Etikettarkiv: Deckare

Denise Mina – The Red Road

Ny härlig tartan noir!

the red road

Denise Mina är en av mina absoluta favoritförfattare, jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen. Någonstans, långt bak i bakhuvudet, visste jag kanske att hon skulle släppa nytt i höst men jag blev ändå glatt förvånad när jag såg den här boken på Pocketshop. Denise Minas böcker är verkligen auto-buy för mig så självklart slog jag till direkt och började läsa.

The Red Road är den fjärde boken om polisen Alex Morrow. Hon är inte så populär på jobbet, hon är lite för rättskaffens för den bitvis korrumperade skotska polisen, och hon går sin egen väg. Hon har man och tvillingar och ett hus som bokstavligen är belånat taknocken. Och så har hon sin tungt kriminelle halvbror Danny som skapar trubbel för henne lite nu och då.

The Red Road utspelar sig dels under natten då prinsessan Diana dog, och dels i nutid.

Då, den 31 augusti 1997, får vi följa fjortonåriga Rose som står utan familj och vars ”pojkvän” säljer henne till äldre män, begår två hemska brott under stor mental stress och press.

I nutid får vi följa Alex Morrow in i rättssalen där hon ska vittna mot den tungt kriminelle Michael Brown, som suttit häktad länge i väntan på sin rättegång. I en paus får Alex Morrow reda på att Browns fingeravtryck hittats på en mordplats. Hur är det alls möjligt?! Han har ju suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa detta mysterium och nystar till slut upp en härva av lögner och korruption som går ända upp i polishuset.

Det här var en mycket bra och spännande bok. Möjligtvis lite rörig och lite för många karaktärer och händelser i början, men allt knyts ihop mot slutet.

Jag har läst och gillat alla Denise Minas böcker och högst håller jag Garnethill-triologin, men jag gillar även böckerna om Alex Morrow och Paddy Meehan. De har dock inte haft samma driv som Garnethill-böckerna, men med The Red Road tycker jag att Denise Mina är tillbaka med besked!

En smakbit från boken finns här.

Hittade inga svenska recensioner, men se här vad The Scotsman, Victorialovesbooks och Spectator tycker!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

The Red Road, 277 sidor (häftad/storpocket) Orion Books 2013

Åsa Larsson – Till dess din vrede upphör

Åsa Larsson blir bara bättre och bättre!

till dess din vrede

Jag upptäckte Åsa Larsson på riktigt först den här sommaren. Och vilken upptäckt sedan, hon har verkligen tagit sig in på min favoritlista! Jag läste Solstorm ett tag efter att den kom ut och tyckte nog att den var helt ok. Sedan såg jag filmen och den var inte lika bra tyckte jag. Så gick det några år och i somras läste jag Till offer åt Molok och blev helt fast. Hon fångade mig från första sidan. Som tur var kunde jag låna de andra böckerna av samma person (min fina faster!) som jag hade lånat Molok av, så jag kunde bara fortsätta vara i Rebecka Martinsson-världen. Det har varit bra läsning, men jag tycker nog att Till dess din vrede upphör och Till offer åt Molok var allra bäst. I de andra (Det blod som spillts och Svart stig) tyckte jag inte att deckargåtan var lika stark och intressant som i de två senaste.

Till dess din vrede upphör är riktigt tät och spännande. Två ungdomar, Wilma och Simon som dykt på ett störtat flygplan, är försvunna, förmodat döda men har de blivit mördade? Vi får följa Wilma, som spökar lite för Rebecka och försöker leda in henne på rätt spår. Det här övernaturliga inslaget tycker jag är riktigt skickligt hanterat! Det för historien framåt och fördjupar den.

Något annat som också för historien framåt och fördjupar den är tillbakablickarna, som hör samman med vraket som Wilma och Simon dyker på. Vi kastas tillbaka till fyrtiotalet och problematiken med tyskvänligheten. Vi får lära känna den obehagliga familjen Krekula i både då- och nutid och det är en bekantskap jag i verkliga livet gärna är utan. Hu.

