Etikettarkiv: Jane Austen

Kliv in i en annan värld!

Enligt O funderar över fiktion och verklighet och har skapat den här enkäten.

1. Vilken karaktär skulle du kunna bli vän med?
Det känns som att jag redan ÄR vän med Hanna från Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Gå din väg men stanna. Det var väl delvis därför jag blev så tagen av böckerna, för att det är som att läsa om en vän.

2. Vilken litterär person skulle du aldrig vilja möta i verkligheten?

Mr Collins
i Stolthet och fördom, maken till enerverande, insmickrande och lismande person har väl aldrig skådats! Det finns ju farligare litterära karaktärer att undvika men Mr Collins skulle jag gå omvägar för att slippa möta!

3. Det är lördag och du har inga planer för kvällen. Vilken karaktär ringer du och vad gör ni?
Jag ringer Maureen O’Donnell från Denise Minas Garnethill-trilogi. Vi går på en (sjaskig) pub i Glasgow och dricker öl, pratar och skrattar (rått).

4. Du behöver ett nytt jobb, vilken karaktär skulle du vilja arbeta med?
Jane Green (inte världens bästa kanske) chick-lit författare har skrivit en bok som heter Mellan raderna (Bookends), där huvudpersonen startar en bokaffär. Det tycker jag låter kul, kan tänka mig att vara med där!

5. Du ska starta en bokcirkel. Vilka fyra karaktärer bjuder du in och vilken bok diskuterar ni?
Jag vill nog vara med i bokcirkeln i Jane Austen book club, av Karen Joy Fowler. De är fyra väldigt olika personer som alla gillar Austen och har sina olika favoriter bland hennes verk. Jag skulle vilja prata med dem om Austen-spinoffer. Undrar till exempel vad de skulle tycka om Stolthet och fördom och Zombies, av Seth Grahame-Smith…

6. Det är mitt i natten och du har tappat nyckeln och kan inte komma in. Vilken karaktär kontaktar du för att få hjälp?
Mick i Vemod av Charlotte Vale Allen. Mick är en stor stark ryss-amerikan som har lite hemligheter, men snäll är han och han skulle säkert ställa upp! Man vill ju ringa ett säkert kort, liksom.

7. Gör en resa tillsammans med en litterär person. Vart skulle du resa och med vem?
Åh vad svårt. Men jag vill nog hänga på Alexandra David Néel på hennes resa till Lhasa, Tibet. Hon skrev En parisiskas resa till Lhasa 1927 och även om jag faktiskt redan varit i Tibet och även rest runt där, är jag väldigt sugen på att komma dit igen. Det känns som en nödvändighet. Men det är kostsamt att resa dit, det kan ta tid att vänja sig vid höjden så det är inget man bara sätter av en vecka till. Jag får väl ta första steget genom att läsa boken, vilken stått i min hylla sedan anno dazumal.

8. Om du fick gifta dig med en litterär person, vem skulle det då vara?
Också svårt! Mr Darcy från Stolthet och fördom kanske. Annars verkar ju Mike Gayle vara en både kul och omtänksam prick.

9. Du har problem som du skulle vilja diskutera. Vilken karaktär pratar du med?

Hercule Poirot
. Jag skulle sitta med honom i hans chesterfield-fåtöljer som jag föreställer mig att han har, och vi skulle dricka både varm choklad och crème de chassis när han låter sina små grå celler jobba på en lösning på mitt problem. Bara att träffa honom skulle göra att det kändes bättre. Förresten så föreställer jag mig honom i Peter Ustinovs gestalt.

10. Hoppa in i en bok, film eller tv-serie. Vilken väljer du och vem blir din karaktär?
Katey Kontent i Artighetsreglerna skulle jag vilja vara en stund!

Tematrio: Boken och filmen

I veckans tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre filmer som lever upp till boken – eller inte! I min gamla blogg skrev jag några inlägg om boken kontra filmen här och här. Och jag är inte bättre än att jag måste upprepa mig lite.

1. Stolthet och fördom av Jane Austen har jag läst ganska nyss, recension finns här. I det fallet såg jag teveserien först och läste boken långt senare, men jag tycker verkligen att filmatiseringen var fantastiskt bra. Och boken är fantastiskt bra.

