Kategoriarkiv: Reflektioner

Bästa boken i januari var…

Reflektioner, ,

Inte en utan tre. Som vanligt kan jag inte välja. Jag betygssätter ju inte böcker, men någon känsla har jag ju för vad jag tycker om dem.

Januaris bästa böcker var:

A field of darkness av Cornelia Read, recension.

Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, recension.

Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen av Jonas Gardell, recension.

a field of darknesssjukdomenlila hibiskus

Utan inbördes ordning…

Dessa var de första böckerna  jag läste av Cornelia Read och Chimamanda Ngozi Adichie och jag tycker att jag har ”upptäckt” två riktigt bra författare! Av Jonas Gardell har jag tidigare bara läst Kärleken, som jag tyckte var en av de bästa böckerna 2012!

Totalt läste jag 15 böcker i januari, inklusive en ej avslutad (Femtio nyanser) och en novell. Det är ovanligt mycket för att vara mig, men det var ju bara för att jag var på semester och klämde en bok om dagen då. Februari lär inte bli lika bokrik!

Totalt anskaffade jag (köpte, fick, vann) 22 böcker under januari. Jag läste fyra av dessa.

Femtio nyanser av… Äsch, vem bryr sig?!

Reflektioner

Tänkte jag skulle kolla vad den här Femtio nyanser-hysterin handlar om. Jag vann ju bland annat Femtio nyanser av honom som e-bok och den sparade jag till solsemestern!

femtio nyanserJag har ju hört både bu och bä över 50 nyanser-triologin. Många starka reaktioner. Mitt första ”möte” med den var att jag såg en tjej läsa den på flygbussen från Dublin till flygplatsen i somras. Tänkte att det där kanske är en ny bra kriminalare?! För omslagen till Femtio nyanser är ju inte typiskt romance/erotika-aktiga.

Jag har inte jättemånga (vad jag vet), men några vänner som läst Femtio nyanser och varit positiva, tyckt att det är riktiga bladvändare. Härligt, tycker jag. Läsglädjen framför allt!

Annika hade en bokbloggsjerka för ett tag sedan som handlade om ”guilty pleasures” i bokväg, det var intressant att läsa folks svar där. Många talar nog tyst om att de läser och gillar Femtio nyanser eller annan romance/erotika, det ses väl fortfarande inte som helt rumsren litteratur. En stor del av Femtio nyansers framgång sägs vara att den släpptes som e-bok först – då kunde folk smyga mera med vad de läste då omslaget inte syns. Vadhelst som får folk att läsa tycker jag är fantastiskt – man ska inte skämmas för vad man gillar! (men inom parentes sagt så har jag fortfarande mina Isfolket-böcker ett snäpp bakom i hyllan, och bara delvis av utrymmes-skäl…).

Vad tyckte jag om Femtio nyanser av honom då? Jag var, sanningen att säga, lite nyfiken på just romance/erotika-delen men blev lite less på karaktärerna innan jag kom dit. Jag kom till sidan 99, sedan kände jag att jag hellre läste något annat. Orkade liksom inte bry mig. No judgement…

Det är intressant detta med de starka reaktionerna. UNT tycker böckerna är sexistiskt skräp. Må så vara. Men vi läser ju många böcker som handlar om dåliga saker (krig, mord – ta bara American Psycho!) och det ses som OK. Gillar man det inte behöver man ju inte läsa det. Så jag gjorde inte det, jag avbröt och håller läsglädjen uppe med annat – skräp eller finare litteratur – vad spelar det för roll!

Här i bokbloggosfären finns både positiva och negativa recensioner:

Sjubarnsmamma, Pocketlover, och Annika Koldenius tolkar jag som övervägande positiva.

Lite både och verkar Fiktiviteter och Bokhora bland annat.

Veckans bokbål, Kulturbloggen, Lingonhjärta och Feministbibliotekets gästrecensent är i olika grader negativa.

Har DU läst Femtio nyanser? Gillat? Ogillat? Brytt dig?

