Från A till Ö: U som i Linn Ullmann

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Linn Ullmanns Innan du somnar har värmt min hylla i flera år nu. Ibland vet man ju inte varför en bok blir stående i hyllan, oläst. Innan du somnar verkar ju jättebra på baksidan:

… en utvecklingsroman och ett familjeporträtt. Berättelsen spänner från New York på trettiotalet till Oslo på nittiotalet och är fylld av fantastiska historier, burleska scener och stilla allvar. Men mest av allt är det en roman om försök till kärlek, om äktenskap, otrohet, familjeband, fåfänga och hopp. …

Hoppas jag får denna bok läst under året!

Linn Ullmann har även skrivit Det dyrbara, När jag är hos dig, Nåd och Ett välsignat barn som finns översatta till svenska.

Har du läst något av Linn Ullmann? Har du någon annan författare på U att dela med dig av?

Tematrio: Bokrean

I veckans tematrio hos Lyran ska vi berätta om tre böcker som fyndats på årets bokrea.

Jag köpte de här:

bokrea 2013

Men vill lyfta fram de här tre som jag ser mest fram emot att läsa/sannolikt kommer läsa först:

1. Porto Francos Väktare av Ann Rosman

2. Överenskommelser av Simona Ahrnstedt

3. Det bästa av allt av Rona Jaffe

Åh, jag vill bara ta semester och vara hemma och läsa! Känner ni så ibland?!

Top Ten Tuesday – nyfiken på serier

I dagens Top Ten ska vi lista serier vi skulle vilja läsa men inte har påbörjat än. För mig blev det en topp.toptentuesday

Jag läser serier lika gärna som jag läser allt annat, men det jag gillar mest är om jag hittar en serie där det redan finns flera böcker, så att jag slipper vänta på nästa bok hela tiden.

1. Elizabeth Georges böcker om Lynley och Havers har jag inte läst än. Bara sett teveserien som jag i och för sig gillat, men böckerna brukar ju vara bättre.

2. Vibeke Olssons serie om Bricken har jag hört mycket gott om och är nyfiken på.

3. Jussi Adler-Olsens deckarserie om avdelning Q har jag varit nyfiken på ett tag och på bokrean köpte jag de första tre böckerna. Ska bli spännande att läsa!

4. Ann Cleeves Vera Stanhope- och Shetland-serier har jag hört lite blandat om, men har några hemma som står på vänt.

5. Cornelia Reads böcker om Madeline Dare har jag redan påbörjat. Jag sparar mig lite för resten – jag vet att jag kommer gilla dem men det finns ju så många böcker och så lite tid…

Det här med genrer alltså…

Jag begriper mig inte på dem.

Just nu läser jag The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) och gillar den. Det är en YA (young adults), barn- och ungdomsbok. Men varför är den det? Den handlar visserligen om tonåringar och jag kan mycket väl tänka mig att den gillas av tonåringar såväl som av vuxna. Stål av Silvia Avallone handlar om två trettonåriga tjejer, men den är ingen YA-bok. Eller?

Chick lit har jag skrivit om förut. Vissa tyckte ju att Välkommen ut på andra sidan av Annamaria Jansson är chick-lit, jag tycker det inte, se min recension här. Jag köper att chick lit är (oftast) litteratur skriven av kvinnor för kvinnor, men är alla böcker av kvinnliga författare som handlar om kvinnor eller tjejer chick lit? Nej.

Deckare är lättare att definiera, det är nästan alltid någon som dör eller har dött och någon som ska ta reda på vad som hände. Sedan kan deckaren vara polis, journalist, rättsläkare, arkeolog, studerande eller professor.

Fantasy är väl heller inte så svårt att sätta fingret på vad det är. Harry Potter, Narnia, Magikerna… Men var går gränsen mellan fantasy och sci-fi?

Romance gränsar väl till chick lit men om jag förstår saken rätt är det mera snusk i romance.

Men alla andra böcker då? Romanerna som ”bara” är romaner? Får man helt enkelt subkategorisera dem efter vad de handlar om; släktkrönika, uppväxtskildring, relationsroman…?

Jag har blottat min okunskap nu. Upplys mig gärna!

Annamaria Jansson – Välkommen ut på andra sidan

Vilken härlig debutbok!

välkommen ut

Tipset om denna bok får jag tacka Bokdivisionen för. Tack!

Det finns tre spår i den här historien; Malin, Lovisa och Sandra. Alla tre är runt trettio och alla tre går de igenom sina egna kriser. Malin blir utsatt för något som bara händer andra, Lovisas perfekta liv rämnar och Sandra dör snart tråkdöden på hemmaplan, men på jobbet är det desto mer spännande.

