Tack vare att jag följer Annika på Twitter fick jag tips om denna mycket korta novell (kan en novell vara hur kort som helst?)
One is silver av Elly Griffiths handlar inte om Ruth Galloway men är bra ändå! Trevlig och hoppingivande läsning om ett par, gifta sedan länge och rätt trötta på varandra. Under en semesterresa till Sorrento händer något sällsamt…
En novellvåg i bokbloggarhavet
Med denna bok utläst har jag hunnit ikapp min första läsupplevelse av Ruth Galloway – novellen Ruths First Christmas Tree, som utspelar sig efter denna den fjärde boken i serien om henne.
Det är den första jag läser på engelska och jag gillar verkligen språket, kommer nog fortsätta läsa dessa på engelska. Översättningarna av den första och andra var bra, men den tredje kändes lite konstig utan att jag riktigt kan identifiera varför, men jag gillade nog den storyn bäst hittills ändå.
För att reda ut begreppen, här kommer böckerna i ordning: 1. Flickan under jorden (Crossing Places) 2. Janusstenen (The Janus Stone), 3. Huset vid havets slut (The House at Sea´s End), 4. Känslan av död (A Room Full of Bones), 5. En orolig grav (Dying Fall, (fast den har jag inte läst än)).
I slutet av min utgåva av A Room Full of Bones finns ett utdrag ur vad som sägs vara nästa bok i serien, men där kallas den Tomb of the Raven King. Det verkar dock vara samma som Dying Fall… Skumt. Nåväl.
I denna bok medverkar Ruth i en utredning som centreras kring en kista där gamle biskop Augustine som dog på 1300-talet ska ligga. Kistan ska öppnas under en ceremoni på museet i Kings Lynn. När Ruth kommer dit hittar hon intendenten död bredvid kistan. Var det en naturlig död, bara oväntad? Andra mystiska saker händer också, kring familjen Smith som äger museet och även ett stall med galopphästar.
Det är roligt att fortsätta följa Ruth, dottern Kate, vännen Cathbad och Nelson, men jag tycker att den här historien spretar lite för mycket och är inte min favorit i serien.
Finns hos Adlibris på svenska och engelska, Bokus och Bokia till exempel.
Andra som bloggat om boken är Nilma, Anette på Litteraturmagazinet, Ett hem utan böcker och Fiktiviteter.
A Room Full of Bones, 344 sidor (pocket) Quercus 2012. På svenska: Känslan av död, Minotaur förlag.
Det var ganska mycket snack om Haren med bärnstensögon i somras och höstas, i Studio Ett i P1 bland annat. Jag blev nyfiken på den då och fick sedan till det så att vi skulle läsa den i den lilla bokcirkeln jag är med i.
Det är en släktkrönika över den judiska släkten Ephrussi och den spänner över tiden, från 1870-talet fram till idag och tar läsaren med till Paris, Wien, Odessa, Tokyo och Tunbridge Wells i Kent, England.
Edmund de Waal ärver en samling netsuker, små snidade figurer av elfenben eller buxbom, en japansk hantverkstradition. Dessa guidar honom och läsaren genom släktens historia med början i Paris 1871 när Charles Ephrussi började samla på dem – japonisme var väldigt inne då. Vi får följa med netsukerna på deras resa mellan olika ägare genom olika tider. Det är inget mindre än ett mirakel att netsukerna klarar sig igenom andra världskriget, om ni frågar mig.
Som en del andra läsare tyckte jag att boken hade ganska lång startsträcka. Bara förordet är 17 sidor… Men när jag fick en lång, relativt ostörd lässtund (på flyget ner till Gran Canaria för några veckor sedan) sögs jag in i den här fascinerande historien och fastnade. Väldigt fascinerande. Författaren är ganska närvarande i hela boken, han återkommer till sitt skrivande och för in det i berättelsen och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det greppet eller inte. Jag är hur som helst mycket glad att jag läste boken och kan varmt rekommendera den.
Andra som läst och tyckt om boken är DN:s Ulrika Milles, Annika Koldenius och Och dagarna går. Köp den på Adlbris, Bokus eller Bokia till exempel!
Haren med bärnstensögon (The hare with amber eyes), 2012, 333 sidor (inbunden), Albert Bonniers förlag.
Körkarlen var en utmaninngsbok x 2; den fanns både med i min Boktolva och i min Klassikerutmaning.
För att vara helt ärlig kom den med i klassikerutmaningen just för att den fanns på Boktolvan. Och för att vara helt ärlig fanns den med på Boktolvan för att den stått i bokhyllan länge, och för att det var den tunnaste Lagerlöf jag hade.
