barclays Vilseledd (Never Look Away).  Bra deal!

Om jag vann fem miljoner… Bokbloggsjerka

Bloggutmaningar,

Oj. Veckans jerka handlar om att besvara frågan:

Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner rikare?

Ärligt talat? Jag vet inte. Fem miljoner är fantastiskt mycket pengar, samtidigt som det inte räcker så långt beroende på vad man ska göra. Jag föreställer mig att jag vinner fem millar. Vad gör jag då? Sparar det mesta, ger bort lite och köper något bra/kul/behövligt.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver så mycket mer än det jag har. Eller så är det en inställning… Det mesta skulle jag som sagt spara – tänk vad skönt att ha en rejäl buffert! En del skulle jag ge bort, till någon jag känner som behöver kanske, och en del till någon organisation som gör viktiga saker, typ Svenska Freds.

Trevlig helg!

Åsa Larsson – Det blod som spillts

Recension,

I Det blod som spillts återvänder advokat Rebecka Martinsson till Kiruna under sin sjukskrivning efter händelserna i Solstorm. Hon vet inte om att en till präst mördats och att polisen tror att det är en copycat…

det blod som spillts

Åsa Larsson är förträfflig på att beskriva karaktärer tycker jag. Jag gillar Rebecka väldigt mycket, likaså Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. Jag vill fortsätta läsa mer och mer om människorna och miljön, men när jag tänker efter så tycker jag att den här deckarintrigen var ganska ointressant. Klart att jag undrade vem som gjort det, och hade mina aningar, men i backspegeln är det inte den spänningen jag tar med mig, utan just människorna och miljöerna.

Den senaste boken, Till offer åt Molok, föll jag ju verkligen pladask för men denna är inte i samma klass. Det är lite rörigt med tidsperspektivet, man hoppar fram och tillbaka i tiden och jag hade nog gärna sett att de hoppen hade annonserats lite mer. Och avsnitten om vargen hade jag nästan kunnat vara utan, även om de har viss relevans för historien.

Det här var nog något av en mellanbok men jag ser fram emot att läsa nästa, Svart stig!

En smakebit av boken finns här. Andra som läst och tyckt är Carolina läser, och dagarna går… och Onekligen.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Tematrio: Tegelstenar

Bloggutmaningar, , ,

I veckans tematrio ska vi berätta om tre minnesvärda tegelstenar.

Jag börjar med att fråga mig vad en tegelsten är… Minst 500 sidor? Jag läser inte så många sådana eftersom jag föredrar halvkorta till normalt långa romaner. Men några har jag läst på sistone och vill  lyfta fram:

1. Tillbaka till henne av Sara Lövestam, som jag läste i augusti. Verkligen fängslande!

tillbaka till henne

2. Blå Koral av Louise Boije af Gennäs, som jag också läste i augusti.

blå koral

3. Jane Austens samlade verk köpte jag i tegelstensformat och jag känner mig så …rik.

IMG_3281

Bästa boken i augusti var…

Listor

Jag läste en hel del i augusti, antagligen för att jag hade semester stora delar av månaden!

Jag inledde månaden med Döden, den avslutande boken i Jonas Gardells hyllade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar.

tatuh3

Sedan fortsatte jag med en annan trilogi, fast del två: Blå koral av Louise Boije af Gennäs. Hennes språk får stå ut med en del spott och spe, men jag gillar det!

blå koral

Sedan var det dags för sommarens snackis: 5:2-dieten av Michael Mosley och Mimi Spencer. Vilket löpsedelsutrymme den här ”dieten” fått!

5 2 dieten

Jag fortsatte med ett bokrea-fynd: Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet. Jag har del två och tre i serien hemma också, men fick inte någon vidare mersmak faktiskt. Fast jag har hört att de ska vara bättre.

