Kategoriarkiv: Recension

Donna Leon – Mord i natten (minirecension)

Ett nytt fall för kommissarie Guido Brunetti!

En avhoppad nunna söker upp Brunetti och lättar sitt hjärta; det har inträffat en rad dödsfall på sjukhemmet där hon jobbade, människor som inte varit så allvarligt sjuka har ändå dött och fastän man inte riktigt vet dödsorsaken utreds inte dödsfallen, utan tystas snarare ned.

Jag har läst någon eller några Brunetti-deckare tidigare och fick en hel hög av en kollega. Detta var den första jag läste av dem, men jag blev inte så jättesugen på att fortsätta, i alla fall inte just nu. Kanske i vinter?

Denise Mina – Garnethill-trilogin

Denise Mina är en av mina favoritförfattare och favoriterna bland hennes böcker är Garnethill-trilogin, som jag nu läst om för … tredje gången kanske? Detta var det första jag läste av henne och trots att det inte är någon mysig berättelse direkt blev jag väldigt lockad att åka till Glasgow när jag hade läst denna trilogi. 2007 var jag där med en kompis och jag skulle väldigt gärna åka tillbaka!

Delarna är Död i Garnethill (Garnethill), Exil (Exile) och Den sista utvägen (Resolution) och Maureen O’Donnell är huvudperson i alla tre. Hon är en ganska tragisk figur egentligen, med en trasig familj. Pappan förgrep sig på henne under uppväxten och stack när det uppdagades, mamma Winnie är labil och alkoholiserad, systrarna Una och Marie gillar inte Maureen något vidare och skyller pappans frånvaro på henne. Den enda ljuspunkten i familjen är brodern Liam och styvpappan George som visserligen också är alkoholiserad, men stabil och snäll.

Maureen mår självklart inte bra efter en sådan uppväxt, och med en sådan familj. Det var först efter ett sammanbrott i tjugoårsåldern som hon förstod vad pappan hade utsatt henne för och hon vårdades på mentalsjukhuset Northern en tid. Hennes liv fungerar väl hyggligt ändå, hon har ett jobb i en biljettkassa och hon har sin kyffiga lägenhet i den kyffiga stadsdelen Garnethill och hon har sin bästis Leslie, men hon dricker för mycket och har lite svårt med förhållanden.
garnethill 2I den första boken har hon ett förhållande med Douglas Brady, som är psykolog på den mottagning där Maureen gick efter att ha blivit utskriven. Han är dock inte hennes psykolog, däremot är han gift och deras förhållande är på upphällningen när han hittas mördad. I hennes lägenhet. Hon hittar honom när hon vaknar efter en rejäl fylla. Självklart blir hon misstänkt för mordet, inte bara av polisen utan även av Winnie och systrarna.

Hon måste ta saken i egna händer och börjar nysta i fallet, varvid hon upptäcker en våldtäktsskandal på sjukhuset. Kan den vara motivet till mordet på Douglas?

exileI den andra boken har Maureens pappa Michael återvänt till Glasgow vilket så klart Maureen mår dåligt av. Dessutom är det ena systern som har letat upp honom och förmått honom att återvända…

Maureen jobbar nu ideellt på en kvinnojour och när en av kvinnorna som vistas där försvinner börjar Maureen nysta i det fallet också. Hon förstår inte riktigt vad hon ger sig in i eller vilka krafter som ligger bakom fallet och hon utsätter sig för stora faror. Till viss del har fallet kopplingar till händelserna på Northern-sjukhuset.

resolutionI tredje boken väntar systern Una sitt första barn och Maureen känner att hon måste skydda barnet från Michael. Mamma Winnie är nykter sedan ett tag tillbaka men deras relation är inte mycket bättre för det. Rättegången mot Douglas mördare närmar sig och Maureen har börjat få hotfulla brev och bilder.

Hon har skulder och säljer smuggelcigaretter på en sunkig marknad, tillsammans med Leslie. En dam de kallar för ”mysmormor”, som också säljer grejer på marknaden, råkar illa ut och en familjefejd verkar ligga bakom. Självklart ger sig Maureen in även i detta fall. Rättegången avslutas och Maureen börjar inse att hon måste ta tag i sitt drickande.

Det verkar som att Modernista ger ut trilogin på nytt på svenska i höst. Roligt då Minotaurs utgåvor verkar vara slut. Jag har den första delen i trilogin på engelska, de två sista har jag läst på svenska. Den engelska pocketen köpte jag faktiskt när jag var i Glasgow, på loppmarknaden The Barras, som förekommer i den första boken. Sådant är roligt tycker jag, böcker med lite historia och inbillar man sig, autenticitet.

