Månadsarkiv: oktober 2013

Nobelveckans upplösning – Fredspriset

Veckan blir bara mer och mer spännande! Igår tillkännagavs litteraturpriset och det var många glada tillrop när det stod klart att Alice Munro vann. Jag har inte läst något av henne men var väldigt nära att köpa en bok av henne i onsdags. Om jag hade gjort det – tänk vad smart jag hade känt mig!

Men idag är det ännu mer spännande tycker jag – idag tillkännages vem som får fredspriset. En del spekulerar i Malala Yousafzai och det vore nog ett bra val.

Jag hörde också spekulationer om Ales Bialatski och frågan är om jag kanske håller på honom ännu mer. Ales är en vitrysk demokratikämpe som sitter i fängelse  – officiellt för skattebrott men egentligen för sina åsikter – sedan två år tillbaka. Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur och organisationen Viasna (betyder vår, årstiden alltså) som Ales startat arbetar för mänskiliga rättigheter.

Genom mitt engagemang i Svenska freds- och skiljedomsföreningen träffade jag Ales och några andra från Viasna för snart tio år sedan, i Minsk. De var ett sympatiskt gäng och jag föreläste lite om ickevåldsmetoder för dem. Min föreläsning känns lite fjuttig nu nu men jag minns att vi hade ganska intressanta diskussioner i alla fall.

Om ni är intresserade av vad man kan göra i Sverige för Ales och Viasna, kika in hos Östgruppens Belarusportal!

Om tre timmar vet vi – Ales eller Malala?

Book shuffle!

En kul taggnings-utmaning/enkät där man ska sätta sin spellista på random och koppla ihop de första fem låtarna med en bok. Och så får man inte fuska!

Mando Diao – Strövtåg i hembygden
Något av Fröding är ju för lätt och givet kanske… Men det är ju en vemodig sång, så jag väljer Blå koral av Louise Boije af Gennäs.

Laleh – Some die young
John Greens The Fault in Our Stars känns ju given här…

Pink & Nate Russ – Just give me a reason
Douglas Kennedys Five Days tänker jag på till den här låten. Svek och kärlek.

Oh Laura – Raining in New York
I Charlotte Vale Allens Vemod (Mood Indigo) är det lite oväder i New York vill jag minnas.

Alina Devecerski – Flytta på dig
Här tänker jag på Lex bok av Sara Kadefors. Ung kaxig tjej liksom…

Carl-Johan Vallgren – Den vidunderliga kärlekens historia

Segt och spretigt!

den vidunderliga kärlekens historia

Den vidunderliga kärlekens historia har värmt min hylla i åratal och jag har sett fram emot att svepas iväg, in i den här fantastiska historien. Ja ni hör ju, med sådana förväntningar är det som upplagt för ett rejält magplask.

I vanliga fall hade jag nog inte läst ut den här boken, men nu var det både en boktolve-bok och en bokcirkel-bok. Det har visserligen inte hindrat mig förut, men nu var det ju både-och, och jag tror jag skulle få onda ögat från bokcirkeln om jag inte läste ut den här, det var trots allt mitt förslag…

Nåväl, till handlingen. Hercule Barfuss föds svårt vanställd och dövstum på ett glädjehus i Tyskland 1813. Samma natt föds Henriette Vogel på samma glädjehus, men hon är fullkomligt normalskapt. Hercule och Henriette utvecklar en livslång vänskap, men ödet håller dem isär under lång tid.

Hercule kan läsa tankar och detta tillsammans med hans vanställda yttre gör att han hamnar i både väldigt farliga situationer och i väldigt märkliga sällskap. Detta parat med historien om kärleken till och vänskapen med Henriette Vogel gör att det verkligen borde varit en fantastisk läsupplevelse, men jag tycker att det spretar för mycket åt olika håll. Det är mycket detaljerade beskrivningar av saker, ting och företeelser som visserligen ger boken tidsfärg och trovärdighet, men som bromsar upp historien. En del grejer tycker jag inte går riktigt ihop och en del avsnitt undrar jag över varför de är med över huvud taget . Det enda jag riktigt gillar är början och slutet där Hercules släkting berättar om honom i ett brev till Henriettes släkting. Jag hade velat läsa mer om livet i Marthas Vineyard!

Nej, detta var ingenting för mig.

En smakbit från boken finns här.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Den vidunderliga kärlekens historia, 341 sidor (inbunden) Albert Bonniers förlag 2002

Tematrio: Nobelpriset

I veckans trio är temat ganska givet: Vem får Nobelpriset i litteratur?

temanobelpris

Precis som Lyran hoppas jag på en kvinna, det har ju varit ganska många män hittills… Men till skillnad från Lyran har jag inga konkreta förslag eller gissningar, men jag hoppas att det blir någon som är både bred och djup, inte nödvändigtvis folklig men i alla fall inte svårtillgänglig.