Alltså, om du inte redan läst Åsa Larsson, så gör det nu! Hon är lysande!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Andra som läst och tyckt är Johanna Ögren på Bokhora, Carolina läser och Erik Löfvendahl på SvD.

Till dess din vrede upphör, 321 sidor (pocket) Albert Bonniers förlag 2011

Åsa Larsson – Svart stig

Jag har blivit helt fast i Åsa Larssons deckare!

Svart stig är den tredje boken om Rebecka Martinsson och nu har hon sagt upp sig från advokatbyrån Meijer & Ditzinger och är anställd som extraåklagare.

svart stig

En död kvinna hittas i en ark på isen. En ark är ett skjul på medar som används för isfiske, kan man väl förklara det som. Vem är hon och hur kom hon till arken? Hon har märkliga skador som inte kan ha tillfogats henne där…

Kirunapolisen med Anna-Maria Mella i spetsen börjar utreda mordet med hjälp av Rebecka Martinsson. Mordet visar sig ha kopplingar till entreprenören Mauri Kallis stora gruvbolag Kallis Mining och den här kvinnan är långt ifrån det enda offret i den här historien…

Mauri Kallis växte upp under erbarmeliga förhållanden hos fosterföräldrar i Kirunatrakten. Han lyckades ta sig därifrån och hitta sin talang – affärer och börsspekulation. På Handelshögskolan lär han känna syskonen Diddi och Inna Wattrang, som har en ganska bisarr relation. Kallis Mining blir framgångsrikt internationellt och Mauri spelar ett högt spel. Kanske lite för högt…

Jag har sagt det tidigare; Åsa Larsson är en mästare på intressanta karaktärer. Deckargåtorna är väl helt ok men det är persongalleriet som är det stora behållningen med hennes böcker tycker jag. Rebecka är som huvudperson så klart väldigt intressant men den jag fastnar kanske mest för i Svart stig är Sven-Erik Stålnacke. Han är lite ensam och sorglig men samtidigt så sympatisk och godhjärtad. Och så gillar han katter. Kattälskare har alltid pluspoäng i min bok!

Deckargåtan i Svart stig blev jag inte så jätteförtjust i. Det var intressant att läsa om Mauri Kallis, Diddi och Inna Wattrang och företaget, men det blev lite för mycket och lite för långt. Mot slutet, den spännande upplösningen, var jag inte så fokuserad och ärligt talat vet jag inte om jag förstod hur allt hängde ihop egentligen. Svart stig är 422 sidor lång i pocket och kanske att den kunde ha varit 100 sidor kortare.

Jag blev lite mätt på Åsa Larsson nu faktiskt. Missförstå mig rätt – hon är fortfarande en lysande författare – men kanske att jag skulle pausa lite. Samtidigt blir jag så nyfiken på karaktärernas utveckling! Jag har ju läst den femte boken (Till offer åt Molok) jag fortsätter resan fram till den på en gång. Jag måste ju få veta hur det går med Sven-Erik Stålnacke och katten… 🙂

En smakebit från boken finns här.

Andra som läst och tyckt är Lina Sjöberg på SvD, PocketBlogg och Carolina läser.

Köp boken på Adlibris eller Bokus, till exempel.

Svart stig, 422 sidor (pocket) Bonnierpocket 2007

Åsa Larsson – Det blod som spillts

I Det blod som spillts återvänder advokat Rebecka Martinsson till Kiruna under sin sjukskrivning efter händelserna i Solstorm. Hon vet inte om att en till präst mördats och att polisen tror att det är en copycat…

det blod som spillts

Åsa Larsson är förträfflig på att beskriva karaktärer tycker jag. Jag gillar Rebecka väldigt mycket, likaså Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. Jag vill fortsätta läsa mer och mer om människorna och miljön, men när jag tänker efter så tycker jag att den här deckarintrigen var ganska ointressant. Klart att jag undrade vem som gjort det, och hade mina aningar, men i backspegeln är det inte den spänningen jag tar med mig, utan just människorna och miljöerna.

