Månadsarkiv: januari 2013

Åsa Nilsonne – Tunnare än blod

Åsa Nilsonne satte jag upp på min så kallade författarfemma, hon är en gammal favorit jag gärna vill läsa mer av, så när jag hittade denna som billig e-bok till min nyinköpta Letto var det inte ett svårt val att klicka hem den!

tunnare än blod

En till Monika Pedersen-deckare, tänkte jag när jag köpte den. Men det är nog snarare den första.

En ny sorts influensa som lamslår Stockholm och samhället slutar fungera normalt. Detta är ett intressant grepp – influensan finns i bakgrunden, sätter stämningen men påverkar inte handlingen direkt.

Gösta Persson är en alkis som dött en högst o-mystisk död. När han av en slump obduceras visar det sig vara något fuffens med hans död. På grund av influensan (som såklart också poliser insjuknar i) får oerfarna Monika leda förundersökningen själv.

Detta var första boken om Monika Pedersen, och de andra som jag läst är bättre. Monika känns väldigt naiv och hennes konversationer med sin sjukskrivne kollega Mikael är lite larviga och tillkämpade. Hon är lite seg på att koppla ihop ett och ett, men hon får ihop det till slut…

Jag tycker det är intressant med deckare som utspelar sig delvis i sjukhusmiljö, men jag kan inte bedöma hur realistiskt skildrad sjukhusmiljön är. Dessutom skrevs boken 1991, så mycket kan ju ha ändrats också. Även om jag inte är så imponerad av just denna bok kommer jag att fortsätta läsa Nilsonne. Hon har utvecklats mycket och skriver inte bara deckarna om Monika Pedersen utan även lite annat.

Andra som bloggat om boken är Bertilius och Kerstins krumelurer. Finns att köpa bland annat på Adlibris och Bokus.
Tunnare än blod, 239 sidor (e-bok) Forum första utgåva 1991.

Belinda Bauer – Mörk Jord

Ingen trevlig historia!
mörk jord
Mörk jord är helt enkelt en otrevlig historia och det tog ett tag innan jag kände att jag orkade läsa den.
Men på solsemester på Gran Canaria kände jag att omgivningarna och förutsättningarna (Sol! Värme!) var tillräckligt goda…
Mörk jord handlar om Steven, vars morbror Billy försvann när han var elva år gammal. Det är ett sår i familjen som inte läker. Varje dag står mormor (i början av sitt liv kallades hon Gloria, men nu är det ”Stackars Mrs Peters”) vid fönstret och tittar efter Billy. Genom det får man anta att hon inte har tappat hoppet, men genom sitt otrevliga sätt verkar det som att hon har det. Arnold Avery sitter fängelse för sex barnamord, dock inte mordet på Billy, det gick inte att bevisa eftersom kroppen inte hittats. Utåt sett sköter Avery sig exemplariskt, men bakom hans strävanden ligger egna, mörka planer… Steven är mer eller mindre besatt av att hitta Billys lik, för att genom det ge mormodern ett avslut. Varje dag efter skolan går han ut på Exmoor-heden och gräver. Det var där Avery grävde ner sina offer. Till sist inleder Steven en brevväxling med Avery, som ska visa sig få ödesdigra konsekvenser.
Visst är Mörk Jord en bra deckare. Mycket bra till och med. Den kryper in under skinnet. Men inte så trevlig som sagt. Deckare kanske inte ska vara trevliga, men vissa är det ju ändå (de om Ruth Galloway och Hercule Poirot för att nämna några). Mörk jord är dock alltigenom otrevlig. Huvudpersonen Steven är visserligen trevlig, så trevlig pojkar nu är i elva-tolv års åldern, men hans mormor, som jag i de första raderna trodde skulle bli riktigt trevlig att läsa om, är ogin, besviken och otrevlig (förutom på sista sidan). Stevens mamma är ingen bra mamma och inte snäll heller, inte kompisen Lewis heller… Hu.
Originlets titel är Blacklands och Mörk jord är en bra översättning tycker jag. Mörk är den! Jag kommer definitivt att läsa mer av Belinda Bauer, men det kanske dröjer lite…
Andra som bloggat om boken är Annika, Bokhora och Olika sidor. Finns bland annat på Adlibris, Bokia och Bokus.
Mörk Jord (Blacklands), 272 sidor (pocket) Modernista 2012.

