Det är så härligt att ha den här boken och läsupplevelsen framför mig!
Denna gång får jag besöka slottet Wadenstierna under sent 1600-tal. Visst är det Skokloster Slott som står modell för Wadenstierna förresten?
Idag står ganska många mil i bil, firande av en student och tittande på en vecka gamla små tvillingar på schemat. Men jag hoppas det blir lite lästid också!
Jag gillade verkligen Överenskommelser så det var inte ett svårt beslut att impulsköpa Betvingade i pocket.
Men hade jag inte läst och gillat Överenskommelser hade jag nog inte blivit så lockad av Betvingade. Baksidan låter så här:
Sverige 1349
En medeltid som du aldrig mött den förut
En egensinnig kvinna
Illiana Henriksdotter. Hårt hållen och strängt fostrad. En intelligent ung kvinna av hög börd, skicklig på alla de örter som helar – och dödar.
En ärrad krigare
Markus Järv. Räddad från död och tortyr som barn, traumatiserad och brutal som vuxen. Riddare och kungens närmaste man
En passionerad resa
Olika som natt och dag, är Illiana och Markus bar överens om en sak: De vill inte ha med varandra att göra. Men ödet vill annorlunda och tillsammans tvingas de ut på en resa fylld av mod, växande åtrå och en livsfarlig fiende ur det förflutna.
Det är lite för film-trailer-aktigt för att locka mig enbart på baksidestexten. Men jag gillade Betvingade riktigt mycket. Den starka, envisa, egensinniga Illiana och den buttre, hårde, hänsynslöse Markus Järv, hatkärlek – vilka klichéer! Men Simona Ahrnstedt får det att funka. Hur gör hon egentligen?! Delvis beror det säkert på research. Utan att egentligen veta det så tror jag att hennes böcker är ganska väl researchade, de känns åtminstone trovärdiga i sina beskrivningar av folk och miljöer. Ibland kanske jag tycker att språket (det talade) känns lite väl modernt.
En smakbit (på söndag) från Betvingade finns här.
Betvingade är den andra boken om slottet Wadenstierna, och den tredje – De skandalösa – är just utkommen och dessutom just hemkommen till undertecknad. Lycka! En fin detalj på Betvingade förresten – på omslaget finns det silverslingor i det blonda håret som jag antar är Illianas.
Köp boken på Adlibris, Bokus, Bokia eller CDON, till exempel.
Andra som bloggat om boken är: Paperback lover, CRM Nilsson, Books on my mind och Bokdivisionen.
Betvingade, 2012, 368 sidor (pocket) Damm förlag
Dagens Top Ten handlar om resor i böcker.
Jag tyckte det var lite svårt att hitta på tio, så idag blir det en topp fem!
1. Douglas Kennedys (jag vet – igen! Han är en av mina favoriter) Ett alldeles särskilt förhållande (A Special Relationship) handlar om ett par utrikeskorrespondenter och deras kärlekshistoria. Eller åtminstone är hon korre, jag kommer inte ihåg vad mannen gör. Men de reser en massa i alla fall.
2. Jack Kerouacs On the Road (På väg) kanske är alldeles för självskriven på en sådan här lista? De reser i alla fall igenom USA.
3. Kristina Ohlssons Paradisoffer handlar om en flygning mellan Stockholm och New York. Min recensionn finns här.
4. Ethan Hawke är inte bara skådespelare, han är faktiskt författare också! Han har bland annat skrivit Ash Wednesday, i vilken huvudpersonerna reser igenom USA i en skruttig gammal bil.
5. Me and Mr Darcy av Alexandra Potter handlar om Emily som åker på en gruppresa till Jane Austens England. Men träffar hon verkligen Mr Darcy där?!
I veckans tematrio vill Lyran att vi berättar om tre svenska favoritförfattare. Det är ju nationaldag och allt!
Men, vad svårt! Jag kommer på en massa bra svenska författare, men jag vet inte om alla namn som ploppar upp i mitt huvud förtjänar att vara med i en sådan här tematrio… Jag vill egentligen inte göra skillnad på bra och dåligt, men någonstans tycker jag nog att det är skillnad (i mitt huvud) på en bra (ofta spännande) läsupplevelse och en bra författare. Ibland sammanstrålar de tu, ibland inte. Men vänta, vad konstigt det låter. Det kanske är skillnad på att skriva en bra historia och skriva på ett sätt som berör…? Och sen vet jag inte om man kan säga att det är en favoritförfattare om man bara läst en bok?
