Månadsarkiv: september 2013

Lissabon-boktips efterlyses!

Oläst, Resor

I höst ska jag åka på långweekend till Lissabon. Det ska bli spännande – jag har aldrig varit där men hört mycket gott om staden! Jag tycker det är roligt att ladda upp med en bok som utspelar sig på resmålet innan jag kommer dit, men kan inte påminna mig om att jag känner till någon bok som utspelar dig där, eller i Portugal överhuvudtaget…

Jo. José Saramago – Historien om Lissabons belägring står redan i hyllan men jag känner mig lite tveksam till att jag och herr Saramago kommer att komma speciellt bra överens. Sätter han aldrig punkt?!

Så: nu vill jag ha alla era Lissabon- och Portugal-boktips! Peppra mig bara!

Tematrio – Tunnisar

Bloggutmaningar, , ,

I veckans tematrio vill Lyran att vi ska dela med oss av tre läsvärda tunnisar.

Jag gillar tunnisar! Om de är bra (så klart) och författaren får sagt det hen vill på under 150 sidor, då blir jag imponerad.

1. Den krympande hustrun av Andrew Kaufman gillade jag kanske inte så mycket för historiens skull, utan för kombinationen med illustrationerna av Stina Wirsén. Min recension.

krympande hustrun

2. Norrtullsligan av Elin Wägner tyckte jag var smått fantastisk. 131 sidor lång (kort?) och har mer än 100 år på nacken men fortfarande aktuell och frapperande. Min recension.

untitled

3. Breakfast at Tiffanys av Truman Capote har också ganska många år på nacken vid det här laget och är under 100 sidor. Det var ett tag sedan jag läste den nu men jag gillade den (och filmen!) riktigt mycket.

breakfast-at-tiffanys

Å vad ska jag läsa nu?!

Läser just nu

Med Åsa Larssons Svart stig utläst – vad ska jag läsa nu?

Ska jag helt koncentrera mig på Henrietta Lacks? Eller ska jag fortsätta med Åsa Larsson fastän jag egentligen känner mig lite mätt? Eller ska jag ge mig i kast med nästa bokcirkelbok (som genom en händelse också står på min boktolva) Den vidunderliga kärlekens historia av Carl-Johan Vallgren?

Eller kanske Wolf Hall? Eller Bodströms Populisten som jag lånat av svärmor? Eller Tove Klackenbergs Dömd på förhand?

So many books, so little time…

En smakebit på söndag: Svart stig

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Det har blivit mycket Åsa Larsson på sistone! Jag läste precis ut Svart stig och tänkte bjuda på en smakebit från den idag.

svart stig

En kvinna hittas död i en ark (ett litet skjul på medar man har på isen och fiskar i). Mordet visar sig ha kopplingar till det stora företaget Kallis Mining, där grundaren Mauri Kallis styr tillsammans med syskonen Diddi och Inna Wattrang. Mauri är en self made man, uppvuxen under eländiga förhållanden men har ändå lyckats skapa ett framgångsrikt multinationellt företag.

Trots alla sina framgångar och omåttliga rikedomar känner han sig ändå utnyttjad och han gillar inte när han hålls upp som ett gott exempel:

När Svenskt Näringsliv och Arbetsgivareföreningen bjuder in honom som föredragshållare och tar trettiotusen i avgift per deltagare och han drar fullt hus. Då är han ändå bara deras hora.

De håller upp honom som bevis för att alla har samma chans. Alla kan lyckas. Alla kan ta sig till toppen bara man vill, se bara på Mauri Kallis.

Tack vare Mauri kan alla grabbar och tjejer i Tensta och Botkyrka, alla dagdrivare i Norrlands inland, skylla sig själva. Dra in deras bidrag, låt det löna sig att arbeta. Ge folk ett incitament att bli som Mauri Kallis.

Och de dunkar honom i ryggen och klämmer hans hand och han blir aldrig en av dem. De heter något i efternamn, de har familjer och gamla pengar.

Den här smakebiten kommer ganska sent i boken, på sidan 299 i pocketutgåvan. Jag tycker den är ett gott exempel på Åsa Larssons förmåga att rita upp en karaktär, samtidigt som hon slänger iväg en politisk känga.

För fler smakebitar, gå till Flukten far virkeligheten!

Ordbajsarna som åkte ut

Boktips,

Jag läser ju ytterst sällan ut böcker jag inte gillar. Och jag gör inget undantag för bokcirkel- eller utmaningsböcker. Det finns så många bra böcker i världen, varför ska man läsa sådant man inte gillar? Det viktiga tycker jag är att pröva på! Och där är ju cirklar och utmaningar bra. Några har som regel att de ska läsa ett visst antal sidor, 50 eller 100 kanske men jag tänker mer att jag ska ge varje bok en ärlig chans, om jag nu av någon anledning börjat läsa den.