De tre huvudpersonerna är trovärdigt beskrivna och det finns delar i alla tre jag själv kan känna igen mig i och det gör mig engagerad. Miljöerna runt omkring känns bra beskrivna, och fastän jag inte jobbat i krogsvängen som Malin, i nyhetsbranschen som Lovisa eller på reklambyrå som Sandra så upplever jag dessa miljöer som trovärdiga genom karaktärerna.

Jag gillar att varje huvudperson har sina egna kapitel, det annonseras tydligt att det är Malins kapitel så man slipper spendera de första raderna med att lista ut var eller vem man är. För i den här boken blir jag liksom ett med karaktärerna och det tycker jag är smått imponerande i en debut. Något som hjälper upp denna min känsla är att kapitlen är rena, Sandras handlar om Sandra, ingen annan av karaktärerna kommer in och stör eller rör till det (för mig). Det visar sig att tjejerna har några gemensamma berörings- och kontaktytor, och det är väl det som knyter ihop säcken till slut.

Jag gillar sista kapitlet, det är ganska snillrikt tycker jag. Läs och så får ni reda på vad jag menar 🙂

Idel lovord. Jag gillade den här boken väldigt mycket, längtade till nästa lästillfälle och saknade den när jag var klar. Så känner jag inte för alla böcker, långt ifrån. Men självklart finns det saker som inte är helt hundra. Jag läste en tweet om att ordet ”himla” används lite väl flitigt, och det kan jag hålla med om. Som förstärkningsord passar det inte överallt och det känns inte helt trovärdigt när det kommer ur alla munnar. Några himla hade hon gott kunnat byta ut mot jävla.

Men det är egentligen en småsak. Totalt sett tycker jag detta var en riktig fullträff och när Annamaria Jansson kommer ut med sin nästa bok kommer jag kasta mig över den (no pressure…).

I dessa dagar funderar jag över genrer, vissa recensioner jag läst beskriver denna bok som chick lit, men jag håller inte riktigt med. Men jag vet inte varför. Jag har funderat över chick lit här, och även om alla tre tjejer strävar efter ett bättre liv på olika sätt, känns historierna lite för svarta och kanske såriga, för att vara chick lit. Jag uppfattar chick lit som lite lättsammare, även om det kan handla om krossade hjärtan. Även om denna bok var mycket lättläst och flöt på, var den bitvis ganska tung. Särskilt Malins delar. Det kanske är en roman, rätt och slätt. En bra sådan. Läs den!

Andra som bloggat om boken är Bokdivisionen, Enligt O och Böcker emellan.

Köp den på till exempel Adlibris, Bokus eller Bokia.

Välkommen ut på andra sidan, 362 sidor (inbunden), Norstedts 2013, recensionsexemplar, stort TACK!

Elin Wägner – Norrtullsligan

Möt Norrtullsligan; Elisabeth, Baby, Eva och Emmy.

De är kontorister och delar en lägenhet på Norrtullsgatan i Stockholm i början av 1900-talet. De sliter för brödfödan (bokstavligen) på låga kvinnolöner men har ett gott kamratskap och åtminstone Elisabeth (Pegg) har alltid ett rappt svar på tal.

untitled

Vi får följa de fyra kvinnorna genom sina vedermödor, vi får veta hur hårt samhället var mot kvinnor i allmänhet och ogifta, arbetande kvinnor i synnerhet. Den svaga ställningen på arbetsmarknaden, det osunda beroendet av chefen, hur knapert det var att leva. Jag tar med mig allt detta, tycker att samhället faktiskt har kommit ganska långt på hundra år, åtminstone bitvis, men det är mycket kvar.

Det jag kommer minnas mest av den här boken är det fantastiska språket, beskrivande, roligt och vasst. Det finns så många roliga och underfundiga oneliners och repliker i boken, att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. Ville läsa med såna där som post it-indexflärpar, sätta dem vid varje formulering men det är kanske ingen idé, de skulle nog sitta på nästanvarje sida och då hittar man ju ändå inte tillbaka!

Man kan läsa lite om Elin Wägner på Wikipedia, varifrån jag även lånat den här bilden på henne (ska visa henne någon gång under 1920-talet)

200px-Elin_Wagner

Mer kan man läsa om henne på Elin Wägner-sällskapets hemsida, här. Denna bok lästes av Stockholm läser 2011, läs mer projektet här. Min utgåva av boken (länk längst ner) har ett förord av Annika Lantz som är mycket läsvärt och ett efterord av Boel Hackman, fil.dr. som också är mycket intressant.

Andra som läst och bloggat är Den var bra, Böcker emellan och Bokhora. Bokhora drar paralleller mellan Norrtullsligan och Mad Men men jag tänker snarare på Sex and the city. Men vid en jämförelse vinner Norrtullsligan! Fler än jag reflekterar att detta var en typ av tidig chick lit, men egentligen är nog Norrtullsligan lite för politisk för att vara chick lit. Men återigen, vad är egentligen chick lit?

