I veckans jerka frågar Annika vilka böcker vi längtar mest av allt efter just nu.
Jag har flera böcker hemma och i paddan jag längtar efter att få sätta tänderna i. Wolf Hall av Hilary Mantel, Den odödliga Henrietta Lacks av Rebecca Skloot och så längtar jag till ikväll när jag fortsätter läsa Svart stig av Åsa Larsson.
Icke att förglömma: Donna Tartts nya, The Goldfinch, längtar jag också till. Oktober, tror jag det var!
I dagens Top Ten hos The Broke and the Bookish är ämnet Top Ten Most Memorable Secondary Characters
Minnesvärda andrafioler, alltså. Det finns ju så många karaktärer, men här här några jag gillar mycket:
1. Dean i Cornelia Reads böcker om Madeline Dare.
Snäll och tålmodig. Och snygg, föreställer jag mig!
2. Harry Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway.
I en svår sits privat men både snäll och sympatisk.
3. Cathbad, också en kompis till Ruth Galloway.
Lite galen och med ett sjätte sinne som skulle vara praktiskt att ha i en vän!
4. Hassan i Khaled Hosseinis Flyga drake.
Det var alldeles för mycket fokus på Amir, som är ganska otrevlig.
5. Mike i Det bästa av allt av Rona Jaffe.
Han är kompis till Caroline och lite sorglig, men fin.
6. Parvaneh i En man som heter Ove av Fredrik Backman.
En rivjärn i ordets allra bästa bemärkelse. Och en verkligt fin människa.
7. Mamman till Grace i The Fault in Our Stars av John Green.
Hon är verkligen minnesvärd. Världens snällaste?!
8. Johan i Ann Rosmans böcker om Karin Adler.
Jag gillar verkligen honom, han motsvarar någon slags drömbild av den perfekta killen, som jag hade när jag var tonåring.
9. Sivving i Åsa Larssons deckare.
Han är lågmäld, lite gammal och sjuk men verkligt sympatisk, i alla fall i de böcker jag läst.
10. Henry i The Secret History av Donna Tartt.
Jag ser honom väldigt tydligt framför mig, särskilt glasögonen. Super-pepp för hennes nya bok förresten!
Jag blev verkligen förtjust i Åsa Larsson efter att ha läst Till offer åt Molok. Och vilken tur jag hade att jag kunde låna de tre jag inte läst (alltså nummer 2-4 i serien) av min faster. Kanske inte så överraskande eftersom jag lånade Molok av henne…
Det blod som spillts är den andra boken i serien om Rebecka Martinsson.
Här arbetar hon fortfarande på juristbyrån Meijer & Ditzinger, men nu är hon sjukskriven efter sin kollaps som kom ett tag efter händelserna i den första boken, Solstorm. För att behålla kontakten med jobbet blir hon medbjuden till Kiruna där en av delägarna i byrån, Torsten Karlsson, ska försöka landa en ny klient.
Med den här smakbiten (sidan 63) vill jag visa Åsa Larssons fina miljö- och stämningsbeskrivningsförmåga:
Asfaltsvägen övergick i grusväg. På deras vänstra sida flöt älven och man kunde se Jukkasjärvi på andra sidan. Gruset knastrade under bildäcken. På vardera sida om vägen stod trähus, de flesta rödmålade. Några trädgårdar pryddes av borttynande blommor i traktordäck och miniatyrväderkvarnar, andra av gungställningar och sandlådor. Hundar sprang så långt de kunde i sina hundgårdar och skällde hest efter den förbipasserande bilen. Rebecka kunde känna blickarna inifrån husen. En bil man inte kände igen. Vem kunde det vara? Torsten såg sig omkring som ett lyckligt barn, kommenterade de fula tillbyggnaderna och vinkade åt en äldre man som upphörde med sin lövkrattning och stirrade efter dem. De passerade några smågrabbar på cyklar och en storvuxen kulle på flakmoppe.
Fler smakebitar hittar den som vill hos Flukten fra virkeligheten!
Annika frågar något särdeles svårt den här veckan:
Finns det någon karaktär som bär upp sitt namn exeptionellt bra?