Jag blev väldigt glad när Tomas Tranströmer fick priset för några år sedan, men jag hoppas ändå på en romanförfattare i år.

Jag är inte så ”nobel-prisig” i min läsning så jag brukar inte känna till författarna på förhand. Det vore kanske kul om det var någon jag kände till som vann, men det vore ännu roligare om pristagaren verkligen verkade rolig, spännande, medryckande och engagerande att läsa. Som Haruki Murakami kanske?

Fem frågor och fem svar

Det här är ytterligare en enkät som cirkulerat ett tag som jag hoppar på lite sent. Jag hittade den hos Malin.

Vem inspirerade dig/uppmuntrade dig att börja blogga?

Ingen speciell tror jag. Jag började blogga för cirka ett år sedan och hade läst ett fåtal bloggar regelbundet tidigare. Några månader innan jag skred till verket gick jag och funderade på om jag skulle orka/våga starta en egen – men vad skulle den handla om?! Livet på landet? Katter? … Nej böcker så klart! Det som verkligen fick min ända ur vagnen var att jag upptäckte 2XL som startades i augusti 2012, och att jag började läsa andra bokbloggar och kommentera. Då kände jag att jag ville skriva själv!

Hur väljer du ämnen att blogga om?

Jag recenserar de böcker jag läser, hoppar på en del återkommande utmaningar såsom Bokbloggsjerkan och En smakebit på söndag.

Vad vet de flesta inte om dig?

Jag är inte speciellt hemlighetsfull, men jag pratar inte så mycket om min blogg på jobbet eller bland vänner. Omvänt så skriver jag inte så mycket om mitt privatliv, jobb och annat på bloggen. Men om du är nyfiken på något så fråga!

Vilka tre ord beskriver din stil bäst?

Bloggstil? Åh det vet jag inte. Klädstil? Vet inte heller. Livsstil? Djur, natur och böcker! Instagramstil? Katter, hästar och natur.

Vad tycker du om att göra när du inte bloggar?

Läsa böcker, vara med min man och vänner, vara i stallet och pyssla om och rida min häst, äta gott, dricka gott… ”Allt som gör livet värt att leva” som det brukade heta i gamla brevkompis-annonser.

Tagga andra att delta i enkäten är det kanske lite sent att göra, men om du inte gjort den ännu men gärna vill, så gör slag i saken, vettja!

Höst och nytt tema!

Som synes har jag bytt tema på bloggen. Hoppas ni ska gilla det och att det är snyggt och fräscht och lättare för ögat än det förra temat.

I skrivande stund har jag en katt på halva tangentbordet, vilket kan ha påverkat processen lite. Men han spinner så gott att jag inte riktigt har hjärta att flytta på honom. Jag har inte fått helt fason på alla funktioner och alla delarna i utseendet än , men kom gärna med synpunkter!

 

En smakebit på söndag – Hemma hos Martina

Dagens smakebit fick dröja lite för jag ville läsa ut Den vidunderliga kärlekens historia innan jag gav mig på något nytt. Fy bubblan vad seg den var… Skönt att ha den utläst!

För att bryta av ordentligt tänkte jag läsa en till bok av Martina Haag, jag läste ju Heja, heja! för ett tag sedan och gillade den.

hemma-hos-martina

Så här börjar Hemma hos Martina:

Det ringer på dörren. Jag går och öppnar. Utanför står Gud och ser glad ut.

– Oj, hej, kom in Gud.

Han har med sig en blank himmelsblå bricka. På brickan står en guldtelefon. Gud säger med sin starka röst:

– Martina. Du kan få ringa ett telefonsamtal till dig själv som ung. Men du får bara prata i en minut, för jag har inte tid att stanna längre. Tänk dig noga för vad du ska säga. Varsågod, och jag startar den himmelska klockan… NU!

– Hej Martina. Det är jag själv som ringer. Lyssna väldigt noga nu. Jag har bara en minut på mig. På dig. På oss. Aaargh! Nu har vi redan slösat bort flera dyrbara sekunder. Dom här grejerna måste du komma ihåg:

Visst blir man nyfiken på vad Martina vill berätta för sitt yngre själv? Om man läser boken får man veta!

För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!

Denise Mina – The Red Road

Ny härlig tartan noir!

the red road

Denise Mina är en av mina absoluta favoritförfattare, jag har sagt det tidigare men det tål att sägas igen. Någonstans, långt bak i bakhuvudet, visste jag kanske att hon skulle släppa nytt i höst men jag blev ändå glatt förvånad när jag såg den här boken på Pocketshop. Denise Minas böcker är verkligen auto-buy för mig så självklart slog jag till direkt och började läsa.