Omedveten läsplanering

Reflektioner

Jag har kommit in i någon slags varannan-boks-tänk. Jag har ju lust att vidga mina läsvyer lite och tänker att varannan (eller var tredje) bok jag läser kan vara en typ av förbättringsbok (fast åh, vad tråkigt det låter). Det jag menar är att varannan bok (eller var tredje kanske då) ska vara icke-svensk eller icke-brittisk icke-deckare, eller icke-chicklit, eller något annat jag läser lite på måfå eller av bara farten. Sedan behöver det inte vara några tunga klassiker som är mina duktighetsböcker – det kan helt enkelt bara vara att den utspelar sig någon annanstans än i Sverige, Storbritannien eller Irland, eller skriven av en författare som inte tillhör mina vanliga genrer.

Det kan nog funka. Läsglädjen är ju viktigast!

Detektiven som inte är en detektiv

Reflektioner, , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).

Erotika/Romance-tåget

Reflektioner, , , , , , ,

… har jag inte riktigt hoppat på ännu. De så omtalade 50 nyanser-böckerna har jag inte läst än och jag har inte varit så sugen på dem heller, men eftersom jag vann 50 nyanser av honom så får jag väl hoppa på tåget!

Jag lyssnade på ett avsnitt av Stil i P1 härom dagen och det talades om Elinor Glyn. Jag hade inte hört talas om henne, men hon är en föregångare till EL James och alla de andra erotiks/romance-författarna av idag. Glyn skrev boken Tre veckor, som ska påminna lite om 50 nyanser fast med omvända förhållanden. Glyn har även kallats sexromansens mormor, av tidningen Time. Det var ett intressant Stil-avsnitt som handlade väldigt mycket om just Erotika/Romance-tåget. Lite om mode också förstås, Elinor Glyns syster Lucile var modeskapare.

Gäst i programmet var bibliotekarien Jenny Lindh, även känd från DN:s Fråga Bibliotekarien. Det var intressant som sagt, en bra upptakt för mig att hoppa på sagda tåg. Erotika/Romance håller väl på så sakteliga att bli stort i Sverige, med Simona Ahrnstedt i spetsen. Henne har jag inte läst ännu, men däremot har jag ju läst Djävulslust (min recension) av Alexia K (pseudonym) som efter en omarbetning jag hört är på gång säkert kan vara vara med på tåget.

Nostalgi med Windy och Kerry

Reflektioner, ,

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vad jag läste som barn. Det var verkligen bara hästböcker. Bara. Det var Vitnos-böckerna av Marie-Louise Rudolfson bland annat, och böckerna om Windy. Jag sörjde lite att jag gjort mig av med alla gamla böcker.

Någonstans där började en tanke att gro. Har jag verkligen gett bort allt? Jag började snegla lite på några flyttlådor som står kvar i biblioteket, ouppackade.

Ja, jag är så lyckligt lottad att jag har ett eget bibliotek! Nej, trots att jag bott här i över fyra år har jag inte packat upp allt ännu. Har lite kort om hyllor… Och nej, jag hade inte gjort mig av med alla gamla böcker trots allt!

Windy, ledarhingsten av Elyne Mitchell fanns i lådan! I samma serie finns även Windys dotter, Windys vilda hjord, I Windys spår, Windys sista strid, De vilda unghästarna och Windys son Mirro. Jag tror att jag läste alla när det begav sig i femte klass, men det är bara denna som jag ägde själv.

windy

Men det är inte allt. Jag hade en vag känsla att jag läste en serie om en hästtjej också… Kelly…? Kerry!

Kerry

Jag var med i Pollux-klubben. Man fick uppenbarligen klistermärken med i paketen…

Det var dessa böcker som gjorde mig till bokmal, jag tyckte de var jättebra. Nu kommer jag varken ihåg riktigt vad de handlade om eller vad det var som gjorde dem så bra.

Åh, nostalgikänslan! Återfinnandets glädje, flyttlådornas skatter!

Hur har din dag varit? eller Hur hittar ni hit?

Reflektioner

Jag har inte bloggat så länge, och på min korta tid har jag haft två bloggar, så jag har inte samlat på mig så många galna sökmotortermer som Bokdivisionen och Marcusbiblioteket har gjort.

Några har hittat till mig genom att söka på Djävulslust, som jag recenserade för ett tag sedan. Jag har hört att den ska arbetas om lite, så det vore nog kul att recensera den igen. Andra har knappat in ”på andra sidan Venus” och antagligen kommit till det här inlägget. Andra har sökt på ”hur har din dag varit” och kommit till mig, men jag vet inte riktigt till vilket inlägg! De som sökt på ”ö.c” vet jag heller inte vad de kommit till. Någon har sökt på ”brillor” och någon på ”vad läser leif gw”.