Kvinnan i rummet

Sedan kom månadens upptäckt: Åsa Larsson! Jag läste Till offer åt Molok som är den femte boken om Rebecka Martinsson.

molok

För flera år sedan läste jag första delen, Solstorm, så det blev ett litet glapp där… TIll offer åt Molok handlar delvis om en folkskollärarinna i början av 1900-talet så det kändes logiskt att fortsätta med Tillbaka till henne av Sara Lövestam, som handlar om folkskollärarinnan Signe i början av 1900-talet och uttråkade Hanna i början av 2000-talet.

tillbaka till henne

Jag fortsatte med logiska steg: Tillbaka till henne handlar delvis om kärlek mellan två kvinnor och det gör delvis också Det blod som spillts av Åsa Larsson. Jag lyckades låna ihop de saknade delarna 2-4 i serien om Rebecka Martinsson så nu är jag back on track!

det blod som spillts

Hela semestern (som började i juli) hade jag försökt ta mig igenom Kampen om Järntronen. Jag har sagt det tidigare och det tål att sägas igen: Det var verkligen en kamp. Tråkigt nog vann jag den inte utan gav upp efter ca 150 babblande sidor med hundratusentals namn och karaktärer att hålla reda på. Verkligen inget för mig. Sorry bokklubben!

kampen-om-jarntronen

Så att avgöra vilken bok i augusti som var sämst är inte så svårt. Vilken som var bäst är alltid mycket svårare. Det blir nog oavgjort mellan Tillbaka till henne och Till offer åt Molok. Döden kommer inte långt efter heller men var inte min favoritdel i trilogin.

Allt jag läst i augusti har varit på svenska! Någon eller några böcker på engelska brukar jag ju få ihop varje månad annars. Får jobba på det i höst.

En smakebit på söndag: Den odödliga Henrietta Lacks

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Den här boken är fascinerande, den handlar om Henrietta Lacks och de celler som togs från hennes livmoderhals och som nu finns över hela världen och ligger till grund för mycket forskning och till och med nobelpris. Cellerna kallas ofta HeLa-celler och det är inte alla som vet vad upphovskvinnan hette – ibland kallas hon Helen Lane, till exempel.

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Min smakebit kommer från inledningen, sidan 11:

Det går inte att ta reda på exakt hur många av Henriettas celler som lever idag. En forskare har bedömt att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt på en våg skulle man finna att de vägde över femtio miljoner ton – en ofattbar siffra när man betänker att en enskild cell nästan inte väger någonting alls. En annan forskare har räknat ut att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt i rad efter varandra skulle de nå runt jorden minst tre gånger, över tio miljoner centimeter. Innan Henrietta blev sjuk var hon bara lite över en och femtio lång.

Lite torr smakebit idag kanske, men fascinerande!

I Rebecka Skloots original har hon försökt fånga tidens och familjen Lacks egna språk med många ”svarta” uttryck. Det ska bli spännande att se hur översättaren lyckas med sin ambition att ”överföra det till ett enkelt talspråk, med en aning tidsfärd men utan lokalfärg och med ungefär samma nivå av grammatiska avvikelser som i motsvarande repliker i originalet.” Jag gillar ju inte fejkade dialekter, men här kan det kanske funka, vi får se!

För fler smakebitar, besök Flukten fra virkeligheten!

Det är detaljerna som gör det!

Reflektioner

Så de får inte bli fel.

Man märker när en författare gjort sin research. Eller så tror man att man märker det i alla fall.

Jag läsår nu Åsa Larssons Svart stig, den tredje boken om Rebecka Martinsson. Åsa Larsson är jurist och kan sina saker. Jag tycker hon skriver trovärdigt om polisutredningar men vad vet jag – jag är inte polis. Men eftersom jag jobbar på en domstol så vet jag i alla fall några saker. Bland annat vet jag att åklagaren inte skriver domar (som chefsåklagare Alf Björnfot gör i Till offer åt Molok. Det gör domare på tingsrätten.

Och så vet jag att åklagarsekreterare (eller för den delen åklagarna) inte kallar till brottmålsförhandlingar (som de gör i Svart stig). Det gör handläggarna på tingsrätten. Jag tycker det är synd att Åsa Larsson gör sådana här misstag. Hon borde veta bättre – jag tror till och med att hon varit notarie på tingsrätten?!

Det gör också att jag börjar undra och ifrågasätta om det finns fler detaljer som inte stämmer? Åh, det känns så småaktigt att påpeka sådana här saker men jag är väl småaktig ibland då.

Sara Lövestam – Tillbaka till henne

Recension

Ett par skor, ett par glasögon, en linjal och en silverbrosch. Och så Hanna Johansson i början av 2000-talet, och Signe Sivander i början av 1900-talet. Fler ingredienser behövs inte i en riktigt, riktigt bra roman!

tillbaka till henne

Den här historien grep verkligen tag i mig.

