Jenny Åkervall – Jag tjänar inte

En trovärdig debut som kombinerar två skilda världar på ett trovärdigt sätt. Nu har jag ingen insikt i varken politikens värld eller i psykiatrin, men boken känns ändå väldigt verklighetsnära. Inte så konstigt kanske med tanke på att författaren har arbetat som talskrivare och både Göran Persson och Mona Sahlin.

jag tjänar inte

Anna Sager arbetar som psyikater i en allt mer pressad arbetssituation. Situationen hemma är inte så lättsam heller. Hennes man drar ett lite tyngre lass hemma än hon, tycker han åtminstone. Men det är nog inget någon hade reflekterat över om det inte vore så att han var just man.

Emre Oktan är ny som pressekreterare hos statsministern. Han försöker göra sitt jobb så gott det går fastän han inte har någon vidare politisk bakgrund eller passar in på något annat sätt heller.

Anna blir tillfrågad om hon kan göra en farlighetsbedömning på en person som uppges trakassera en minister, men är tveksam till att ta uppdraget på grund av något som hände för länge sedan och som hon inte riktigt bearbetat ännu. Det har sannolikt bidragit till att hon också är mer eller mindre utbränd. Hon tar sig an uppdraget något motvilligt. Men vet hon vad hon gett sig in på?

Emre får ta emot anonyma mail med bilder på högt uppsatta personer i politiken och näringslivet, bilder som indikerar att oegentligheter pågår. Hur ska han gå vidare med informationen?

Det här är en bra och spännande bok och en mycket bra debut!

Då författaren har bakgrund i politiken känns beskrivningarna av Emres situation och arbetskamrater trovärdig. Jag får uppfattningen att författaren har lagt sig medvetet nära verkligheten i sina beskrivningar, statsministern är en man och moderat, oppositionsledaren är kvinna och socialdemokrat (även om vi hunnit byta socialdemokratisk ledare ett par gånger sedan Mona satt på den stolen). Det finns en beskrivning av en tv-debatt där jag nästan kan höra Mona Sahlins röst när oppositionsledaren pratar. Hur nära beskrivningen av statsministern är verkligheten har jag svårare att bedöma men då han har äktenskapliga problem är det inte svårt att föreställa sig Reinfeldt stundtals. Men inte riktigt ändå, det finns saker som gör att han känns väldigt annorlunda och det är väl bra.

Det lämnas en del lösa trådar och när jag slår ihop boken undrar jag när uppföljaren kommer? Jag skulle vilja veta lite mer om vad som händer med en speciell minister, hur det går för Emres kompis Sashas scoop, om Annas otrevlige kollega hittar på något mer fuffens men framförallt vad som händer med en farlig patient som skrevs ut från slutenvården mot Annas vilja…

Stort tack till Norstedts för recensionsexemplar!

Köp boken på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel.

30 Days of Books – Dag 27, överraskande slut

Day 27, The most surprising plot twist or ending.

Många deckare har ju överraskande och förvånande slut. En del andra böcker också, för den delen. DN:s Lotta Olsson skrev om det i lördags, men jag hittar inte artikeln att länka…

Mördaren i Tio små negerpojkar av Agatha Christie var ju rätt överraskande, för att inte säga helt omöjlig att lista ut när man läser boken första gången.

Annars blir jag inte överraskad så ofta. Som läsare har jag nog lärt mig att vänta det oväntade…

Jag har fått en Liebster!

Det kan jag tacka fina Fiktiviteter för! Tack!

liebster

 

Man ska svara på frågorna nedan och sedan skicka vidare till fem bloggar man tycker om. Kul!

Vad ville du bli när du var liten?

Bli – yrke antar jag? Ett tag lekte jag kontor. Hade en massa papper på köksbordet och skulle pricka av saker. Men det var ganska kortvarigt.

Sen ville jag bli hovslagare ett långt tag. Får några år sedan var jag inne på det igen men utbildningen är rätt lång och finns inte i närheten av där jag bor. Förresten har jag redan pluggat upp alla mina studiemedelspengar…

Vad är du idag?

