Dagens projekt

Läser just nu,

Idag ska jag minsann läsa ut Franny och Zooey av JD Salinger. Banne mig. Det är en ganska kort bok, knappt 200 sidor men den är riktigt seg.

Pladder, pladder, pladder. Normalt sett hade jag nog gett upp redan, men jag är nyfiken på bad som är den stora grejen med den här boken! Varför är den en amerikansk klassiker (jag tror den är det)? Varför döper folk sina barn efter Franny och Zooey (de gör det i filmer, teveserier och böcker åtminstone). Kommer den ta sig på de 60 sidor jag har kvar?

Först ska jag ut och rida en sväng, men sen har jag en läsdejt på balkongen!

Bokbloggsjerka 12-15 juli

Bloggutmaningar

I veckans jerka undrar Annika:

Känner du till en karaktär i en bok som har fått ett annat namn i filmatiseringen av densamma? Vad tycker du i så fall om det?

Idag blir det bara det korta svaret: Nej.

Nej, jag kan faktiskt inte komma på någon! Lite irriterande faktiskt…

En mening.

Bloggutmaningar

Hans äldsta syster (som här blygsamt föredrar att omnämnas som en hemmafru bosatt i Tuckahoe) har bett mig beskriva hans utseende som ”en blåögd, judisk-irländsk mohikan-spejare som dör i dina armar vid ett roulette-bord i Monte Carlo”.

(Regler: plocka upp närmsta bok, bläddra fram till sidan 52 och skriv ned den 5:e meningen. Berätta inte titeln. Kopiera reglerna till ditt inlägg.)

Lauren Graham – Someday, Someday, Maybe

Recension,

Gilmore Girls är en av mina favoritserier, så när skådespelaren bakom varmhjärtade och rappkäftade Lorelai – Lauren Graham – skriver en bok så måste jag förstås läsa.

someday

Av någon anledning har jag fått för mig att den är delvis självbiografisk eller åtminstone självupplevd. Det kanske är för att det skulle passa bra in i tiden? Boken utspelar sig 1995 i New York och handlar om Franny Banks, som flyttat till stan för att försöka försörja sig som skådespelare. Hon har gett sig själv en deadline på tre år och när boken börjar har hon bara ett halvår kvar. Anledningen till att hon ger sig just tre år är dels för att hon inte vill bli en av dem som hänger kvar och inte inser att hon misslyckats, och dels för att gamle pojkvännen från college, Clark, ska läsa tre år på law school och efter det tänkte de bli ihop igen. Om hon inte lyckas och bor kvar i New York, vill säga… Hon delar lägenhet i Brooklyn med college-kompisen Jane och Dan, som försöker försörja sig som manusförfattare.

Det börjar så smått lossna för Franny när boken börjar, hon ska gå på en riktig audition, får ett par halvkassa roller och kanske lyckas hon skaffa sig en agent?

Det här var verkligen härlig läsning. Det är en ljus, varm och fin stämning i boken och jag blir glad i hjärtat. Franny är rolig att läsa om, både i sitt agerande och sina repliker och det var ungefär det jag väntade mig av Lauren Graham. Så jag är nöjd och glad och hoppas att hon skriver flera böcker i framtiden. Det enda jag reagerade lite över i boken, var att Franny verkar så himla grön som skådis. Hon har ju ändå hållt på i två och ett halvt år. Även om hon inte haft så många auditions tycker jag att hon borde ha snappat upp en  del saker om hur det går till. Men ok, detta var 1995 och vi kunde väl inte googla precis allt vi ville veta… Frannys ”gröna” stunder är ändå väldigt roliga att läsa om!

Andra som läst och tyckt är Helena och Hyllan. En smakebit från boken finns här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel.

Someday, Someday, Maybe, 340 sidor (inbunden) Ballantine Books 2013

Top Ten Tuesday – bok vs film

Bloggutmaningar, , , , , , , , , ,

Dagens uppdrag hos The Broke and the Bookish är: Top Ten Best/Worst Movie Adaptations (you could pick best or worst OR split it in half).

toptentuesday

Jag gör lite som jag behagar.

1. BBC-varianten av Stolthet och fördom (teveserien med Jennifer Ehle och Colin Firth) är riktigt, riktigt bra. Filmen med i mitt tycke urjobbiga Kiera Knightley har jag inte sett och känner inget behov av att se.

