I veckans jerka (har inte varit med på jättelänge nu!) frågar Annika:
Vilken är den bästa bok du har läst hittills i år?
Svår fråga! Man tycker ju att det borde vara lättare att säga vilken bok som var bäst efter fyra månader, än efter 12…
Jag tror ändå den bästa hittills är Hjärta av jazz av Sara Lövestam.
Men The Goldfinch av Donna Tartt, Invisible Boy av Cornelia Read var inte dumma, de heller.
Chick-lit när den är som bäst!
Samantha Sweeting jobbar på en advokatbyrå i London. Hon jobbar nästan dygnet om, har ingen vidare fritid men älskar sitt jobb och har siktet inställt på partnerskap. Hennes tid är indelat i sexminuters-segment eftersom det är så hon debiterar tiden på jobbet. Partnerskapet verkar ligga preciiis inom räckhåll när hon gör ett misstag som kan bli väldigt dyrt för firman.
Hon reser sig upp och bara går. Hon vet inte riktigt vart hon ska och tar ett tåg. Kliver av utan att veta var hon är och knackar på hos en familj för att be om ett glas vatten och en huvudvärkstablett. Hon misstas för att vara den nya hemhjälpen och i sitt förvirrade tillstånd låter hon familjen tro det, hon kan ju inte återvända till London och sitt förfärliga misstag.
Samantha, som aldrig har strukit en blus, städat en toa eller lagat något mer avancerat än rostat bröd ska nu föreställa sig vara en cordon bleu-utbildad kock. Efter inledande svårigheter, bland annat med att förstå vad som är upp och ner på strykbrädan, finner hon sig mer och mer tillrätta med sitt nya liv och kanske hittar hon kärleken också?
Jag gillar verkligen Sophie Kinsella. Hon har förmågan att skriva engagerat och medryckande, lättläst och roligt utan att det blir simpelt. Jag tar Samantha och många av de andra karaktärerna till mitt hjärta och avslutar läsningen med en riktigt varm känsla.
Såg filmen Capote här om kvällen, med ingen mindre än sorgligt bortgågne Philip Seymour Hoffman i rollen som den excentriske författaren Truman Capote.
Filmen handlar om tillblivelsen av hans bok In Cold Blood (Med kallt blod) som gavs ut 1965. Han och kompisen Harper Lee (också en av de där stora amerikanska författarna) åkte till Kansas för att skriva om mordet på familjen Clutter 1959. Capote lärde känna en av mördarna och blev både fascinerad av och fäst vid honom.
In cold blood var den sista romanen (en verklighetsroman som han kallade den nya genren själv) som Capote färdigställde och om man får tro filmen verkar det ha varit under stor vånda. Capote framställs i filmen som en väldigt självupptagen och ganska osympatisk figur. Trots det (eller det kanske inte har så mycket med saken att göra) blev jag sugen på att läsa boken som stått i hyllan och samlat damm ett bra tag.
Harper Lees To Kill a Mockingbird har också stått i hyllan en tid. Vem vet, den kanske också blir läst snart!
Här är det glest med uppdateringarna. Jag läser lika mycket (eller lite) som förr men av någon anledning kommer jag mig inte för med att blogga speciellt ofta längre. Jag har fem orecenserade böcker på hög, varav två recensionsex som jag verkligen gillade så varför jag inte lyckas skriva de där recensionerna vet jag inte.
Allting har väl sin tid. Kanske upphör bloggandet helt från min sida snart? Vem vet. Först ska jag i alla fall recensera Supernova och Projekt längtan av Marika King! Jag gillade dem verkligen och trots att jag hade lite svårt för huvudpersonen Lisa i början (så intensiv, ambitiös och aningslös!) kom jag att gilla henne mer och mer.
Nej, sista ordet är nog inte skrivet av Books ABC än, men nu blir det en period av läsa vad jag känner för utan hänsyn till utmaningar, utgivningar eller borden. Så får vi se om bloggaren vaknar till liv sedan!
Tills dess: ut och njut av vårsol, blommor och blader!
En boklig trio i påsk – vad kan det bli? Deckare förstås! Lyran frågar denna vecka efter tre deckarfavoriter.
