Etikettarkiv: Åsa Larsson

Bokbloggsjerka: Standalone eller serie?

I veckans jerka frågar Annika om vi helst läser standalones eller serier.

Det jag gillar bäst är en blandning av både serier och fristående böcker.

Det är ju så härligt med en serie – man går in i den världen och lär känna karaktärerna där i flera böcker. Den senaste serien jag läste var Åsa Larssons deckarserie, och jag ville bara ha mer och mer, både av Rebecka Martinsson, kirunapoliserna och själva miljön. Och serien om Ruth Galloway – tänk om det bara hade varit EN bok?! Vad trist det hade varit…

Men samtidigt, ibland kan jag bli lite mätt på miljön. Då är det härligt med en enda riktigt bra roman. Men jag brukar faktiskt inte gilla ”serieförfattares” standalones, förutom möjligen Henning Mankells Kinesen. Peter Robinsons böcker om Alan Banks älskar jag, men jag har inte ens tagit mig igenom hans Before the Poison.

Så om jag behöver något utanför en serie, läser jag hellre en helt vanlig roman av en helt vanlig författare!

Åsa Larsson – Svart stig

Jag har blivit helt fast i Åsa Larssons deckare!

Svart stig är den tredje boken om Rebecka Martinsson och nu har hon sagt upp sig från advokatbyrån Meijer & Ditzinger och är anställd som extraåklagare.

svart stig

En död kvinna hittas i en ark på isen. En ark är ett skjul på medar som används för isfiske, kan man väl förklara det som. Vem är hon och hur kom hon till arken? Hon har märkliga skador som inte kan ha tillfogats henne där…

Kirunapolisen med Anna-Maria Mella i spetsen börjar utreda mordet med hjälp av Rebecka Martinsson. Mordet visar sig ha kopplingar till entreprenören Mauri Kallis stora gruvbolag Kallis Mining och den här kvinnan är långt ifrån det enda offret i den här historien…

Mauri Kallis växte upp under erbarmeliga förhållanden hos fosterföräldrar i Kirunatrakten. Han lyckades ta sig därifrån och hitta sin talang – affärer och börsspekulation. På Handelshögskolan lär han känna syskonen Diddi och Inna Wattrang, som har en ganska bisarr relation. Kallis Mining blir framgångsrikt internationellt och Mauri spelar ett högt spel. Kanske lite för högt…

Jag har sagt det tidigare; Åsa Larsson är en mästare på intressanta karaktärer. Deckargåtorna är väl helt ok men det är persongalleriet som är det stora behållningen med hennes böcker tycker jag. Rebecka är som huvudperson så klart väldigt intressant men den jag fastnar kanske mest för i Svart stig är Sven-Erik Stålnacke. Han är lite ensam och sorglig men samtidigt så sympatisk och godhjärtad. Och så gillar han katter. Kattälskare har alltid pluspoäng i min bok!

Deckargåtan i Svart stig blev jag inte så jätteförtjust i. Det var intressant att läsa om Mauri Kallis, Diddi och Inna Wattrang och företaget, men det blev lite för mycket och lite för långt. Mot slutet, den spännande upplösningen, var jag inte så fokuserad och ärligt talat vet jag inte om jag förstod hur allt hängde ihop egentligen. Svart stig är 422 sidor lång i pocket och kanske att den kunde ha varit 100 sidor kortare.

Jag blev lite mätt på Åsa Larsson nu faktiskt. Missförstå mig rätt – hon är fortfarande en lysande författare – men kanske att jag skulle pausa lite. Samtidigt blir jag så nyfiken på karaktärernas utveckling! Jag har ju läst den femte boken (Till offer åt Molok) jag fortsätter resan fram till den på en gång. Jag måste ju få veta hur det går med Sven-Erik Stålnacke och katten… 🙂

En smakebit från boken finns här.

Andra som läst och tyckt är Lina Sjöberg på SvD, PocketBlogg och Carolina läser.

Köp boken på Adlibris eller Bokus, till exempel.

Svart stig, 422 sidor (pocket) Bonnierpocket 2007

En smakebit på söndag: Svart stig

Det har blivit mycket Åsa Larsson på sistone! Jag läste precis ut Svart stig och tänkte bjuda på en smakebit från den idag.

svart stig

En kvinna hittas död i en ark (ett litet skjul på medar man har på isen och fiskar i). Mordet visar sig ha kopplingar till det stora företaget Kallis Mining, där grundaren Mauri Kallis styr tillsammans med syskonen Diddi och Inna Wattrang. Mauri är en self made man, uppvuxen under eländiga förhållanden men har ändå lyckats skapa ett framgångsrikt multinationellt företag.

