Månadsarkiv: januari 2013

Tysk torsdag!

Jag hänger på Bokmosters tyska torsdag idag! Det är dock magert på tysk-fronten hos Books ABC… 

Jag hittade dock en ganska snygg utgåva av Thomas Manns Bergtagen

Bild

Men jag måste tillägga att den är oläst. Jag vill minnas att jag fått den i någon kompis bokhylla-rensning, eller köpt på loppis. Jag har ingen överväldigande lust att läsa Bergtagen just nu, har nog mest behållit dem för att jag tycker de är snygga. Eller ful-snygga kanske är bättre beskrivet?! Och så känns det på något vis bra att ha en nobelpristagare i hyllan. Men det var ju inte främst för Bergtagen han fick Nobelpriset (enligt en artikel på Wikipedia, alltså…) utan för boken Buddenbrooks.

Bergtagen finns som en enda bok, med annan design, på adlibris.

Jag har bara en tysk till i hyllan, men den sparar jag om det blir någon till Tysk torsdag i framtiden…

Så långt, så tyskt alltså. Hoppas kunna få lite fler tysk-tips denna torsdag!

Äntligen kom Sjukdomen!

Jag hade börjat misströsta lite men idag låg Sjukdomen i brevlådan. Lycka!

sjukdomen

Jag fick med mig lite böcker från jobbets bibliotek också. Det flyttades på grund av ombyggnad och nu står det (två bokhyllor, inte så imponerande kanske) utanför mitt rum. Härligt!

Det jag fick med mig idag var Gustave Flauberts Madame Bovary, Leena Lehtolainens Snöjungfrun och Dorothy Komsoons Marshmallows till frukost.

Dessutom så var jag och lämnade blod idag och fick med mig Liselott Willéns Ingenstans under himlen. Hann läsa några sidor medan jag låg och den verkar spännande!

Jag kan knappt bärga mig…

… tills jag får läsa Sjukdomen, del två i Jonas Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar. Jag har fått besked att den ska komma som recensionsexemplar (yay!) men den har inte kommit ännu (nay…).

Av böcker jag har hemma ser jag nog mest fram emot att läsa A room full of bones av Elly Griffiths. För jag vet ju att den kommer vara så bra! Nu läser jag nämligen Huset vid havets slut som ligger före i serien. Jag tror dock att jag ska dra ut lite på det och läsa något annat emellan. Kanske Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie eller Haren med bärnstensögon av Edmund de Waal. Jag började lite med den men har fastnat i förordet…

Lila Hibiskus vill jag läsa dels för att jag satte upp den på min läsutmaning ”boktolva” (se bannern) då jag vill bredda min läsning lite och inte bara läsa västerländskt. Och så har jag hört så mycket bra om den! Haren med bärnstensögon har jag också hört mycket gott om, och så är den nästa bok i min lilla bokcirkel.

Men varför berättar jag detta? Inte ”bara för att” denna gång utan för att Lotten frågar. Lottens Bokblogg fyller två år och hon har utlottning. Om man svarar på vilken bok man mest ser fram emot att läsa under 2013 kan man vinna ett hemligt bokpaket. En sådan chans måste man ju ta! 🙂

Till sist: Grattis Lotten!

Caitlin Moran – How to be a Woman

Jag köpte How to be a woman (Konsten att vara kvinna) när den var som mest aktuell i höstas. Jag läste den lite parallellt med Glasfåglarna av Elsie Johansson, det var lite intressant att läsa om hur en tonårstjej blir kvinna ur två ganska olika perspektiv – fyrtiotalets Sverige och åttiotalets England, skillnaderna är både små och stora…

how to be a woman

Jag gillade How to be a Woman mycket i början. Sedan fick den ligga till sig tills jag fick för mig att jag skulle raket-läsa ut den innan nyår, så jag klämde två tredjedelar av den under en och samma dag. Det var inte den bästa idén jag verkställt, kanske. Jag tror boken hade tjänat på att läsas lite lugnare med lite mer tid till eftertanke och igenkänning.

För igenkänning är det gott om vill jag lova! Och gott om träffande formuleringar och goda skratt. Men givetvis är inte Caitlin Moran bara rolig, det finns mycket allvar också, om feminism, sexism uppväxt och mänsklighet.

Det jag tar med mig mest – jag gillar tumregler – är frågan Are the men doing it? Genom den, menar Moran, kan man avgöra om some sexist bullshit is afoot, som hon uttrycker det och jag vet inte om det kan sägas bättre och roligare på svenska.

Are the men worrying about this as well? Is this taking up the mens time? Are the men told not to do this, as it´s ‘letting the side down’? are the men having to write bloody books about this exasperating, retarded, time-wasting bullshit?

Detta apropå (bland annat!) att kvinnor får kritik (av kvinnor och andra) om de kritiserar andra kvinnor, eller inte hjälper andra kvinnor.

