Leopold Gursky är en gammal man som flydde från förintelsens östeuropa till USA där han blev låssmed av en tillfällighet. När han var tio år blev han kär i en flicka, Alma, och han lovade att han aldrig skulle älska någon annan.

… hennes skratt var en fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara. 

Vi får följa historien om Leo och hans kärlek Alma. Ödet skiljde dem åt men i den här historien finns även en annan Alma. Kärlekens historia är inte bara titeln på denna bok utan även titeln på en bok i boken som handlingen kretsar kring. Jag brukar gilla den här typen av meta-historier men denna når inte ända fram till, och in i mig. Jag vet inte vad det är som saknas men jag finner boken lite rörig. Men det har nog med att göra att jag i sista tredjedelen av boken kommer på att jag förväxlat två namn! Usch, inte likt mig. Jag förväxlar karaktärerna David och Isaac, får för mig att det är samma person. Så när jag läser väntar jag på att Alma och Leo ska finna den här kopplingen till varandra som bara finns i mitt huvud. Alma och Leo finner varandra ändå på ett sätt, och jag tycker att slutet på boken är så bra och fint och sorgligt att det väger upp den tidigare förvirringen jag känt.

Nicole Krauss har ett vackert, måleriskt språk och även om jag inte läst det engelska originalet tror jag att översättaren Ulla Danielsson har gjort ett bra jobb. Och eftersom jag läste den i ett förvirrat tillstånd funderar jag på att läsa om den, på engelska.

Jag blev också akut sugen på att åka till New York under sista delen av boken. En bok som får mig att vilja resa – den har något visst!

Andra som recenserat/bloggat om den här boken: Svenska Dagbladet, Booksessed och Och dagarna går. Det var via Och dagarna går som jag fick upp ögonen för Krauss, man tackar för det! Nicole Krauss är tydligen gift med Jonathan Safran Foer. Jag har inte läst något av honom men det ska jag nog göra nu!

Kärlekens historia (The history of love), 346 sidor (pocket) Brombergs förlag 2005