Tematrio: Fortfarande oläst

I veckans Tematrio ska vi lista författare vi fortfarande inte läst. Det är många, kan jag säga!

Till de många som jag vill (och känner att jag borde) läsa, hör:

Jan Fridegård Jag är uppvuxen i Bålsta i närheten av där han höll till. Flera gator har Fridegårds-inspirerade namn, och den ena högstadieskolan hette Fridegårdsskolan (fast jag gick på den andra).

Margaret Atwood Hon verkar bra, lite annorlunda. Köpte hem några av hennes böcker i höstas, känns bra att de finns hemma när jag känner mig redo!

Gillian Flynn Hon har ju hyllats av många bokbloggare, och Vass egg har stått i min hylla i evigheter. Kanske blir läst i vår?!

Bloggdag och Brucedag

Den 11 maj alltså… Vilken dag!

Jag har haft den stora turen att kirra biljetter till Bruce Springsteen. Yay!

Sen anmälde jag mig till Stora Bloggdagen också. Jag har aldrig varit på något bloggevent tidigare så jag tänkte att det kunde vara kul. Det är uppdelat i en dag-del och en kvälls-del. Jag har precis fått svar att det fanns en dagbiljett till mig.

Det ska bli så kul – träffa bloggare på dagen och se, höra och uppleva Bruce på kvällen – vilken dag!

EDIT.

Bokbloggare är ena hyvens människor. Jag hade fått allt om bakfoten och det upplyste *Malin* mig om. Bloggdagen är den 4 maj. Grus Sprängsten, däremot, han spelar den 11 maj! (Det var min äldre bror som prenumererade på Kalle Anka när vi var små och inte jag. Jag läste Bamse, men Ankeborgskan gjorde ändå vissa bestående intryck.)

Hrm. Harkel:

Det ska bli så kul  – träffa bloggare ena helgen och se, höra och uppleva Bruce andra helgen – härliga tider!

Ann Rosman – Mercurium

Detta är den fjärde boken i Marstrandsserien om göteborgspolisen Karin Adler. Och den bästa, kanske!

97814506_Mercuim_8874

Som vanligt jobbar Ann Rosman med två parallella fall – ett i historien och ett i nutid. Jag gillar verkligen det, det fördjupar kopplingen till orten Marstrand som jag blir mer och mer sugen på att besöka.

Slutet av 1700-talet. Vi lär känna adelsdamen Metta Fock, född Ridderbielke. Hon gifte sig med den enfaldige ”Focken” som han kallades, Henrik Fock. Metta känner sig tvingad att skaffa en förmyndare för sin man, då han ständigt gör dåliga affärer, köper halta hästar och super bort sina pengar. Metta får jobba hårt på deras lilla gård, och är ganska långt från sin uppväxts adelsmiljöer.

Två av hennes barn, och sedan hennes man, dör i olika sjukdomar. Av olika anledningar (byskvaller bland annat) ställs hon inför rätta, misstänkt för att ha förgiftat sina barn och sin man. Man finner inga övertygande bevis mot henne, och hon sätts på Carlstens fästning ”på bekännelse”. Hon får sitta där tills hon bekänner eller går under. Hon har ingen försvarare och inte tillgång till penna och papper. Hon börjar brodera istället, först som en form av dagbok, sedan blir det en regelrätt nådeansökan. Den är tryckt på insidan av pärmen – en intressant detalj som känns väldigt typiskt Ann Rosman.

Nutid. En arvstvist seglar upp i familjen Ekeblad. Deras stora gods Stola är ett av de sista fideikommissen (alltså där äldste sonen ärver allt och de andra syskonen blir helt utan arv) i Sverige (om inte det allra sista?!) och i avlidne pappa Ekeblads testamente står det att det fideikommisset ska upplösas och de tre syskonen Ekeblad: Hugo, Maud och Carl-Henrik ska ärva godset Stola i lika delar. Det har åtminstone Mauds pengahungrige man Magnus räknat med. Carl-Henrik vill låta ogiltigförklara testamentet och tar ut fideikomissnämnden som ska ta ställning till om fideikommisset är av så stort kulturhistoriskt värde att det bör bevaras och inte upplösas. Det är en underdrift att säga att de andra syskonen blir upprörda.

Två personer mördas på en maskeradfest för societeten där alla syskonen Ekeblad är med. Festen hålls på Carlstens fästning och Karin Adler med kollegor kallas till platsen. Alla portar har varit stängda och bevakade , så mördaren måste ha kommit inifrån. Eller?

Ann Rosman har än en gång skrivit en spännande bladvändare till deckare. Denna gång handlar det ganska lite om människorna omkring Karin, och det gör att boken känns mer fokuserad. Inga distraherande biroller (fast jag tycker de har varit ganska trevliga att läsa om, de med!) utan fullt fokus på de olika tidslinjerna. Metta Fock är väldigt intressant att läsa om och jag tycker att Rosman håller i spänningen nästan hela tiden. Jag gillar verkligen hur Rosman hanterar övergångarna mellan dåtid och nutid. Separata kapitel och rubriker och inga kursiva avsnitt eller ”röster” som man måste lista ut vem den tillhör.

Köp den på till exempel Adlibris, Bokus eller Bokia.

Andra som tyckt till om boken är Biblophilia, Mysterierna och med näsan i en bok.

Mercurium, 419 sidor, pocket, Ponto Pocket 2012

Får Alan Banks ihop det? eller: hur hittade du hit?

Åh, det är så roligt att kolla sina sökmotortermer!

