Etikettarkiv: Deckare

Bokbloggsjerka: Är du genrebunden?

I veckans jerka ställer Annika frågan:

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoliserad i en viss genre?

Detta var en intressant fråga som jag faktiskt aldrig funderat över förut! Jag har visserligen funderat över genrer, men inte genre-bundenhet.

Men genrebunden, nej det är jag nog inte. Däremot uppskattar jag nog böcker som går lite i gränslandet mellan olika genrer. Mycket som definieras som chick-lit (mer eller mindre riktigt) är ju mer eller mindre romaner. Hade det varit film hade man kanske kallat dem för drama, rätt och slätt? Funderar mer här.

Deckare har ju ofta en del relationer i sig, i deckarserier får man ju ofta följa polisernas/utredarnas inbördes och andra relationer, och det tycker jag ofta ger en annan dimension åt berättelsen.

Kristina Ohlsson – Davidsstjärnor

Åh så bra hon är, Kristina Ohlsson.

davidsstjärnor

Ska vi säga så, bara?

Jag utvecklar det lite mer kanske. Kristina Ohlsson kan verkligen det här med att skriva deckare! Davidsstjärnor är den femte boken om polisen Alex Recht och civilutredaren Fredrika Bergman och jag tror det är den tätaste och intressantaste hittills. Hög puls, korta intensiva kapitel utan att bli avhugget.

En lärare på den judiska Salomonskolan skjuts ihjäl på öppen gata. Senare samma dygn försvinner två tioåriga pojkar från samma skola. Hör händelserna ihop?

Alex och Fredrika utreder händelserna och ställs inför en riktig utmaning. Vi får även träffa den karismatiska Eden Lundell, chef för Säkerhetspolisen, och den mystiske Efraim Kiel igen, de känner vi ju igen från förra boken Paradisoffer.

Likt Paradisoffer är Davidsstjärnor en riktig bladvändare, nästan omöjlig att lägga ifrån sig. Men där jag blev lite stressad av Paradisoffer (de hade ju ett rätt tajt tidsschema i den boken) blir jag bara engagerad av Davidsstjärnor. Kristina Ohlsson för in internationell säkerhetspolitik i deckargenren på ett mycket lyckat sätt, blandar det med en gammal israelisk legend på ett sätt som blir just unputdownable. Legenden om papperspojken (som Ohlsson hittat på själv) har ganska stor plats och betydelse i boken, så ibland undrar jag varför boken inte heter just Papperspojken.

Svaret på den frågan får jag i (det mycket tänk- och läsvärda) efterordet – hon hade helt enkelt bestämt sig för att den femte boken skulle heta Davidsstjärnor, och då hon har ett stort intresse för det judiska folket och Israel var det självklart för henne att någon gång skriva något som har kopplingar dit. Det är kanske det engagemanget som får boken att lysa lite extra starkt?

Jag sammanfattar: Åh så bra hon är.

Köp den på AdlibrisBokus eller Bokia till exempel.

Davidsstjärnor, 485 sidor (inbunden), Piratförlaget 2013. Tack Piratförlaget för recensionsexemplar!

Tematrio: Påskekrim

I veckans tematrio hos Lyran ska vi lista våra tre favoritdeckare. Jag som älskar deckare, vad kan vara roligare?!

1. Trilogin om Victoria Bergmans svaghet (Kråkflickan, Hungerelden och Pythians ansvisningar) tyckte jag var helt fantastiskt spännade, de kröp verkligen under skinnet på mig. Jerker Eriksson och Håkan Axlander-Sundquist är författare till dessa, hoppas de skriver fler!

2. Serien Roman om ett brott av Maj Sjöwall och Per Wahlöö tycker jag både är bra deckare, stockholmiana och tidsdokument. Min favorit i serien är Den skrattande polisen.