Är – yrke antar jag? Min titel är Beredningssekreterare och jag jobbar på en tingsrätt. Det är en konstig titel och vi borde nog heta handläggare istället. Men oaktat det är det ett mycket varierat, stundtals stressigt och oftast kul jobb som jag trivs fint med!

Vart vill du helst resa?

Överallt! Venedig innan det försvinner, San Francisco, Tokyo, Peking, Indien, Sydafrika, resten av Afrika, Sydamerika, Prag, Tibet, Kiruna…

Var ser du dig själv om fem år?

Precis här där jag är just nu. Jag är rätt nöjd med livet och det får gärna lunka på i samma takt ett par år till!

Rött eller vitt?

Vin? Jag gillar vin. Oftare rött än vitt. Tulpaner? Jag gillar tulpaner. Vita tulpaner är nog den vackraste blomman!

Sommar eller vinter?

Just nu är jag faktiskt väldigt trött på vintern och längtar till sommaren. Men jag gillar vår och höst också.

Skog eller hav?

Båda. Jag bor i skogskanten och gillar att gå, rida och vara i skogen. Men havet, havet älskar jag att bada i, titta på och åka båt på. Så båda.

Vad gör dig ledsen?

Krig, sjukdomar, elaka människor…

Vad är det bästa du vet?

Åh det är mycket! Vara med nära och kära, ta hand om och rida min häst, klappa katterna så de spinner, läsa en riktigt god bok och dricka kaffe. Bland annat.

Fem nya Liebsters:

Åh så svårt! Det finns ju så många fina bloggar! Fem av dem som mig veterligen inte fått utmärkelsen än är:

2XL, Bokmoster, Bokföring enligt Monika, Feelgoodbibliotekarien och Bokdivisionen.

Kärlek till alla!

Bästa boken i mars var…

Jag läste åtta böcker i mars och den bästa var nog En man som heter Ove av Fredrik Backman.

Tätt följd av The Fault in Our Stars av John Green, den gillade jag verkligen.

Mercurium och Porto Francos väktare av Ann Rosman var inte dåliga heller, Norrtullsligan av Elin Wägner var också bra, likaså Jag tjänar inte av Jenny Åkervall…

Sämst var nog novellen Rudy av Lisa Jewell. Lady Susan av Jane Austen var ingen höjdare för att vara Austen, men jag hade ändå stor behållning av den.

Mars var en bra läsmånad helt enkelt! Hoppas att april blir lika bra!

30 Days of Books – Dag 25, karaktär jag kan relatera till

Day 25 – A character you can relate to the most

Jag känner igen mig, och kan relatera till ganska många karaktärer jag läser om.

Ruth Galloway i Elly Griffiths böcker, Karin Adler i Ann Rosmans böcker och Nadine i Typ Trettio av Lisa Jewell är några. Men att känna igen sig och relatera till är ju inte riktigt samma sak.

Jag kände igen Ove, ur En man som heter Ove av Fredrik Backman, och kunde relatera honom till både min pappa, andra 60-någonting äldre bekanta släktingar och liknande, och min man.

Det är ju inte alltid karaktärens person rent objektivt (ålder, kön, livssituation) som gör att man kan relatera, utan kanske mer karaktärens personliga egenskaper och tankar.

Det är det jag älskar med att läsa böcker – resan in i karaktärer, till platser, tider…

30 Days of Books – Day 24, Vad jag önskar fler hade läst

(Det här inlägget skulle ha kommit igår egentligen, men då pepprade jag ju bloggen med Austen-inlägg och tyckte det fick räcka)

Day 24 – A book you wish more people would’ve read

Klart jag tycker att folk ska läsa bra och viktiga böcker såsom Torka aldrig tårar utan handskar, men för mig är det nog viktigare att folk läser och känner läsglädje oavsett om de läser den eller Zlatan-boken eller 50 nyanser.

Läsglädjen framför allt!

Sammanfattning Q 1 2013

Totalt första kvartalet har jag läst 28 böcker, vilka kan man se här.