Jag tycker det är jätteroligt att jag har regelbundna läsare, folk som tittar in här varje dag och läser vad jag skriver! Det är till och med så att några följer min blogg genom WordPress, genom andra bloggföljarmanicker, på Facebook eller har mig som favorit. Jag rodnar i min ödmjukhet. Tack! Och fortsätt gärna… 🙂

Ibland kommer ju folk hit genom en slump också, när de har googlat/sökt på något de vill veta mer om. Ibland undrar jag dock hur det hampade sig att de kom till just mig?! Den vanligaste sökmotortermen är exlibris stämpel, det är väl inte så konstigt eftersom jag skrivit en del om min finfina exlibris vitpräglingsstämpel.

Men jag vet inte riktigt varför de som sökte på:

  • bärgning bok,
  • brillor,
  • vem har tecknat elin wägner exlibris,
  • liten julnovell kontraster,
  • doktor glas tror blint varje ord i helga gregorius,
  • bra liknelser ur trägudars land,
  • tarvar burman abc,
  • nya böcker 2013 katt,
  • ö c ä,
  • 9781405911825,
  • eller:
  • får alan banks ihop det?

Kom just till mig? Men tack för besöket!

Särskilt tackar jag för nya böcker 2013 katt och får alan banks ihop det? Jag ska försöka ta reda på hur det går för Banks…

Bokbloggsjerka 5-8 april: Ultimata lässtunden

I veckans jerka undrar Annika hur den ultimata lässtunden ser ut.

Jag vet inte om jag kan välja en…

Det bästa är nog, som på vår läs/solsemester i januari, att lägga sig i en solstol på ett lagom varmt och soligt ställe och bara läsa. Läsa hela dagen. Men det är ju inte så ofta man kan åka på (läs)semester så det finns väl andra stunder att berätta om också.

Jag läser alltid innan jag ska somna. Sen somnar jag med lampan tänd. Det är en ovana jag inte lyckas bryta, om jag (eller oftare: mannen) släcker lampan åt mig så vaknar jag och måste tända och läsa lite till. Det har nog att göra med min mörkrädsla som liten, att vilja sova med lampan tänd. Men den stunden gillar jag hur som helst; att lägga sig efter en lång (eller kort!) dag och läsa mig till sömns.

En annan bra lässtund hade jag igår i badet. Tog ett varmt skumbad för mitt arma ryggskott. Badet ackompanjerades av cola och godis… Bra för ryggen har jag hört! Och faktum är att ryggen blev jätteglad och jag sov väldigt gott sedan. Så gott att jag låg för still och nu har jag rätt ont igen…

Sist men inte minst: Det är inte dumt, verkligen inte dumt, att lägga sig i soffan, benen upp, filt på benen, katt på filten, kaffekopp inom räckhåll och läsa. Jag har faktiskt både en läsfåtölj och ett bibliotek hemma, men läsfåtöljen är oftast ockuperad av sagda katt.

Trevlig helg!

30 Days of Books – Dag 29, alla hatade, men jag gillade

Day 29 – A book everyone hated, but you liked.

Kan inte komma på någon här faktiskt.

Det närmaste jag kommer på, är en bok som för säkert bortåt 15 år sedan följde med någon tidning, Amelia var det kanske, och som jag gillade mycket. Författaren var en pseudonym och jag kommer inte ihåg vad den hette eller vem som gömde sig bakom den. Boken har jag för mig hette Harvest Moon eller något liknande. Minns inte riktigt vad den handlade om, men den påminde lite om Nora Roberts Montana Sky, har jag för mig.

Jag gillade den, men en kompis till mig tyckte den var urkass. Jag vet inte vad resten av världen tyckte dock…

Det har lossnat

Beklagade mig lite i påskhelgen över Flyga drake. Inte för att jag tyckte den var dålig, men för att jag tyckte att huvudpersonen Amir var så himla elak mot sin kompis Hassan. Blev så arg flera gånger att jag nästan slutade läsa.

Men i natt, med ”hjälp” av ett mycket elakt ryggskott som gjorde det svårt att sova, så har jag kommit in riktigt bra i den! Vet inte om jag vill tacka ryggskottet ändå, direkt… I så fall borde jag väl tacka vattendunkarna i stallet som jag lyfte på fel sätt. Eller min törstiga häst.

Hur som helst, nu är jag inne i boken och Amir har blivit trevligare. Fast han var fortfarande ett riktigt rövhål som barn.

Top Ten Tuesday: Karaktärer jag skulle vara kär i…

… om jag också var en fiktiv karaktär.

toptentuesday

Det ska listas i dagens Top Ten från The Broke and the Bookish.

1. Mr Darcy från Stolthet och fördom (Pride and prejudice) av Jane Austen (Vem annars skulle kunna toppa en sådan här lista?!)

2. Dig i Typ Trettio (Thirtynothing) av Lisa Jewell

3. Den flygande hunden/draken Falcor i Den oändliga historien (The Neverending Story) av Michael Ende. Eller kär, jag vet inte… Inte på ett pervo sätt, alltså. Kan man ha en husdjurs-crush/pet-crush?!

4. Harry Nelson i Elly Griffiths böcker om Ruth Galloway

5. Dean i A Field of Darkness av Cornelia Read

6. Jess i Gilmore Girls (ni vet väl, teve-serien!)

7. Joe i Last Chance Saloon av Marian Keyes

8. Jake i The Pursuit of Happiness av Douglas Kennedy

9. En girl-crush skulle jag ha på Maureen O’Donnell i Denise Minas Garnetthill-trilogi

10. Jordan. Jordan Catalano i teve-serien Mitt så kallade liv (My so-called life). Huvudpersonen Angela blir kär i honom och jag med!