Så de får inte bli fel.

Man märker när en författare gjort sin research. Eller så tror man att man märker det i alla fall.

Jag läsår nu Åsa Larssons Svart stig, den tredje boken om Rebecka Martinsson. Åsa Larsson är jurist och kan sina saker. Jag tycker hon skriver trovärdigt om polisutredningar men vad vet jag – jag är inte polis. Men eftersom jag jobbar på en domstol så vet jag i alla fall några saker. Bland annat vet jag att åklagaren inte skriver domar (som chefsåklagare Alf Björnfot gör i Till offer åt Molok. Det gör domare på tingsrätten.

Och så vet jag att åklagarsekreterare (eller för den delen åklagarna) inte kallar till brottmålsförhandlingar (som de gör i Svart stig). Det gör handläggarna på tingsrätten. Jag tycker det är synd att Åsa Larsson gör sådana här misstag. Hon borde veta bättre – jag tror till och med att hon varit notarie på tingsrätten?!

Det gör också att jag börjar undra och ifrågasätta om det finns fler detaljer som inte stämmer? Åh, det känns så småaktigt att påpeka sådana här saker men jag är väl småaktig ibland då.