Cornelia Read har skapat en hjältinna som har vissa drag gemensamt med Lorelai Gilmore (från den amerikanska serien Gilmore Girls) – Madeline Dare är rappkäftad, koffeinstinn och vetgirig.
Madeline Dare kommer från en riktigt gammal och riktigt rik WASP-familj (White Anglosaxan Protestant) men tyvärr är deras pengar så gamla att de inte finns kvar, åtminstone inte på henne sida av familjen. Madeline bor med sin stora kärlek Dean i Syracuse, en småstad i ”upstate” New York (rätt kille – fel stad). Hon arbetar som journalist på den lokala tidningen men får bara skriva om mat, de varma dryckerna för säsongen och annat dravel, inte skriva om de riktiga nyheterna.
Hennes man Dean kommer från en jordbrukarfamilj. Under en plågsam middag med svärfamiljen kommer samtalet in på The Rose Girls, två flickor som hittades mördade 1969 (boken utspelar sig 1988) men som ännu inte är identifierade. Svärfar Cal berättar helt apropå att han plogade upp dogtags (brickor man kan bära som smycken där namn och blodgrupp framgår) på en av sina arrenderade åkrar för flera år sedan. Han visar dem för Madeline och hon inser att dogtagsen tillhör en av hennes kusiner, Lapthorne, som både har ett ovanligt namn och en ovanlig blodgrupp. Hon bestämmer sig för att undersöka fallet närmare, hitta mördaren och rentvå sin kusin. I hennes jakt på mördaren råkar hon själv och hennes bästa vän Ellis också i fara.
Läsaren får följa med till överklassmiljöerna på Long Island, träffa Madelines osympatiska släktingar och hennes karismatiske kusin Lapthorne. Boken är full av genialiska och roliga repliker, inte bara från Madeline.
Nedan har Ellis just hälsat på Madeline i Syracuse och ska följa med henne för att träffa en före detta polis som kanske har något med saken att göra.
”I take it we have plans? asked Ellis.
”Cornering a corrupt ex-cop at a seedy roadhouse in order to solve a decades-old double murder that may have been committed by my second cousin.”
”Perfect,” she said. ”What are we wearing?”
Även om jag inte blev riktigt lika kär i Madeline och boken som jag väntat mig, är det här en riktigt, riktigt bra bok och jag ser fram emot att läsa de andra tre böckerna i serien: The Crazy School, Invisible Boy och Valley of Ashes.
Andra som bloggat om boken är Dark Places (tack för tipset!) och Skuggornas bibliotek. Finns att köpa på bland annat Adlibris och Bokus.
A field of darkness, 305 sidor (storpocket), Grand Central Publishing 2006.
Janusstenen tar vid ganska direkt där Flickan under jorden har slutat. Ruth Galloway är gravid men döljer det ganska länge under sina bylsiga kläder.
Böckerna om Ruth Galloway verkade vara precis sådana jag gillar – jag hade ju läst ett litet smakprov i form av julnovellen Ruths First Christmas Tree och gillade verkligen den. Men genom att läsa det senaste före det första visste jag på förhand vissa saker som kanske hade varit roligare att upptäcka under läsningen av Flickan under jorden. Vissa personer förekom ju i novellen och då kunde jag dra slutsatsen att de antagligen inte var mördaren i första boken. Och så lite personliga saker om Ruth som avslöjas först i slutet av första boken. Men jag upplevde inte att dessa mina ”kunskaper” störde läsningen så mycket.
Anna Carter är ett riktigt kontrollfreak. Det bästa hon vet är listor, hon har till och med listor för sina listor. Det finns skäl till hennes kontrollbehov; hon hade en svår barndom och blev övergiven av sin mamma när hon var nio och har växt upp i fosterhem.
New Yorks gudar utspelar sig 1845 då New Yorks poliskår skapades, och året då den irländska potatissvälten rådde. Timothy Wilde, som skadats i en våldsam brand som förstört stora delar av nedre Manhattan, blir mer eller mindre tvingad att ta tjänst i den nybildade och impopulära polisstyrkan och blir en av de första ”kopparstjärnorna” som poliserna kallades. Trots sin motvillighet har han fallenhet för polisarbetet och utreder ett fall där flera barn hittas döda och lemlästade.
Books ABC 