The Red Road är den fjärde boken om polisen Alex Morrow. Hon är inte så populär på jobbet, hon är lite för rättskaffens för den bitvis korrumperade skotska polisen, och hon går sin egen väg. Hon har man och tvillingar och ett hus som bokstavligen är belånat taknocken. Och så har hon sin tungt kriminelle halvbror Danny som skapar trubbel för henne lite nu och då.

The Red Road utspelar sig dels under natten då prinsessan Diana dog, och dels i nutid.

Då, den 31 augusti 1997, får vi följa fjortonåriga Rose som står utan familj och vars ”pojkvän” säljer henne till äldre män, begår två hemska brott under stor mental stress och press.

I nutid får vi följa Alex Morrow in i rättssalen där hon ska vittna mot den tungt kriminelle Michael Brown, som suttit häktad länge i väntan på sin rättegång. I en paus får Alex Morrow reda på att Browns fingeravtryck hittats på en mordplats. Hur är det alls möjligt?! Han har ju suttit bakom lås och bom. Alex Morrow kan inte släppa detta mysterium och nystar till slut upp en härva av lögner och korruption som går ända upp i polishuset.

Det här var en mycket bra och spännande bok. Möjligtvis lite rörig och lite för många karaktärer och händelser i början, men allt knyts ihop mot slutet.

Jag har läst och gillat alla Denise Minas böcker och högst håller jag Garnethill-triologin, men jag gillar även böckerna om Alex Morrow och Paddy Meehan. De har dock inte haft samma driv som Garnethill-böckerna, men med The Red Road tycker jag att Denise Mina är tillbaka med besked!

En smakbit från boken finns här.

Hittade inga svenska recensioner, men se här vad The Scotsman, Victorialovesbooks och Spectator tycker!

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

The Red Road, 277 sidor (häftad/storpocket) Orion Books 2013

Härliga bokliga miljöer – bokbloggsjerka

I veckans jerka vill Annika att vi ska Berätta om en ”bokmiljö” som du har besökt alternativt gärna skulle vilja besöka. Naturligtvis är det även okej att ta upp fiktiva miljöer om du vill det!

Miljöerna är det som får mig att vilja läsa mera, mera, mera! av en författare. Givetvis karaktärerna också men det där som man säger att läsa är att resa stämmer verkligen tycker jag. Nästan som det står i min header… 😉

Jag har faktiskt, åtminstone delvis, planerat utlandsresor efter bokmiljöer. Jo ni får gärna kalla mig nörd, det går bra.

Till Glasgow drog jag med en kompis för att jag hade läst om staden i Denise Minas Garnethill-triologi. Väl där var vi på en marknad och en bar som förekommer i böckerna, plus att vi gick längs gatorna förstås. Jag blev väldigt förtjust i Glasgow!

Att jag åkt till New York två gånger på egen hand har väl lite med böcker att göra och lite med filmer och annat att göra. Där läste jag lite Paul Auster och köpte lite andra New York-iga böcker och gick omkring och myste.

Några bokmiljöer jag skulle vilja åka till är Norfolks saltängar som jag läst om i Elly Griffiths böcker, Kiruna med omnejd som jag läst om i Åsa Larssons, och så skulle jag vilja åka Orientexpressen med Hercule Poirot… Nu reste jag visst i både tid och rum men det får man tycker jag.

När jag får den där ”res-känslan” då vet jag att jag har läst en riktigt bra bok. Ni vet när man vill kliva in i boken, bara fortsätta läsa, ta med sig boken till jobbet när man vet att det inte finns någon alls tid att läsa, bara för att få klappa boken lite ibland.

Det finns många många fler miljöer jag skulle vilja besöka, för många att radda upp här – under helgen ska jag jerka runt och se vart ni andra vill resa!

Trevlig helg!

Sammanfattning Q3 2013

24 böcker blev lästa under det tredje kvartalet i år, och totalt har jag läst 72 böcker – på god väg mot mitt mål att läsa 80 böcker alltså, även om jag inte läst ut alla böcker jag påbörjat…

Till höjdpunkterna den här perioden tycker jag hör Åsa Larssons böcker, Lauren Grahams debut, Sara Lövestams Tillbaka till henne och Rona Jaffes ganska nyligen avdammade Det bästa av allt.

Kartan nedan visar visserligen hela årets läsning men jag tycker att jag börjar få rätt bra spridning på den! Men fortfarande inget från Sydamerika, jag får jobba på det under fjärde kvartalet!

20131002-201941.jpg

Med boktolvan ligger jag inte riktigt i fas, hittills har jag läst en bok i månaden men under september blev den inte utläst, så jag får väl läsa ut två under oktober.

Med tre på tre är det lika dant, jag har börjat på Henrietta Lacks men inte slutfört. Det finns väl en viss risk att jag inte kommer fixa tre på tre-utmaningen…

Noveller har jag inte läst på ganska länge, det var kanske inte min grej riktigt.