Trots alla sina framgångar och omåttliga rikedomar känner han sig ändå utnyttjad och han gillar inte när han hålls upp som ett gott exempel:

När Svenskt Näringsliv och Arbetsgivareföreningen bjuder in honom som föredragshållare och tar trettiotusen i avgift per deltagare och han drar fullt hus. Då är han ändå bara deras hora.

De håller upp honom som bevis för att alla har samma chans. Alla kan lyckas. Alla kan ta sig till toppen bara man vill, se bara på Mauri Kallis.

Tack vare Mauri kan alla grabbar och tjejer i Tensta och Botkyrka, alla dagdrivare i Norrlands inland, skylla sig själva. Dra in deras bidrag, låt det löna sig att arbeta. Ge folk ett incitament att bli som Mauri Kallis.

Och de dunkar honom i ryggen och klämmer hans hand och han blir aldrig en av dem. De heter något i efternamn, de har familjer och gamla pengar.

Den här smakebiten kommer ganska sent i boken, på sidan 299 i pocketutgåvan. Jag tycker den är ett gott exempel på Åsa Larssons förmåga att rita upp en karaktär, samtidigt som hon slänger iväg en politisk känga.

För fler smakebitar, gå till Flukten far virkeligheten!

Åsa Larsson – Det blod som spillts

I Det blod som spillts återvänder advokat Rebecka Martinsson till Kiruna under sin sjukskrivning efter händelserna i Solstorm. Hon vet inte om att en till präst mördats och att polisen tror att det är en copycat…

det blod som spillts

Åsa Larsson är förträfflig på att beskriva karaktärer tycker jag. Jag gillar Rebecka väldigt mycket, likaså Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. Jag vill fortsätta läsa mer och mer om människorna och miljön, men när jag tänker efter så tycker jag att den här deckarintrigen var ganska ointressant. Klart att jag undrade vem som gjort det, och hade mina aningar, men i backspegeln är det inte den spänningen jag tar med mig, utan just människorna och miljöerna.

Den senaste boken, Till offer åt Molok, föll jag ju verkligen pladask för men denna är inte i samma klass. Det är lite rörigt med tidsperspektivet, man hoppar fram och tillbaka i tiden och jag hade nog gärna sett att de hoppen hade annonserats lite mer. Och avsnitten om vargen hade jag nästan kunnat vara utan, även om de har viss relevans för historien.

Det här var nog något av en mellanbok men jag ser fram emot att läsa nästa, Svart stig!

En smakebit av boken finns här. Andra som läst och tyckt är Carolina läser, och dagarna går… och Onekligen.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Top Ten Tuesday om andrafioler

I dagens Top Ten hos The Broke and the Bookish är ämnet Top Ten Most Memorable Secondary Characters

toptentuesday

Minnesvärda andrafioler, alltså. Det finns ju så många karaktärer, men här här några jag gillar mycket:

1. Dean i Cornelia Reads böcker om Madeline Dare.

Snäll och tålmodig. Och snygg, föreställer jag mig!

2. Harry Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

I en svår sits privat men både snäll och sympatisk.

3. Cathbad, också en kompis till Ruth Galloway.

Lite galen och med ett sjätte sinne som skulle vara praktiskt att ha i en vän!

4. Hassan i Khaled Hosseinis Flyga drake.

Det var alldeles för mycket fokus på Amir, som är ganska otrevlig.

5. Mike i Det bästa av allt av Rona Jaffe.

Han är kompis till Caroline och lite sorglig, men fin.

6. Parvaneh i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

En rivjärn i ordets allra bästa bemärkelse. Och en verkligt fin människa.

7. Mamman till Grace i The Fault in Our Stars av John Green.

Hon är verkligen minnesvärd. Världens snällaste?!

8. Johan i Ann Rosmans böcker om Karin Adler.

Jag gillar verkligen honom, han motsvarar någon slags drömbild av den perfekta killen, som jag hade när jag var tonåring.

9. Sivving i Åsa Larssons deckare.

Han är lågmäld, lite gammal och sjuk men verkligt sympatisk, i alla fall i de böcker jag läst.

10. Henry i The Secret History av Donna Tartt.

Jag ser honom väldigt tydligt framför mig, särskilt glasögonen. Super-pepp för hennes nya bok förresten!

En smakebit på söndag: Det blod som spillts

Jag blev verkligen förtjust i Åsa Larsson efter att ha läst Till offer åt Molok. Och vilken tur jag hade att jag kunde låna de tre jag inte läst (alltså nummer 2-4 i serien) av min faster. Kanske inte så överraskande eftersom jag lånade Molok av henne…

Det blod som spillts är den andra boken i serien om Rebecka Martinsson.

det blod som spillts

Här arbetar hon fortfarande på juristbyrån Meijer & Ditzinger, men nu är hon sjukskriven efter sin kollaps som kom ett tag efter händelserna i den första boken, Solstorm. För att behålla kontakten med jobbet blir hon medbjuden till Kiruna där en av delägarna i byrån, Torsten Karlsson, ska försöka landa en ny klient.