Vad är en klassiker?

Jag är ju med i Lyrans klassikerutmaning i vår. Men vad är en klassiker? Jag ställde frågan till min bokhylla men fick inte mycket till svar. Det finns inte så många klassiker där. Eller?

Några har jag: Eyvind Johnsons Drömmar om rosor och eld, Selma Lagerlöfs Körkarlen, Nils Holgerson, Oscar Wildes Dorian Grays porträtt bland annat. Men är Doris Lessings Det femte barnet och Den femte sanningen klassiker? Eller är de för nya? Truman Capotes Med kallt blod, Breakfast at Tiffanys? John Steinbeck måste ju vara klassiker? Eller är han bara nobelpristagare?

Snurrigt! Som en hjälp har Lyran satt ihop en lista över 100 klassiker. Som jag förstår det är det hennes högst subjektiva lista. Men ändå. En lista! Älska listor.

I klassikerutmaningen hade jag tänkt läsa just Drömmar om rosor och eld. Men när jag läste baksidan lät den så fruktansvärt tråkig, så jag började på Körkarlen istället.

Här är listan. Jag har fetat dem jag läst, om jag har läst författaren men inte boken har jag fetat författaren. + efter dem jag har hemma, * efter dem jag vill läsa.

1. Chinua Achebe: Allt går sönder

2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke

3. Isabel Allende: Andarnas hus

4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn

5. Stina Aronson: Hitom himlen

6. Jane Austen: Stolthet och fördom

7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot

8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor

9. Samuel Beckett: I väntan på Godot

10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga

11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne

12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm

13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping

14. Giovanni Boccaccio: Decamerone

15. Karin Boye: Kallocain

16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn

17. Fredrika Bremer: Hertha

18. Anne Brontë: Agnes Grey

19. Charlotte Brontë: Jane Eyre +

20. Emily Brontë: Svindlande höjder +

21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita

22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande

23. Albert Camus: Främlingen

24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak

25. Cervantes: Don Quijote

26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta +

27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin

28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe

29. Charles Dickens: Oliver Twist

30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff

31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna

32. Marguerite Duras: Älskaren

33. T S Eliot: Det öde landet

34. Euripides: Medea

35. William Faulkner: Absalom, Absalom

36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby

37. Gustave Flaubert: Madame Bovary

38. Flygare-Carlén, Emilie: Rosen på Tistelön

39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien +

40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet +

41. André Gide: Den omoraliske

42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden

43. Maksim Gorkij: Min barndom

44. Graham Greene: Brighton Rock

45. Knut Hamsun: Markens gröda

46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk +

47. Joseph Heller: Moment 22 +

48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet +

49. Hermann Hesse: Stäppvargen +

50. Homeros: Odysséen

51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem

52. Eyvind Johnson: Strändernas svall

53. James Joyce: Ulysses

54. Franz Kafka: Processen

55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!

