Kategoriarkiv: Recension

Doris Lessing – Det femte barnet

Harriet och David träffas på en jobbfest och det är kärlek vid första ögonkastet. De är båda lite annorlunda, lite gammaldags och det är skönt för dem att träffa sin like. Det är 1960-tal och de går emot strömmen lite genom att vilja ha många barn.

det femte barnet

De gifter sig, köper ett stort hus (som de egentligen inte har råd med) och börjar skaffa barn. Luke, Helen, Jane och Paul kommer i tät följd och under lyckliga former. Harriet och David öppnar sitt hem för släkt och vänner och njuter av att ha jul- påsk och sommarbesök som varar länge. Ett problem är dock ekonomin, och det gnisslar lite mellan det äkta paret och Davids rike pappa som hela tiden får låna dem mer. Inte helt ansvarstagande att köpa ett stort hus och skaffa många barn om man inte klarar av ekonomin själv.

De hade egentligen inte tänkt skaffa fler barn så tätt inpå, men så blir Harriet gravid med Ben. Det är en problemfylld graviditet, värre än de tidigare och när barnet kommer ut undrar alla var han kom i från? Han ser  annorlunda ut och beter sig skumt. Är han en dvärg? En bortbyting, ett troll? Bens närvaro påverkar hela familjen och livet blir inte alls som Harriet och David hade tänkt sig det…

Jag hade länge velat läsa något av Doris Lessing och hade både Det femte barnet och Den femte sanningen hemma. När jag skulle sätta upp henne på min boktolva gjorde jag det lätt för mig och valde den tunna (150 sidor) Det femte barnet istället för den tjocka Den femte sanningen.

Jag blev indragen rätt snabbt i den engagerande berättelsen om Harriet och David och deras smått hysteriska barn-skaffande. Men efter kanske 100 sidor hände något. Jag började känna igen mig! Hm, har jag inte läst den här förut?! Och jo, där kom ett hundöra också… Jag är rätt säker på att jag köpt boken som ny (säkert på bokrean) och att jag inte lånat ut den till någon. Jag har säkert haft den i tio år så det kanske är ok att glömma bort vad man läst då?!

Andra som läst och tyckt är Paula och Bokmania.

Köp den på till exempel Adlibris (de verkar inte ha den på svenska), Bokus eller Bokia.

Calle Hård – Horan som log

Horan som log är den något provokativa titeln på Calle Hårds fjärde roman. Den utspelar sig i Umeå skärgård och i Kerala i södra Indien.

Horan-som-log-omslag-625x1024

Vulkan frågade mig om jag ville läsa denna, och jag tänkte: varför inte? Låter som en bra deckarhistoria. Såhär beskrivs den på baksidan

Horan som log tar med läsaren på en hisnande resa till södra Indien där Jesus belönar sina utvalda med sex, makt och svenska biståndsmiljoner. Romanen visar också hur Sverige med sin förskrivning av billiga läkemedelskopior bäddar för sjukdomar, som inte går att bota.

Nils Anders Nylund är nyligen pensionerad från sitt arbete på Norrlands Nyheters familjesidor. På färjan över till hemmet på Elgön i Umeå skärgård, träffar han en utländsk flicka som är mycket rädd för sjögången. Han lugnar henne, hon somnar mot hans axel och när hon vaknar hon ler ett vackert leende mot honom.

När hon senare hittas mördad och polisen påstår att hon var en prostituerad från Indien protesterar Nils Anders för sig själv. För så där vackert, ärligt och innerligt kan ingen hora le.

Av sin nyfunna särbo blir Nils Anders övertalad att resa till Indien för att ta reda på vem flickan var. Under resan i det korrupta Kerala riskerar han sitt eget liv och hälsa, men får faktiskt med sig några ledtrådar som leder till att flickans mördare kan ställas till svars.

Jag tycker att historien är intressant, men spretig. Boken hade kunnat göras kortare och mer distinkt och den hade också tjänat på ett omtag i redigeringen då det förekommer en hel del korrekturfel. Lite av det spretiga i historien hade kanske en bra redaktör kunnat få bort också. Omslaget passar faktiskt inget vidare till historien och inte titeln heller. Men vad vet jag om att betitla böcker? Huvudsaken är ju själva berättelsen, och den fungerar, även om den som sagt är lite rörig ibland. Men berättelsens stomme tycker jag är bra och det var en intressant resa!

