5:2-dieten har verkligen varit poppis, särskilt sedan Michael Mosleys bok kom ut. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli sådant tryck på löpsedlarna som det faktiskt blev. Det är väl nyhetstorka i kombination med att folk vill få bort det där fluffet runt magen som en sommar med rosévin och chips kanske gav.

Min förutsägelse (se min recension av Mosleys bok) att någon av våra svenska kostentreprenörer skulle haka på visade sig helt sann. Fast det finns säkert ett gigantiskt spel bakom kulisserna som jag inte förstår mig på med lanseringsdatum och annat.

Ulrika Davidsson lanserades som 5:2-expert i Expressen och i september kommer hennes 5:2-kokbok. Vem är förvånad? Inte jag. Det som stör mig lite med våra svenska kostentreprenörer är att de verkar hoppa på allt. Man kan ju se det som… jag vet inte. Förändringsbenägenhet? Men jag tycker det börjar kännas lite oseriöst. Släpp fram någon annan, liksom. I helgen kunde man i Aftonbladet läsa hur hon gick ner 13 antal kilo med 5:2. Men vänta, om man nu är en kostexepert och har skrivit flera böcker om GI, Nya GI med GB, Detox, Raw Food, LCHF… borde man ha några kilon kvar att gå ner då? 5:2 är ju inte kopplat till vilken mat man äter direkt, och visst finns det vissa likheter mellan de andra kosterna hon skrivit om men jag är ändå lite skeptisk. Vad blir nästa grej?

Men det är klart att det finns kritiker! Eller åtminstone de som ironiserar, förlöjligar och gör sig lustiga. Eva Franchell på Aftonbladet kallar det för ”halvsvält”, till exempel. Jag tycker det är lite trist, samtidigt som det är nyttigt med ett annat perspektiv när saker blir så här hajpade som 5:2 blivit. Och jag kan definitivt se ett problem i att äta enligt 5:2-principen om man har/har haft ätstörningar eller sådana tendenser, eller någon i familjen som har det. Paolo Roberto tycker i samma tidning att vi istället ska leva som på Okinawa (om vi är kvinnor) och som på Sardinien (om vi är män) – om vi med 5:2 vill ha ett långt liv alltså.

Alex Schulman tycker (Aftonbladet igen!) att 5:2 är djävulsk eftersom den uppmuntrar till svält och hetsätning på samma gång. Det förvånar mig inte att han sticker ut hakan! Men återigen, det är bra med flera perspektiv…

Det har kommit, och kommer att komma flera kokböcker med specialiserade 5:2-recept; snart lanseras också Mimi Spencers 5:2-kokbok med förord av Michael Mosley. En ny ”grundbok” om 5:2 av Jaqueline Whiteheart är också på gång under förhösten, på Norstedts.

En av alla dieter/kosthållningar som Fredrik Paulún har haft sitt finger med i spelet om, är ISO-dieten. Men det verkar ändå som att Kristina Andersson som är hjärnan bakom den. Hon är förresten också tidningen ToppHälsas kostexpert. Om man är intresserad av kaloriberäknade recept, oavsett om man håller på med 5:2 eller inte, är ISO-kokboken ett bra alternativ. Många goda recept!

Det är så lätt för en del (som Alex alltså) att säga att det ju bara är att ”äta mindre och röra sig mer”, att man ska använda ”sunt förnuft” men det är inte så för alla. Vi har alla olika sockerkänslighet, en del av oss har störningar i ämnesomsättningen/sköldkörteln, andra har hög ämnesomsättning, vissa är smala på utsidan men feta på insidan, andra har perfekta värden men går runt med några kilo ”för mycket”. En del anser ju också att våra blodgrupper spelar roll! Och vilken ayurveda-typ man är; Vata, Kapha eller Pitta. Många är experterna som vill få oss att äta på ett speciellt sätt, vid vissa klockslag eller äta vissa saker. Andra experter vill berätta för oss hur, var, när och vad vi ska träna. Men desto fler är nog  de vanliga, icke-skolade, icke-utbildade självutnämnda experterna som tycker det är kul att kritisera, ifrågasätta och förlöjliga våra val.

Alla lika – alla olika. Live and let live. Eller i det här sammanhanget: Ät det du vill och mår bra av, och låt andra äta det de vill.

Smaklig spis!