Jag läser ju ytterst sällan ut böcker jag inte gillar. Och jag gör inget undantag för bokcirkel- eller utmaningsböcker. Det finns så många bra böcker i världen, varför ska man läsa sådant man inte gillar? Det viktiga tycker jag är att pröva på! Och där är ju cirklar och utmaningar bra. Några har som regel att de ska läsa ett visst antal sidor, 50 eller 100 kanske men jag tänker mer att jag ska ge varje bok en ärlig chans, om jag nu av någon anledning börjat läsa den.

I augusti har jag lagt ifrån mig två böcker olästa. En boktolve-bok och en bokcirkelbok.

Kampen om järntronen av George R.R. Martin tragglade jag mig igenom 176 sidor av innan jag gav upp. Den är på totalt 716 sidor och den var verkligen inget för mig. Tusentals namn, fantasy, och kapitel uppbyggda efter karaktärer och inte efter handling var tre saker som gjorde att jag inte läste ut. Om jag hade sett teveserien Game of Thrones kanske jag hade fixat det, men jag har en känsla av att den inte heller är något för mig.

Anders Paulruds Som vi älskade varandra har värmt min hylla i flera år och jag tyckte verkligen den verkade bra på baksidan.

Men blablablabla… Den läste jag 95 av 283 sidor av och den var visserligen lättläst men det var bara babbel om karaktärerna Anders och Solveig, Mikael och Karin och så Harry. Och ett hus i Karlskronas skärgård. Jag fick den där känslan att ”vem bryr sig” och då är det inte kul att fortsätta läsa. Jag hade väl kunnat fortsätta läsa eftersom den ändå var lättläst så det hade gått fort – men det skulle ju ändå tagit värdefull lästid från en bok som skulle kunnat vara bra på riktigt.

Nu står båda dessa böcker i jobbets ”Donera-låna-läs-ta hem”-bibliotek. Från vilket jag i veckan tog hem Tove Klackenbergs Dömd på förhand och Linwood Barclays Vilseledd (Never Look Away).  Bra deal!