Som många andra är jag inte så namnfokuserad och tänker inte så mycket på vad karaktärer heter. Det som först kommer upp till ytan i den här namn/karaktär-soppan är namnen på några karaktärer i Sagan om Isfolket av Margit Sandemo. Ni känner till den va? En släktkrönika i 47 delar som utspelar sig i Norden från slutet av 1500-talet till 1960-talet.
Där finns Sol, Dag, Liv, och Kolgrim bland andra.
Sol – gnistrande vacker. Dag – klok och lugn. Liv – vacker och mild. Kolgrim – mörk och ond.
Sedan kommer jag att tänka på Mark Darcy i Bridget Jones-böckerna. Han heter väl så för att han ska vara just en Mr Darcy såklart men jag tycker det är kul att de även fick Colin Firth att spela honom i filmerna! Colin Firth är den ende Mr Darcy för mig! 😉
Onsdag på en torsdag igen, jag vill kanske hålla kvar lite av dagvillheten från semestern. Veckans omslagstema hos Bokpotaten är i alla fall träd. Jag tyckte det var lite svårt att hitta, faktiskt.
Den svenska översättningen av Tell the Wolves I’m Home (min recension), Låt vargarna komma, kommer också ha träd på omslaget. Och jag var med på fejan och röstade fram att det skulle vara blått!
Även Jellicoe Road av Melina Marchetta (min recension) har träd på sig:
Och Mördaren ljuger inte ensam:
I veckans Top Ten från The Broke and the Bookish är uppdraget:
Top Ten Things That Make Your Life As A Reader/Book Blogger Easier
1. WordPress är ju själva grunden för min bokblogg.
Jag vet inte varför jag fastnade för just detta bloggverktyg, men jag tror det var att jag hittade ett snyggt tema. Sedan dess har jag ändrat på det några gånger och funderar på att ändra igen… WordPress finns även som app och användarvänligheten i för iPhone och iPad är bra.
2. Min iPad
Vi (jag) köpte en iPad mini på semestern och jag återupptäckte e-böcker. I paddan har de samma layout som i vanliga böcker, vilket jag uppskattar.
3. Letto-plattan
Den är skönare att läsa på än paddan, men betydligt mindre användningsbar.
4. Bokhandlar (på nätet)
Jag brukar länka till nätbokhandlar (sidan för boken) som visar blogglänkar och på det sättet genereras trafik tillbaka till mig. Och så hittar jag ju själv andras recensioner enkelt på det viset, om jag vill läsa dem eller länka till dem.
5. Läsare och bokbloggare som länkar och kommenterar och bidrar till att göra min blogg till en trevlig plats.
Jag är glad över att bokbloggar inte har en massa otrevliga och dryga kommentarer som andra typer av bloggar kan ha.
6. Bokbloggare som har regelbundna memes/utmaningar
Såsom Lyrans tematrio, Annikas Bokbloggsjerka, Top Ten Tuesday… De bygger upp en fin gemenskap. Det är kul att läsa andras reflektioner över samma frågor man själv svarat på.
7. Förlag som inkluderar även (mindre) bokbloggar på sina sändlistor så man får ta del av nyheter och som glatt erbjuder och skickar recensionsexemplar.
I början kände jag mig lite tjyv- och skojaraktig när jag beställde/bad om recensionsexemplar, men även en relativt liten blogg kan ju sprida information om (=marknadsföra) en bok till en ganska stor krets.
8. Facebook, Twitter och Instagram
Jag kan lätt följa bokbloggare, förlag och göra det lätt för mina läsare att följa mig.
9. Läsdagboken som jag för i Numbers (excel för Mac).
Där antecknar jag bland annat hur många sidor boken är på, författares nationalitet, var den utspelar sig och vilket språk jag läst boken på. Kul med statistik-nörderi!
10. Mitt eget bibliotek
Jag bloggar oftast i biblioteket, det är så härligt och praktiskt att vara omgiven av böcker när man skriver!
