Etikettarkiv: tatuh

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden

Tack Jonas! Det jag känner när jag läst alla tre Torka aldrig tårar utan handskar-böckerna är att jag är tacksam. Tacksam över att ha fått ta del av den här hemska samtidshistorien, för i ett långt perspektiv är 1980-talet samtid. Tacksam över att det ändå har varit så lätt att läsa allt det här hemska.

tatuh3

Den tredje och avslutade delen i Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin, Döden, är precis lika bra som de två första, Kärleken och Sjukdomen.

Den här trilogin är ju full av härliga karaktärer som tar lite olika mycket plats i de olika delarna. I Döden kommer vi tillbaka lite mera till Rasmus och Benjamin, detta ödesdömda kärlekspar. Vi vet ju hur det går. Inte bra. Men en del saker förvånar mig ändå, med precis hur dåliga de blir. En acceptans, även om den är tyst, i livet är inte detsamma som acceptans efter döden. Personer som jag tyckt riktigt bra om tidigare gör mig nu gruvligt besviken.

I Döden utvecklas Seppo, Lars-Åke och Bengt på ett fint sätt. Eller utvecklas, det kanske snarare är så att de tidigare mest varit konturer och att de nu färgläggs och fylls i. Och Benjamin, som vi får följa kanske allra mest, blir mig väldigt kär.

Och begravningarna. Jag förstår nog inte riktigt vidden av dem, hur många de var. Hymlandet med dödsorsaken, alla telegram och pengar till Cancerfonden… En begravning blir dock helt annorlunda – Pauls – och den är härligt rolig att läsa om.

Den här recensionen blev kanske mest babbel, men jag tycker det är svårt att samla ihop mig kring Döden. En del beror det säkert på att det gick tre veckor mellan läsning och recensionsskrivande (dumt) men en del beror nog också på att det var en ganska stark läsupplevelse och att man balanserar mellan fiktion och verklighet. Just det verkar det som att en del läsare tycker är jobbigt, men för mig berikar de mer dokumentära delarna romandelarna på ett väldigt starkt sätt.

Jag tror som många andra att Jonas Gardell har skrivit in sig i den svenska litteraturhistorien med denna fantastiska och hemska trilogi.

Snälla, läs!

Köp Döden på Adlibris eller Bokus till exempel. Här finns alla tre samlade.

Torka aldrig tårar utan handskar 3. Döden, 292 sidor (inbuden) Norstedts 2013

Jonas Gardell – Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen

Så kom Sjukdomen!

sjukdomen

Precis som Kärleken, är Sjukdomen en fantastisk bok. Vi fick så klart läsa mer om Rasmus och Benjamin, men även mer om Reine. Paul, som de flesta läsare och recensenter verkar älska, var inte med så mycket som jag trott. Det gjorde mig inget, han är inte min favorit. Men de här böckerna handlar såklart inte om vilken karaktär man gillar bäst!

Läsaren får ta del av de här killarnas hjärtskärande öden, förhållande till varandra, till sjukdomen, deras bitvis smärtsamma och hemska, bitvis härliga barndomar. Sjukdomen börjar så här:

I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids.

Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt.

På sängens kortsida var ett anslag uppsatt.

Får ej vidröras.

Det är ju helt hemskt. Jonas Gardell har en sällsynt förmåga att få det att knyta sig i bröstet på mig. Både i Kärleken och Sjukdomen finns hemska beskrivningar av hur lidande och döende tvingas vänta på tillsyn och vård medan sjukvårdspersonalen nogsamt drar på sig skyddskläderna i luftslussen. Och jag lider. Dels med killen som måste ligga och vänta på att få hjälp, och dels med hela.jävla.situationen.

Men faktum är nog ändå att sjukvårdspersonalen måste skydda sig själva (och andra) mot en sjukdom man inte vet hur den smittar?! Det viktiga är kanske inte vad man gör, utan hur man gör det, hur man agerar.

Däremot har jag mindre (ingen!) förståelse för, och blir heligt förbannad över, att folk (ledande jurister bland annat) ville registrera de homosexuella för att förhindra smittspridning, att vissa talade om att bygga egna städer till dem, att de som drabbades av sjukdomen förtjänade sitt öde. Vi och dem. DET är omänskligt, orimligt, fullkomligt vedervärdigt och helt fruktansvärt.

Torka aldrig tårar utan handskar behövs! Det är bitvis hemsk, bitvis underbar läsning men alltid viktig. Om du inte redan gjort det – LÄS!

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen, 2013, 296 sidor inbunden, Norstedts.

I väntan på Sjukdomen: Kärleken av Jonas Gardell

Det är inte recensionsdags för Sjukdomen riktigt än. Så jag kör en omarbetad recension av Kärleken istället, som jag recenserade på förra bloggen.

Innan jag läst eller hört så mycket om Torka aldrig tårar utan handskar fattade jag inte riktigt titeln. Men så hörde jag en (eller flera faktiskt) gripande intervjuer med Jonas Gardell där han berättade om händelsen som gett namn till boken. En sjuksköterska som utan sina skyddshandskar torkar tårarna på en döende patient och får sig en avhyvling av sin äldre kollega:

Torka aldrig tårar utan handskar!

Fy så omänskligt, tänkte jag, har klimatet verkligen varit så hemskt och kallt?!

Men egentligen är det väl inte så svårt att förstå, när man arbetar med en dödlig sjukdom som man inte vet hur den smittar, då måste man vara försiktig. Det finns basala hygienrutiner som helt enkelt måste följas på ett sjukhus. Men jag tänker att det kanske inte handlar lika mycket om vad man gör som hur man gör det?! Och varför. Vilken inställning man har.

Jag har inte läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag följer honom med stor behållning på Twitter (Mark Levengood också för den delen). Jag har inte sett teveserien Torka aldrig tårar utan handskar heller för jag ville läsa hela trilogin först. Jag är inte så jättesugen på att se teveserien nu heller, jag gillar karaktärerna och miljöerna som de ser ut i mitt huvud.

Jag sträckläste denna bok och blev ganska förvånad när den tog slut, jag hade nog trott att det skulle hända mer i första delen. Så jag ser fram emot Sjukdomen och Döden (hur märkligt det än låter i skrift), jag vill läsa mer om Rasmus och Benjamin och deras förhållande, i Kärleken har de ju precis träffats. Ser fram emot med bävan kanske jag ska tillägga, man vet ju redan hur det slutar på sätt och vis.

Det enda jag kan vara kritisk mot i denna fantastiska bladvändare till bok är att jag skulle velat att de mer berättande, dokumentära avsnitten markerades på ett tydligare sätt. Men det är en småsak.

Det jag kände precis efter att ha slagit ihop pärmarna, är en sorts tacksamhet för att jag fått läsa om denna del av vår historia som jag är något för ung för att minnas själv.

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, 292 sidor (inbunden) Norstedts