Ann Rosman – Havskatten

Äntligen en till Marstrandsdeckare!

20140604-210237-75757694.jpg

Jag har läst och älskat Ann Rosmans tidigare deckare och att jag blev glad när jag fick Havskatten som recensionsexemplar är att underdriva en del. Jag gillar huvudpersonen i nutid, Karin Adler, och jag gillar hur Ann Rosman blandar nutid och dåtid i den härliga Marstrans-miljön. Spännande och lättläst, men inte lättviktigt!

Nutid: När Marstrands brandmän har övning hittar de en död man och Karin Adler med kollegor kallas in. Det visar sig finnas en del korruption i kommunen och försäljningen av det gamla Varmbadhuset verkar inte har gått riktigt rätt till, men har det lett till mord?

År 1906: Direktör Lundgren med familj anländer till Marstrand. Tanken är att den lite sjukliga dottern Karolina ska hitta sig en friare. Karolinas pappa, sågverkskungen, har ett företag som inte går så bra varför han i någon mån, men hans nya fru i högre grad är angelägen om att Karolina hittar en friare. Karolina är ensam arvtagare till Noors slott men det är på villkor att morföräldrarna (Karolinas mamma dog när hon var liten) godkänner friaren. Ett stort arv gör självklart att en del tveksamma intressen dras till henne…

Båda intrigerna är intressanta – nutidens kommunkorruption som verkar ligga ganska nära verkligheten och dåtidens kurbad och bortgifterier. Boken är intressant och läsvärd rakt igenom men jag saknar lite ”kött” på slutet. I nutiden vill jag veta lite mera detaljer och motiv och i dåtiden vill jag veta lite mer om vad som händer sen.

Som vanligt tycker jag det är helt fantastiskt att läsa en så välresearchad bok, jag gillar nog helt enkelt romaner med källförteckningar!

Läs även vad och dagarna går…, Boktokig och Lotta Olsson på DN tycker!

Varmt tack Damm förlag för recensionsexemplaret!

Carin Gerhardsen – Hennes iskalla ögon

Sjätte delen i Hammarbyserien!

20140418-204422.jpg

Två kvinnor försvinner i kalla februari, en från sin frisersalong och en från krogen.

De har båda levt under press på olika sätt och ingen av dem saknar skäl att frivilligt ge sig av, men har de verkligen försvunnit frivilligt eller har de blivit bortförda? Förutom att de lever under press finns det vissa andra paralleller mellan dem och Conny Sjöberg och hans kollegor på Hammarbypolisen utreder båda fallen.

Författaren skildrar våld – främst psykiskt – i nära relationer så att magen knyter sig.

Jag gillar persongalleriet också, poliserna på den fiktiva Hammarbystationen är trevliga att läsa om; Conny, Jens, Jamal, Petra, Gerdin och Odd. Jag hade dock väntat mig att läsa något mer om vad som hände Petra tidigare och som vi kunde läsa upplösningen på i förra boken, Gideons ring. Istället får vi läsa om en annan grej som sätter lite press på hennes och Jamals förhållande. Odd dras in personligen i utkanten av utredningen och Gerdin/Gäddan är alltid rolig att läsa om tycker jag.

Jag ser fram emot del sju, Tjockare än vatten, och jag hoppas att jag kan bärga mig tills den kommer ut i pocket. Vore fint att ha hela serien i samma format!

Läs även vad Lotten, Bokbrus och Bibliotekskatten tyckte om boken!

 

Sara Lövestam – Grejen med verb

Roligt och nördigt om verb!

20140318-061628.jpg

Sara Lövestam har verkligen seglat upp som en av mina favoritförfattare! Eftersom jag är intresserad av språk tyckte jag det verkade intressant att läsa Grejen med verb, och snälla Piratförlaget skickade den till mig!

Sara Lövestam är inte ”bara” författare utan även SFI-lärare och hon belyser vårt konstiga språk med en mängd roliga exempel från sin lärargärning. Lyllos den som har henne till lärare! Hon levandegör språket, skriver små sagor om olika verbtyper och ger dem personligheter. Jag har alltid varit intresserad av språk och skrivande, men aldrig av grammatiken som sådan, men nu blev det ju helt plötsligt roligt att läsa om olika verbformer, utan att bli mindre lärorikt.

Visst är omslaget snyggt också?! Det är designat av Jerry Lasota, sfi-lärarkollega till Sara Lövestam och före detta klasskamrat till mig!

Tack Piratförlaget för recensionsex!