2. Timmarna av Michael Cunningham såg jag som film först, jag visste inte att det fanns en bok när jag såg filmen. Men boken är bra och jag tycker att filmen följer boken på ett bra sätt. Det är många bra skådespelare i filmen; Meryl Streep, Nicole Kidman och Julianne Moore.

3. Fever Pitch av Nick Hornby. Jag tror att jag såg filmen först i detta fall. Jag tyckte den var jättebra – inte så konstigt eftersom Colin Firth har huvudrollen, brukar gilla det han gör. Även motspelerskan Ruth Gemmel är bra tycker jag. Filmen svarar upp bra mot boken, men boken är ganska annorlunda så man får mycket ut av att både läsa och se Fever Pitch. Om filmen hade följt boken precis hade den nog blivit konstig och/eller dålig.

Austen-månad: Mord, nästa!

Stolthet och fördom-spinoffen Pemberley av Emma Tennant är sådär. Förnuft och känsla är också sådär. Som jag skrev i tidigare inlägg har Stolthet och fördom ett bättre drivs än Förnuft och känsla, och även om det i mångt och mycket är samma typ av bok med samma typ av människor (tjejer vars högsta önskan är att bli gifta) så känns böckerna väldigt olika. Karaktärerna är väldigt olika också, när jag läser Förnuft och känsla sitter och och himlar med ögonen och suckar lite åt systrarna Dashwoods fjollighet (i brist på bättre ord). Det gjorde jag aldrig i Stolthet och fördom.

Jag har påbörjat både Pemberley och Death comes to Pemberley och läst ungefär lika långt i varje bok och har väl inte kommit in ordentligt i någon av dem, men Death comes to Pemberley vill jag läsa vidare i, Pemberley har inte väckt min nyfikenhet alls. Pemberley känns inte lika trovärdig av någon anledning. Egentligen är de väl lika lite trovärdiga båda två, det är ju upp till var och en att tänka vad som ”borde” hända med herr och fru Darcy. I Pemberley är Elizabeth barnlös (i början i alla fall, jag har ju som sagt inte läst ut den), men i Death comes to Pemberley har de två barn. I Pemberley har pappa Bennet dött och mamma Bennet är mer beskäftig än någonsin. I Death comes to Pemberley har det så långt jag kommit inte handlat något om Elizabeths föräldrar ännu.

Jag läser ju rätt mycket deckare i vanliga fall och kanske har jag lite abstinens och det är möjligen det som gör att jag föredrar Pemberley med Death. Så nu får både tråk-Pemberley och Förnuft och känsla stå tillbaka lite för P.D. James. Bara det att hon är 90 och fortfarande verksam gör ju att hon måste läsas!

Jane Austens tycke för hus

… är smått fantastiskt.

Hennes beskrivning av Barton Cottage, dit mamma och döttrarna Dashwood flyttar efter att pappa Dashwood avlidit och halvbrodern Dashwood (komplett med otrevlig fru) flyttar in på Norland, där familjen Dashwood dittills bott:

Som hus betraktat var Barton Cottage bekvämt och solitt byggt fastän litet. men som stuga betraktad hade den sina brister, ty byggnaden var regelbunden i formen, taket var tegeltäckt, fönsterluckorna var inte grönmålade och väggarna var inte täckta av kaprifolium.

Min fetmarkering. Är det inte underbart?!

Frestad av Fox

Jag tänkte ju verkligen hålla mig till min självpåtagna utmaning och bara läsa Austen-relaterat under november. Men så landade den här lilla gynnaren i brevlådan.

Ett recensionsexemplar från Ponto Pocket, tackartackar!  Men jag får väl skärpa till mig och hålla ögat på bollen (Austen) helt enkelt. Det spelar väl ingen roll för världen vad jag läser, men det är en bra övning för mig. Impulsiv är mitt mellannamn (Austen-månaden kom till på impuls) men man måste ju kunna hålla sig till sin plan, när man nu skaffar sig en.