Med den här smakbiten (sidan 63) vill jag visa Åsa Larssons fina miljö- och stämningsbeskrivningsförmåga:

Asfaltsvägen övergick i grusväg. På deras vänstra sida flöt älven och man kunde se Jukkasjärvi på andra sidan. Gruset knastrade under bildäcken. På vardera sida om vägen stod trähus, de flesta rödmålade. Några trädgårdar pryddes av borttynande blommor i traktordäck och miniatyrväderkvarnar, andra av gungställningar och sandlådor. Hundar sprang så långt de kunde i sina hundgårdar och skällde hest efter den förbipasserande bilen. Rebecka kunde känna blickarna inifrån husen. En bil man inte kände igen. Vem kunde det vara? Torsten såg sig omkring som ett lyckligt barn, kommenterade de fula tillbyggnaderna och vinkade åt en äldre man som upphörde med sin lövkrattning och stirrade efter dem. De passerade några smågrabbar på cyklar och en storvuxen kulle på flakmoppe.

Fler smakebitar hittar den som vill hos Flukten fra virkeligheten!

Åsa Larsson – Till offer åt Molok

Åsa Larsson fångade mig från första raden med denna bok!

molok

Jag läst den första av hennes tidigare böcker om Rebecka Martinsson, Solstorm, men den fångat mig inte direkt. Nu får jag kanske läsa ikapp hela serien!

I Till offer åt Molok bor Rebecka Martinsson i den lilla norrländska byn Kurravaara, i sin farmors gamla stuga. Hennes kille Måns bor i Stockholm och förhållandet är inte precis toppen. Rebeckas båda föräldrar är bortgångna och hennes granne, gamle Sivving, fungerar lite som en pappa eller farfar för henne. Hon är också god vän med polisen Krister. Av honom har hon fått schäfervalpen Snorvalpen och så har hon tagit hand om den gamla tiken Vera, genom jobbet. Det verkar som att Rebecka ganska nyligen kommit tillbaka till jobbet och världen efter att ha varit ganska rejält sjuk, psykiskt. Jag vet inte detaljerna, jag får väl läsa mig ikapp dem, som sagt.

Sol-Britt Uusitalo dör, hon blir mördad i hemmet. Hemmet hon delar med sin sonson Marcus. Hon tar hand om sonsonen sedan hennes son dog i en smitningsolycka tre år tidigare. För några månader dog Sol-Britts pappa Frank, han blev björnriven. Boken inleds med att man hittar mänskliga kvarlevor i en björn det varit skyddsjakt på, efter att den hade rivit en hund i en hundgård. Värst vad Sol-Britts släkt verkar dö! Hennes farmor, som vi får läsa en del om, blev förresten också mördad, ihjälslagen. En slump, kanske? Men Rebecka Martinsson har lärt sig att ”Hata slumpen” och börjar gräva i de gamla dödsfallen. Hon hittar ett motiv och råkar själv i livsfara…

Som sagt, Till offer åt Molok fångar mig från sida ett. Jag fullkomligt slukar berättelsen och gläds åt att den är så skickligt skriven. Avsnitten från tidigt 1900-tal (om Sol-Britts farmor Elina) ger härlig färg åt hela berättelsen och miljön och allt sammantaget får jag den där känslan jag får av bra böcker, att jag vill resa dit. Nästa sommar i Kiruna, kanske?

Åsa Larsson är jurist och vet vad hon skriver om, i stort sett och det ger berättelsen trovärdighet utöver färgen hon målat den i med sin berättarkonst. Fast jag hakar upp mig på att åklagaren (Rebeckas chef) skriver domar. Så går det faktiskt inte till. Men frånsett den detaljen är jag helt såld. Inom kort kommer jag nog att köpa de första delarna i serien om Rebecka Martinsson också.

Andra som läst och tyckt är Susanne Kleman, Zelly och Vargnatts bokhylla.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Till offer åt Molok, 388 sidor (inbunden), Albert Bonniers förlag 2012.

Tematrio: sommarens läsning

I veckans tematrio frågar Lyran efter vår bästa sommarläsning. Igår berättade jag vad jag läst under semestern, men sommaren är ju längre än så!

Två av tre bästingar lästes dock under semestern:

1. Rona Jaffes Det bästa av allt, som jag blev väldigt förtjust i.

det bästa av allt
2. Åsa Larssons Till offer åt Molok, som både fångade mig direkt och gav stor mersmak. Recension kommer under veckan!

molok
3. Elly Griffiths Dying fall, som kanske var den bästa Galloway-boken hittills.

dying fall

 

Det var inte helt lätt att välja ut tre böcker ur sommarens skörd, jag har läst mycket bra tycker jag! Det var rätt nära att Lauren Grahams Someday, Someday, Maybe kom in på listan, så den fick vara med på ett litet hörn ändå.