Marika King – Supernova och Projekt längtan

Marika King var helt okänd för mig när förlaget frågade om jag ville läsa hennes böcker Supernova (2009) och uppföljaren Projekt längtan (2014). Det tog lite tid att få hem dem, men jag kastade mig över dem och gillade dem båda mycket. Sedan har det tagit lite tid att få ur mig en recension. Bland annat därför recenserar jag nu dem tillsammans.

Supernova

9781452_SupernovaCMYK_9979

Duktiga Lisa Sandström från Dalarna har toppbetyg från Handelshögskolan och får det hett eftertraktade jobbet som konsult på ett stort världsomspännande konsultföretag. Hon är ambitiös och hungrig och vill göra allting rätt. Hennes liv förändras snabbt från att vara fattig student till taxiåkande, dräktbärande lyxkrogsbesökare. Hennes vänner Stina och Sudden är inte lika förtjusta i hennes förändring som hon själv är. Livet snurrar snabbare och snabbare för Lisa och det går bra på jobbet, med mer och mer ansvar. Hon inleder även en affär med en av de seniora partnerna. Någonstans där i det höga tempot närmar den berömda väggen sig och Lisa blir sjukskriven.

I början gillar jag inte Lisa så mycket men hon växer på mig och Marika King skriver väldigt engagerande om både Lisa, vännerna, kollegorna och firman.

Projekt längtan

9781530_Projekt_langCMYK_9967

Lisa är duktig även när hon är sjuk, hon är tillbaka på jobbet redan efter tre månaders sjukskrivning för utmattningsdepression. Till en början går det jättebra och Lisa står på tröskeln till att göra kometkarriär. Men det är något som skaver, och jobbet känns lite meningslöst. Lisa vill göra skillnad, en skillnad som betyder något. Så får hon idén att hon ska volontärarbeta i Afrika.

Det är intressant att följa Lisas inre resa, hon verkar växa mycket under sin sjukdomstid och jag får lättare att tycka om henne när hon lugnar ner sig lite, samtidigt som hon har kvar sitt driv och sin kärlek till excel-ark. Hon upptäcker också att det här med att ”hjälpa till” inte är så enkelt utan väldigt komplext och det är där någonstans jag börjar störa mig på henne igen. Hon är lite naiv, kolonialistisk och väldigt västerländsk i sitt tänkande. Bara det här med att hon vill ”åka till Afrika och hjälpa till”. Fint, visst, men ”Afrika” är inte ett enda likadant ställe, det är en gigantisk kontinent med många länder med olika förutsättningar, och att resa ”ner” och ”hjälpa till” på sina egna villkor är väldigt mycket att ställa sig själv över en annan människa tycker jag och det provocerar mig mycket. Lisa kommer dock till insikt, i alla fall delvis.

Nu kanske min recension har en kritisk slagsida, och det beror nog delvis på att det har gått lite tid sedan jag läste dem, men jag gillade dem väldigt mycket, det var riktiga bladvändare båda två. Trots det jag sagt om Lisa känner jag igen mig i henne ganska mycket och kände med henne i hennes ups and downs. Böckerna är utgivna med nästan fem års mellanrum, men det är inget som märks i läsningen tycker jag.

Böckerna är relativt självbiografiska, författaren själv har arbetat på det stora konsultföretaget McKinsey som har kontor över hela världen och har även arbetat i Ghana och Tanzania. Det är i Ghana Lisa arbetar i boken. Det är absolut inget fel att skriva en roman baserad på sina egna upplevelser, men kanske att författaren kunde gått utanför boxen lite? Kanske låtit Lisa arbeta med något annat, resa någon annanstans och volontära eller kommit på något annat sätt att göra skillnad?

Men äsch, vem är jag att ifrågasätta det?! Det är bara det att de frågorna liksom ställer sig själva när jag läser det korta författarporträttet. Hur som helst har verkligen Marika King en talang för att skriva, så jag hoppas hon fortsätter med det!

Tack snälla Massolit för recensionsexemplaren!

Sophie Kinsella – The Undomestic Godess

Chick-lit när den är som bäst!

the-undomestic-goddess

Samantha Sweeting jobbar på en advokatbyrå i London. Hon jobbar nästan dygnet om, har ingen vidare fritid men älskar sitt jobb och har siktet inställt på partnerskap. Hennes tid är indelat i sexminuters-segment eftersom det är så hon debiterar tiden på jobbet. Partnerskapet verkar ligga preciiis inom räckhåll när hon gör ett misstag som kan bli väldigt dyrt för firman.

Hon reser sig upp och bara går. Hon vet inte riktigt vart hon ska och tar ett tåg. Kliver av utan att veta var hon är och knackar på hos en familj för att be om ett glas vatten och en huvudvärkstablett. Hon misstas för att vara den nya hemhjälpen och i sitt förvirrade tillstånd låter hon familjen tro det, hon kan ju inte återvända till London och sitt förfärliga misstag.