Norrtullsligan läste jag som en del i min klassikerutmaning, läs mer om den hos Lyran.

Köp boken på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

Norrtullsligan, 131 sidor (pocket), Podium förlag 2012 (första utgåva 1908). 

Bästa boken i februari var…

Debutanten Annamaria Janssons Välkommen ut på andra sidan. Recension inom kort!

 

I februari läste jag:

Selma Lagerlöf – Körkarlen

Elly Griffiths  – A Room Full of Bones

Ann Rosman – Själakistan

Annamaria Jansson – Välkommen ut på andra sidan

Elly Griffiths – One is Silver

 

Ingen superbra läsmånad, men helt ok för mig ändå. Och rätt bra blandning för mitt syfte att läsa mer varierat. Körkarlen är en klassiker, One is Silver är en mycket kort novell, sedan var det två deckare och en svensk roman. Möjligen ”borde” jag ha läst något som utspelar sig i icke-sverige, icke-storbritannien… Men borde, schmorde. Läsglädjen framför allt!

Nu läser jag The Fault in Our Stars av John Green och Det enda könet av Katrine Kielos.

Bokbloggsjerka 1-4 mars

I veckans jerka frågar Annika Vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?

Precis som Annika har jag lite svårt för poesi i allmänhet. Eller heter det Lyrik? Enstaka dikter kan jag gilla förstås, Esaias Tegnér, Robert Frost, Karin Boye… Ni vet de där vanliga. Men poesi i större format eller mening har jag svårare för, men ibland känner jag att jag borde försöka gilla det för att det är ”fint”.

En annan genre jag inte gillar (men inte känner att jag borde gilla i och för sig) är Fantasy. Undantaget Harry Potter, de böckerna gillade jag (fast jag har inte läst den sista än).

Vad är chick lit egentligen?

I kommentarerna till ett Top Ten Tuesday-inlägg och ett bokbloggsjerkainlägg kom vi inte på vad chick lit egentligen är.

När jag tänker på chick-lit tänker jag främst på anglosaxisk litteratur; Marian Keyes, Lisa Jewell, Candace Bushnell, Sophie Kinsella, Alexandra Potter och många fler. Men det finns svensk chick-lit också, upplyste Kajsa mig om. Denise Rudberg och Emma Hamberg till exempel. Kanske Martina Haag också?

Av Denise Rudberg har jag bara läst hennes nyuppfunna egne genre Elegant Crime och jag har inte läst något av Emma Hamberg eller Martina Haag. Borde kanske göra det.

Förut tyckte jag att ordet/genren chick lit hade lite sämre klang, nedvärderande, men nu förhåller jag mig neutral till själva namnet. Och apropå namnet; jag har för mig att Bokhoras Johanna Lindbäck skrev om det jag stört mig på länge (men jag kan inte hitta hennes inlägg): Det heter chick lit, inte chic lit.

Chick är slang för ung kvinna som böckerna handlar om, Chic är moderiktig, ärtig, snygg, inne (och en svensk tidning om mode och shopping). Jag har inte läst Elsas mode-böckerna av Sofi Fahrman, men de kanske förkroppsligar chic lit?

OK, besserwisser, vad är chick-lit då?

Enligt Wikipedia är chick-lit böcker skrivna av (unga) kvinnor för (unga) kvinnor, skildrar storstadslivet, jakt på kärlek, jobb, lägenhet, perfektion.

Linnéuniversitetet kan man ta 7,5 högskolepoäng i Chick-lit. Här beskrivs genren så här …” utifrån vardagens problem och glädjeämnen beskriver den moderna kvinnans liv.”

Jag köper till stor del Wikipedias och Linnéuniversitetets definition av genren. Jag vet inte om det ”finns” en riktig genre som heter Feelgood, men för mig sorterar Chick lit in under den. Och så tycker jag det ska vara lite romatik. Men med det sagt – inte romance! Bokens karaktärer får gärna genomgå kriser under bokens gång, men jag vill att det ska sluta lyckligt. Huvudpersonen behöver inte få sin stora kärlek/bli befordrad/starta eget/köpa den perfekta bostaden – man kan vara lycklig ändå så klart.

Till största delen utspelar sig chick lit-böcker i hetero-världen, men det ska tydligen finnas (enligt Wikipedia) chick lit för lesbiska som kallas clit lit. Om boken handlar om killar (hetero-killar alltså) kallas det lad lit. Om det finns lad-lit för homosexuella killar vet jag inte. Om någon nu tänkte tanken tycker jag inte att Torka aldrig tårar utan handskar kvalar in, den är ju knappast lättsam.

Sedan frågan om det ska skrivas chick lit, chicklit eller chick-lit… Den får mig att känna mig korkad.