56. Kleve, Stella (Malling, Mathilda): Bertha Funke

57. Pär Lagerkvist: Barabbas

58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien

59. Lidman, Sara: Lifsens rot

60. Väinö Linna: Okänd soldat

61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan

62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook

63. Harry Martinson: Nässlorna blomma

64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd

65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien +

66. Molière: Tartuffe

67. Elsa Morante: Historien

68. Morrison, Toni: Älskade *

69. Vladimir Nabokov: Lolita

70. George Orwell: 1984 +

71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago

72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter

73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt +

74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt +

75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden +

76. Cora Sandel: Alberte-serien

77. Sapfo: Dikter och fragment

78. William Shakespeare: Macbeth

79. Mary Shelley: Frankenstein

80. Sofokles: Konung Oidipus

81. Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv

82. John Steinbeck: Vredens druvor +

83. Stendhal: Rött och svart

84. Bram Stoker: Dracula

85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde +

86. August Strindberg: Röda rummet +

87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga

88. Jonathan Swift: Gullivers resor

89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken +

90. Anton Tjechov: Damen med hunden

91. Lev Tolstoj: Anna Karenina

92. Mark Twain: Huckleberry Finn

93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter *

94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar

95. Voltaire: Candide

96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt +

97. Woolf, Virginia: Mot fyren

98. Wägner, Elin: Pennskaftet

99. William Butler Yeats: Tornet

100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Bokpaketet gjorde min dag!

Jäkla förkylning. Den här huvud-i-blöt-bomull känslan? Den smög sig på igår och jag åkte hem för att kurera mig. Mycket te och frukt och bär hjälpte inte riktigt och jag känner mig rätt sänkt idag. Tråkigt. Och jag läste ut Gardells Sjukdomen igår kväll, vad ska jag läsa nu?!

Men vad händer?! Kära svärmor kommer ner till mig med bokpaket! Vi bor grannar och hon tyckte vår brevlåda såg lite full ut. Jag kom nog hem innan posten kom igår… Det var det hemliga bokpaketet från Bokia i Sundsvall som jag vann av Lotten. Hurra! Vilket fantastiskt paket med bara debutanter:

lottensbokpaket

Lev Grossmans Magikerna. Är inte så jättemycket för fantasy och recensionerna av Magikerna har inte tagit mig med storm, heller. Lotten har recenserat den här. Den får kanske vänta lite i hyllan, för:

Christie Watsons Små solfåglar långt borta blev jag riktigt sugen på! Passar min ambition att läsa mig runt världen, även om jag precis ”varit” i Nigeria med Lila Hibiskus.

Ia Genbergs Söta fredag hade jag helt missat. Kul!

 

Och så vinternumret 2 av Books and dreams. Sicket paket, va?!

Bokbloggsjerka 25-28 januari

I veckans jerka frågar Annika:

Är du 100 % ärlig i dina recensioner/omdömen?

Det korta svaret är: ja.

Det långa svaret är: Ja, jag är ärlig (varför skulle jag ljuga om vad jag tycker, det känns ju helt poänglöst?) men samtidigt vill jag inte vara elak och såra någon. Det kanske låter överdrivet ängsligt men sån är jag. Det beror väl lite på vad/vem jag ”recenserar” eller tycker till om också. Nu är jag inte någon speciellt erfaren bokbloggare eller recensent och har väl ingen större makt heller. Om jag tycker att något är skit (fast jag brukar ju inte läsa ut böcker jag inte gillar) har jag inte någon lång utläggning om exakt hur dåligt jag tycker det är och att författaren borde byta bransch. Nej, jag skriver väl hellre någon konstruktiv kritik och att det inte riktigt var min kopp te.

Nota bene – om jag skriver att ”det inte riktigt var min kopp te” behöver det inte automatiskt betyda att jag tyckte det var skit heller…

Sådärja. Ärlig men inte elak.

Femtio nyanser av… Äsch, vem bryr sig?!

Tänkte jag skulle kolla vad den här Femtio nyanser-hysterin handlar om. Jag vann ju bland annat Femtio nyanser av honom som e-bok och den sparade jag till solsemestern!

femtio nyanserJag har ju hört både bu och bä över 50 nyanser-triologin. Många starka reaktioner. Mitt första ”möte” med den var att jag såg en tjej läsa den på flygbussen från Dublin till flygplatsen i somras. Tänkte att det där kanske är en ny bra kriminalare?! För omslagen till Femtio nyanser är ju inte typiskt romance/erotika-aktiga.

