Etikettarkiv: Elly Griffiths

Mitt favoritläsland är…

I veckans bokbloggsjerka radar Annika upp tio av sina favoritförfattare och ställer sedan frågan:

Om du skulle göra en snabb inventering av din läsning vilket land skulle då väga tyngst?

Mitt svar är inte lika entydigt Storbritannien som Annikas är, men det är nog där jag landar ändå.

Peter Robinson, Agatha Christie, Denise Mina, Elly Griffiths, Jane Austen, Sophie Kinsella, Jill Mansell och många fler, högt och lågt, tillhör mina favoriter.

Men jag har ju många svenska favoriter också: Åsa Larsson, Ann Rosman, Annamaria Jansson för att bara nämna några. Om jag snabbt summerar årets läsning hittills väger nog Sverige tyngst, men allt har inte varit favoriter.

Och just det, USA… Douglas Kennedy, Donna Tartt…

Så, om jag måste välja land väljer jag Storbritannien. Eller ännu hellre de brittiska öarna så att jag får med Irland också så får Marian Keyes vara med (eller är det en grov förolämpning att inkludera Irland i de brittiska öarna – men vad heter det då?)

För om det är något jag kan längta efter så är det brittiskt – att läsa om härliga personer, mysiga landskap, pubar och byar, tillsammans med en smaskig deckargåta, ahhh….

Top Ten Tuesday om andrafioler

I dagens Top Ten hos The Broke and the Bookish är ämnet Top Ten Most Memorable Secondary Characters

toptentuesday

Minnesvärda andrafioler, alltså. Det finns ju så många karaktärer, men här här några jag gillar mycket:

1. Dean i Cornelia Reads böcker om Madeline Dare.

Snäll och tålmodig. Och snygg, föreställer jag mig!

2. Harry Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

I en svår sits privat men både snäll och sympatisk.

3. Cathbad, också en kompis till Ruth Galloway.

Lite galen och med ett sjätte sinne som skulle vara praktiskt att ha i en vän!

4. Hassan i Khaled Hosseinis Flyga drake.

Det var alldeles för mycket fokus på Amir, som är ganska otrevlig.

5. Mike i Det bästa av allt av Rona Jaffe.

Han är kompis till Caroline och lite sorglig, men fin.

6. Parvaneh i En man som heter Ove av Fredrik Backman.

En rivjärn i ordets allra bästa bemärkelse. Och en verkligt fin människa.

7. Mamman till Grace i The Fault in Our Stars av John Green.

Hon är verkligen minnesvärd. Världens snällaste?!

8. Johan i Ann Rosmans böcker om Karin Adler.

Jag gillar verkligen honom, han motsvarar någon slags drömbild av den perfekta killen, som jag hade när jag var tonåring.

9. Sivving i Åsa Larssons deckare.

Han är lågmäld, lite gammal och sjuk men verkligt sympatisk, i alla fall i de böcker jag läst.

10. Henry i The Secret History av Donna Tartt.

Jag ser honom väldigt tydligt framför mig, särskilt glasögonen. Super-pepp för hennes nya bok förresten!

Tematrio: sommarens läsning

I veckans tematrio frågar Lyran efter vår bästa sommarläsning. Igår berättade jag vad jag läst under semestern, men sommaren är ju längre än så!

Två av tre bästingar lästes dock under semestern:

1. Rona Jaffes Det bästa av allt, som jag blev väldigt förtjust i.

det bästa av allt
2. Åsa Larssons Till offer åt Molok, som både fångade mig direkt och gav stor mersmak. Recension kommer under veckan!

molok
3. Elly Griffiths Dying fall, som kanske var den bästa Galloway-boken hittills.

dying fall

 

Det var inte helt lätt att välja ut tre böcker ur sommarens skörd, jag har läst mycket bra tycker jag! Det var rätt nära att Lauren Grahams Someday, Someday, Maybe kom in på listan, så den fick vara med på ett litet hörn ändå.

Grönt är skönt!