Jag känner mig lite kluven till How to be a Woman. Den motsvarade inte riktigt mina förväntningar, och jag är lite besviken faktiskt. Återigen var det nog mina högt ställda förväntningar som ställde till det. Det och att jag läste den väldigt ryckigt. Hur som helst är det bra med en lättillgänglig och rolig (om än väldigt babblig) bok i ett snårigt ämne. I och för sig är det inte svårt att veta om man ska kalla sig feminist eller ej, tycker jag. Men nyanser (och humor!) i debatten är ju aldrig fel!

Andra som bloggat om boken är bland annat Carina Burman på Svenska Dagbladet, Martina Lowden på DN, Bokhora, Feministbiblioteket och Malin.

Finns på både svenska och engelska hos till exempel på Bokus och Adlibris.

How to be a woman, 309 sidor, häftad. Konsten att vara kvinna, Albert Bonniers förlag, 2012.

Tematrio – Klassikerläsning

I denna tematrio vill Lyran att vi ska berätta om tre klassiker, antingen sådana vi har läst, vill läsa, eller tipsa andra om. Jag har varit ganska dålig på att läsa klassiker, men jag får till en av varje ändå.

Har läst

Stolthet och fördom av Jane Austen. Recension här. Jag vet inte varför jag väntade så länge med att läsa Stolthet och fördom, men den var precis så bra som jag väntade mig. Jag var starkt färgad av teveserien när jag läste boken, jag såg allt – miljöer, personer, kläder – så som det såg ut i serien.

Vill läsa

Drömmar om rosor och eld av Eyvind Johnson. Den här fick jag på resa i Nepal och Tibet med orden: Den här MÅSTE du läsa! Det var snart tio år sedan, men i år ska det bli av, ty den finns på min boktolva! Plus att jag hänger på Lyrans Klassikerutmaning.

Tips

Doktor Glas av Hjalmar Söderberg. Doktorn lider av depression och vill utföra en storsint handling för att… jag vet inte riktigt. När sedan prästfrun Helga Gregorius anförtror att hon inte klarar av sin mans erotiska närmanden ser doktorn sin chans till storsint handling. Efter att ha fejkat diverse sjukdomar för både prästen och prästfrun bestämmer sig doktorn för att ta prästen av daga.

Ett lästips i sammanhanget är Gregorius av Bengt Ohlsson. Jag har inte läst den själv, den står dock i hyllan, men vad jag förstår så skildrar den historien ur prästens perspektiv.

Klassiker – en utmaning?

Jag är med i Lyrans klassikerutmaning. Jag har tänkt att läsa Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld och något av Selma Lagerlöf. Båda finns på min ”Boktolva”. På den finns även Trägudars land av Jan Fridegård, men den är jag inte lika sugen på. Av Selma Lagerlöf satte jag upp Körkarlen. Det beror mest på att det var den tunnaste Selma jag hade hemma (de andra jag har i hyllan är Bannlyst och Nils Holgerson). Jo, jag veeet att man inte ska välja boken efter tjockleken men det kändes skönt att läsa en tunnis när jag gjorde listan. 🙂

För övrigt hade DN:s bibliotekarie Jenny Lindh ett roligt svar på frågan vilken klassiker man ska börja med, läs här!

Erotika/Romance-tåget

… har jag inte riktigt hoppat på ännu. De så omtalade 50 nyanser-böckerna har jag inte läst än och jag har inte varit så sugen på dem heller, men eftersom jag vann 50 nyanser av honom så får jag väl hoppa på tåget!

Jag lyssnade på ett avsnitt av Stil i P1 härom dagen och det talades om Elinor Glyn. Jag hade inte hört talas om henne, men hon är en föregångare till EL James och alla de andra erotiks/romance-författarna av idag. Glyn skrev boken Tre veckor, som ska påminna lite om 50 nyanser fast med omvända förhållanden. Glyn har även kallats sexromansens mormor, av tidningen Time. Det var ett intressant Stil-avsnitt som handlade väldigt mycket om just Erotika/Romance-tåget. Lite om mode också förstås, Elinor Glyns syster Lucile var modeskapare.

Gäst i programmet var bibliotekarien Jenny Lindh, även känd från DN:s Fråga Bibliotekarien. Det var intressant som sagt, en bra upptakt för mig att hoppa på sagda tåg. Erotika/Romance håller väl på så sakteliga att bli stort i Sverige, med Simona Ahrnstedt i spetsen. Henne har jag inte läst ännu, men däremot har jag ju läst Djävulslust (min recension) av Alexia K (pseudonym) som efter en omarbetning jag hört är på gång säkert kan vara vara med på tåget.

Cornelia Read – A Field of Darkness

Cornelia Read har skapat en hjältinna som har vissa drag gemensamt med Lorelai Gilmore (från den amerikanska serien Gilmore Girls) – Madeline Dare är rappkäftad, koffeinstinn och vetgirig.

a field of darkness

Madeline Dare kommer från en riktigt gammal och riktigt rik WASP-familj (White Anglosaxan Protestant) men tyvärr är deras pengar så gamla att de inte finns kvar, åtminstone inte på henne sida av familjen. Madeline bor med sin stora kärlek Dean i Syracuse, en småstad i ”upstate” New York (rätt kille – fel stad). Hon arbetar som journalist på den lokala tidningen men får bara skriva om mat, de varma dryckerna för säsongen och annat dravel, inte skriva om de riktiga nyheterna.