Men Sömngångaren av Essie Fox verkar väldigt bra: ”…en berättelse om förlorad kärlek, mord och galenskap. Den utspelar sig på Londons teaterscener, bland 1880-talets begåvade konstnärer och i Herefordshires öde skogar och herrgårdar” Det låter ju nästan som Austen till och med. Minus mord, galenskap, teaterscener och konstnärer då.

Men nu läser jag Jane Austens Förnuft och känsla. Och Emma Tennants Pemberley, en av spin-offerna på Stolthet och fördom.

Jane Austen – Stolthet och fördom

Äntligen har jag läst en Austen! Vet inte varför jag inte gjort det tidigare, se mitt inlägg i gamla bloggen. Jag har ju sett den underbara BBC-serien hundratals gånger, och börjat läsa boken några gånger. Och börjat lyssna på den, någon sommarkväll på semester när jag inte haft tillgång till nattlampa…

Men vilken författare hon var! Hon hade en fantastisk förmåga att teckna karaktärer. Om Mr Collins, prästen och släktingen som genom fideikommiss kommer att överta familjen Bennets hem Longbourn när pappa Bennet går ur tiden:

”Fadern hade uppfostrat honom mycket strängt, vilket hade gjort honom undfallande och ödmjuk, men detta hade motverkats av inbilskheten hos en man med svaga förståndsgåvor, som levde tillbakadraget, och en dumdryghet, som hade alstrats av tidig och oväntad medgång i livet.”

Den beskrivningen är svår att få till i en film, och det är bland annat av det skälet jag hellre läser böcker än ser filmatiseringarna. Annars tycker jag att teveserien är en utmärkt tolkning av boken.

Översättningen har jag i sig inget att anmärka på, men när jag jämför originalet med översättningen ser jag att översättaren har hoppat över vissa passager här och där, lite märkligt tycker jag.

Min läsning har varit lite splittrad, mest har jag läst den svenska översättningen, men bläddrat lite i mastodontsamlingen som syns i mitt förra inlägg. Men jag har också lyssnat lite på ljudbok via appen Audiobooks, en inläsning av Karen Savage från 2007, när jag har varit ute på promenad. Smidigt.

Stolhet och fördom (Pride and Prejudice), 299 sidor, Forum 1996, översättning av Gösta Olzon. Originalet gavs ut 1813. Albert Bonniers förlag har gett ut en nyöversättning av Gun-Britt Sundström.

Välkommen hit! och till Austenmånad!

Bokenhanna har blivit Books ABC! Jag hoppas att alla som läst bokenhanna (och fler!) kommer att följa med till Books ABC.

Den ändrade adressen innebär inte så mycket för läsarenmer än just det, jag kommer fortsätta att skriva recensioner om det jag läst, reflektioner om vad jag är nyfiken på att läsa, delta i olika bloggutmaningar och -enkäter såsom Tematrio, Stadsbesök och Bokbloggsjerka. Det blir mycket böcker, men inte bara.

Just nu håller jag på med en utmaning för mig själv. Under november månad ska jag läsa så mycket Austen jag bara kan. Det började med att jag läste Death comes to Pemberley av P.D. James och gillade den, men kände att jag borde läsa originalet först. Jag hade nämligen inte läst något alls av Austen tidigare, bara bläddrat lite, och sett filmerna. Särskilt teveserien Stolthet och fördom har jag sett och älskat.

Planen är först och främst (idag) att läsa ut Stolthet och fördom, för att sedan gå vidare med någon av de andra (förmodligen Förnuft och känsla som står i bokhyllan) och sedan fortsätta med Death comes to Pemberley, Pemberley av Emma Tennant eller The Jane Austen Book Club av Karen Joy Fowler.

Förresten har jag tillgång till alla Jane Austens romaner eftersom jag härom dagen införskaffade den här tegelstenen.

Så jag ska nog klara mig. Eller vad tror ni? Jag ville ha tillgång till originaltexten eftersom jag hela tiden här teveseriens repliker i huvudet när jag läser boken. Och så här långt (jag är snart klar med boken) kan jag konstatera att teveserieskaparna hållit sig väl till boken. Så när jag läst ut boken måste jag nog kolla serien lite också.