Kategoriarkiv: Bloggutmaningar

Tegelstens-tagg

Jag blev taggad av Monika till den här tegelstensutmaningen som går ut på att hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst, och hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än).

Till skillnad från Monika är jag inte så glad i tegelstenar, utan föredrar tunna till normala böcker. Mest av bekvämlighetsskäl.

Tjockaste jag har läst enligt min översiktliga okulärbesiktning av bokhyllan:

Harry Potter and the Order of the Phoenix – JK Rowling, 956 sidor

The Moment – Douglas Kennedy, 638 sidor

Anybody Out There? – Marian Keyes, 593 sidor

Mellan sommarens längtan och vinterns köld – Leif GW Persson, 575 sidor

The Little Friend – Donna Tartt, 555 sidor

Tjockaste som ligger på vänt:

Tillbaka till henne – Sara Lövestam 583 sidor

En berättelse om kärlek och mörker – Amos Oz, 573 sidor

Jag taggar…. Alla som känner sig manade (eller taggade kanske, hehe) att berätta om sina tjockisar.

Kom an, gört!

En smakebit på söndag

Idag är det söndag och dags för en smakbit. För flera smakbitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten.

Veckans smakbit är zombie-anstruken. Jag läser nämligen Världskrig Z av Max Brooks. Den här boken förkroppsligar varför det är bra att vara med i en bokcirkel – jag skulle aldrig läst den om det inte var för cirkeln. Jag fick gå ända till fantasyhyllan för att hitta den, läbbigt…

Världskrig Z har undertiteln En muntlig historik över Zombiekriget och som jag fattar det så är berättarrösten en slags journalist som samlar in berättelser om kriget.

z

Här berättar en läkare (tror jag) om sitt möte med vad man tror vara en av källorna till zombie-pandemin (om jag inte missuppfattat det alldeles), som han ska undersöka.

Jag fann”Patient Noll” bakom de låsta dörrarna till ett övergivet hus på andra sidan staden. Han var tolv år gammal. Hans handleder och fötter var bundna med plastrep. Trots att han skavt av huden runt sina fängsel fanns det inget blod. Det fanns inte heller något blod i hans andra sår, inte i groparna på hans armar eller ben eller i det gapande tomma hål där hans högra stortå hade suttit. Han slingrade sig som ett djur; en munkorg dämpade hans morranden.

Men pojken gjorde ett ryck till, och jag hörde hans vänstra arm brytas av. Vassa ändar av både strål- och armbågsben stack ut genom hans gråaktiga kött. Även om pojken inte skrek till, eller ens verkade lägga märke till det, var det tillräckligt för att de båda hjälpredorna skulle studsa tillbaka och springa ut ur rummet.

Hu, alltså.

Jag läser lite annat inemellan, jag pallar inte att bara läsa Zombiekrigen…

Bokbloggsjerka om originalspråk

I veckans jerka undrar Annika om vi alltid försöker att läsa de böcker vi kan på originalspråket eller om vi hellre väntar på de svenska översättningarna.

Jag kan bara läsa på svenska och engelska, och jag läser nästan alltid på engelska om det är bokens originalspråk, särskilt om det är en av mina favoritförfattare. Dels för att jag slipper vänta på översättningen om det är en ny bok (alla ges ju inte ut i Sverige heller), dels för att jag vill hålla engelskan i trim (jag älskar engelska) och dels för att man slipper mellanmannen översättaren.

Men sedan finns ju översättare som är guld och översättningar som tillför boken någonting, eller kanske snarare hjälper läsaren med vissa tolkningar som annars skulle gått förlorade. Men det gäller nog främst äldre litteratur för min del tror jag.

En smakbit på söndag – Tisdagskvinnorna

Den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten anordnar ”En smakebit på söndag” varje söndag. Bokbloggare bjuds in för att dela med sig av vad de läser. Idag tänkte jag haka på!

 

Just nu läser jag Tisdagskvinnorna av Monika Peetz, ett recensionsexemplar från Liebel Litteraturförlag. Den handlar om fem väninnor som känner varandra från en franskkursen de gick för ett antal år sedan. Varje år gör de en resa, och detta år bestämmer de sig för att göra en pilgrimsvandring. En av kvinnorna har just förlorat sin make i cancer, och vill slutföra vandringen han påbörjade men på grund av sjukdomen inte kunde avsluta. Hon har med sig hans gamla dagbok, och den verkar gömma en hemlighet…

Här kommer min smakbit (sidan 45):

Det fanns ögonblick i livet när allt passade ihop och fogade sig samman till en stor meningsfull helhet. Detta var inte ett sådant ögonblick. Medan de fem kvinnorna gjorde det bekvämt för sig på planet tickade redan Arnes bomb. Tändmekanismen hade utlösts. Det hade funnits små tecken, antydningar, förvarningar. Varje enskild händelse hade de ignorerat. Istället skålade de med varandra i flygbolagets billiga bubbel.

”Skål för tisdagskvinnornas pilgrimsvandring!”

”Skål för Lourdes och den heliga Maria!”

tisdagskvinnorna

Bokbloggsjerka om att vilja resa

Vilket härligt ämne för en bokbloggsjerka! För mig är det ett tecken på en riktigt bra bok – att den får mig att vilja resa.

Sist ville jag resa till Jerusalem, när jag läste Davidsstjärnor av Kristina Ohlsson. Och till Berlin när jag läste The Moment av Douglas Kennedy. När jag läser Elly Griffiths vill jag resa till Norfolk.

