Etikettarkiv: Jane Austen

Austen-lördag: The Movies

Jag sprang igång min gamla kombinerade DVD och VHS-spelare förra helgen för jag var sugen på att återse Övertalning inför dagens temadag.

Övertalning är inte min favorit-filmatisering men en Austen är ju alltid en Austen. Jag hittar inte ”min” version att köpa på nätet, men Övertalning finns i en annan version också, här.

Min är regisserad av Roger Michell och ser ut så här (VHS):

20130324-163110.jpg

Den försynta Anne, dotter till den spendersamma Mr Elliot, övertalades av bryta sin förlovning med kapten Wentworth för ett antal år sedan. Hennes pappa tvingas nu att hyra ut sitt gods (han är spendersam, som sagt) och en släkting till kaptenen flyttar in. Kaptenen hälsar på och känslorna blossar upp…

I ärlighetens namn tycker jag att det är en ganska tråkig film och jag blir inte speciellt lockad att läsa boken.

Jag såg Mansfield Park också, i den här utgåvan (som har utgått, men man kan köpa en annan):

mansfield_park

Mansfield sägs vara The story that Jane Austen loved best! åtminstone på omslaget. Och den var bra, till och med Mannen kunde se den med mig. Historien handlar om Fanny Price som när hon är 10 år lämnas bort till sin moster, och hon får växa upp med sina kusiner (tror jag) på ett stort tjusigt gods. Kusinerna blir åtsagda (så att Fanny hör) att de inte får behandla henne som en sämre människa, fastän hon givetvis är det…

Som så ofta (alltid?) i Jane Austens böcker vankas det äktenskap. En omåttligt stilig man med hög status visar intresse för Fanny men hon är tveksam. Kan hon lita på honom? Och vill hon inte hellre egentligen ha någon annan?

Jag gillade Mansfield Park, och Fanny Price, verkligen. Är sugen på att läsa den men kan inte riktigt motivera mig då det finns så många spännande böcker som jag inte redan sett filmatiseringen av…

Det har minsann gjorts spin-off på Mansfield Park också; Murder at Mansfield Park, av Lynn Shepherd. Ett kvalitetstecken kanske?

Jag harvade mig igenom Förnuft och känsla samma dag också, men lite halvhjärtat för jag var nog lite mätt på kostymdramer. Men jag gillar versionen med Emma Thompson med flera. Finns ju flera varianter av på den också!

Austen-lördag: Lady Susan

Lady Susan är en brevroman, den består av 41 brev från och till Lady Susan, hennes väninna, svägerska, svägerskans mor…

Romanen handlar om Lady Susan så klart. Hon har ganska nyligen blivit änka och ganska tidigt (lite för tidigt tycker nog många) i sin änkedom börjar hon söka sig nya friare. Hon blir inbjuden till sin avlidne mans bror (tror jag det är i alla fall) för att hälsa på hos hans familj på deras gods. Hennes svägerska (avlidne mannens brors fru alltså) har en hel del synpunkter på Lady Susans person och beteende som hon ventilerar i brev till sin mor.

Lady Susan å sin sida skriver till sin väninna och om sina karl- och dotterproblem och väninnan stöttar bäst hon kan.

Detta var nog min första brevroman, den består bara av brev, förutom en ”Conclusion” efter det sista brevet. Det är förvisso ett intressant sätt att bygga upp en historia på men antingen lyckas Jane Austen inte riktigt med den tekniken, eller så är berättelsen inte tillräckligt stark, för jag blir aldrig engagerad. Jag har svårt att riktigt bry mig om Lady Susan och hennes olika bekymmer med karlar, dottern och svägerskan.

Jag läste Lady Susan som en ”andrabok”, lite vid sidan om, det kan ha lite med det att göra också.

Jane Austen har ett fantastiskt språk och även i Lady Susan finns många fyndiga formuleringar, men det räcker alltså inte riktigt för mig.

Austen-lördag: Min favorit-Austen och några spin-offer

Min absoluta Austen-favorit är helt förutsägbart, Stolthet och fördom, recension här. Den kommer förresten ganska högt upp på listan över mina favoriter alla kategorier, också.

Boken är full av geniala personporträtt och härliga repliker. Witty, minst sagt. Jag är glad att jag läste den, även om jag har ett starkare intryck av teveserien (kan bero på att jag sett den så många gånger…). Och under läsningen såg jag hela tiden filmatiseringen framför mig, det skrev jag om här.

Och alla roliga spin-offer, någon dag ska jag läsa dem;

Pemberley av Emma Tennant,

Death comes to Pemberley (När döden kom till Pemberley) av P.D. James (har jag i och för sig redan läst),

när döden kom till pemberley

Who needs Mr Darcy? av Jean Burnett,

Me and Mr Darcy av Emily Potter,

Me and Mr Darcy

och Stolthet och fördom och Zombies av Seth Grahame Smith,

stolthet zombies

för att nämna några!

