Detta är den fjärde boken i Marstrandsserien om göteborgspolisen Karin Adler. Och den bästa, kanske!

Som vanligt jobbar Ann Rosman med två parallella fall – ett i historien och ett i nutid. Jag gillar verkligen det, det fördjupar kopplingen till orten Marstrand som jag blir mer och mer sugen på att besöka.

Slutet av 1700-talet. Vi lär känna adelsdamen Metta Fock, född Ridderbielke. Hon gifte sig med den enfaldige ”Focken” som han kallades, Henrik Fock. Metta känner sig tvingad att skaffa en förmyndare för sin man, då han ständigt gör dåliga affärer, köper halta hästar och super bort sina pengar. Metta får jobba hårt på deras lilla gård, och är ganska långt från sin uppväxts adelsmiljöer.

Två av hennes barn, och sedan hennes man, dör i olika sjukdomar. Av olika anledningar (byskvaller bland annat) ställs hon inför rätta, misstänkt för att ha förgiftat sina barn och sin man. Man finner inga övertygande bevis mot henne, och hon sätts på Carlstens fästning ”på bekännelse”. Hon får sitta där tills hon bekänner eller går under. Hon har ingen försvarare och inte tillgång till penna och papper. Hon börjar brodera istället, först som en form av dagbok, sedan blir det en regelrätt nådeansökan. Den är tryckt på insidan av pärmen – en intressant detalj som känns väldigt typiskt Ann Rosman.

Nutid. En arvstvist seglar upp i familjen Ekeblad. Deras stora gods Stola är ett av de sista fideikommissen (alltså där äldste sonen ärver allt och de andra syskonen blir helt utan arv) i Sverige (om inte det allra sista?!) och i avlidne pappa Ekeblads testamente står det att det fideikommisset ska upplösas och de tre syskonen Ekeblad: Hugo, Maud och Carl-Henrik ska ärva godset Stola i lika delar. Det har åtminstone Mauds pengahungrige man Magnus räknat med. Carl-Henrik vill låta ogiltigförklara testamentet och tar ut fideikomissnämnden som ska ta ställning till om fideikommisset är av så stort kulturhistoriskt värde att det bör bevaras och inte upplösas. Det är en underdrift att säga att de andra syskonen blir upprörda.

Två personer mördas på en maskeradfest för societeten där alla syskonen Ekeblad är med. Festen hålls på Carlstens fästning och Karin Adler med kollegor kallas till platsen. Alla portar har varit stängda och bevakade , så mördaren måste ha kommit inifrån. Eller?

Ann Rosman har än en gång skrivit en spännande bladvändare till deckare. Denna gång handlar det ganska lite om människorna omkring Karin, och det gör att boken känns mer fokuserad. Inga distraherande biroller (fast jag tycker de har varit ganska trevliga att läsa om, de med!) utan fullt fokus på de olika tidslinjerna. Metta Fock är väldigt intressant att läsa om och jag tycker att Rosman håller i spänningen nästan hela tiden. Jag gillar verkligen hur Rosman hanterar övergångarna mellan dåtid och nutid. Separata kapitel och rubriker och inga kursiva avsnitt eller ”röster” som man måste lista ut vem den tillhör.

Köp den på till exempel Adlibris, Bokus eller Bokia.

Andra som tyckt till om boken är Biblophilia, Mysterierna och med näsan i en bok.

Mercurium, 419 sidor, pocket, Ponto Pocket 2012

Porto Francos Väktare är den tredje Marstrands-deckaren om Karin Adler vid Göteborgs-polisen. Ann Rosman väver skickligt samman nutid och historia även i denna bok.

Hembygdsföreningen (med Sara i spetsen, henne känner vi ju sedan de första två böckerna) ordnar en exkursion för Botaniska föreningen i Göteborg, på Klöverön. Exkursionen får ett abrupt slut då en kvinna och ett spädbarn hittas döda i en mosse. Polisen kopplas in men det visar sig att det är svårt att identifiera dem – de har legat länge i mossen… Polisen tvingas släppa fallet men Karin får tillfälle att nysta lite i det när en annan händelse gör att polisen rycker ut till ön.