Amor Towles fick mig att vilja resa till New York när jag läste Rules of Civility. Det är i och för sig inte så svårt, för jag vill alltid resa dit.

Till sist: Denise Mina får mig alltid att vilja resa till Glasgow och promenera i Garnethill. Jag har inte recenserat Garnethill-trilogin egentligen, men läs den. Huvudsaker har skrivit lite om den här.

Tematrio: Favoritklassiker

I veckans tematrio vill Lyran att vi listar våra favoritklassiker.

1. Stolthet och fördom av Jane Austen. Jag har sett teveserien hundra gånger och läst boken relativt nyligen och den var precis så bra som jag hade kunnat förvänta mig.

2. Norrtullsligan av Elin Wägner. Så vass, rolig och modern!

3. Jag var väldigt förtjust i Hjalmar Söderberg ett tag. Jag minns inte om jag gillade Den allvarsamma leken eller Doktor Glas bäst. Dags för en omläsning, kanske?

Top Ten Tuesday: Intressanta ord och ämnen

Denna valborgsmässoafton frågar The Broke and the Bookish efter: Top Ten Words/Topics That Instantly Make Me Buy/Pick Up A Book.

Titeln är nog ganska viktig, trots allt. Jag gillar lagom poetiska titlar:

1. Små solfåglar långt borta (Tiny Sunbirds Far Away) av Christie Watson

2. Ej såsom en främling (Not as a Stranger) av Morton Thompson

3. Vårt missnöjes vinter (The Winter of our Discontent) av John Steinbeck

Och så gillar jag hemligheter, nycklar, glömda/hemliga böcker/kodex/regler:

4. Artighetsreglerna (Rules of Civility) av Amor Towles

5. Hemliga historien (The Secret History) av Donna Tartt

6. Sarahs Nyckel (Sarahs Key) av Tatiana de Rosnay

Men även böcker som tar mig till en annan tid eller plats (verklig, inte fiktiv):

7. Handlingar som helt eller delvis utspelar sig på fyrtio- och femtiotalet

8. Handlingar som helt eller delvis utspelar sig i New York

Jag gillar även släktkrönikor och -öden

9. Haren med bärnstensögon (The Hare with Amber Eyes) av Edmund de Waal som handlar om släkten Ephrussi och deras samling av små japanska prydnadsföremål i buxbom eller elfenben; Netsuker.

Sist men inte minst:

10. Polisdeckare, om man kan kalla det ett ämne. Gärna svenska för att göra det riktigt lättillgängligt. Typ Kristina Ohlsson, Ann Rosman, Leif GW Persson och Carin Gerhardsen.

Bokbloggsjerka: Förordets betydelse

I veckans bokbloggsjerka undrar Annika om vi tycker att förordet är viktigt.

Jag tycker inte att det är så himla ofta man stöter på förord i romaner, riktiga förord alltså, inte bara någon strof eller dikt. Men där det förekommer lägger jag nog inte så stor vikt vid det, beroende på hur ”intressant” det ser ut.

Efterord läser jag ibland (Ann Rosman brukar ha rätt intressanta, och Kristina Ohlssons till Davidsstjärnor var väldigt läsvärt) men inte alltid. Prolog och epilog läser jag till 99%. Någon gång har det hänt att jag inte läst en epilog, om jag känner mig nöjd och klar med handlingen, och inte vill veta mer!

Tematrio: Världsbokdagen

I veckans tematrio vill Lyran att vi berättar om tre böcker från olika delar av världen. När det kommer till skönlitteratur är jag inte så världsvan, även om jag i verkliga livet rest till skilda platser som Tibet, Vitryssland och USA och har en magisterexamen i Internationella Relationer… Så, nu fick jag det sagt.

Jag tänker lista tre böcker från olika delar av världen som jag VILL läsa och hoppeligen KOMMER att läsa inom kort.

 

1. Chimamanda Ngozi Adichie – En halv gul sol får representera Nigeria.

Jag har tidigare läst och recenserat Lila Hibiskus och novellen Det där som nästan kväver dig och gillar verkligen Adichies sätt att skriva.

2. Haruki Murakami – Norwegian Wood får representera Japan.

Jag är nyfiken på Murakami men har ganska låga förväntningar, tror inte det är något för mig men vill vidga mina skönlitterära vyer litegrann.

3. Amos Oz – En berättelse om kärlek och mörker får representera Israel.

Jag köpte denna så fort den kom i pocket och tänkte kasta mig över den, men så blev det inte och nu har den stått oläst i hyllan i flera år.

 

Top Ten Tuesday: Inte som förväntat

Idag är det Världsbokdagen (hurra!) och dagens fråga från The Broke and the Bookish är: Top Ten Books I Thought I’d Like MORE/LESS Than I Did.

Jag har nästan saknat min gamla käpphäst: Siri Hustvedts Sommaren utan män. Den trodde jag verkligen att jag skulle gilla. Jag VILLE gilla den, men kunde inte läsa ut den. Caitlin Morans How to be a Woman gillade jag förvisso, men jag trodde jag skulle gilla den mer.

Ann Rosman var jag lite skeptisk till från början då hon jämförts mycket med Camilla Läckberg. Orättvist mycket. Ann Rosman gillar jag numera skarpt!

Fredrik Backmans En man som heter Ove var jag också skeptisk till, på grund av hypen. Men den var ju helt underbar!