Till min gamla blogg hittade många genom att söka på Marian Keyes och Hemligheten på Mercy Close, men även fast jag skrivit om den igen som Books ABC har inte lika många hittat mig via den termen. Till gamla bloggen hittade man även genom att söka på ”Pia Hagmar Du och jag och vi” i olika varianter och då kom man nog till den här recensionen. Sedan sökte många på Mina Fräknar och De blå damerna men även på ”internatskoleflicka” ”har något visst” ”hur ser löss ut” (då kom de nog hit), ”lästips pocket kina” och ”hur slutar downton abbey” (usch, inget bra, hoppas på en sorgefri säsong 4). Roligaste termen är nog ”godnatt mister tom psykoanalys” och ”måste man boka bord i new york” – om bordsbokning vet jag inte mycket men en del vet jag om New York, och jag gjorde en lite guide när en kompis skulle åka dit.

Lika roligt som sökmotortermer är landinformation. Jag har haft besök från Kroatien, Hong Kong, Nederländerna, Österrike, Tanzania, Frankrike, Turkiet, Norge, Danmark, Argentina, Grekland, Storbrittannien, Jungfruöarna, Spanien, Portugal, Brasilien, Luxemburg, Italien, Åland, Filippinerna, Tyskland, Ryssland Finland, USA men den vanligaste besökaren kommer såklart från Sverige.

Books ABC:s nyårslöfte

Reflektioner, ,

2012 läste jag 60 böcker, eller 1,15 i veckan. I de 60 har jag också räknat in några jag bara påbörjade. I ärlighetens namn läste jag några noveller på nyårsafton för att komma upp i den jämna siffran 60…

Mitt bokliga nyårslöfte är att läsa 80 böcker 2013, det är ca 1,5 i veckan. Det hade ju varit roligt med 100, men 80 får duga, det är ju roligt med mål man kan nå, och i bästa fall överträffa!

Må din väg gå dig till mötes

Reflektioner

Jag är inte någon jul-junkie men visst är det mysigt med lite jul en gång om året! Så många juliga boktips har jag dock inte, förutom Married by Christmas som jag tipsade om igår. Nu är det snart dags för vår vanliga julaftonsförmiddagspromenad. Vi brukar gå en vända genom skogen (vi bor ju i och för sig i den) och till mina svärföräldrar där gröten väntar. Mysigt! Sedan vet jag inte vad vi hittar på – klär granen tror jag, sedan gå hem (nära och bra) och läsa lite kanske? Flickan under jorden av Elly Griffiths är riktigt bra. Kalle Anka blir det sedan, åter hos svärisarna. Sedan kommer svär-släkten och så blir det julmiddag och julklappslotteri.

Hoppas ni och alla andra har det sällskap ni önskar, är glada och äter er mätta på god mat och har en trevlig dag.

Julen känns alltid lite tudelad för mig. Jag har den stora förmånen att ha en jättefin svärfamilj på nära håll (svåger med sambo och svärföräldrar bor ju grannar), jag har en faster bara några mil bort, moster ytterligare mil bort och en stor härlig syskonfamilj ännu lite längre bort. Så egentligen har jag ingenting att klaga på, jag har många nära och kära jag kan träffa, ringa till och umgås med.

Men det sitter alltid en tagg i bröstet, en saknad efter mamma och pappa. De är borta sedan flera år nu – mamma sedan 2004 och pappa sedan 2007. Det borde inte vara så, man borde inte förlora båda sina föräldrar innan man fyllt trettio. Men så är det och jag vet att många har det värre. Saknaden sätter spår, så är det. De är i ljust minne bevarade men vissa dagar är jobbigare än andra, dagar då det känns jobbigt att bara ha minnen och inte ha levande föräldrar. Men som sagt, minnena är ändå ljusa och jag är lyckligt lottad och har många fina levande personer runt om mig en dag som denna.

Fastän jag inte är kristen ger denna bön mig tröst när jag sörjer dem.

An Irish Blessing.

May the road rise to meet you,

may the wind be always at your back,

may the sun shine upon your face,

may the rain fall softly on your fields,

and til we meet again

may God hold you

in the palm of his hand.

 

God jul och fridens på er.