2. Breakfast att Tiffany’s är också riktigt bra. Jag har läst boken, men det var länge sedan. Jag tror jag tyckte bättre om filmen!

3. Timmarna (The Hours) av Michael Cunningham, med Nicole Kidman och fina Meryl Streep, bland annat. Har för mig att filmen håller sig ganska nära boken.

4. Fever Pitch av Nick Hornby. Filmen är ganska olik boken, men båda är bra.

5. Mannen som kunde tala med hästar (The Horse Whisperer) av Nicholas Evans. Boken var hemsk och bra, jag läste den i tonåren har jag för mig. såg filmen ganska många år senare och har för mig att den var helt ok!

6. Jane Austen-klubben av Karen Joy Fowler. Jag har inte läst hela boken, bara påbörjat. Vet inte varför jag slutade men tycker väldigt mycket om filmen.

7. I ondskans spår med flera, filmatiseringar av Peter Robinsons böcker om Alan Banks är väl i och för sig helt OK som filmatiseringar/tevedeckare, men jag tycker inte de är så bra castade. Alan Banks och Annie Cabot ser helt fel ut. Blir ju lätt så när man läst och älskat boken först…

8. Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert, filmatiserad med Julia Roberts. Läste boken innan filmen kom ut i Sverige tror jag, åtminstone innan jag såg den. Jag tänkte att det var en bok jag ville läsa först. Filmatiseringen fungerade bra tyckte jag!

9. Män som hatar kvinnor, Flickan som lekte med elden och Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson. Jag älskade verkligen de här böckerna och tyckte att filmatiseringen var bra gjord. Noomi Rapace som Lisbeth Salander stämmer bra, även om jag av någon anledning hade tänkt mig henne blond. Men filmerna får inte med riktigt allt, även om de är långa, så frågan är om de inte borde gjort teveserie av böckerna istället. Men det kanske inte är lika bra ekonomi i serier?

10. Till sist tänkte jag nämna en bok som jag skulle vilja se filmatiserad. Händelser vid Kirkston Abbey (The Wishing Game) av Patrick Redmond tror jag skulle bli en riktigt tät och spännande thriller i internatskole-miljö. Vad kan gå fel, liksom?

Nästa logiska val

Läser just nu,

Eftersom jag (fortfarande!) håller på kollar igenom den amerikanska teveserien Gilmore Girls kändes det ju logiskt att läsa Lauren Grahams debutroman Someday, Someday, Maybe. Den handlar om Franny, som försöker försörja sig som skådespelare i mitten av nittio-talet i New York. Hon har fått sitt namn (Frances, Franny) efter romanen (eller short storyn) Franny and Zooey av JD Salinger. Franny och hennes ena lägenhetskompis Dan pratar en hel del om JD Salingers Franny och då blir jag såklart lite nyfiken.

Så då känns det ju väldigt logiskt att efter Someday, Someday, Maybe läsa just Franny och Zooey av JD Salinger. Jag har för mig att jag givit mig på att läsa den tidigare, men tyckte inte den var så bra. Men nu har jag en lite annorlunda ingång i den, så nu kanske den blir utläst.

En smakebit på söndag – Someday, Someday, Maybe

Bloggutmaningar, Läser just nu,

Someday, Someday, Maybe är Lauren Grahams debutroman. Hon är skådespelare och några känner kanske igen henne från Gilmore Girls. Boken handlar om Franny Banks som försöker försörja sig som skådespelare i New York. Det är lätt att tänka sig att boken är åtminstone delvis självbiografisk, men det kanske den inte är.

Franny är i alla fall strax under trettio och har flyttat till New York och hon har gett sig själv tre år att lyckas bli skådespelare. När boken börjar är det bara sex månader kvar till hennes deadline – om hon inte gör mätbara framsteg ska hon flytta hem igen och gifta sig med sin gamla pojkvän från college. Min smakbit kommer från kapitel två och Franny ska gå på en viktig audition.

someday

Today, I have an actual audition, which helped me to arise promptly at – well, only a few minutes past – my ideal rising time of eight. But that victory is behind me, and now I stand in front of the bathroom mirror and glare at my reflection in an attempt to look menacing. I’m a matador facing the angriest bulk, but I won’t be defeated. Armed with the diffuser attachment by my side, I dip my fingertips deep into the jar of piney-smelling, jiggly Dep gel and pull out a giant dollop of green goo. Today, I’ll get you with quantity – you didn’t see that coming! Take that, hair!