Hennes man Dean kommer från en jordbrukarfamilj. Under en plågsam middag med svärfamiljen kommer samtalet in på The Rose Girls, två flickor som hittades mördade 1969 (boken utspelar sig 1988) men som ännu inte är identifierade. Svärfar Cal berättar helt apropå att han plogade upp dogtags (brickor man kan bära som smycken där namn och blodgrupp framgår) på en av sina arrenderade åkrar för flera år sedan. Han visar dem för Madeline och hon inser att dogtagsen tillhör en av hennes kusiner, Lapthorne, som både har ett ovanligt namn och en ovanlig blodgrupp. Hon bestämmer sig för att undersöka fallet närmare, hitta mördaren och rentvå sin kusin. I hennes jakt på mördaren råkar hon själv och hennes bästa vän Ellis också i fara.

Läsaren får följa med till överklassmiljöerna på Long Island, träffa Madelines osympatiska släktingar och hennes karismatiske kusin Lapthorne. Boken är full av genialiska och roliga repliker, inte bara från Madeline.

Nedan har Ellis just hälsat på Madeline i Syracuse och ska följa med henne för att träffa en före detta polis som kanske har något med saken att göra.

”I take it we have plans? asked Ellis.

”Cornering a corrupt ex-cop at a seedy roadhouse in order to solve a decades-old double murder that may have been committed by my second cousin.”

”Perfect,” she said. ”What are we wearing?”

Även om jag inte blev riktigt lika kär i Madeline och boken som jag väntat mig, är det här en riktigt, riktigt bra bok och jag ser fram emot att läsa de andra tre böckerna i serien: The Crazy School, Invisible Boy och Valley of Ashes.

Andra som bloggat om boken är Dark Places (tack för tipset!) och Skuggornas bibliotek. Finns att köpa på bland annat Adlibris och Bokus.

A field of darkness, 305 sidor (storpocket), Grand Central Publishing 2006.

Jag och min Letto

Det första jag läste på Letto var Ruths first Christmas tree – en gratis novell jag laddade ner. Det var också det första jag läste av Elly Griffiths och jag gillade det! Formatet var dock inte toppen på Letto, jag fick det inte att stämma riktigt. Det kanske inte var fel varken på formatet eller Letto – det kan ha varit SBR – Skit Bakom Ratten också.

Hur som helst.

Under nyårshelgen läste jag så de tre noveller som följde med Letto: Amanda Hellgrens Blå Linjer, August Strindbergs Måste och Johan Theorins Utgrävningarna vid Rälla Ödekyrka. De är i det vanliga läsplatteformatet epub och de fungerade utmärkt!

Jag är väldigt nöjd med Letto såhär långt. Skärmen är skön för ögonen och bläddrandet är smidigt. Fodralet gör det lite snyggare och skönare att läsa, faktiskt. Känns smidigt att läsa e-böcker på resande fot.

Letto

Letto är packad och redo när behovet uppstår! Förutom böckerna som följde med den, bland annat Marie Jungstedts Den sista akten och vinstböckerna Eldvittnet av Lars Kepler, 50 nyanser av honom av EL James och Grand final i skojarbranschen av Kerstin Ekman så har jag laddat ner Tunnare än blod av Åsa Nilssone och Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper från nya e-boksajten Bokon. Det var smidigt att använda Bokon, utbudet var väl hyfsat men priserna fläckvis riktigt förmånliga.

Nostalgi med Windy och Kerry

För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om vad jag läste som barn. Det var verkligen bara hästböcker. Bara. Det var Vitnos-böckerna av Marie-Louise Rudolfson bland annat, och böckerna om Windy. Jag sörjde lite att jag gjort mig av med alla gamla böcker.

Någonstans där började en tanke att gro. Har jag verkligen gett bort allt? Jag började snegla lite på några flyttlådor som står kvar i biblioteket, ouppackade.

Ja, jag är så lyckligt lottad att jag har ett eget bibliotek! Nej, trots att jag bott här i över fyra år har jag inte packat upp allt ännu. Har lite kort om hyllor… Och nej, jag hade inte gjort mig av med alla gamla böcker trots allt!

Windy, ledarhingsten av Elyne Mitchell fanns i lådan! I samma serie finns även Windys dotter, Windys vilda hjord, I Windys spår, Windys sista strid, De vilda unghästarna och Windys son Mirro. Jag tror att jag läste alla när det begav sig i femte klass, men det är bara denna som jag ägde själv.

windy

Men det är inte allt. Jag hade en vag känsla att jag läste en serie om en hästtjej också… Kelly…? Kerry!

Kerry

Jag var med i Pollux-klubben. Man fick uppenbarligen klistermärken med i paketen…

Det var dessa böcker som gjorde mig till bokmal, jag tyckte de var jättebra. Nu kommer jag varken ihåg riktigt vad de handlade om eller vad det var som gjorde dem så bra.

Åh, nostalgikänslan! Återfinnandets glädje, flyttlådornas skatter!