Just nu läser jag Carin Gerhardsens senaste, Hennes iskalla ögon, som just kommit i pocket. Har inte hunnit så än men det blev just väldigt spännande!
Min första (?!) dystopi!
Dystopier är inte riktigt min grej, inte fantasy eller sci-fi heller. Jag gillar verklighet, eller vad som i alla fall skulle kunna vara verklighet, bättre.
Men Boel Bermanns debut var riktigt bra. Imponerande på något vis att i en debutbok sticka ut så pass. Nu är jag ju ingen författare men det måste vara enklare att skriva (eller snarare hitta på) en deckar- eller chicklit-plot. Hur som helst. Den nya människan kom ut 2013 och utspelar sig med början 2014, då det slutar födas barn i världen. Efter några års uppehåll föds det barn igen, men de är inte som vanliga människor. De ser ut som vanliga människor, men de har lite tom blick och de leker inte som vanliga barn gör. De är dock bra på att följa instruktioner, in absurdum…
Boken börjar som sagt 2014, men vi förflyttas i rask takt framåt i tiden in i 2020-talet. Det snabba tempot gör läsningen spännande, men det går nog lite för snabbt för mig och läsningen känns lite stolpig.
Boel Bermann är dock en god stilist och jag gillar språket mycket. Berättelsen om huvudpersonen Rakel blandas upp med tidningsklipp som bidrar till en realistisk känsla.
Tack Kalla Kulor för recensionsexemplar!
Jag ska sluta ha en ”att Iäsa-hög” bredvid sängen! I senaste jerkan frågar Annika:
Nja, ibland händer det snarare att jag är sugen på att läsa något jag INTE har hemma och då duger ju inget i hyllan förstås. Sist det hände var när jag läste Kråkflickan. Jag löste problemet genom att ladda ner Hungerelden till ipaden och så fortsatte jag bara att läsa…
När jag just läst ut en bok och inte genast vet vilken jag ska kasta mig över här näst brukar jag gå till mitt lilla bibliotek, plocka åt mig några böcker och börja läsa lite planlöst i några och se vilken jag fastnar för. Sedan blir den där högen stående på sängbordet, men nästa gång tar jag inte någon ur den högen. Av någon anledning känner jag mig aldrig sugen på en bok jag sett bokryggen på från sängkanten.
Varför är det så?! Inte ens böcker jag egentligen verkligen vill läsa, blir jag sugen på när de har legat på sängbordet i några dagar, fastän när jag lägger högen där känner jag mig sjukt rik och lycklig.
Intressant bok att börja på efter att ha läst ut The Undomestic Godess, som också handlar om en ung karriärkvinna som också/i någon mån bränner ut sig. Även om hon var jurist och Lisa är managementkonsult.
Än har jag lite svårt för Lisa, men tempot i boken är snabbt och spännande och sidorna flyger fram.
Så hej på ett tag!
Haft en ganska trög period vad gäller både läsande och bloggande. Jag har inte lagt av, men har lite vårvila kanske.
Men här om dagen kom ett paket som muntrade upp mig lite! Nu kanske det kan bli lite fart på både det ena och det andra!
Jag hade stora förhoppningar på Alice. Även innan hon fick Nobelpriset hade jag hört en massa bra om henne och dessa magiska noveller. Jag köpte därför Kärlek vänskap hat och tänkte att äntligen, en nobelpristagare jag kommer gilla!
Efter halva titelnovellen i denna samling gav jag upp. Jag är medveten om att jag nu kanske skiter i det blå skåpet, sätter min sista potatis (vad finns det för fler liknelser…?) i bokbloggarvärlden nu. Men jag tyckte bara den var tråkig. Visserligen läste jag den under en ganska stressig (och förkyld!) vecka men jag läste samma sidor om och om igen, helt utan att fatta att jag läst dem förut. Jag gav den en sista chans på helgen när jag verkligen kände mig avslappnad och mottaglig, och tänkte att det är ju bara 20 sidor kvar, de kan jag väl bara klämma så är jag av med den! Och det är ju aldrig en bra tanke när man ska läsa en bok. Lika bra att bara strunta i det och läsa något annat.
Får se om jag ger Alice en ny chans och läser en annan novell en vacker dag.
Books ABC 