Den senaste boken, Till offer åt Molok, föll jag ju verkligen pladask för men denna är inte i samma klass. Det är lite rörigt med tidsperspektivet, man hoppar fram och tillbaka i tiden och jag hade nog gärna sett att de hoppen hade annonserats lite mer. Och avsnitten om vargen hade jag nästan kunnat vara utan, även om de har viss relevans för historien.

Det här var nog något av en mellanbok men jag ser fram emot att läsa nästa, Svart stig!

En smakebit av boken finns här. Andra som läst och tyckt är Carolina läser, och dagarna går… och Onekligen.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Åsa Larsson – Till offer åt Molok

Åsa Larsson fångade mig från första raden med denna bok!

molok

Jag läst den första av hennes tidigare böcker om Rebecka Martinsson, Solstorm, men den fångat mig inte direkt. Nu får jag kanske läsa ikapp hela serien!

I Till offer åt Molok bor Rebecka Martinsson i den lilla norrländska byn Kurravaara, i sin farmors gamla stuga. Hennes kille Måns bor i Stockholm och förhållandet är inte precis toppen. Rebeckas båda föräldrar är bortgångna och hennes granne, gamle Sivving, fungerar lite som en pappa eller farfar för henne. Hon är också god vän med polisen Krister. Av honom har hon fått schäfervalpen Snorvalpen och så har hon tagit hand om den gamla tiken Vera, genom jobbet. Det verkar som att Rebecka ganska nyligen kommit tillbaka till jobbet och världen efter att ha varit ganska rejält sjuk, psykiskt. Jag vet inte detaljerna, jag får väl läsa mig ikapp dem, som sagt.

Sol-Britt Uusitalo dör, hon blir mördad i hemmet. Hemmet hon delar med sin sonson Marcus. Hon tar hand om sonsonen sedan hennes son dog i en smitningsolycka tre år tidigare. För några månader dog Sol-Britts pappa Frank, han blev björnriven. Boken inleds med att man hittar mänskliga kvarlevor i en björn det varit skyddsjakt på, efter att den hade rivit en hund i en hundgård. Värst vad Sol-Britts släkt verkar dö! Hennes farmor, som vi får läsa en del om, blev förresten också mördad, ihjälslagen. En slump, kanske? Men Rebecka Martinsson har lärt sig att ”Hata slumpen” och börjar gräva i de gamla dödsfallen. Hon hittar ett motiv och råkar själv i livsfara…

Som sagt, Till offer åt Molok fångar mig från sida ett. Jag fullkomligt slukar berättelsen och gläds åt att den är så skickligt skriven. Avsnitten från tidigt 1900-tal (om Sol-Britts farmor Elina) ger härlig färg åt hela berättelsen och miljön och allt sammantaget får jag den där känslan jag får av bra böcker, att jag vill resa dit. Nästa sommar i Kiruna, kanske?

Åsa Larsson är jurist och vet vad hon skriver om, i stort sett och det ger berättelsen trovärdighet utöver färgen hon målat den i med sin berättarkonst. Fast jag hakar upp mig på att åklagaren (Rebeckas chef) skriver domar. Så går det faktiskt inte till. Men frånsett den detaljen är jag helt såld. Inom kort kommer jag nog att köpa de första delarna i serien om Rebecka Martinsson också.

Andra som läst och tyckt är Susanne Kleman, Zelly och Vargnatts bokhylla.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Till offer åt Molok, 388 sidor (inbunden), Albert Bonniers förlag 2012.

Jussi Adler-Olsen – Kvinnan i rummet

Samtidigt som jag började höra en massa bra saker om Jussi Adler-Olsen dök de första tre böckerna om Avdelning Q upp på bokrean, och flyttade in i mitt bibliotek.

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet är den första boken i serien om Carl Mörck och Avdelning Q.

Efter ett skottdrama där en av Mörcks kollegor dör och en annan skadas, flyttas den något obekväme poliskommissarien Mörck till en helt ny avdelning, tillsatt av politiska skäl för att klara upp gamla brott, så kallade cold cases. Till sin hjälp för Mörck den excentriske assisteten Hafez el-Assad, Assad även kallad. Assads bakgrund är lite oklar och den kommer jag vilja veta mer om längre fram i serien.