I finally tear my self away from drying and scrunching to face my very small, very packed closet. Over time I’ve realised that commercial characters tend to fall into one of three types, so I’ve gotten it down to three audition uniforms: Upscale Casual (person who works in an office – black blazer with padded shoulders, collared shirt), Mom Casual (person who works at home – denim shirt or plain sweater, khakis), and Slutty (person who dresses slutty). I’m so used to choosing an outfit to play someone else, I struggle to get dressed as myself.

För fler smakebitar, gör ett besök hos Flukten fra virkeligheten!

Bo Balderson – Statsrådet och döden

Recension,

Statsrådet och döden är den första kriminalromanen om statsrådet, skriven av pseudonymen Bo Balderson.

statsrådet och döden

Vem (eller vilka) som döljer sig bakom pseudonymen är fortfarande inte känt, vad jag vet. Jag har dock alltid sett Bo Strömstedt framför mig, av någon underlig anledning…

Som jag skrev i min smakebit från Statsrådet och döden, är den väldigt roligt skriven. Många fyndiga ord och uttryck, på så vis var det ett nöje att läsa. Men själva deckargåtan var faktiskt rätt trist, den var jag inte alls intresserad av, trots att jag brukar gilla pusseldeckare.

Statsrådet har sommarhus på en skärgårdsö, eller åtminstone vid vattnet, och berättarrösten adjunkten Persson, vars syster är gift med statsrådet, följer med ut till sommarhuset. Där umgås de med ett landshövdingspar, ett justitieråd, en medicine professor, en nobelpristagaränka och några till. Det begås ett mord i kretsen och statsrådet är ivrig att klara upp det, vid sidan av polisen (som är gammal elev till adjunkten). Naturligtvis finns mördaren i kretsen – men vem är det? Flera har motiv…

Det var roligt att ha läst en Bo Balderson, men jag är osäker på om jag kommer läsa fler, faktiskt.

Andra som läst och tyckt: Svenska Dagbladet och Fripp.

Köp den (som e-bok, pappersboken verkar vara helt slut!) på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Statsrådet och döden, 204 sidor (inbunden), min utgåva är från Albert Bonniers förlag 1968, finns återutgiven av Lindh & Co.

Bokbloggsjerka om noveller

Bloggutmaningar

I veckans jerka frågar Annika om vi brukar läsa noveller och short stories.

Mitt korta svar: Nej

Mitt långa svar: Njae men ibland gör jag det. Jag försöker bli bättre på det för det är ju ett trevligt och lätt/kort sätt att tillägna sig en ny författare eller historia.

Eftersom jag inte läser så många noveller har jag ingen direkt favorit men jag tyckte att Chimamanda Ngozi Adichies Det där som nästan kväver dig var bra, det är titelnovellen i hennes novellsamling.

Och det första jag läste av Elly Griffiths, Ruths First Christmas Tree, var också väldigt bra.

Juli kan bli rätt amerikansk!

Oläst, , , , ,

Jag är urusel på att styra min läsning. Möjligtvis kan jag bestämma mig för vilken bok jag ska läsa härnäst, men det är inte alltid det går heller. I november hade jag tänkt att bara läsa Austen och Austen-relaterat, men det fungerade i ungefär två veckor innan jag ändrade kurs.

Men nu. Nu ni, vankas det temamånad! (kanske…)

Temat, om man kan kalla det så, är amerikanskt. Vadan detta? Sammanträffandet med tematrion var just bara ett sammanträffande och visst är jag medveten om att jänkarna firar nationaldag idag. Men mest var jag sugen på att läsa Franny & Zooey som nästa boktolve-bok (av J.D. Salinger) och dels har jag en massa böcker av amerikanska författare som jag är väldigt sugen på att läsa. Vad sägs till exempel om:

Douglas Kennedy – Five Days

Lauren Graham – Someday, Someday, Maybe (som jag läser just nu och gillar mycket)

Cornelia Read – The Crazy School

David Levithan, Rachel Cohn – Nick & Norahs Infininite Playlist

Gillian Flynn – Sharp Objects (fast på svenska; Vass egg)

Det blir sex böcker, det. Ungefär vad jag brukar kunna beta mig igenom en vanlig månad. I slutet av juli får jag semester och det kan betyda både mer och mindre läsning.

Sedan har jag mastodontboken Kampen om Järntronen som ska läsas under sommaren också…