Jag har inte jättemånga (vad jag vet), men några vänner som läst Femtio nyanser och varit positiva, tyckt att det är riktiga bladvändare. Härligt, tycker jag. Läsglädjen framför allt!

Annika hade en bokbloggsjerka för ett tag sedan som handlade om ”guilty pleasures” i bokväg, det var intressant att läsa folks svar där. Många talar nog tyst om att de läser och gillar Femtio nyanser eller annan romance/erotika, det ses väl fortfarande inte som helt rumsren litteratur. En stor del av Femtio nyansers framgång sägs vara att den släpptes som e-bok först – då kunde folk smyga mera med vad de läste då omslaget inte syns. Vadhelst som får folk att läsa tycker jag är fantastiskt – man ska inte skämmas för vad man gillar! (men inom parentes sagt så har jag fortfarande mina Isfolket-böcker ett snäpp bakom i hyllan, och bara delvis av utrymmes-skäl…).

Vad tyckte jag om Femtio nyanser av honom då? Jag var, sanningen att säga, lite nyfiken på just romance/erotika-delen men blev lite less på karaktärerna innan jag kom dit. Jag kom till sidan 99, sedan kände jag att jag hellre läste något annat. Orkade liksom inte bry mig. No judgement…

Det är intressant detta med de starka reaktionerna. UNT tycker böckerna är sexistiskt skräp. Må så vara. Men vi läser ju många böcker som handlar om dåliga saker (krig, mord – ta bara American Psycho!) och det ses som OK. Gillar man det inte behöver man ju inte läsa det. Så jag gjorde inte det, jag avbröt och håller läsglädjen uppe med annat – skräp eller finare litteratur – vad spelar det för roll!

Här i bokbloggosfären finns både positiva och negativa recensioner:

Sjubarnsmamma, Pocketlover, och Annika Koldenius tolkar jag som övervägande positiva.

Lite både och verkar Fiktiviteter och Bokhora bland annat.

Veckans bokbål, Kulturbloggen, Lingonhjärta och Feministbibliotekets gästrecensent är i olika grader negativa.

Har DU läst Femtio nyanser? Gillat? Ogillat? Brytt dig?

Chimamanda Ngozi Adichie – Lila hibiskus

Intressant att vara i Nigeria. Det är detta jag älskar med att läsa böcker – resan jag gör varje gång jag öppnar pärmarna!
lila hibiskus
Jag tycker så mycket om detta omslag! Jag hörde av någon eller läste någonstans att författaren var nöjd med de svenska omslagen, de är tydligen mycket mer kreativa än i många andra länder. Roligt!
Jag känner starkt för huvudpersonen Kambili, jag minns allt för väl hur det var att vara fjortis, även om jag bara kan tänka mig hur det skulle kunna vara att vara det i en extremt religiös (katolsk) familj. Kambilis pappa är en riktigt läskig tyrann, samtidigt som han är en kärleksfull far (i alla fall efter slagen…).
Kambili hyser en skräckblandad förtjusning och kärlek för sin far, som utifrån är lite svår att förstå men Chimamanda Ngozi Adichie förklarar dock känslorna mycket väl. Vissa gånger häpnar jag för pappans ondska och undrar om han är psykiskt sjuk på något sätt, andra gånger blir jag förvånad över att han inte blir arg eller tillåter Kambili och hennes bror Jaja att göra vissa saker. Men det är ju det som är det obehagliga med sådana människor som pappan Eugene.
All in all; en mycket bra bok som ger lång god eftersmak. Det enda jag saknar är en ordlista för alla olika nigerianska (Igbo) uttryck och maträtter.
Jag hade hört mycket gott om författaren innan men hade ändå inte så höga förväntningar på boken. Det har nog att göra dels med att jag är ovan vid att läsa böcker från Nigeria, och dels – kom jag på under läsningen – att jag inte är så van vid att läsa böcker där jag inte vet hur det ska sluta. I deckare vet man ju att man kommer få reda på vem mördaren är och i chicklit vet man ju att kärleken kommer att segra på ett ellerannat vis. I många andra romaner vet man också hur det kommer sluta men Lila hibiskus var ett oskrivet blad, om uttryckt tillåts. Mycket trevligt.
En halv gul sol och/eller  novellsamlingen Det där som nästan kväver dig kommer nog också bli läst under året! Det är ju novellår!
Andra som bloggat om boken är Och dagarna går, Manne Fagerlind och Full bokhylla. Finns bland annat på Adlibris och Bokus.