I augusti har jag lagt ifrån mig två böcker olästa. En boktolve-bok och en bokcirkelbok.

Kampen om järntronen av George R.R. Martin tragglade jag mig igenom 176 sidor av innan jag gav upp. Den är på totalt 716 sidor och den var verkligen inget för mig. Tusentals namn, fantasy, och kapitel uppbyggda efter karaktärer och inte efter handling var tre saker som gjorde att jag inte läste ut. Om jag hade sett teveserien Game of Thrones kanske jag hade fixat det, men jag har en känsla av att den inte heller är något för mig.

kampen-om-jarntronen

Anders Paulruds Som vi älskade varandra har värmt min hylla i flera år och jag tyckte verkligen den verkade bra på baksidan.

som vi älskade varandra

Men blablablabla… Den läste jag 95 av 283 sidor av och den var visserligen lättläst men det var bara babbel om karaktärerna Anders och Solveig, Mikael och Karin och så Harry. Och ett hus i Karlskronas skärgård. Jag fick den där känslan att ”vem bryr sig” och då är det inte kul att fortsätta läsa. Jag hade väl kunnat fortsätta läsa eftersom den ändå var lättläst så det hade gått fort – men det skulle ju ändå tagit värdefull lästid från en bok som skulle kunnat vara bra på riktigt.

Nu står båda dessa böcker i jobbets ”Donera-låna-läs-ta hem”-bibliotek. Från vilket jag i veckan tog hem Tove Klackenbergs Dömd på förhand och Linwood Barclays Vilseledd (Never Look Away).  Bra deal!

Om jag vann fem miljoner… Bokbloggsjerka

Bloggutmaningar,

Oj. Veckans jerka handlar om att besvara frågan:

Vad skulle du göra om du plötsligt blev fem miljoner rikare?

Ärligt talat? Jag vet inte. Fem miljoner är fantastiskt mycket pengar, samtidigt som det inte räcker så långt beroende på vad man ska göra. Jag föreställer mig att jag vinner fem millar. Vad gör jag då? Sparar det mesta, ger bort lite och köper något bra/kul/behövligt.

Jag är så lyckligt lottad att jag inte behöver så mycket mer än det jag har. Eller så är det en inställning… Det mesta skulle jag som sagt spara – tänk vad skönt att ha en rejäl buffert! En del skulle jag ge bort, till någon jag känner som behöver kanske, och en del till någon organisation som gör viktiga saker, typ Svenska Freds.

Trevlig helg!

Åsa Larsson – Det blod som spillts

Recension,

I Det blod som spillts återvänder advokat Rebecka Martinsson till Kiruna under sin sjukskrivning efter händelserna i Solstorm. Hon vet inte om att en till präst mördats och att polisen tror att det är en copycat…

det blod som spillts

Åsa Larsson är förträfflig på att beskriva karaktärer tycker jag. Jag gillar Rebecka väldigt mycket, likaså Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke. Jag vill fortsätta läsa mer och mer om människorna och miljön, men när jag tänker efter så tycker jag att den här deckarintrigen var ganska ointressant. Klart att jag undrade vem som gjort det, och hade mina aningar, men i backspegeln är det inte den spänningen jag tar med mig, utan just människorna och miljöerna.

Den senaste boken, Till offer åt Molok, föll jag ju verkligen pladask för men denna är inte i samma klass. Det är lite rörigt med tidsperspektivet, man hoppar fram och tillbaka i tiden och jag hade nog gärna sett att de hoppen hade annonserats lite mer. Och avsnitten om vargen hade jag nästan kunnat vara utan, även om de har viss relevans för historien.

Det här var nog något av en mellanbok men jag ser fram emot att läsa nästa, Svart stig!

En smakebit av boken finns här. Andra som läst och tyckt är Carolina läser, och dagarna går… och Onekligen.

Köp den på Adlibris eller Bokus till exempel.

Tematrio: Tegelstenar

Bloggutmaningar, , ,

I veckans tematrio ska vi berätta om tre minnesvärda tegelstenar.

