Femte boken om Ruth Galloway är riktigt, riktigt bra.
Ruths gamla kompis från Universitetet, Dan, blir innebränd. Först tror polisen att det är en olycka, men dörren är läst utifrån…
Dan och Ruth har inte haft kontakt på flera år och precis efter att Ruth fått dödsbudet får hon ett brev från honom, där han skriver att han är rädd och behöver hennes hjälp. Han arbetar på ett mindre universitet och har gjort en betydande arkeologisk upptäckt. Upptäckten skulle kunna göra honom berömd men är ganska kontroversiell och det finns krafter som inte vill att han ska avslöja vad han hittat…
Ruth blir ombedd att åka till Blackpool-trakten där Dans universitet ligger, och hjälpa till med upptäckten. Hon får hotfulla sms men åker upp ändå, i sällskap av Cathbad, hennes kompis druiden som även är gudfar åt dottern Kate. I ett rent sammanträffande åker Harry Nelson på semester till Blackpool så han finns i närheten när det börjar hända grejer…
Om jag tyckte att förra boken, A room full of bones, var lite rörig så håller Dying Fall ihop väldigt bra. Men Ruth viktnojar nog lika mycket fortfarande, och det stör jag mig lite på. Att hon ser sig som kraftigt överviktig vid 13 stone (typ 82 kilo) blir lite konstigt när man inte vet hur lång hon är. Är alla tyngre än 65 kg fetton eller? Sådana funderingar väcks hos mig av Ruths viktnoja, även om det på sätt och vis är bra att läsa om en hjältinna som inte är pinnsmal.
Dottern Kate blir roligare att läsa om nu när hon pratar, läs en smakbit här. Cathbad gillar jag mer och mer och Nelson är fortfarande intressant. Jag hoppas det blir åtminstone en bok till om Ruth, för jag är nyfiken på hur relationen mellan henne och Nelson utveckas.
Elly Griffiths är tydligen en pseudonym! Läs mer hos Annika.
Andra som bloggat om Dying Fall: Enligt O, Fiktiviteter och Mysterierna.
Köp den på engelska på Adlibris, Bokus, Bokia till exempel. På svenska: Adlibris, Bokus, Bokia.
En orolig grav (Dying Fall), 390 sidor (inbuden) Quercus 2013
Books ABC 
Ruth kanske bara är en dryg meter hög… men jag gillar verkligen inte heller viktnojan. Jag har En orolig grav (svenska versionen) kvar att läsa och det låter ju som jag har något att se fram emot.
Elly Griffiths en pseudonym? Det skulle ju förklara varför hon inte går att hitta på wikipedia…
Jag måste ta och läsa den här boken snart, men det är som att jag aktivt väljer att inte läsa den riktigt än för då tar det så lång tid innan jag kommer att få läsa nästa. Vet inte om det är ett särskilt logiskt resonemang, men allt behöver väl inte vara logiskt 🙂
Jag brukar också tänka så! Känns lite jobbigt att jag inte har någon kvar att läsa nu…