Nåväl, jag ska inte fördjupa mig i detta för då kommer jag inte att hitta ut. Några svenska favoriter i den Books ABC-ska hyllan:
1. Johanna Nilsson
Jag älskade Hon går genom tavlan, ut ur bilden och Rebell med frusna fötter när jag läste dem för flera år sedan. I höstas återupptäckte jag denna fina författare när jag läste Gå din väg men stanna. Johanna Nilsson är ganska produktiv och jag har inte läst allt. Men det känns bra! Jag vill ha lite kvar.
2. Klas Östergren
Gentlemen är en av mina favoritböcker och jag tyckte att uppföljaren Gangsters var riktigt bra också.
3. Maj Sjöwall och Per Wahlöö
Den här författarduon tycker jag kombinerade relativt lättuggad, tillgänglig och spännande litteratur med nästan humanistiska reflektioner och samhällskritik. Jag kan omöjligt känna igen mig i böckerna för jag levde inte när de skrevs, men jag tror (vill tro) att de är ett litet fönster in i historien. Och det är inte kattskit!
But WHY?
Varför måste vi jämföra författare med varandra?! Varför kan vi inte ge nya författare ett nytt begrepp, istället för ”den nya xx”?
Varför måste vi jämföra Camilla Läckberg och Ann Rosman bara för att båda (är kvinnor och) skriver deckare som utspelar sig på Sveriges västkust?
Varför måste vi jämföra EL James (eller för den delen Jane Austen) med Simona Ahrnstedt? James och Ahrnstedt skriver båda romance, men verkligen olika romance… Och Austen-jämförelsen… För att en bok (handlar om kärlek och) utspelar sig på 1800-talet behöver den inte vara som Austen.
Varför kan inte Simona Ahrnstedt få stå själv, i sin egen storhet och person? Med den tredje boken på väg/nysläppt, den första och andra utgivna alla möjliga format tycker jag det känns överflödigt och missvisande att jämföra med EL James och Femtio nyanser, vilket görs på omslaget till Betvingade. Hade jag inte redan läst Överenskommelser hade jag aldrig köpt och läst Betvingade på den jämförelsen…
Söndag igen och dags för en smakbit på det jag läser just nu. Besök gärna Flukten fra virkeligheten och hitta fler smakbitar!
Just nu läser jag Little Bee av Chris Cleave. I korta drag kan man säga att den handlar om en flicka från Nigeria, Little Bee, som lämnar en flyktingförläggning i London efter att ha varit där i två år.
Jag har ganska just börjat läsa den, och i början handlar det ganska mycket om språk. Man talar ju engelska i Nigeria också, men nu har Little Bee lärt sig ”Drottningens engelska” och det är något helt annat. Men nödvändigt, både för att kunna bli tagen på allvar och för att inte bli hemskickad till Nigeria igen.
Smakbiten kommer från sidan 9 i den svenska pocket-utgåvan:
För att kunna tala Drottningens engelska var jag tvungen att glömma de bästa knepen i mitt modersmål. Drottningen skulle till exempel aldrig kunna säga: Det var ett väldans ståhej, den där jäntan fick använda allt hon hade och lite därtill för att sno åt sig min älsklingsson, och ändå fattade alla människor att det skulle gå åt skogen för henne. Istället bör Drottningen säga: Min före detta svärdotter utnyttjade all sin kvinnlighet för att bli förlovad med min arvtagare, och man borde ha kunnat förutse att det inte skulle sluta lyckligt. Tycker ni inte det är sorgligt? Att lära sig tala Drottningens engelska är som att gnida bort det klarröda nagellacket från tånaglarna på morgonen efter dansen. Det tar lång tid, och det blir till sist ändå alltid kvar litegrann, en röd rand vid kanten som påminner en om hur roligt man har haft.