Det första kalla fallet Mörck och Assad börjar utreda är politikern Merete Lynggaards försvinnande år 2002. Det är nu år 2007 och den gamla utredningen bringade aldrig någon klarhet i vad som hände henne. Man tror att hon drunknade, för hon försvann i på en färja mellan Danmark och Tyskland. Hon levde ett ganska udda liv efter en traumatisk händelse i ungdomen.

När Mörck börjar utreda fallet börjar det dock hända saker. Det verkar i och för sig som att Merete hade fiender inom politiken, men lösningen på gåtan verkar ligga ganska långt bak i tiden…

Kvinnan i rummet är en spännande deckare av ganska klassiskt polis-snitt. Jag hade hört mycket gott om Adler-Olsen och böckerna om Avdelning Q, så mina förväntningar var ganska högt ställda. Visst levererar boken spänning, men jag saknar ändå något, jag blir inte riktigt engagerad. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som saknas! Carl Mörck är så bitter och trött så han är inte så rolig att läsa om, det kanske är det. Jag får väl läsa även Fasanjägarna och Flaskpost från P och se om Mörck piggar på sig lite.

Andra som läst och tyckt är Books on my mind, Hyllan och Annika.

Köp boken hos Adlibris eller Bokus till exempel.

Kvinnan i rummet (Kvinden i buret), 349 sidor (inbunden) Bokförlaget Bra Böcker 2011 

Cornelia Read – The Crazy School

Bok nummer två om den rappkäftade och varmhjärtade Madeline Dare utspelar sig på en internatskola för störda tonåringar.

thecrazyschool

Delvis på grund av vad som hände i A Field of Darkness (min recension) så vill Madeline och hennes man Dean byta miljö, varför de flyttar till Massachusetts och Berkshire-bergen (om jag förstått geografin rätt). I förra boken var ju Madeline journalist på en lokalblaska och även om hon har bytt jobb nu och är lärare på skolan, har hon kvar sin journalist-näsa.

Skolan är skum, för att inte säga crazy. Grundaren av skolan, David Santangelo, har lite konstiga idéer om pedagogik och alla, både elever och lärare, måste gå i terapi på campus och helst också bo på där. Madeline är skeptisk mot allt (så klart!) redan från början, men hon måste ta jobbet eftersom hennes man Dean blev arbetslös i samband med deras flytt.

Det finns väl en eller annan elev och lärare som verkar hyfsat vettiga, men de flesta är mer eller mindre konstiga och skolan känns som en enda stor sekt. Både koffein och tobak är förbjudet på campus, och Santangelo drar sig inte för att använda märkliga bestraffningsmetoder och det konstiga är att de flesta lärarna köper hela paketet utan att ifrågasätta honom.

Två elever dör (är det självmord eller mord?!) och även Madeline befinner sig i livsfara. Hon dras in i en polisutredning och vet inte riktigt vem eller vilka av sina kollegor hon kan lita på…

Jag hittar inte så många svenska recensioner, förutom av Dark Places-Helena. Så klart, det var ju hos henne jag blev tipsad om Cornelia Read! Författarens hemsida hittar du här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

The Crazy School, 326 sidor (pocket) 2011, Grand Central Publishing

Gillian Flynn – Vass egg

Gillian Flynn har värmt min hylla i många år nu, och eftersom jag läst så många hyllningar av henne var jag minst sagt nyfiken på Vass egg, hennes första bok.
vass egg

Camille Preaker bor och jobbar i Chicago som reporter. Hon ska nu bevaka ett mord och ett försvinnande, båda på flickor i tio-årsåldern, i sin hemstad Wind Gap, Missouri. Camille har ett mycket komplicerat förhållande till hemstaden och inte minst sin mor och styvfamilj, så det är inte utan tvekan hon åker dit och bevakar händelserna. Den försvunna flickan hittas mördad när Camille är där och det verkar som att båda händelserna kan vara kopplade till Camilles barndom och familj på något vis…

Flynn skapar en kuslig stämning och håller den genom hela boken, man får en känsla av att vad som helst kan hända.