I veckans tematrio frågar Lyran efter vår bästa sommarläsning. Igår berättade jag vad jag läst under semestern, men sommaren är ju längre än så!
Två av tre bästingar lästes dock under semestern:
1. Rona Jaffes Det bästa av allt, som jag blev väldigt förtjust i.
2. Åsa Larssons Till offer åt Molok, som både fångade mig direkt och gav stor mersmak. Recension kommer under veckan!
3. Elly Griffiths Dying fall, som kanske var den bästa Galloway-boken hittills.
Det var inte helt lätt att välja ut tre böcker ur sommarens skörd, jag har läst mycket bra tycker jag! Det var rätt nära att Lauren Grahams Someday, Someday, Maybe kom in på listan, så den fick vara med på ett litet hörn ändå.
Nu läser jag Tillbaka till henne av Sara Lövestam. Detta är en bok jag varit sugen på hela året, sedan jag läste en recension hos Bokdivisionen. Nu blev det äntligen dags och jag gillar den verkligen!
I stora drag kan man säga att boken handlar om fyra föremål och två kvinnor.
Ett par skor, ett par glasögon, en trälinjal och en brosch.
Hanna, som är trettio-någonting i nutid, i Stockholm, jobbar på arbetsförmedlingen, har en trist pojkvän och en irriterande mamma. Signe, som är lärarinna i Tierp i början av seklet.
Vi får följa de både kvinnorna i vartannat kapitel, och de är skickligt skrivna, för jag vill bara läsa mer och mer om Hanna respektive Signe varje gång det är nytt kapitel.
Jag tänkte bjuda på två smakbitar från den här boken, en från Signe och en från Hanna. Först kommer Signes smakbit:
Signe var inte arg. Hon var förbannad. Runt hennes snabba fötter vaknade jorden långsamt, doften av liv berusade nyss hemkomna fåglar och inspirerade dem till häpnadsväckande arior, medan hoprullade knoppar på marken sträckte sina lemmar för att om bara några dagar veckla ut sig i all sin prakt. Inget av detta märkte Signe. Brevet hon klämde i handen ville hon helst knöla ihop och slänga i sjön. Det skulle kännas skönt för stunden men inte vara till någon hjälp i världsordningen. Dessutom var avsändaren en förfärligt viktig person.
Och så Hannas:
Klipp, klipp, klipp, sade Hannas hälar och tår, och asfalten hälsade tillbaka. Klopp, klopp. Hennes steg blev annorlunda. De höga hälarna tvingade hennes höfter att valsa sig fram, men det var inte bara det. Något i skornas konstruktion rätade ut hennes ben, sträckte hennes rygg, forcerade fram en hållning hon aldrig haft.
För fler smakebitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten!
I veckans jerka undrar Annika:
Finns det någon författare som i ditt tycke kommer undan med de så förhatliga klichéerna?
Det blir ett kort svar denna vecka. Nej.
Jag tror inte att det finns någon författare som i mitt tycke kan komma undan med att skriva dåliga klichéer. Men sedan finns det ju säkert en hel del författare som kommer undan med att skriva klichéer som jag kanske inte uppfattar som dåliga, eller som jag inte uppfattar alls, för att jag gillar dem. Men jag kan inte komma på något bra exempel!
Bokpotaten har något som kallas för Omslagsonsdag. Idag är det visserligen torsdag men jag hänger på ändå. Jag hittade nämligen några sköna gröna i min bokhylla!
Översta raden
Ethan Hawkes Ash Wednesday, Nick Hornbys En god människa, Jill Mansells A Walk in the Park
Mellersta raden
Elly Griffiths Janusstenen, Denise Minas The End of the Wasp Season, Jane Austens Förnuft och känsla
Nedersta raden
Jeffrey Eugenides Middlesex, Luke Rhineharts Tärningsspelaren, P.G. Wodehouses Blixt och dunder
Grönt är skönt, som sagt! Snyggast, eller mest plocka-upp-på-grund-av-omslaget, tycker jag Ash Wednesday är. Middlesex är inte dum heller men Förnuft och känsla är inte så spännande. Vad tycker ni?
Books ABC 