Även Books on my mind har läst och tyckt!

Horan som log, Vulkan 2013 Tack för recensionsexemplar!

Monika Peetz – Tisdagskvinnorna

Jag kan se filmen framför mig!

tisdagskvinnorna

Tisdagskvinnorna är ett gäng från Köln som ursprungligen träffades på en franskkurs. Det var många år sedan, men de fortsätter att träffas och äta middag tillsammans första tisdagen i varje månad. En gång om året gör de en resa också. De är väldigt olika: den drivna, duktiga advokaten Caroline, den något hunsade hemmafrun Eva som alltid tänker på alla andra, kreativa Kiki som kärleken alltid strular för, rikemansfrun Estelle och slutligen stackars Judith.

Judiths man Arne dör i början av boken under sitt sorgearbete hittar Judith Arnes dagbok, som han bland annat skrivit under och om sin pilgrimsfärd till Santiago de Compostela. När det är dags för Tisdagskvinnornas årliga resa bestämmer de sig för att följa med Judith då hon vill avsluta Arnes pilgrimsvandring, som han fick avbryta på grund av sin sjukdom.

Med ledning av dagboken vandrar de iväg, och alla (utom möjligen Estelle) kommer hem med en ny syn på sig själva och sina liv.

Det här är en varm och härlig bok, bra feelgood-litteratur. Anna på och dagarna går… kallade det för mid-lit – alltså lättläst om människor (kvinnor i detta fall) i medelåldern. Jag gillar det! Jag gillar att de hittar sig själva, sin styrka i någon mening. Kanske inte Estelle, förresten. Jag gillar alla karaktärer, med undantag för Judith, och särskilt gillar jag nog Eva och slutet hon får i boken.

Detta är Monika Peetz debutroman, men hon tidigare skrivit manus för film och tv, och det tycker jag slår igenom. Boken känns väldigt filmig och jag kan gott föreställa mig att detta skulle bli en bra film!

Andra som läst och tyckt är: Books on my mind, och och dagarna går…

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel

Tisdagskvinnorna, 2013 Liebel litteraturförlag. Stort tack för recensionsexemplar!

Carol Rifka Brunt – Tell the Wolves I’m Home

Bokcirkeldags ikväll!

Jag hade hört mycket gott om Tell the Wolves I’m Home, så när Dark Places berättade att The English Bookshop skulle hålla bokcirkel om den så slog jag till!

tell the wolves

1987. June Elbus är fjorton och lite annorlunda. Hon gillar att gå ut i skogen och låtsas att hon befinner sig i medeltiden, och så gillar hon att hänga med sin gudfar tillika morbror Finn Weiss, som är en känd konstnär. Boken börjar med att June och systern Greta regelbundet åker till Finn för att han ska måla ett porträtt av dem, något han vill hinna klart innan han dör. För ja, Finn är döende i aids. Att Finn var homosexuell var något June kanske var vagt medveten om, men som man aldrig talade om.

På Finns begravning träffar June Toby, Finns ”special friend”, kanske kan han hjälpa henne – eller de varandra – att komma igenom sorgen.

Vi får följa Junes och Tobys vänskap, deras respektive relation till Finn, den komplicerade relationen mellan systrarna June och Greta och även hela familjen Elbus förhållande till tavlan som Finn målat.

Alla verkar helt till sig i trasorna över den här boken, och visst, den är intressant och välskriven men den fastnar inte hos mig. Det tog mig något över två veckor att läsa ut den (två dagar läste jag visserligen aktivt en annan bok) och så lång tid brukar jag inte ta på mig. Vissa jämför denna bok med Torka aldrig tårar utan handskar, men jag tycker att den jämförelsen haltar lite. Ok, båda utspelar sig på åttiotalet och någon dör i aids. Men även om Tell the Wolves I’m Home till viss del tar upp skräcken för ”the aids” och att man inte vet hur det smittar, har inte sjukdomen samma centrala plats.

Men oavsett vad jag tycker om den, är den nog en intressant bok att cirkla om. Det finns till och med föreslagna frågor längst bak (något jag lagt märke till i ett flertal amerikanska böcker det senaste året) och förslag från författaren om böcker att läsa, filmer att se och musik att lyssna på. Kul!