Inte de finaste av läsmotiv kanske? Icke desto mindre, nu är den utläst!
Så här fin är min utgåva
Omslag av Stig Södergren. Baksidan berättar såhär:
Körkarlen är Selma Lagerlöfs mirakelspel och höga visa om en gränslöst uppoffrande kvinnokärlek, en nyårslegend om en liten slumsysters handlingsevangelium berättad på en så lågmäld prosa att den just genom sin stillsamhet får oss att lyssna så intensivt.
Jag vet inte det, jag.
Det här är inte min typ av berättelse tror jag. Hur som haver så läste jag den nog inte under rätt förhållanden, det tog en hel vecka för mig att ta mig igenom dessa 112 sidor och det beror inte på att språket var svårt, utan för att jag haft fullt av tankar i huvudet, detta var ju veckan jag blev med häst!
Visst märker man på språket att det är en bok som skrevs 1912 och inte 2012, men jag tyckte om det. Vackra ord och uttryck man vill läsa om och liksom smaka av en gång till. Men jag blev inte alls engagerad i varken körkarlen själv, David Holm eller Syster Edit.
Körkarlen filmatiserades 1920 och hade premiär 1921. 2012 utsågs den till den bästa svenska filmen någonsin. Lite sugen på att se den, kanske jag gillar berättelsen filmatiserad?
Jag gillade inte Körkarlen något vidare alltså, men med detta är inte sagt att jag inte kommer läsa mer av Selma Lagerlöf, för det vill jag! Jag skulle vilja läsa om Charlotte Löwensköld, som jag läste i mellanstadiet, och kanske Gösta Berlings saga eller Nils Holgersons underbara resa genom Sverige. Men inte just nu. Kanske till hösten?
Rekommendera gärna den bästa Lagerlöf du läst!
Det svenska deckarundret, alltså! Här finns ju både bra och dåligt, och Ann Rosman tycker jag hör till de bättre. Fyrmästarens dotter är Rosmans debut.
I arbetet med att renovera fyren Pater Noster upptäcks en död manskropp. Den ligger i ett inmurat rum och hittas av två polska gästarbetare. Karin Adler vid göteborgspolisen utreder fallet och tvingas arbeta med den ordmärkande kollegan Folke eftersom hennes ordinarie kollega är sjuk, samtidigt har hon det tufft privat då relationen med sambon är på upphällningen. Karin är en sympatisk person jag gärna läser mer om. Folke är dock lite väl irriterande ordmärkande för att han ska kännas trovärdig och inte som en karikatyr.
Handlingen är intressant tycker jag, Rosman väver in historiska inslag på ett förtjänstfullt sätt och jag vill verkligen veta hur historien hänger ihop och hur den döde mannen hamnade där och varför. Jag blir även engagerad i Karin Adlers liv och tycker om att läsa om henne.
Rosman känns som en trovärdig berättare och hon har gjort en gedigen research. Historien är dock lite spretig och hade jag inte varit i semester-läsnings-mode och läst ut den på en dag hade jag nog tyckt att det var svårt att hålla reda på allt. För det är många karaktärer i denna historia, många vinklingar att hålla reda på.
Det är svårt att inte jämföra Ann Rosman med Camilla Läckberg – de skriver samma typ av deckare som utspelar sig på Västkusten. Men Ann Rosman går definitivt starkare ur den jämförelsen, på ungefär alla sätt och jag kommer garanterat läsa de andra böckerna också!
Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel. Andra dom tyckt till om boken är Annika, DN:s Lotta Olsson och Nilma (som lyssnat på ljudbok).
Fyrmästarens dotter, 299 sidor (pocket) 2010 Damm förlag/Ponto Pocket.
Jag hade läst mycket gott om Tropper på bokbloggarna, och när jag såg den som e-bok för en tjuga slog jag till! Det ångrar jag inte, jag gillade verkligen Tropper!
Så här beskrivs den av förlaget:
En sju dagar lång shiva, fyra syskon och en rad avslöjade hemligheter …
Judds pappa är död och enligt hans sista vilja ska familjen sitta shiva, en traditionell sorgemottagning i sju dagar. Med fyra syskon och en excentrisk mamma i samma hus blir det en dramatisk vecka, full av dråpliga händelser och röjda hemligheter. Och Judd är inte direkt på topp. Några månader tidigare, när han åkte hem för att överraska sin fru på hennes födelsedag, överraskade han istället henne i deras gemensamma säng med hans chef. (Och reagerade med att kasta tårtan med ljus och allt i chefens skrev …) Nu bor han i en källare: deprimerad och arbetslös. Familjens shiva besöks av bland annat av hans high school sweet heart, men även hans fru – som berättar att hon är gravid och att barnet är Judds …
Sju jävligt långa dagar är verkligen rolig. Men den känns inte ytlig, Tropper lyckas navigera mellan den djupa sorg det innebär att förlora en förälder, frustrationen att tvingas samman med den dysfunktionella familjen, och det faktum att frun har lämnat honom för hans chef och att han nu är arbetslös och börjar bli tjock. Jag skrattar rätt ut vid ett par tillfällen, det är ett rätt bra betyg!