Lila Hibiskus (Purple Hibiscus), 2004, 277 sidor (pocket). Bonnierpocket.

Sarahs Nyckel!

Jag tror det knappt själv, men jag har vunnit en till bok! Feelgoodbibliotekarien hade utlottning när bloggen fyllde fem år och jag vann Sarahs Nyckel! Hurra!

Såhär beskrivs den av förlaget Bazaar:

Paris 1943. Tioåriga Sarah gömmer sin yngre bror i garderoben strax innan familjen arresteras franska polisen i den beryktade räden mot judiska familjer. Med nyckeln i fickan går timmarna är borta från huset över till dagar. 6o år senare trillar journalisten Julia Jarmond över Sarahs familjehistoria, och under sina efterforskningar märker hon att deras liv är sammanlänkade på mest tragiska vis.

Låter hemsk, bra, intressant och spännande. Perfekt!

Tack igen Feelgoodbibliotekarien och grattis igen på femårsdagen! Jag får väl sluta ha tur i spel nu, så att jag inte får otur i kärlek…

Ex Libris – Hurra!

Tjusigt värre, va?!

20130123-100606.jpg

Ska försöka ordna en bättre bild senare, och en bild på själva mojängen.

Jag ser så mycket fram emot att märka mina böcker nu! Ska nörda loss riktigt…

Det får bli en samtidig rensning av bokhyllan, om jag inte tycker att boken förtjänar (i brist på bättre ord) att märkas får den flytta till biblioteket på jobbet, välgörenhet eller någon annan som vill ha den.

Stämpeln (en vitpräglingsstämpel tror jag det kallas på fackspråk) kostade lite över 1000 pix på Stämpelbutiken och levererades på en vecka. Man kan få den med en symbol i mitten också, antingen välja någon standardsymbol (typ en uppslagen bok, eller ens stjärntecken), men jag tyckte det kändes bra med mina initialer.

Jeanette Winterson – Fyrväktaren

Snabblästa Fyrväktaren rör sig mellan fantasi och verklighet, olika tider och rum, och berättas med ett vackert språk.
fyrväktaren
Silver föddes ur slumpen – hon är resultatet av det tillfälliga mötet mellan hennes mor och en sjöman. När Silver är tio år dör modern och befolkningen hamnstaden Salt i norra Skottland där de bor bestämmer att Silver ska bo hos den blinde fyrvaktaren Pew.
Pew berättar historier och det gör sedemera Silver också.
Det är roligt att följa flickan/kvinnan Silver men jag tycker att det är lite väl hoppigt, det är svårt att få sammanhang. Detta ingen berättelse jag fäster mig vid även om den som sagt var underhållande att läsa. Det stora behållningen är språket och av den anledningen är jag verkligen sugen på att läsa mer av Winterson.
Fyren där Silver och Pew bor och arbetar automatiseras och de måste flytta. Jag hade velat veta mera om Pew, om vad hände med honom efter automatiseringen. På grund av att jag upplevde berättelsen som lite hoppig koncentrerade jag mig mindre och kanske missade jag något där jag låg i solstolen på semestern och läste…
Andra som bloggat om boken är Meta och Pocketblogg. Finns bland annat på Adlibris och Bokus.
Fyrväktaren (Lighthousekeeping) 2004, 189 sidor (pocket) Bazaar förlag 2005.