Jag börjar med att fråga mig vad en tegelsten är… Minst 500 sidor? Jag läser inte så många sådana eftersom jag föredrar halvkorta till normalt långa romaner. Men några har jag läst på sistone och vill  lyfta fram:

1. Tillbaka till henne av Sara Lövestam, som jag läste i augusti. Verkligen fängslande!

tillbaka till henne

2. Blå Koral av Louise Boije af Gennäs, som jag också läste i augusti.

blå koral

3. Jane Austens samlade verk köpte jag i tegelstensformat och jag känner mig så …rik.

IMG_3281

Bästa boken i augusti var…

Listor

Jag läste en hel del i augusti, antagligen för att jag hade semester stora delar av månaden!

Jag inledde månaden med Döden, den avslutande boken i Jonas Gardells hyllade trilogi Torka aldrig tårar utan handskar.

tatuh3

Sedan fortsatte jag med en annan trilogi, fast del två: Blå koral av Louise Boije af Gennäs. Hennes språk får stå ut med en del spott och spe, men jag gillar det!

blå koral

Sedan var det dags för sommarens snackis: 5:2-dieten av Michael Mosley och Mimi Spencer. Vilket löpsedelsutrymme den här ”dieten” fått!

5 2 dieten

Jag fortsatte med ett bokrea-fynd: Jussi Adler-Olsens Kvinnan i rummet. Jag har del två och tre i serien hemma också, men fick inte någon vidare mersmak faktiskt. Fast jag har hört att de ska vara bättre.

Kvinnan i rummet

Sedan kom månadens upptäckt: Åsa Larsson! Jag läste Till offer åt Molok som är den femte boken om Rebecka Martinsson.

molok

För flera år sedan läste jag första delen, Solstorm, så det blev ett litet glapp där… TIll offer åt Molok handlar delvis om en folkskollärarinna i början av 1900-talet så det kändes logiskt att fortsätta med Tillbaka till henne av Sara Lövestam, som handlar om folkskollärarinnan Signe i början av 1900-talet och uttråkade Hanna i början av 2000-talet.

tillbaka till henne

Jag fortsatte med logiska steg: Tillbaka till henne handlar delvis om kärlek mellan två kvinnor och det gör delvis också Det blod som spillts av Åsa Larsson. Jag lyckades låna ihop de saknade delarna 2-4 i serien om Rebecka Martinsson så nu är jag back on track!

det blod som spillts

Hela semestern (som började i juli) hade jag försökt ta mig igenom Kampen om Järntronen. Jag har sagt det tidigare och det tål att sägas igen: Det var verkligen en kamp. Tråkigt nog vann jag den inte utan gav upp efter ca 150 babblande sidor med hundratusentals namn och karaktärer att hålla reda på. Verkligen inget för mig. Sorry bokklubben!

kampen-om-jarntronen

Så att avgöra vilken bok i augusti som var sämst är inte så svårt. Vilken som var bäst är alltid mycket svårare. Det blir nog oavgjort mellan Tillbaka till henne och Till offer åt Molok. Döden kommer inte långt efter heller men var inte min favoritdel i trilogin.

Allt jag läst i augusti har varit på svenska! Någon eller några böcker på engelska brukar jag ju få ihop varje månad annars. Får jobba på det i höst.

En smakebit på söndag: Den odödliga Henrietta Lacks

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Den här boken är fascinerande, den handlar om Henrietta Lacks och de celler som togs från hennes livmoderhals och som nu finns över hela världen och ligger till grund för mycket forskning och till och med nobelpris. Cellerna kallas ofta HeLa-celler och det är inte alla som vet vad upphovskvinnan hette – ibland kallas hon Helen Lane, till exempel.

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Min smakebit kommer från inledningen, sidan 11:

Det går inte att ta reda på exakt hur många av Henriettas celler som lever idag. En forskare har bedömt att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt på en våg skulle man finna att de vägde över femtio miljoner ton – en ofattbar siffra när man betänker att en enskild cell nästan inte väger någonting alls. En annan forskare har räknat ut att om man kunde lägga alla HeLa-celler som någonsin levt i rad efter varandra skulle de nå runt jorden minst tre gånger, över tio miljoner centimeter. Innan Henrietta blev sjuk var hon bara lite över en och femtio lång.

Lite torr smakebit idag kanske, men fascinerande!

I Rebecka Skloots original har hon försökt fånga tidens och familjen Lacks egna språk med många ”svarta” uttryck. Det ska bli spännande att se hur översättaren lyckas med sin ambition att ”överföra det till ett enkelt talspråk, med en aning tidsfärd men utan lokalfärg och med ungefär samma nivå av grammatiska avvikelser som i motsvarande repliker i originalet.” Jag gillar ju inte fejkade dialekter, men här kan det kanske funka, vi får se!

För fler smakebitar, besök Flukten fra virkeligheten!