Andra som läst och tyckt är Bokhoras Johanna Lindbäck, Dark Places och Onekligen. I höst ger X-publishing ut Låt vargarna komma på svenska.

Köp boken på Adlibris, Bokus eller Bokia.

Tell the Wolves I’m Home, 355 sidor (pocket) Pan Books Ltd 2012

Jenny Lindström – Hur jag besegrade mina hjärnspöken

Från 2XL till stl 38 – för sista gången!

hjärnspöken

Möt Jenny Lindström. För snart två år sedan var hon, enligt sitt BMI, överviktig precis på gränsen till fetma. Hon hade haft sin övervikt relativt länge i vuxen ålder, med undantag för några jojo-bantningsperioder. Krämporna hade börjat smyga sig på och hon kände en sorg över att alltid vara hänvisad till klädaffärer för storvuxna. Vändpunkten kom när hon på en parkeringsplats, efter att ha råkat slå upp sin bildörr i en tjusig dyr bil, blev illa bemött av dyrbilens förare, som i Jenny bara såg ett fetto. Om man känt sig bemött på det viset, vet man att det inte är kul.

Jenny tar tag i situationen, ett år innan hon ska fylla femtio. Målet är att vara normalviktig och viktstabil på sitt femtioårskalas. Hon går till Itrim som tillhandahåller både motion och ett viktminskningsprogram med motivationsinslag. Jenny ger sig sjutton på att lyckas den här gången, och startar en privat blogg för familj och nära vänner, där hon beskriver sin resa, dag för dag. Bloggen hindrar henne från misslyckande eftersom hon genom den är så öppen med hur det går.

Under denna resas gång saknar hon en kompis på vägen, någon som går igenom samma sak som hon. Och voilá, nu är boken här!

Jag är lite partisk i min recension, för jag har varit med på ett litet hörn och korrat och tyckt till, men frånsett det tycker jag ändå att det här är en tänkvärd bok om livsstil och livsstilsförändring. Jag har gjort en liknande resa som Jenny, ätit enbart måltidsersättningar under en period (i mitt fall tio veckor, i Jennys tolv) och vet hur väl man behöver den där kompisen (boken!) på vägen. Även jag gick på Itrim och tog del av deras motivationsstöd och gruppträffar och det var rackars effektivt. Däremot lyckades jag inte riktigt lika bra på lång sikt (på fyra-fem år har lika många kilo kommit tillbaka) som Jenny och det tror jag beror på hennes gigantiska mentala arbete. Och det är riktigt intressant att följa i boken. Hon gör diagram, provar kläder, testar nya motionsformer och till och med en ny parfym som ska återspegla hennes nya, smala jag. Smart!

Boken är trevligt formgiven, indelad i tolv kapitel (allt från Stålbadet, Målgång, Analys av en jojo-bantare till Sommar – skräck och förtjusning) vars sidor behåller ”bloggkänslan” på ett mysigt sätt. En bonus är också att den ”nya Jenny” har fällt in lite reflektioner, vilket jag tror är väldigt peppande för den som läser boken på sin egen viktminskningsresa.

I boken beskriver Jenny alltså sin egen resa och vad som funkade för henne, men det känns inte som någon reklambok för vare sig Itrim eller måltidsersättningar, eller någon kvällstidningsinlaga, eftersom hon hela tiden analyserar sig själv och är tydlig med att det verkligen inte är någon mirakelmetod utan snarare är ett stenhårt arbete, inte minst mentalt.

Nu har det gått snart två år och Jenny är åtminstone 23 kilo lättare, och har fått en fantastisk självinsikt och blivit smartare på köpet. Efter att ett år hade gått startade hon 2xlblog, där hon nu bloggar om vikt, hälsa, livsstil och under över alla under – om löpning! Det är en väldigt intressant blogg och jag rekommenderar ett besök!

Köp boken på Itrims hemsida eller kontakta Jenny.

Kristina Ohlsson – Davidsstjärnor

Åh så bra hon är, Kristina Ohlsson.

davidsstjärnor

Ska vi säga så, bara?