Bokpotaten har något som kallas för Omslagsonsdag. Idag är det visserligen torsdag men jag hänger på ändå. Jag hittade nämligen några sköna gröna i min bokhylla!

gröna

 

Översta raden

Ethan Hawkes Ash Wednesday, Nick Hornbys En god människa, Jill Mansells A Walk in the Park

Mellersta raden

Elly Griffiths Janusstenen, Denise Minas The End of the Wasp Season, Jane Austens Förnuft och känsla

Nedersta raden

Jeffrey Eugenides Middlesex, Luke Rhineharts Tärningsspelaren, P.G. Wodehouses Blixt och dunder

Grönt är skönt, som sagt! Snyggast, eller mest plocka-upp-på-grund-av-omslaget, tycker jag Ash Wednesday är. Middlesex är inte dum heller men Förnuft och känsla är inte så spännande. Vad tycker ni?

Bokbloggsjerka om intressanta karaktärer

I veckans jerka frågar Annika efter exempel på författare som verkligen vet hur man skapar intressanta karaktärer.

Jag håller med Annika om Elly Griffiths; Ruth Galloway, Harry Nelson och Cathbad vill jag bara läsa mer och mer om, och hon har lyckats beskriva dem så att de känns levande och nästan som ens egna vänner.

Jag kommer dragande med Douglas Kennedy också. Som vanligt! I Five Days (recension imorgon!) är huvudpersonen Laura intressant att läsa om, likaså personen hon träffar, men också ”birollerna”, hennes två barn. De ger färg och djup åt henne.
Och i min favorit-Kennedy, The Pursuit of Happiness, finns också många intressanta karaktärer, bland annat huvudpersonen Sara Smythe.

Sist men inte minst, Fredrik Backman. En man som heter Ove. Ove, alltså… Jag har svårt att beskriva Ove, han måste läsas! Min recension finns här.

Bästa boken i juni var…

Svårt att säga! Antingen Dying Fall av Elly Griffiths eller De skandalösa av Simona Ahrnstedt. Eller varför inte båda?!

dying fall

9781352_De_SkandlosCMYK_9273

I juni läste jag ganska varierat men kanske något färre böcker än jag skulle velat:

Little Bee av Chris Cleave (roman, bokcirkelbok)

De skandalösa av Simona Ahrnstedt (romance, recensionsexemplar)

Och bergen svarade av Khaled Hosseini (roman, recensionsexemplar)

Dying Fall av Elly Griffiths (deckare)

Statsrådet och döden av Bo Balderson (boktolva-bok)

Little Bee var bra när jag läste den, men den försvann faktiskt ur läsminnet ganska snabbt. Och bergen svarade tog mest tid, jag tyckte visserligen den var helt ok, men alldeles för splittrat berättande för min smak. Första boken om statsrådet var också sådär, faktiskt. Men jag är glad att jag satte upp den på boktolvan och fick den läst, jag har länge varit nyfiken på Balderson! Nu känner jag mig lättad och glad över att ha läst ut den, så att jag får sätta tänderna i något nytt!

Jag tror minsann det blir Someday, Someday, Maybe av Lauren Graham.

Bad guy Bokbloggsjerka

I veckans jerka undrar Annika vilken bad guy eller girl vi tycker bäst om.

Oj, så svårt. Jag är ett sådant fån, jag brukar inte gilla bad guys. Eller girls. Men ibland vet man ju inte om vilken karaktär som är the bad guy. I sådana fall har jag ibland gillat bad guy/boven väldigt mycket, och suttit som på nålar och hoppats att det inte är just han. Så var det till exempel i A field of Darkness av Cornelia Read.

Det är nog ett upplägg jag gillar, förresten. När man inte vet vem det är, man kanske leds att tro, åtminstone i början, att det är någon utomstående, självklar bad guy, och så är det någon helt annan,  kanske en person i persongalleriet till på köpet. Så kan det ju även vara i Agatha Christie-deckare, och till viss del även i de åh-så-bra böckerna av Elly Griffiths.