30 Days of Books – Dag 16, favoritkvinna

Day 16 – Favourite female character

Jag har fler kvinnliga än manliga favoriter, märker jag. I topp ligger nog Ruth Galloway, tätt följd av (eller på samma plats som) Maureen O’Donnell.

Ruth är arkeologen och huvudpersonen i Elly Griffiths böcker, Maureen är allmänt dysfunktionell huvudperson i Denise Minas Garnethill-trilogi.

Sen gillar jag Marianne Jidhoff i Denise Rudbergs ”elegant crime”-deckare (fast de känns inte alltid så väl researchade), Hazel Lancaster i John Greens The Fault in Our Stars, Karin Adler i Ann Rosmans Marstrands-deckare, Annie Cabbot i Peter Robinsons Eastvale-deckare, Sara Smythe i Douglas Kennedys The Pursuit of Happiness/Den andra kvinnan, Elizabeth Bennet i Stolthet och fördom av Jane Austen, Jojo Harvey i Marian Keyes The Other Side of the Story och sist men inte minst Karin i Mina fräknar av Sofia Hallberg…

30 Days of Books – Dag 15, favoritman

Day 15 – Favourite male character

Jag tror inte jag kan svara annat än: OVE!

Ove, min Ove. Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser men Ove fick mig att skratta på var och varannan sida. Min man började undra vad sjutton det var jag läste.

Andra manliga karaktärer jag fastnat för är självklart Mr Darcy i Stolthet och fördom av Jane Austen,  Alan Banks i Peter Robinsons deckare, Cathbad och Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.

30 Days of Books – Dag 10, favoritklassikern

Day 10 – Your favourite classic book

Åh, det måste bli Stolthet och fördom av Jane Austen!

Jag vet inte om någon annan klassiker har fått så många uppföljare och spin-offer? Många känner säkert sin Lizzie och Mr Darcy bäst genom BBC:s legendariska och fantastiska teveserie, så även jag. Jag är dock mycket glad över att ha läst boken också.

Men så finns det ju flera spinn-offer som sagt: Emma Tennants Pemberley, Seth Grahame-Smiths Stolthet och fördom och zombies och Jean Burnetts Who Needs Mr Darcy? jag hade ju tänkt plöja igenom alla dessa och några riktiga Austen i november förra året, men det kom lite annat emellan. Men de står ju kvar i hyllan!

Perfekt att läsa vid sidan om

Lady Susan av Jane Austen är en brevroman, den består helt enkelt bara av brev. Då breven inte är så värst långa är det smidigt att läsa ett eller ett par i taget och sedan läsa något annat.

Det är förresten ett intressant sätt att bygga upp en berättelse på. Det börjar med att änkan Lady Susan skriver till sin svåger (jag tror det är hennes avlidne mans bror) och tackar honom för inbjudan hem till dem. Sedan skriver hon till en väninna och berättar om vistelsen. Vi får också läsa brev som svägerskan (den avlidne mannens bros fru alltså) skriver till sin mor, som modern skriver till svägerskan där de beklagar sig över Lady Susans person och beteende.

Annars är även Katrine Kielos Det enda könet bra att läsa vid sidan om. Jag har lite svårt i allmänhet att läsa två skönlitterära böcker samtidigt, jag vill gärna bara ha en handling i taget i huvudet.

Men Lady Susan, Det enda könet och Porto Francos väktare går alltså bra att läsa samtidigt!

Tematrio – Klassikerläsning

I denna tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre klassiker, antingen sådana vi har läst, vill läsa, eller tipsa andra om. Jag har varit ganska dålig på att läsa klassiker, men jag får till en av varje ändå.

Har läst

Stolthet och fördom av Jane Austen. Recension här. Jag vet inte varför jag väntade så länge med att läsa Stolthet och fördom, men den var precis så bra som jag väntade mig. Jag var starkt färgad av teveserien när jag läste boken, jag såg allt – miljöer, personer, kläder – så som det såg ut i serien.

Vill läsa

Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. Den här fick jag på resa i Nepal och Tibet med orden: Den här MÅSTE du läsa! Det var snart tio år sedan, men i år ska det bli av, ty den finns på min boktolva! Plus att jag hänger på Lyrans Klassikerutmaning.

Tips

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Doktorn lider av depression och vill utföra en storsint handling för att… jag vet inte riktigt. När sedan prästfrun Helga Gregorius anförtror att hon inte klarar av sin mans erotiska närmanden ser doktorn sin chans till storsint handling. Efter att ha fejkat diverse sjukdomar för både prästen och prästfrun bestämmer sig doktorn för att ta prästen av daga.