Jag utvecklar det lite mer kanske. Kristina Ohlsson kan verkligen det här med att skriva deckare! Davidsstjärnor är den femte boken om polisen Alex Recht och civilutredaren Fredrika Bergman och jag tror det är den tätaste och intressantaste hittills. Hög puls, korta intensiva kapitel utan att bli avhugget.

En lärare på den judiska Salomonskolan skjuts ihjäl på öppen gata. Senare samma dygn försvinner två tioåriga pojkar från samma skola. Hör händelserna ihop?

Alex och Fredrika utreder händelserna och ställs inför en riktig utmaning. Vi får även träffa den karismatiska Eden Lundell, chef för Säkerhetspolisen, och den mystiske Efraim Kiel igen, de känner vi ju igen från förra boken Paradisoffer.

Likt Paradisoffer är Davidsstjärnor en riktig bladvändare, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Men där jag blev lite stressad av Paradisoffer (de hade ju ett rätt tajt tidsschema i den boken) blir jag bara engagerad av Davidsstjärnor. Kristina Ohlsson för in internationell säkerhetspolitik i deckargenren på ett mycket lyckat sätt, blandar det med en gammal israelisk legend på ett sätt som blir just unputdownable. Legenden om papperspojken (som Ohlsson hittat på själv) har ganska stor plats och betydelse i boken, så ibland undrar jag varför boken inte heter just Papperspojken.

Svaret på den frågan får jag i (det mycket tänk- och läsvärda) efterordet – hon hade helt enkelt bestämt sig för att den femte boken skulle heta Davidsstjärnor, och då hon har ett stort intresse för det judiska folket och Israel var det självklart för henne att någon gång skriva något som har kopplingar dit. Det är kanske det engagemanget som får boken att lysa lite extra starkt?

Jag sammanfattar: Åh så bra hon är.

Köp den på AdlibrisBokus eller Bokia till exempel.

Davidsstjärnor, 485 sidor (inbunden), Piratförlaget 2013. Tack Piratförlaget för recensionsexemplar!

Sylvia Day – För dig blottad

Romance, kallas det ju. Men så värst romantiskt är det inte, mera: av-på-av-på-sex-gräl-sex-sex-gräl-av-på-sex-sex-av-på.

för dig blottad

Jag blev inbjuden på bloggevenemang kring För dig blottad av Norstedts, jättetrevligt!

Tyvärr kunde jag inte gå den dagen men fick likväl ett exemplar av boken att recensera. Stort tack! Jag har varit lite nyfiken på romance-genren men gillade inte Femtio nyanser så mycket så jag såg fram emot att testa Crossfire-trilogin.

Det är många som jämför Crossfire med Femtio nyanser. Och likheterna är nog många; detta är också en trilogi, omslagen liknar varandra, även titlarna är uppbyggda på samma sätt. De andra böckerna i den här serien heter För dig sedd och För dig nära.

Jag tycker om titeln! Originalet heter Bared to you och det hade ju lika gärna kunnat bli Blottad för dig. Men För dig blottad tycker jag låter bättre. Likheterna stannar inte där; båda serierna innehåller kärlek med förhinder, mycket sex, både mannen och kvinnan är oerhört snygga och åtråvärda.

Jag har ju inte läst mer än nittio sidor i Femtio nyanser för jag blev så uttråkad, men jag tror mig ändå ana vissa skillnader. I Crossfire-serien är både killen och tjejen rätt trasiga och båda är även rika och de verkar ungefär lika erfarna. Och det är inte fråga om något bondage utan hyfsat normalt sex. Men relationen är inte så normal.

För dig blottad handlar om Eva Tramell och Gideon Cross. Eva har just flyttat till New York från Kalifornien och börjar jobba som reklamassistent i Crossfire-building. Hon träffar på en man som hon i tanken kallar ”Mörk och Farlig” som jobbar i samma byggnad. Hon blir omedelbart dragen till honom och han till henne. Ingen av dem vill egentligen vare sig dejta eller ha något förhållande, men jag tror inte att jag avslöjar för mycket om jag säger att de ändå blir ihop? Mer än så, båda är oerhört svartsjuka och måste äga varandra. Gideon har ett stört omfattande kontrollbehov och Eva har förvisso behov av gränser och en viss frihet men hon gör avkall på den för hans skull. Eva har ett mörkt förflutet och är ganska trasig men det dröjer innan läsaren får veta exakt vad som hänt. Gideons person, enorma integritet och kontrollbehov känns ju inte heller helt friskt. En bra bit in i boken blir det tydligt att han också är riktigt, riktigt trasig.