Jag gillade den här boken, den var både spännande och lättläst men ändå inte lättviktig. Men, det finns ett stort MEN. Översättningen var bitvis riktigt dålig, och dessutom hade boken genomgående många korrekturfel. Jag läser gärna mer av Flynn men då kommer jag definitivt att läsa på engelska!

En smakebit från boken finns här.

Andra som läst och tyckt är: Annika, Bibliotekskatten, Enligt O och Fiktiviteter.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel (Den verkar vara svår att hitta på svenska så läs den på engelska istället, översättningen var ju ändå kass)

Vass egg (Sharp Objects), 309 sidor (inbunden), Jentas förlag 2006.

Bad guy Bokbloggsjerka

I veckans jerka undrar Annika vilken bad guy eller girl vi tycker bäst om.

Oj, så svårt. Jag är ett sådant fån, jag brukar inte gilla bad guys. Eller girls. Men ibland vet man ju inte om vilken karaktär som är the bad guy. I sådana fall har jag ibland gillat bad guy/boven väldigt mycket, och suttit som på nålar och hoppats att det inte är just han. Så var det till exempel i A field of Darkness av Cornelia Read.

Det är nog ett upplägg jag gillar, förresten. När man inte vet vem det är, man kanske leds att tro, åtminstone i början, att det är någon utomstående, självklar bad guy, och så är det någon helt annan,  kanske en person i persongalleriet till på köpet. Så kan det ju även vara i Agatha Christie-deckare, och till viss del även i de åh-så-bra böckerna av Elly Griffiths.

Bad girl då? I trilogin om Victoria Bergmans svaghet kan man väl säga att det fanns en bad girl, även om jag kanske inte gillade henne på så vis, gillade jag definitivt att läsa om henne…

Elly Griffiths – Dying Fall

Femte boken om Ruth Galloway är riktigt, riktigt bra.

dying fall

 

Ruths gamla kompis från Universitetet, Dan, blir innebränd. Först tror polisen att det är en olycka, men dörren är läst utifrån…
Dan och Ruth har inte haft kontakt på flera år och precis efter att Ruth fått dödsbudet får hon ett brev från honom, där han skriver att han är rädd och behöver hennes hjälp. Han arbetar på ett mindre universitet och har gjort en betydande arkeologisk upptäckt. Upptäckten skulle kunna göra honom berömd men är ganska kontroversiell och det finns krafter som inte vill att han ska avslöja vad han hittat…

Ruth blir ombedd att åka till Blackpool-trakten där Dans universitet ligger, och hjälpa till med upptäckten. Hon får hotfulla sms men åker upp ändå, i sällskap av Cathbad, hennes kompis druiden som även är gudfar åt dottern Kate. I ett rent sammanträffande åker Harry Nelson på semester till Blackpool så han finns i närheten när det börjar hända grejer…

Om jag tyckte att förra boken, A room full of bones, var lite rörig så håller Dying Fall ihop väldigt bra. Men Ruth viktnojar nog lika mycket fortfarande, och det stör jag mig lite på. Att hon ser sig som kraftigt överviktig vid 13 stone (typ 82 kilo) blir lite konstigt när man inte vet hur lång hon är. Är alla tyngre än 65 kg fetton eller? Sådana funderingar väcks hos mig av Ruths viktnoja, även om det på sätt och vis är bra att läsa om en hjältinna som inte är pinnsmal.

Dottern Kate blir roligare att läsa om nu när hon pratar, läs en smakbit här. Cathbad gillar jag mer och mer och Nelson är fortfarande intressant. Jag hoppas det blir åtminstone en bok till om Ruth, för jag är nyfiken på hur relationen mellan henne och Nelson utveckas.

Elly Griffiths är tydligen en pseudonym! Läs mer hos Annika.

Andra som bloggat om Dying Fall: Enligt O, Fiktiviteter och Mysterierna.

Köp den på engelska på Adlibris, Bokus, Bokia till exempel. På svenska: Adlibris, Bokus, Bokia.

En orolig grav (Dying Fall), 390 sidor (inbuden) Quercus 2013