1793 kommer Agnes Andersdotter till Marstrand förklädd till den unge mannen Agne. Hon är på flykt och hennes hopp för överlevnad står till att ingen ska ana att hon i själva verket är kvinna. Vi får följa Anges, först som Agne och sedan vidare genom livet. Vi får även en inblick i den Bohusländska och Marstrandska historien; kaparna och sjörövarna får väldigt stor betydelse för Agnes och hennes familj…

Jag gillar Ann Rosman mer och mer ju mer jag läser av henne, särskilt hennes förmåga att väva ihop historierna och hennes förmåga att förmedla historia på ett trovärdigt sätt. Övergångarna mellan nutid och dåtid annonseras inte med mer än en rubrik och man slipper långa kursiverade avsnitt. I början och fram till lite mer än mitten av boken tyckte jag dock att det var lite för lite nutid, men det är nog bara för att jag gillar Karin så mycket!

Andra som läst och tyckt är: Anna Ljungdahl, Helenas bokhylla, Hallandsposten och Underbara böcker.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel

Porto Francos Väktare, 354 sidor (inbunden) 2010 Damm förlag

Själakistan är del två i serien om Göteborgspolisen Karin Adler, jag läste del ett Fyrmästarens dotter för inte så länge sedan, min recension finns här. Jag tyckte det var en bra debut, och själakistan är en bra uppföljare. Jag fattade snabbt tycke för Karin och ser fram emot att läsa mer om henne. När jag letade recensioner av första boken fann jag att många tyckte att det var för många sidokaraktärer i storyn, rörigt och svårt att hålla reda på alla. Det var inget jag tänkte så mycket på under läsningen, men det kan ha varit för att jag läste den på semestern och kunde slukas upp helt av den. I efterhand kan jag dock se vad folk störde sig på. Det är ganska många olika karaktärer i Själakistan också, men kanske inte fullt så många som i Fyrmästarens dotter.

En skolklass som är på utflykt till Carlstens fästning gör en makaber upptäckt: en kvinnokropp utan huvud, klädd i medeltida kläder ligger över den urgamla offerstenen. Litet senare hittar en dam ett kvinnohuvud, uppstucket på en pinne i sin trädgård. Kvinnan visade sig tillhöra ett gäng lajvare.  Undersökningen visar att kroppen och huvudet inte hör ihop, det finns alltså (minst) två mordoffer…

Karin Adler kopplas in på fallet som visar sig ha kopplingar bakåt i tiden. Parallellhistorien (mycket skickligt införd och väldigt intressant) handlar om en pojke som lever instängd i en källare under flera år. Läsaren får fundera på vem han är, om han passar in i mordfallet och i så fall hur.

Fallet får en ganska fantastisk upplösning, och ungefär en vecka efter att ha läst ut boken känner jag mig lite skeptisk till den, men under läsningen reagerade jag inte så mycket på det. Ann Rosman är en skicklig deckarförfattare tycker jag, hon kan sitt Marstrand och sitt båtliv och det känns bra att läsa och jag rekommenderar henne varmt till alla som gillar deckare. Jämförelsen med Camilla Läckberg gillar jag inte, Rosman är så mycket bättre!

Apropå omslaget. Det ovan är såsom mitt ex ser ut, men jag känner inte riktigt igen bilden från handlingen liksom. Tjejen tycker jag inte passar in och att hon tittar upp från sitt öppna hål känns fel. Det här omslaget gillar jag bättre, det kan jag omsätta i handlingen på ett annat sätt:

Andra som bloggat om boken är: Annika, Deckarhuset, Helenas bokhylla och Bokbrus.

Köp Själakistan på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Själakistan, 2010, 404 sidor (pocket), Ponto pocket (recensionsexemplar, TACK snälla!)