Jag blir lite trött på Eva och Gideon. Det är så mycket av och på, Eva blir arg och springer iväg, Gideon drar händerna genom håret och sluter sig inom sig. Sen löser de allt genom att ha sex.

Jag hade ganska låga förväntningar på boken och blev faktiskt positivt överraskad. Jag blev lite trött på dem som sagt, men ville ändå veta hur det skulle gå för dem. Språket var helt ok, bättre än i Femtio nyanser.

Men några översättningsgrodor finns, typ: ”en massa fringisar” (av sammanhanget antar jag att man skulle översätta fringe benefits, löneförmåner) ”kunde inte se rakt”, ”se honom i aktion”, ”landa en miljonär”. Eller så är det inte grodor, det kanske ska vara så här, för att förmedla någon slags känsla?

Andra som bloggat om boken är Annas bokhörna och Annika Koldenius.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

För dig blottad (Bared to you) 321 sidor (danskt band) Norstedts 2013

Katrine Kielos – Det enda könet

Katrine Kielos är samhällsdebattör och skribent. Man kan läsa hennes texter bland annat på Aftonbladet och nu har hon alltså skrivit en bok om ekonomi som är intressant på riktigt.

Det enda könet har undertiteln: Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin

det enda könet

Jag har läst ett kapitel här och ett där i över en månad, så jag har haft boken i bakhuvudet ganska länge. Det var kul att påbörja denna direkt efter Norrtullsligan av Elin Wägner, förresten.

Kielos analyserar Den ekonomiske mannen som modell för vårt samhälle. Hon menar att Den ekonomiske mannen inte finns på riktigt, det finns inga människor som fungerar just så, men alla ekonomiska prognoser bygger ändå på honom som vore han sann. Och så funderar hon över konsekvenserna av detta.

Den moderna ekonomins fader, Adam Smith, ställde en grundläggande fråga: Hur får du din middag? Denna fråga är jämte Den ekonomiske mannen bokens utgångspunkter. Genom att svara på frågan hur vi får vår middag kan vi förklara ekonomin och marknaden; bagaren bakar inte bröd åt mig för att vara snäll, utan för att tjäna pengar på det. Slaktaren säljer mig inte kött för att vara hygglig utan för att försörja sig. Men, hur jag köper min middag, av vem jag köper den och hur jag tjänat pengarna jag betalar middagen för, förklarar inte vem som ställer fram den på bordet. Katrine Kielos lyfter fram den dolda ekonomin, arbetet hemma med denna utgångspunkt. I fallet Adam Smith var det tydligen hans ömma moder som ställde fram middagen.

Trots att jag faktiskt läst lite ekonomi (eller åtminstone en termin Ekonomisk historia på Universitetet) är jag ganska ointresserad av ämnet. (Ja, jag inser att det är som att säga att man är ointresserad av politik – det blir åtminstone jag provocerad av, alla vill klaga men ingen vill ta ansvar…)

Mitt ointresse beror nog till stora delar på att det hela tiden presenteras på ett ganska gubbigt, pompöst och ”viktigt” (men förvirrat) sätt och därför blir ointressant och otillgängligt. Nej, ekonomi (eller något annat för den delen) behöver inte presenteras med blommor och blader eller rosa fluff, men jag vill känna mig välkommen in i sammanhanget och få uppfattningen om (snarare än att känna) att det här är skrivet för mig.

Det lyckas Katrine Kielos med. Hon presenterar den ekonomiske mannen på ett engagerat och engagerande sätt och med en edge och nerv (för att använda anglicismer!) som är tankeväckande. Det här är också nationalekonomi som funkar att läsa på tåget. Och det är ju alltid något!

Andra som läst och tyckt är Henrik Berggren på DN, Jenny Maria Nilsson på SvD och Sebastian Lönnlöv på Litteraturmagazinet.

Köp den på t.ex. Adlibris, Bokus eller Bokia.