Bad girl då? I trilogin om Victoria Bergmans svaghet kan man väl säga att det fanns en bad girl, även om jag kanske inte gillade henne på så vis, gillade jag definitivt att läsa om henne…

Elly Griffiths – Dying Fall

Femte boken om Ruth Galloway är riktigt, riktigt bra.

dying fall

 

Ruths gamla kompis från Universitetet, Dan, blir innebränd. Först tror polisen att det är en olycka, men dörren är läst utifrån…
Dan och Ruth har inte haft kontakt på flera år och precis efter att Ruth fått dödsbudet får hon ett brev från honom, där han skriver att han är rädd och behöver hennes hjälp. Han arbetar på ett mindre universitet och har gjort en betydande arkeologisk upptäckt. Upptäckten skulle kunna göra honom berömd men är ganska kontroversiell och det finns krafter som inte vill att han ska avslöja vad han hittat…

Ruth blir ombedd att åka till Blackpool-trakten där Dans universitet ligger, och hjälpa till med upptäckten. Hon får hotfulla sms men åker upp ändå, i sällskap av Cathbad, hennes kompis druiden som även är gudfar åt dottern Kate. I ett rent sammanträffande åker Harry Nelson på semester till Blackpool så han finns i närheten när det börjar hända grejer…

Om jag tyckte att förra boken, A room full of bones, var lite rörig så håller Dying Fall ihop väldigt bra. Men Ruth viktnojar nog lika mycket fortfarande, och det stör jag mig lite på. Att hon ser sig som kraftigt överviktig vid 13 stone (typ 82 kilo) blir lite konstigt när man inte vet hur lång hon är. Är alla tyngre än 65 kg fetton eller? Sådana funderingar väcks hos mig av Ruths viktnoja, även om det på sätt och vis är bra att läsa om en hjältinna som inte är pinnsmal.

Dottern Kate blir roligare att läsa om nu när hon pratar, läs en smakbit här. Cathbad gillar jag mer och mer och Nelson är fortfarande intressant. Jag hoppas det blir åtminstone en bok till om Ruth, för jag är nyfiken på hur relationen mellan henne och Nelson utveckas.

Elly Griffiths är tydligen en pseudonym! Läs mer hos Annika.

Andra som bloggat om Dying Fall: Enligt O, Fiktiviteter och Mysterierna.

Köp den på engelska på Adlibris, Bokus, Bokia till exempel. På svenska: Adlibris, Bokus, Bokia.

En orolig grav (Dying Fall), 390 sidor (inbuden) Quercus 2013

Top Ten Tuesday – Bäst i år

Veckans tema hos The Broke and the Bookish är Top Ten Books I’ve Read So Far In 2013. Här kan man se kommande Top Ten, förresten.

toptentuesday

Det var ju Freebie här om veckan och då gjorde jag just en sådan lista. Men ”bästa boken” är för mig inte något konstant, så jag kör om listan igen, dagsformen  kanske varierar lite, och så har jag ju läst några till…

Utan inbördes ordning:

1. De Skandalösa – Simona Ahrnstedt (grattis igen MammaMia som vann mitt andra recensionexemplar, förresten)

9781352_De_SkandlosCMYK_9273

2.Överenskommelser – Simona Ahrnstedt

9789173516587

3. Davidsstjärnor – Kristina Ohlsson

davidsstjärnor

4. Jag tjänar inte – Jenny Åkervall

jag tjänar inte

5. En man som heter Ove – Fredrik Backman

ove

6. Dying Fall – Elly Griffiths

dying fall

7. The Fault in Our Stars – John Green

The-Fault-in-Our-Stars-PB

8. Välkommen ut på andra sidan – Annamaria Jansson

välkommen ut

9. Lila Hibiskus – Chimamanda Ngozi Adichie

lila hibiskus

10. A Field of Darkness – Cornelia Read

a field of darkness

En smakebit på söndag – Dying Fall

Igår läste jag ut Dying Fall av Elly Griffiths och då jag inte riktigt bestämt mig för vad jag ska läsa härnäst bjuder jag på en smakebit från Dying Fall, kapitel ett, som inleds med att telefonen ringer hemma hos Ruth Galloway:

She decides to ignore it but Kate, her eighteen-month-old daughter, runs past her yelling ‘Ring! Ring!’ Kate picks up the phone and says clearly, ‘Piss.’ Cursing Cathbad, Kate’s Druid godfather, who has taught her the all-purpose salutation, ‘Peace’, Ruth snatches the phone away.
‘Hello?’
‘Ruth?’ It’s a woman and she’s laughing. ‘Did someone just say ”Piss”?’

Hihi. Dottern Kate är rätt kul tycker jag!

Läs fler smakebitar hos Flukten fra virkeligheten!