Samantha, som aldrig har strukit en blus, städat en toa eller lagat något mer avancerat än rostat bröd ska nu föreställa sig vara en cordon bleu-utbildad kock. Efter inledande svårigheter, bland annat med att förstå vad som är upp och ner på strykbrädan, finner hon sig mer och mer tillrätta med sitt nya liv och kanske hittar hon kärleken också?

Jag gillar verkligen Sophie Kinsella. Hon har förmågan att skriva engagerat och medryckande, lättläst och roligt utan att det blir simpelt. Jag tar Samantha och många av de andra karaktärerna till mitt hjärta och avslutar läsningen med en riktigt varm känsla.

Boel Bermann – Den nya människan

Min första (?!) dystopi!

den nya människan

Dystopier är inte riktigt min grej, inte fantasy eller sci-fi heller. Jag gillar verklighet, eller vad som i alla fall skulle kunna vara verklighet, bättre.

Men Boel Bermanns debut var riktigt bra. Imponerande på något vis att i en debutbok sticka ut så pass. Nu är jag ju ingen författare men det måste vara enklare att skriva (eller snarare hitta på) en deckar- eller chicklit-plot. Hur som helst. Den nya människan kom ut 2013 och utspelar sig med början 2014, då det slutar födas barn i världen. Efter några års uppehåll föds det barn igen, men de är inte som vanliga människor. De ser ut som vanliga människor, men de har lite tom blick och de leker inte som vanliga barn gör. De är dock bra på att följa instruktioner, in absurdum…

Boken börjar som sagt 2014, men vi förflyttas i rask takt framåt i tiden in i 2020-talet. Det snabba tempot gör läsningen spännande, men det går nog lite för snabbt för mig och läsningen känns lite stolpig.

Boel Bermann är dock en god stilist och jag gillar språket mycket. Berättelsen om huvudpersonen Rakel blandas upp med tidningsklipp som bidrar till en realistisk känsla.

Tack Kalla Kulor för recensionsexemplar!

Alice Munro – Kärlek vänskap hat

Jag hade stora förhoppningar på Alice. Även innan hon fick Nobelpriset hade jag hört en massa bra om henne och dessa magiska noveller. Jag köpte därför Kärlek vänskap hat och tänkte att äntligen, en nobelpristagare jag kommer gilla!

kärlek vänskap hat

Efter halva titelnovellen i denna samling gav jag upp. Jag är medveten om att jag nu kanske skiter i det blå skåpet, sätter min sista potatis (vad finns det för fler liknelser…?) i bokbloggarvärlden nu. Men jag tyckte bara den var tråkig. Visserligen läste jag den under en ganska stressig (och förkyld!) vecka men jag läste samma sidor om och om igen, helt utan att fatta att jag läst dem förut. Jag gav den en sista chans på helgen när jag verkligen kände mig avslappnad och mottaglig, och tänkte att det är ju bara 20 sidor kvar, de kan jag väl bara klämma så är jag av med den! Och det är ju aldrig en bra tanke när man ska läsa en bok. Lika bra att bara strunta i det och läsa något annat.

Får se om jag ger Alice en ny chans och läser en annan novell en vacker dag.

Sara Lövestam – Hjärta av jazz

Jag visste att Hjärta av jazz skulle  vara bra. Jag hoppades att den skulle vara underbar. Den är fantastisk.

hjärta av jazz

Ni ser ju omslaget, visst kvillrar det i kroppen redan nu?

Steffi Herrera går i nian och är utanför. Hon kallas alla möjliga och omöjliga hemska saker av sina klass”kamrater”. Steffi vet dock vem hon är och fastän hon går in och gråter på de hemska högstadietoaletterna ibland så är hon stark. Och hon älskar jazz. På väg hem från skolan går hon förbi ett äldreboende och en dag hör hon musik genom ett öppet fönster. Povel Ramel. Hon stannar och lyssnar och börjar prata med Alvar som bor där. Trots åldern och andra uppenbara skillnader kommer de varandra nära och en speciell vänskap utvecklas dem emellan.

Alvar berättar historier om fyrtiotalet – musiken, tiden, nalensnajdare och swingpjattar. Steffi tar oss med i sin bitvis jobbiga verklighet.Sara Lövestam navigerar skickligt mellan då och nu och som läsare blir jag nästintill förtrollad, men inte bortkollrad.

Jag gillar både Steffi och Alvar och mitt hjärta är fullt av kärlek, och jazz, när jag avslutar läsningen.

Det här är andra boken jag läser av Sara Lövestam, men inte på långa vägar den sista.