Jag ska inte förstöra något för er som inte läst den, men jag gillar verkligen slutet. Inte för puttenuttigt, inte för destruktivt. Valmöjligheter. Gilla!
Andra som bloggat om boken är The Book Pond, Feelgoodbibliotekarien, Bokmal73 och Bloggbohemen. Köp den på till exempel Adlibris, Bokus eller Bokon.
Sju jävligt långa dagar (This is where I leave you), 286 sidor (e-bok) Gilla förlag 2011.
Så kom Sjukdomen!
Precis som Kärleken, är Sjukdomen en fantastisk bok. Vi fick så klart läsa mer om Rasmus och Benjamin, men även mer om Reine. Paul, som de flesta läsare och recensenter verkar älska, var inte med så mycket som jag trott. Det gjorde mig inget, han är inte min favorit. Men de här böckerna handlar såklart inte om vilken karaktär man gillar bäst!
Läsaren får ta del av de här killarnas hjärtskärande öden, förhållande till varandra, till sjukdomen, deras bitvis smärtsamma och hemska, bitvis härliga barndomar. Sjukdomen börjar så här:
I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids.
Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt.
På sängens kortsida var ett anslag uppsatt.
Får ej vidröras.
Det är ju helt hemskt. Jonas Gardell har en sällsynt förmåga att få det att knyta sig i bröstet på mig. Både i Kärleken och Sjukdomen finns hemska beskrivningar av hur lidande och döende tvingas vänta på tillsyn och vård medan sjukvårdspersonalen nogsamt drar på sig skyddskläderna i luftslussen. Och jag lider. Dels med killen som måste ligga och vänta på att få hjälp, och dels med hela.jävla.situationen.
Men faktum är nog ändå att sjukvårdspersonalen måste skydda sig själva (och andra) mot en sjukdom man inte vet hur den smittar?! Det viktiga är kanske inte vad man gör, utan hur man gör det, hur man agerar.
Däremot har jag mindre (ingen!) förståelse för, och blir heligt förbannad över, att folk (ledande jurister bland annat) ville registrera de homosexuella för att förhindra smittspridning, att vissa talade om att bygga egna städer till dem, att de som drabbades av sjukdomen förtjänade sitt öde. Vi och dem. DET är omänskligt, orimligt, fullkomligt vedervärdigt och helt fruktansvärt.
Torka aldrig tårar utan handskar behövs! Det är bitvis hemsk, bitvis underbar läsning men alltid viktig. Om du inte redan gjort det – LÄS!
Torka aldrig tårar utan handskar 2. Sjukdomen, 2013, 296 sidor inbunden, Norstedts.
Åsa Nilsonne satte jag upp på min så kallade författarfemma, hon är en gammal favorit jag gärna vill läsa mer av, så när jag hittade denna som billig e-bok till min nyinköpta Letto var det inte ett svårt val att klicka hem den!
En till Monika Pedersen-deckare, tänkte jag när jag köpte den. Men det är nog snarare den första.
En ny sorts influensa som lamslår Stockholm och samhället slutar fungera normalt. Detta är ett intressant grepp – influensan finns i bakgrunden, sätter stämningen men påverkar inte handlingen direkt.
Gösta Persson är en alkis som dött en högst o-mystisk död. När han av en slump obduceras visar det sig vara något fuffens med hans död. På grund av influensan (som såklart också poliser insjuknar i) får oerfarna Monika leda förundersökningen själv.
Detta var första boken om Monika Pedersen, och de andra som jag läst är bättre. Monika känns väldigt naiv och hennes konversationer med sin sjukskrivne kollega Mikael är lite larviga och tillkämpade. Hon är lite seg på att koppla ihop ett och ett, men hon får ihop det till slut…
Jag tycker det är intressant med deckare som utspelar sig delvis i sjukhusmiljö, men jag kan inte bedöma hur realistiskt skildrad sjukhusmiljön är. Dessutom skrevs boken 1991, så mycket kan ju ha ändrats också. Även om jag inte är så imponerad av just denna bok kommer jag att fortsätta läsa Nilsonne. Hon har utvecklats mycket och skriver inte bara deckarna om Monika Pedersen utan även lite annat.
Books ABC 