Ett lästips i sammanhanget är Gregorius av Bengt Ohlsson. Jag har inte läst den själv, den står dock i hyllan, men vad jag förstår så skildrar den historien ur prästens perspektiv.

Tolv, tolv, tolv, tolv och tolv – tolv!

2012-12-12 är det idag och på kul tidsinställer jag det här inlägget till kl. 12.12. Får se om det fungerar (och hur många andra som gjort samma sak!).

Jag gillar ju listor och här tänkte jag lista tolv bra formuleringar från böckernas värld, dagen till ära!

1. Folk berättar saker för mig. Har alltid gjort. De blöder information likt spruckna bönsäckar.

Bra liknelse tycker jag! huvudpersonen Timothy Wilde om sig själv i New Yorks gudar av Lyndsay Faye.

2. Mr Collins var ingen särskilt intelligent man och hans bristande spiritualitet hade endast i ringa mån motverkats av uppfostran och umgänge, eftersom han hade framlevt största delen av sitt liv under en obildad och girig faders ledning, och fast han legat vid univeristetet hade han vistats där endast det nödvändiga antalet terminer utan att knyta några nyttiga bekantskaper.

Beskrivningen av Mr Collins i Stolthet och fördom av Jane Austen. Inte särskilt smickrande…

3. Så snart hans husse hade kommit till ro sänkte Mr Bones huvudet och lät det vila mot hans högra lår. När Willy sträckte ut handen och började smeka det där huvudet, sänkte sig åter ett visst lugn över hundens sorgsna hjärta.

Relationen mellan hunden Mr Bones och husse Willy Christmas i Paul Austers Timbuktu. Vackert och sorgset om relationen mellan husse och hund.

4. Det finns nästan inget kvar av honom alls. När han går in i dödskampens sista skede, och han helt slutar äta och dricka, tar det honom ändå tolv dygn att dö. Tolv dygn innan hans envisa hjärta slutar att slå.

Reine dör på Roslagstulls infektionssjukhus. Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell. Sorgligt och hemskt!

5. Four years.  Could it have evaporated so quickly? Blink once, you´re a neophyte New Yorker, just out of college. Blink twice, you´re a divorced woman of twenty-eight – suddenly face to face with a man with whom you spent a night nearly fifty months ago… yet whose presence has loomed over everything since then.

Sara Smyhte träffar åter Jack Malone fyra år efter deras första möte. The pursuit of happiness (Den andra kvinnan) av Douglas Kennedy.

6. Livet fick gå vidare fast fåran var smal.

Visst känner man så ibland?! Glasfåglarna av Elsie Johansson

7. Mrs Dalloway sade att hon skulle köpa blommorna själv.

Berömda första raden ur Mrs Dalloway av Virginia Woolf.

8. Hon lämnar huset i hast, iförd en kappa som är för varm i det här vädret. Året är 1941. Ett nytt krig har börjat. Hon har skrivit ett brev till Leonard och ett annat till Vanessa.

Första raderna i Timmarna (som handlar om Virginia Woolf) av Michael Cunningham. Visst vill man bara läsa vidare?!

9. The cab I had was a real old one that smelled like someone´d just tossed his cookies in it. I always get those vomity kind of cabs if I go anywhere late at night.

Holden Caulfield åker taxi i The Catcher in the Rye (Räddaren i nöden) av J.D. Salinger. Gillar språket! Tossed his cookies…

10.  Like a lot of Negro kids, we never would have made it without our Momma. When there was no fatback to go with the beans, no socks to go with the shoes, no hope to go with tomorrow, she´d smile and say ”We ain´t poor, we´re just broke”.

Dick Gregory beskriver sin mamma i sin självbiografi Nigger. Det är med no hope to go with tomorrow känns så tragiskt och vackert. Jag köpte boken på en loppis vid Columbia-universitetet i New York 2001, men jag har faktiskt inte läst den. Än. Men språket verkar så rytmiskt och bra att det nog får bli ändring på det snart.

11. Listen. The greatest feeling I ever had in my life – with my clothes on – was when I first heard Diz and Bird together in St Louis, Missouri, back in 1944.

Första meningen i prologen till Miles The Autobiography av Miles Davis. Diz syftar på Dizzy Gillespie och Bird på Charlie Parker och precis som Miles Davis, var de också jazz-musiker. Miles Davis och Dizzy Gillespie spelade trumpet och Charlie Parker saxofon.

12. Poirot drack ur den sista chokladen, sköt undan koppen och steg upp. Han gick bort till den öppna spisen och strök mustascherna omsorgsfullt till rätta i spegeln ovanför spiselkransen. Nöjd med resultatet återvände han till sin stol och inväntade besökarens entré.

Poirot i hela sin Poirot-het! Det finns ju fler passager som beskriver honom väl, denna är från Tredje flickan av Agatha Christie.