Det enda könet, 263 sidor (pocket) Månpocket 2013

Det där som nästan kväver dig

Noveller är ju verkligen perfekta att ta till mellan två böcker!

Det där som nästan kväver dig (The thing around your neck) är titelnovellen i Chimamanda Ngozi Adichies novellsamling om 12 noveller. Tidigare har jag ju läst Lila Hibiskus och gillade den kopiöst. En halv gul sol står och väntar i hyllan också.

Det där som nästan kväver dig handlar om en Akunna från Nigeria som flyttar till USA. Familj och vänner räknar med att hon ska tjäna en massa pengar och kunna skicka tillbaka både pengar och presenter till dem. Det blir inte riktigt som hon tänkt sig. På vilket vis får ni läsa själva. Novellen handlar mycket om att inte passa in, att vara uppenbart apart – svart – i ett vitt samhälle. Mycket intressant läsning, särskilt för mig som vit dussinmedborgare i ett vitt samhälle.

Chimamanda Ngozi Adichie behärskar verkligen novellformatet och för de som inte läst någon av romanerna ännu kan novellsamlingen tjäna som ett bra smakprov!

Khaled Hosseini – Flyga drake

flyga drakeDet var med lite blandade känslor jag tog mig an den här boken. Den har stått i hyllan i flera år, en lapp i den avslöjar att jag lånat den av min faster. Eller jag vill snarare minnas att hon lånade ut den till mig, om ni är med på skillnaden. Den var ju rätt omskriven när den kom och något man ”ska” läsa. Jag är osäker på om fastern själv har läst den, eller bara tyckte att jag skulle.

Oftast blir jag ganska o-pepp på böcker som hyllas så, därav det långa dröjsmålet innan jag läste den. Jag hade läst och hört många hyllningar, men också några sågningar, så jag visste verkligen inte vad jag skulle tycka. Jag tycker det är svårt att berätta om boken utan att avslöja för mycket, så nu kapar jag texten från förlaget:

Amir och Hassan växer upp som bästa vänner under en omvälvande tid i Kabul. Trots att de uppfostras sida vid sida lever de i två helt skilda världar. Amir är son till en framstående välbärgad man, medan Hassan, som är son till Amirs fars tjänare, tillhör det fattiga och lågt stående hazarfolket. Hassan gör allt för Amir, han försvarar honom i alla lägen, men när Amir en dag får chansen att återgälda Hassans totala lojalitet sviker han.
När Sovjetstyrkor invaderar Kabul och Amir och hans far flyr landet för att skapa sig ett nytt liv i Kalifornien tror Amir att han har gjort sig fri från sitt förflutna. Men han kan inte lämna minnet av Hassan bakom sig.
Flyga drake är en gripande roman om vänskap, svek och lojalitet. Den handlar om banden mellan fäder och söner och fädernas makt över sina söner – deras kärlek, uppoffringar och lögner. I bakgrunden står historiska händelser som inte tidigare berättats på detta sätt, boken tar oss från ett vackert och välmående Afghanistan rikt på kultur till det ödelagda land som det är idag.

Några kritiska röster gör gällande att karaktärerna inte alls utvecklas i den här boken, och att det är dåligt. Det håller jag med om, men är inte speciellt kritisk till, eller har någon åsikt om, själva bristen på utveckling. Snarare blir jag förbannad på att Amir är så himla elak mot sin kompis Hassan. Amir sviker Hassan en gång, BIGtime, sedan sviker han honom om och om igen. Jag håller på att sluta läsa boken flera gånger för jag blir så arg på honom. Jag gillar honom fortfarande inte, han hade i mitt tyckte så många chanser att göra rätt mot sin kompis. Till sist gör han väl det, lite motvilligt liksom. Aargh, jag vill bara skrika på honom hela tiden. Roman om vänskap… En roman om att svika sin vän, snarare.

Jaja, jag är fortfarande glad att jag läste boken och jag känner mig berikad av läsningen. Jag har aldrig läst något som utspelar sig i Afghanistan och jag tycker skildringarna därifrån var väldigt intressanta.

Läs några andra åsikter om boken här: Matildas bokhylla, Bokhora och Kristinas bokblogg.

Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Flyga drake, 351 sidor (inbunden) Wahlström & Widstrand 2005