Månadsarkiv: januari 2013

Detektiven som inte är en detektiv

Deckare innebär ofta poliser som löser brott, så som det ska vara verkligheten. I litteraturens underbara värld finns det dock gott om exempel på andra yrkeskategorier som knäcker gåtan. Att det inte alltid är så realistiskt hör ju inte riktigt till saken.

Madeline Dare Är journalist och är den koffeinstinna och rappkäftade hjältinnan i Cornelia Reads böcker.

Elly Griffiths skriver om rättsarkeologen Ruth Galloway som hjälper polisen att lösa brott.

I Camilla Läckbergs böcker är det författaren Erica Falck som löser gåtan och hennes man polisen är ofta hopplöst efter.

Liza Marklund skriver om journalisten Annika Bengtzon.

I Patricia Cornwells böcker har vi rättsläkaren Kay Scarpetta som hjältinna. Ovanpå allt annat är hon en hejare till kock.

Per Källén skriver också om en rättsmedicinare. Huvudpersonen David Lagerquist är även köldforskare.

Veronica von Schenk skriver om profileraren Althea Molin som ofta anlitas av polisen.

Agatha Christie anlitar kloka farbröder och tanter (allas våra Hercule Poirot och Miss Marple)

Camilla Grebe och Åsa Träff (ett syskonpar) skriver om psykoanalytikern och terapeuten Siri.

Maria Langs hjältinnan är Puck Ekstedt som egentligen är litteraturstuderande. Om jag inte minns fel hjälper hennes fästman (?) Einar Bure, som är historiker, också till ibland.

Dan Brown skriver om Harvardprofessorn Robert Langdon som knäcker koder och har väldigt bråttom.

Denise Rudberg skriver om åklagarsekreteraren Marianne Jidhoff som ingår i någon typ av polisgrupp och ofta är det hon som lägger den sista pusselbiten.

Stieg Trenter anlitar reportern Harry Friberg som upptäcker och löser mord (i och för sig med hjälp av kriminalchefen Vesper Johnson).

Siri Hustvedt – The Summer Without Men

Jag har tidigare trott att jag gillat Hustvedt, men det är egentligen bara baserat på att jag tyckte så mycket om Vad jag älskade. Jag har försökt läsa The Sorrows of an American men kom inte igenom det men tänkte att The Summer Without Men säkert skulle vara bättre.

the summer without men

Den verkar ju så bra! Mia Fredricksens man meddelar hux flux att han träffat en annan. Mia får ett sammanbrott och efter en tid på sjukhus tillbringar hon sommaren i sin håla till barndomsstad, med sin mamma, mammans väninnor, en kvinnlig granne och några tonårstjejer på en sommarkurs hon håller. En sommar utan män alltså. Det låter som en riktigt bra bok, jag får vackra sepiatonade, filmiga bilder för näthinnan. Omslaget är vackert också.

Men jag fixar inte riktigt Hustvedt längre, hon känns högtravande och egocentrisk på något sätt och jag kan inte förmå mig till att riktigt bry mig om Mia Fredricksen och hennes äktenskapliga problem. Gefle Dagblads Lina Erkelius beskriver det på ett bra sätt här: Hustvedt med hybris!

Jag var verkligen inställd på att läsa ut den här boken (trots att jag inte brukar läsa ut böcker jag inte gillar) men två tredjedelar in i boken gav jag upp. Hon hade nog kunnat hålla fast mig om hon hade ägnat mer tid åt tjejerna i sommarkursen hon håller, och deras intrigerande. Men, jag vet inte… Det är lite för mycket babbel, för mycket ego, för lite intressant…

Andra som bloggat om boken är Magnus Eriksson på Svenska Dagbladet, Stina Otterberg på DN, Bokhora och Lotten. Bokklubben i P4 Extra pratade om Sommaren utan män i december 2012.

Finns både på svenska och engelska, på till exempel Adlibris och Bokus.

The Summer Without Men, 216 sidor, danskt band, Sceptre. Sommaren utan män, Norstedts 2011.

Tematrio – 2012 års bästa

Lyran efterfrågar 2012 års bästa böcker! Av de jag läste gillade jag dessa:

1. Trilogin om Victoria Bergmans svaghet av Jerker Eriksson och Håkan Axlander Sundquist; Kråkflickan, Hungerelden och Pythians anvisningar.
2. Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken av Jonas Gardell. Ska snart läsa Sjukdomen, ser mycket fram emot det!
3. Mina fräknar av Sofia Hallberg. Jag vet att många inte riktigt fixar Karin, men jag gillar henne!