Semestern 2013 i böcker

Semestern känns så kort när den är över och jag hade gärna varit ledig en vecka till. Men när jag går igenom vad jag har läst känns det annorlunda!

Den första boken jag läste ut på semestern var Vass egg och det känns som att det var evigheter sedan…

vass egg

Jag tyckte om Flynn men blev inte störtförälskad. Jag vill dock läsa Dark Places men det blir på engelska för översättningen av Vass egg lämnade verkligen övrigt att önska!

Jag hade ju amerikansk månad i juli och fortsatte med The Crazy School av Cornelia Read. Det kommer definitivt bli fler av hennes böcker i framtiden!

thecrazyschool

Efter tok-skolan var det dags för lite dålig romance, Älska av Sylvia Day. Den hade jag kunnat vara utan faktiskt!

älska

Sedan klämde jag en gammal hyllvärmare, Douglas Kennedys The Dead Heart. Den var bra, ganska olik hans andra böcker tyckte jag.

the dead heart

Sista boken ut i juli var Rona Jaffes Det bästa av allt och den fick avsluta det amerikanska temat. Jag gillade den väldigt mycket, den kommer nog vara med på listan över årets bästa böcker!

det bästa av allt

Så långt det amerikanska temat. Första boken i augusti var Döden, den avslutande delen i Jonas Gardells trilogi Torka aldrig tårar utan handskar. Mycket bra, engagerande och hemsk bok! Recension kommer den 26 augusti.

tatuh3

Sedan gav jag mig på en författare från min författarfemma, alltså en gammal favorit. Louise Boije af Gennäs Blå koral, nummer två i en planerad trilogi som utspelar sig under millenniets första decennium.

blå koral

Semesterns första fackbok var 5:2-dieten, vars recension har genererat mycket trafik till bloggen. Kul!

5 2 dieten

Sedan läste jag den första boken i Avdelning Q-serien av Jussi Adler-Olsen, Kvinnan i rummet. Den var helt ok. Inte jättebra eller speciell, men jag har nummer två och tre hemma och de blir väl lästa vad det lider.

Kvinnan i rummet

Den sista helt utlästa boken på semestern blev Till offer åt Molok av Åsa Larsson. Jag fastnade från första sidan, så härligt! Detta är den femte boken om Rebecka Edvardsson och jag hade tidigare bara läst den första. Lite fel ordning alltså men jag har lånat hem nummer två till fyra och känner mig jättetaggad på dem!

molok

Tillbaka till henne av Sara Lövestam fortsatte jag med, det kändes naturligt eftersom både den och Till offer åt Molok delvis handlar om lärarinnor i början av 1900-talet. Jag har en bit kvar av Tillbaka till henne, men tycker mycket om den. Och så gnetar jag på med Kampen om Järntronen, förstås. Eftersom det är en bokcirkel-bok vill jag inte gärna ge upp den, men efter fyra veckor och å150 sidor någonting har jag inte alls kommit in i den, så vi får väl se.

Vad har jag gjort mer på semestern än läst böcker då?

Tja, det vanliga. Klappat om mina katter, umgåtts med min man och varit i stallet. Både jag och hästen har tagit det ganska lugnt och det ska faktiskt bli ganska skönt att komma tillbaka till lite mer normala rutiner kring mat, träning och ridning, och kanske lägga på ett extra kol här och där.

Vi har gjort många småturer till släkt, vänner och lantställen och haft lite besök. Badat i havet ett par gånger, bastat, njutit av god mat och dryck. Semestern inleddes med en helg på Åland och avslutades med en helg i Göteborg. Gött!

Tävla hos Fru E!

Fru E:s böcker fyller fem år idag. Det vill jag gratulera, Books ABC är ju inte ens ett år än!

Fru E lottar ut ett presentkort på Adlibris, och det måste jag ju vara med och ha chans på! För att vara med ska man helt enkelt berätta om vilken bok (för max 200 kronor) man skulle välja, och nu ska ni få höra:

Jag vill hjärtans gärna läsa Wolf Hall!

Jag köpte nummer två i den tänkta trilogin (Bring Up the Bodies) men det är väl vettigt att läsa Wolf Hall först, eller hur? Annars går jag och filurar på min nästa bokbeställning från samma nätbokhandel. Den kommer nog innehålla de fyra första böckerna i serien om Rebecka Martinsson. Och tänk, de fyra (i pocket) skulle också kosta knappt 200 kronor… 🙂

 

Grattis igen, Fru E! Hoppas femårsdagen (och bröllopsdagen) blir riktigt toppen!