Little Bee heter The Other Hand på engelska och det tog ett tag innan jag fattade att det var samma bok. Detta är nämligen nästa bok i vår lilla bokcirkel, och då de andra läser den på engelska hade jag den engelska titeln i huvudet. Jag funderade på att beställa boken på nätet och då gjorde jag inte kopplingen till Little Bee eftersom det om The Other Hand inte står någon annan beskrivning än typ: ”Vi vill inte avslöja för mycket om den här boken, det är en speciell bok och den kommer förändra ditt liv…” Lite töntigt tycker jag och det gör att jag har/hade ganska låga förväntningar på boken. Jaja, nog om det. Jag köpte den på svenska, delvis av lathet (jag läser mycket gärna på engelska men jag läser något snabbare på svenska), delvis på grund av att jag gillar det svenska omslaget, och delvis på grund av att boken faktiskt beskrivs på det svenska omslaget…
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt!
Maj var en ganska bra läsmånad faktiskt! Tio böcker påbörjade och sju avslutade:
Carol Rifka Brunts Tell the Wolves I’m Home, som jag sedan cirklade om på The English Bookshop i Gamla Stan i Stockholm. Jättetrevligt! Jag var lite halvsvalt inställd till boken, men den växte i diskussionen med de trevliga deltagarna.
Monika Peetz’ Tisdagskvinnorna, som Liebel Litteraturförlag hade vänligheten att skicka mig. Trevlig bok!
Sedan var det dags för nästa recensionsexemplar, Calle Hårds Horan som log, från Vulkan. Den var lättläst och helt ok. Läste den under kristi flygare-helgen, på mina svärisars landställe. Jag gillar att läsa där!
Efter det var det dags för maj månads första bottennapp. Melina Marchettas Jellicoe Road. Jag läste lite drygt 100 sidor, den var väl rätt snabbläst men inget för mig, jag tyckte bara den var tråkig.
Maj månads boktolve-bok blev Doris Lessings Det femte barnet, som jag tyckte var riktigt intressant. Det visade sig dock 100 sidor in att jag redan hade läst den en gång. Började känna igen mig och sedan hittade jag ett hundöra…
Överenskommelser av Simona Ahrnstedt blev det sedan. Lite skeptisk var jag innan, min erfarenhet av romance har varit sådär. Men Ahrnstedt kan sin grej!
Så jag kunde inte sluta läsa henne. Köpte Betvingade och även om jag gillade den väldigt mycket också, var nog Överenskommelser snäppet bättre. Ser mycket fram emot hennes tredje bok De Skandalösa!
Sedan började jag titta i Berg har inga rötter. Men nej, den var inget för mig (heller).
Nästa outlästa blev Världskrig Z av Max Brooks. Det var en cirkelbok och även om jag inte läste ut den är jag glad att jag provade – det är ju det som är det fina med att vara med i en bokcirkel!
Tionde boken var en riktig tunnis. Den krympande hustrun av Andrew Kaufman var annorlunda och riktigt bra!
Denna var mitt första möte med förlaget Printz Publishing, men här om dagen köpte jag Livet efter dig, som jag hört mycket gott om. Får väl se om den blir läst nu i juni eller senare i sommar.
Den krympande hustrun beskrivs på omslaget som en konfekt, en vuxensaga. Det stämmer rätt bra!
Det är en kort berättelse om en kille som rånar en bank, eller snarare om dem han rånar. Han rånar inte banken, utan kunderna. Och han rånar dem inte på pengar, utan på varsitt föremål med affektionsvärde.
Sedan börjar det hända märkliga saker med de som blivit rånade….
Detta är en kortroman på 102 sidor i pocket. Nästan en lång novel (jag vet inte var gränsen går) och den är till formatet perfekt att läsa mellan annat. Den utspelar sig i Kanada men i en ganska konstig verklighet. Jag vill inte säga för mycket men då titeln är Den krympande hustrun kanske jag även kan avslöja att ett barn i boken börjar bajsa pengar?
Roligt, varmt och skrivet med eftertanke och medkänsla. Och mycket snyggt illustrerad av Stina Wirsén!
Andra som läst och tyckt är SvD, Bokhora, Annika Koldenius och Feelgoodbibliotekarien (som lyssnat på ljudboken).
Den krympande hustrun (The Tiny Wife) Printz Publishing 2012.
Books ABC 