Föremålen kommer i Hannas besittning genom en olycka, och det är som att de nästan talar till henne. Hon börjar använda dem och det påverkar henne. Vem var det som gick i de här skorna från början? Är det den personen som påverkar Hannas hållning när hon går i skorna? Är det glasögonens tidigare bärare som gör så att Hanna äntligen orkar säga ifrån till sin jobbiga mamma?

Hanna jobbar på Arbetsförmedlingen men trivs inte speciellt bra. Hon bor ihop med Johan men trivs inte så bra med det heller. Och hon är verkligen inte bekväm i sin relation till mamman, som aldrig försitter ett tillfälle att påtala vilka fel och brister Hanna har.

Hanna tar semester från jobbet, lägenheten och Johan och tar tåget ner till Småland, till den pensionerade auktionsförrättaren Erik som hon hoppas ska kunna hjälpa henne att få reda på mera om glasögonen.

Signe är folkskollärarinna i Tierp i början av 1900-talet. Hennes lärarkollega Anders har just fått en mycket högre löneökning än hon själv och nu är hon förbannad. I samma veva kommer några förespråkare för kvinnlig rösträtt till Tierp och föreläser, och Signes liv tar en ny vändning med kärlek och politik.

Vartannat kapitel får vi läsa om Hanna och vartannat om Signe. Det är imponerande hur Sara Lövestam lyckas förändra språket och rösterna mellan de olika huvudpersonerna. Det ligger nog en hel del research bakom den här boken och den känns väldigt gedigen. Jag älskar slutet på den här boken.

Och så är det det här med föremålen. Jag älskar sådana historier! En person hittar ett föremål och föremålet berättar en historia. Det skulle kunna vara på riktigt och det skulle kunna vara JAG som hittar ett sådant föremål. Nästa gång jag går i antikaffär eller på loppis kommer jag se sakerna med andra ögon och vara mer vaksam. Samma känsla fick jag till exempel för många år sedan när jag såg och läste Den oändliga historien av Michael Ende. Man hittar en bok på vinden och en helt ny värld öppnar sig. Det är en verkligt kittlande känsla!

En smakebit från boken finns här.

Andra som läst och tyckt är: Bokdivisionen (TACK för tipset!) Monicas Bokläsardagbok och Annika Koldenius.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Tillbaka till henne, 583 sidor (pocket) Pocketförlaget 2012

Bokbloggsjerka om efterlängtade böcker

Bloggutmaningar

I veckans jerka frågar Annika vilka böcker vi längtar mest av allt efter just nu.

Jag har flera böcker hemma och i paddan jag längtar efter att få sätta tänderna i. Wolf Hall av Hilary Mantel, Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot och så längtar jag till ikväll när jag fortsätter läsa Svart stig av Åsa Larsson.

Icke att förglömma: Donna Tartts nya, The Goldfinch, längtar jag också till. Oktober, tror jag det var!

Nybörjaren på e-böcker reflekterar

Reflektioner, , ,

Jag har bara läst ett par e-böcker hittills på min Letto-platta, men det kommer säkerligen bli många fler även om jag faktiskt inte är så förtjust i Letton egentligen.

Jag lockas av e-böcker för att jag är en liten tekniknörd. Jag har som sagt en Letto och en iPad (mini) och de har olika företräden, men nu läser jag mest på paddan. Det är ju så himla smidigt att kunna ha med sig hundratals böcker i handväskan! Ibland är de nästan gratis eller kostar kanske en tjuga. Som hittat!

Jag var lite skeptisk mot e-böcker först för jag trodde jag skulle sakna känslan av papper, doften.

Men det är inte doften och prasslet jag saknar, det är jag saknar mest att lätt kunna vända på boken och se omslaget och baksidan! Jag inser att jag gör det rätt ofta…

Jag har börjat tjuvkika lite i Den odödliga Henrietta Lacks  av Rebecca Skloot och jag saknar att kunna vända på boken och se fotot av Henrietta på omslaget!

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Ofta vill jag också titta på baksidestexten.

Utrymmet en e-bok tar (noll plats alltså) är både positivt och negativt för mig. Positivt som sagt att kunna ha med sig jättemegamånga böcker och aldrig vara utan (om inte plattan laddar ur förstås). Negativt för att jag inte ser och minns dem på samma sätt. Och så kan man ju inte klappa om dem som man kan med en fysisk bok.