Det var ganska mycket snack om Haren med bärnstensögon i somras och höstas, i Studio Ett i P1 bland annat. Jag blev nyfiken på den då och fick sedan till det så att vi skulle läsa den i den lilla bokcirkeln jag är med i.

Det är en släktkrönika över den judiska släkten Ephrussi och den spänner över tiden, från 1870-talet fram till idag och tar läsaren med till Paris, Wien, Odessa, Tokyo och Tunbridge Wells i Kent, England.

Edmund de Waal ärver en samling netsuker, små snidade figurer av elfenben eller buxbom, en japansk hantverkstradition. Dessa guidar honom och läsaren genom släktens historia med början i Paris 1871 när Charles Ephrussi började samla på dem – japonisme var väldigt inne då. Vi får följa med netsukerna på deras resa mellan olika ägare genom olika tider. Det är inget mindre än ett mirakel att netsukerna klarar sig igenom andra världskriget, om ni frågar mig.

Som en del andra läsare tyckte jag att boken hade ganska lång startsträcka. Bara förordet är 17 sidor… Men när jag fick en lång, relativt ostörd lässtund (på flyget ner till Gran Canaria för några veckor sedan) sögs jag in i den här fascinerande historien och fastnade. Väldigt fascinerande. Författaren är ganska närvarande i hela boken, han återkommer till sitt skrivande och för in det i berättelsen och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det greppet eller inte. Jag är hur som helst mycket glad att jag läste boken och kan varmt rekommendera den.

Andra som läst och tyckt om boken är DN:s Ulrika Milles, Annika Koldenius och Och dagarna går. Köp den på Adlbris, Bokus eller Bokia till exempel!

Haren med bärnstensögon (The hare with amber eyes), 2012, 333 sidor (inbunden), Albert Bonniers förlag.