Nu läser jag Lila Hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie, men snart ska jag ge mig på en av Lyrans favoriter från 2012 – Stål av Silvia Avalone!

Från A till Ö: T som i Patricia Traxler

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Blod av Patricia Traxler verkar vara slut hos förlagen. Det är lite synd för det är en bra och spännande psykologisk thriller.

Norrie är konstnär och formgivare men har inte haft så stor tur med kärleken. Hon får ett stipendium till Radcliffe College och ser det som en chans att slicka sina sår och ägna sig åt sin konst. På Radcliffe College möter hon bland annat  den chilenska författaren Clara och den indiska poeten Devi, som hon lär känna på gott och ont. Ett mord sker på området och Norries liv blir sig inte likt igen…

Blod är spännande och läskig, och märkligt inspirerande!

Har du någon författare på T du vill hålla fram?

Sofia Hallberg – Mina Fräknar

En av de vanligaste söktermerna för att komma till mig är Sofia Hallberg. Strax innan jag flyttade bloggen från bokenhanna till Books ABC recenserade jag Mina Fräknar, så nu tänkte jag köra en repris!

Jag var lite skeptisk mot Mina fräknar till en början. Jag undrade vilka konstiga mönster Karin Silvius skulle se i sina fräknar, tyckte det verkade lite stört. Och det är det kanske. Men sedan drogs jag med! Sträckläste boken och tyckte den var väldigt spännande.

Huvudpersonen Karin Silvius är en spännande karaktär, trots sin uppenbara tråkighet. Hon träffade sin sambo Mats redan på universitetet. Hon var en av de bästa i klassen och borde fått ett riktigt toppjobb men istället är det Mats som jobbar på UD och Karin som hankar sig fram som konsult via Manpower. Inget fel i det men kanske inte vad hon tänkte sig.

Jag undrar i hela boken varför, vad hände som fick den ambitiösa plugghästen att inte fara iväg som en raket in i framtiden. Precis i slutet tror jag att jag fått svaret…

Jag tycker hela tiden att Karin har gjort en mängd konstiga val i livet, och att hon hanterar situationen som uppstår i hennes liv nu på ett konstigt sätt. Jag vill hela tiden säga åt henne hon ska göra och blir förvånad över hennes val. Men det är väl det som gör boken så spännande.

Detta är Sofia Hallbergs debutroman, hon skriver korta, intensiva kaptiel och jag är mycket imponerad. Hoppas hon skriver fler böcker!

Finns bland annat på Adlibris och Bokus. Kommer i pocket i vår!

Mina fräknar, 364 sidor inbunden, Damm förlag (recensionsexemplar, tack!)

Elly Griffiths – Huset vid havets slut

Den tredje boken om Ruth Galloway och kanske den mest spännande. Eller så tycker jag det för att den är färskast i minnet…

huset vid havets slut

Ruth börjar jobba igen efter sin föräldraledighet. Hennes kollegor som kartlägger erosionen vid kusten hittar en dag skelett begravda i sanden. Det visar sig (bland annat genom Ruths utredningar) vara skeletten efter sex tyska soldater som avrättades under andra världskriget. Fyndplatsen är svårtillgänglig på grund av tidvattnet.

Vilka kan veta något om detta? Hemvärnsgubbarna från trakten kanske. Problemet är bara att de börjar bli till åren, det är bara två gubbar kvar i livet som kan tänkas veta något om detta. När två av dem avlider hastigt men synbart naturligt verkar gåtan svår att lösa.

Den här boken utspelar sig i nutid men läsaren titta tillbaka lite till krigstiden också. Som vanligt är det inte bara själva kriminafallet vi läser om, utan även om Ruth, hennes osäkerhet i föräldrarollen, relationen till polisen Harry Nelson, till kompisen Shauna och druiden Cathbad som jag gillar mer och mer. Jag tycker mycket om persongalleriet i Griffiths böcker men också en särskild stämning eller atmosfär som gör att jag längtar till nästa lässtund. Jag upplevde dock inte språket lika bra i denna som i de två första böckerna, men jag tror det kan bero på översättningen.