I januari läste jag osedvanligt mycket, 15 böcker. Mycket för att mig i alla fall! Det höga antalet berodde på att vi var på sol/lässemester och jag läste en bok om dagen i solstolen… Det var tider det!

Februari var sämre, 5 böcker varav 1 novell. Körde fast i Körkarlen av Selma Lagerlöf men kom igång med Elly Griffiths, Ann Rosman och Annamaria Jansson efter det.

Mars var bra, 8 böcker varav 1 novell. Riktigt bra böcker har det varit också!

Lite siffror då:

Av 28 böcker har:

21 skrivits av kvinnliga författare och 7 av manliga.

23 har varit på svenska och 5 på engelska.

12 har utspelat sig i Sverige och 16 utomlands.

3 varit noveller, 3 klassiker, 1 ungdomsbok och 10 deckare.

Mitt mål är att läsa 80 böcker i år, 20 i kvartalet alltså, så jag är på god väg!

Hit har jag rest med mina böcker:

bok karta Q 1 2013

Inte så illa, men jag vill ha lite fler nålar i Asien, Afrika, Sydamerika och i Australien också kanske?!

Om en bok utspelar sig i flera olika länder har jag satt flera nålar. Jag har varit lite dålig och inte nålat precis allt jag läst, om de har utspelat sig i samma stad som någon annan bok. Och vissa böcker vet man ju inte exakt var de utspelar sig, till exempel En man som heter Ove har jag inte nålat. Den utspelar sig ju i Sverige men lite oklart var, och då jag redan läst en massa från Sverige tänkte jag att jag inte behövde en nål till här.

En helt annan sak; Sommartiden! Ack, Sommartiden. Vad härligt det är att åka hem i lugn och ro, äta middag i lugn och ro och ändå hinna ut och rida innan det blir mörkt! Hallelulja.

Austen-lördag: The Movies

Jag sprang igång min gamla kombinerade DVD och VHS-spelare förra helgen för jag var sugen på att återse Övertalning inför dagens temadag.

Övertalning är inte min favorit-filmatisering men en Austen är ju alltid en Austen. Jag hittar inte ”min” version att köpa på nätet, men Övertalning finns i en annan version också, här.

Min är regisserad av Roger Michell och ser ut så här (VHS):

20130324-163110.jpg

Den försynta Anne, dotter till den spendersamma Mr Elliot, övertalades av bryta sin förlovning med kapten Wentworth för ett antal år sedan. Hennes pappa tvingas nu att hyra ut sitt gods (han är spendersam, som sagt) och en släkting till kaptenen flyttar in. Kaptenen hälsar på och känslorna blossar upp…

I ärlighetens namn tycker jag att det är en ganska tråkig film och jag blir inte speciellt lockad att läsa boken.

Jag såg Mansfield Park också, i den här utgåvan (som har utgått, men man kan köpa en annan):

mansfield_park

Mansfield sägs vara The story that Jane Austen loved best! åtminstone på omslaget. Och den var bra, till och med Mannen kunde se den med mig. Historien handlar om Fanny Price som när hon är 10 år lämnas bort till sin moster, och hon får växa upp med sina kusiner (tror jag) på ett stort tjusigt gods. Kusinerna blir åtsagda (så att Fanny hör) att de inte får behandla henne som en sämre människa, fastän hon givetvis är det…

Som så ofta (alltid?) i Jane Austens böcker vankas det äktenskap. En omåttligt stilig man med hög status visar intresse för Fanny men hon är tveksam. Kan hon lita på honom? Och vill hon inte hellre egentligen ha någon annan?

Jag gillade Mansfield Park, och Fanny Price, verkligen. Är sugen på att läsa den men kan inte riktigt motivera mig då det finns så många spännande böcker som jag inte redan sett filmatiseringen av…

Det har minsann gjorts spin-off på Mansfield Park också; Murder at Mansfield Park, av Lynn Shepherd. Ett kvalitetstecken kanske?

Jag harvade mig igenom Förnuft och känsla samma dag också, men lite halvhjärtat för jag var nog lite mätt på kostymdramer. Men jag gillar versionen med Emma Thompson med flera. Finns ju flera varianter av på den också!