3. Serien om Ruth Galloway av Elly Griffiths är ju också utomordentligt bra och stundtals riktigt spännande. Min favorit i serien är hittills Huset vid havets slut som är den tredje i serien. Janusstenen (nummer två) gick heller inte av för hackor!

Från A till Ö: S som i Vic Suneson

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Vic Suneson var en pseudonym för Sune Lundquist, en deckarförfattare samtida med bland annat Stieg Trenter och Maria Lang. Av någon anledning är han dock lite bortglömd. Vic Suneson har en imponerande lång bibliografi, från sent fyrtiotal till 1975 då han avled. Jag har dock bara läst Sanningen om Marie-Claire (1965) och Mord i själva verket (1950), men även Döden kastar långa skuggor (1954) står i hyllan.

Sanningen om Marie-Claire handlar om Marie-Claire, änka efter en konsthandlare med stora tillgångar och ett stjärnbetonat förflutet inom operetten. Hon verkar vara omtyckt av sina styvbarn med familjer, men  ändå verkar någon av dem fast besluten att mörda henne. För att vara en ”mysdeckare” är den ganska läskig vill jag minnas. Den utspelar sig främst i Vasastan i Stockholm i den del som kallas Röda Bergen.

Det är en vacker och mysig stadsdel där jag hade förmånen att bo i ett par månader för länge sedan när jag pluggade. Jag lyckades läsa Sanningen om Marie-Claire under den korta tid jag bodde där och den utspelade sig till och med på samma gata! Det är ju inte ofta sådant händer, inte mig i alla fall, och det lär ju inte hända igen så länge jag bor i den här skogliga avkroken som otroligt nog tillhör Stockholms län. Det kan man ju inte tro när man har en mil till närmaste affär… Förlåt stickspåret.

Staden Stockholm och Röda Bergen har en ganska central del i historien och jag tycker det är roligt att minnas boken utifrån en plats i staden. Låter flummigt men det jag menar är att när jag då och då går igenom Vasastan/Röda Bergen, kanske förbi Systembolaget på hörnet Odengatan/Sigtunagatan, så tänker jag på bokens Julius Jönsson, även kallad Plutan, som raglar ut därifrån med sin senaste brännvinspåk i hand.

Det kanske finns en andledning att Vic Suneson inte blev lika hyllad och uppburen som Stieg Trenter och Maria Lang, jag har inte läst och jämfört på så sätt (även om jag läst mycket av de två sistnämnda). Hur som helst skulle jag vilja läsa mer av Vic Suneson. Det är så roligt att läsa gamla svenska deckare tycker jag. Även om det är fiktion är de (ofta) ett fantastiskt tidsdokument!

Har du läst något av Vic Suneson? Har du någon annan bra författare på S att dela med dig av?

Bokstavsutmaning: F

Malins bokstavsutmaning tuffar vidare och vi har kommit till F.

Författare på F: Gustave Flaubert.

Jag har inte läst Madame Bovary ännu, men har den hemma. Jag ska läsa lite klassiker i vår, det ska bli spännande!

Bok på F: Femtio nyanser-triologin.

Den är poppis och har lästs av miljoners miljoner människor, jag läste ca 100 sidor men det var inte riktigt min grej. Men jag är lite nyfiken på den här romance-vågen och skulle gärna läsa något av Simona Ahrnstedt, som jag hört mycket gott om.

Karaktär på F: Fredrika Bergman, en av huvudpersonerna i Kristina Ohlssons deckare.

Jag ser verkligen fram emot Ohlssons fjärde bok, Davidsstjärnor, som ska komma i vår! Kristina Ohlsson skriver ganska klassiska polisdeckare, men det är något med dem som gör dem bättre! Fredrika Bergman är civilanställd inom polisen, vilket inte är alldeles lätt. De ”riktiga” poliserna tycker hon är knepig, men hon visar sig vara en mycket kompetent utredare. Ohlsson skriver täta, spännande deckare som jag verkligen kan rekommendera!