Jag har uppföljaren A room full of bones (Känslan av död) hemma men ska vänta med den lite, så får jag njuta av Ruth under en längre period! Det är det som är så bra med att vara lite sen på bollen – man kan läsa bokserien i den takt man vill!

Andra som bloggat om boken är Bokmalen, PocketBlogg och Annika. Finns att köpa på engelska och svenska på till exempel Adlibris och Bokus.

Huset vid havets slut (The House at Sea´s End) 303 sidor (pocket) Månpocket 2012

I väntan på Sjukdomen: Kärleken av Jonas Gardell

Det är inte recensionsdags för Sjukdomen riktigt än. Så jag kör en omarbetad recension av Kärleken istället, som jag recenserade på förra bloggen.

Innan jag läst eller hört så mycket om Torka aldrig tårar utan handskar fattade jag inte riktigt titeln. Men så hörde jag en (eller flera faktiskt) gripande intervjuer med Jonas Gardell där han berättade om händelsen som gett namn till boken. En sjuksköterska som utan sina skyddshandskar torkar tårarna på en döende patient och får sig en avhyvling av sin äldre kollega:

Torka aldrig tårar utan handskar!

Fy så omänskligt, tänkte jag, har klimatet verkligen varit så hemskt och kallt?!

Men egentligen är det väl inte så svårt att förstå, när man arbetar med en dödlig sjukdom som man inte vet hur den smittar, då måste man vara försiktig. Det finns basala hygienrutiner som helt enkelt måste följas på ett sjukhus. Men jag tänker att det kanske inte handlar lika mycket om vad man gör som hur man gör det?! Och varför. Vilken inställning man har.

Jag har inte läst något av Jonas Gardell tidigare, men jag följer honom med stor behållning på Twitter (Mark Levengood också för den delen). Jag har inte sett teveserien Torka aldrig tårar utan handskar heller för jag ville läsa hela trilogin först. Jag är inte så jättesugen på att se teveserien nu heller, jag gillar karaktärerna och miljöerna som de ser ut i mitt huvud.

Jag sträckläste denna bok och blev ganska förvånad när den tog slut, jag hade nog trott att det skulle hända mer i första delen. Så jag ser fram emot Sjukdomen och Döden (hur märkligt det än låter i skrift), jag vill läsa mer om Rasmus och Benjamin och deras förhållande, i Kärleken har de ju precis träffats. Ser fram emot med bävan kanske jag ska tillägga, man vet ju redan hur det slutar på sätt och vis.

Det enda jag kan vara kritisk mot i denna fantastiska bladvändare till bok är att jag skulle velat att de mer berättande, dokumentära avsnitten markerades på ett tydligare sätt. Men det är en småsak.

Det jag kände precis efter att ha slagit ihop pärmarna, är en sorts tacksamhet för att jag fått läsa om denna del av vår historia som jag är något för ung för att minnas själv.

Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken, 292 sidor (inbunden) Norstedts

Kim Thúy – Ru

Ru betyder “vaggvisa” eller ”att vagga” på vietnamesiska och ”bäck” på franska. Det är ett bra namn på den här lilla boken. Någon har kallat den en novellsamling, men det är inte riktigt korrekt, tycker jag. Jag vet inte vad det är riktigt, för det känns inte som en roman heller.

Ru

Omslaget är mycket vackert i alla fall! Detta är Kim Thúys debut, ett sammelsurium (i ordets bästa bemärkelse) av tankar och intryck. Det borde vara rörigt och svårt att följa med, men det är det inte. Följden av dessa korta minnesbilder och berättelser känns helt logisk, även om de inte följer kronologi eller geografi.

Vi följer Nguyen (fast när jag läser så känns det självbiografiskt) från Vietnam, till Kanada och sedan tillbaka till Vietnam, från när hon är tio år fram till nu. Vi lär känna hennes släktingar, hennes barn (inte så mycket) och hennes vänner.

Det är intressant att läsa om mötet med Kanada, den nya världen dit de kommer som båtflyktingar, och om alla generösa människor de möter som nyanlända.

Andra som bloggat om boken är Hyllan, Magnus Eriksson på Svenska Dagbladet, Malin Johansson och Enligt O. Finns bland annat på Adlibris och Bokus.

Ru, 154 sidor (pocket), Sekwa 2011.