Manne Fagerlind – Berg har inga rötter

Recension

Fick låna denna av en kompis att läsa. Detta är ju en ganska hyllad debut, så jag tänkte varför inte?!

9781354_Berg_hainot_8027

Det är en intressant historia om en man, en ganska nybliven pensionär, som sakta blir dement. Det är kusligt att läsa, men språket hindrar mig lite.

En del recensenter har hyllat boken bland annat för språket, men jag fixar det inte riktigt. Det är SÅ beskrivande att jag blir matt; luften dallrar, (kaffe)kannan fräser astmatiskt, smärtan spann i vävnaderna som en slöande tiger, någon är klädd med uttänkt ledighet, och en trappuppgång med marmor i så många färger att den liknade ett förstenat kalejdoskop…

Språket nog inte dåligt, men lite för mycket för mig. Jag får känslan av att författaren vill klämma in så många adjektiv och beskrivningar som möjligt för att få språket målande och engagerande, men det hänger ju inte bara på det?!

Jag har ju inga regler om att jag måste läsa ut böcker, så denna slutade jag faktiskt läsa en bit in.

Andra som läst och tyckt är Lottens Bokblogg, Enligt O och Breakfast Book Club.

Berg har inga rötter, Damm förlag 2012

Jag är en omläsare

Bloggutmaningar, , ,

I veckans bokbloggsjerka ställer Annika frågan: Brukar du läsa om böcker?

JA!

Ämnet har varit uppe förut på min blogg och jag brukar berätta att jag gärna läser om Marian Keyes, Douglas Kennedy, Denise Mina, Lisa Jewell och Agatha Christie.

Det bästa med att läsa om är att jag vet precis vad jag får och att jag kommer gilla det. Dessutom har jag väldigt dåligt bokminne, så även om jag kanske inte glömt vem mördaren är eller att de för varandra på slutet, så brukar jag ha glömt själva resan dit.

Halvvägs!

Reflektioner, , ,

Jag är halvvägs till mitt läsmål 2013! Tjoho för mig.

Tanken var att jag skulle läsa 80 böcker (även noveller räknas) under året. 2012 blev det 60 (fast jag förde inte bok över min läsning under hela året, lika analt som jag gör nu). Visserligen är det två böcker jag inte läst ut (Femtio nyanser av honom och Jellicoe Road) men jag räknar även dem. Dels för att de också är läsupplevelser, och dels för att om jag nu räknar en novell på säg tjugo som en ”pinne” så borde jag väl kunna räkna hundra sidor i en bok som en pinne också.

Det är ju jag som bestämmer 🙂

Dessutom känner jag på mig att jag kommer ge upp både Världskrig Z av Max Brooks och Berg har inga rötter av Manne Fagerlind. Den första är bra, men för läskig och äcklig för mig och den andra är säkert också bra men fångar mig inte alls. Men jag ska inte ge upp riktigt än 😊

Top Ten Tuesday – fina bokomslag

Bloggutmaningar, , , , , , , , , ,

Veckans Top Ten hos The Broke and the Bookish handlar om fina bokomslag. Mitt favoritämne!

20130521-191132.jpg

Zebraböckerna från sextiotalet tycker jag är SÅ fina. Agatha Christies bok har fått en mer politiskt korrekt titel tror jag – And then there was none.

20130521-191145.jpg

Lila Hibiskus var det första jag läste av Chimamanda Ngozi Adichie och jag fick verkligen mersmak! Pessls bok köpte jag mest för det fina omslaget, men också baksidestexten som var lovande. Lite seg har jag för mig, den blev aldrig utläst…

20130521-191153.jpg

Himmelsdalen köpte jag på årets bokrea men har inte läst än. Men visst är den fin?! Och The Secret History köpte jag på St Marks Bookshop i New York vid ett besök (så, nu fick jag det sagt också) och jag gillar verkligen denna utgåva. Mjukt och behagligt papper!

20130521-191202.jpg

Dorothy Parker har jag inte läst ännu, men gillar denna fulsnygga sjuttiotalsutåva. Absolute Beginners letade jag i evigheters evighet på engelska, till sist fick jag tag i denna snygga nyutgåva när jag var i London. Vilken lycka!

towles o winspear

Rules of Civility tycker jag är så himla fin! Det tog ett tag för mig att komma in i den, men jag älskade den verkligen sedan. Among the Mad är ytterligare ett exempel på att jag köper böcker på omslaget. Supersnyggt! Har dock inte läst den än…

En smakebit på söndag – Det femte barnet

Bloggutmaningar

Hos den norska bokbloggen Flukten fra virkeligheten hittar man många smakbitar om söndagarna.

Min smakbit kommer från nyligen utlästa Det femte barnet, min recension finns här. I detta stycke har det femte barnet, Ben, precis fötts.

Det var inte något vackert barn. Han såg inte ens ut som ett barn. Han verkade tjurnackad och kutryggig, det var som om han kröp ihop där han låg. Pannan sluttade brant bakåt från ögonbrynen. Håret växte i ett ovanligt mönster från hjässan med en flik eller triangel som gick långt ned i pannan, där det växte framåt som tjock, gulaktig stubb medan det växte nedåt på sidorna och i nacken. Händerna var tjocka och grova med kraftiga muskler i handflatorna. Han öppnade ögonen och såg rätt upp i moderns ansikte. Blicken var skarpt fokuserad och gröngul, som två klickar såpa.

Två klickar såpa, det tyckte jag var en bra liknelse!

 

 

Doris Lessing – Det femte barnet

Recension,

Harriet och David träffas på en jobbfest och det är kärlek vid första ögonkastet. De är båda lite annorlunda, lite gammaldags och det är skönt för dem att träffa sin like. Det är 1960-tal och de går emot strömmen lite genom att vilja ha många barn.

det femte barnet

De gifter sig, köper ett stort hus (som de egentligen inte har råd med) och börjar skaffa barn. Luke, Helen, Jane och Paul kommer i tät följd och under lyckliga former. Harriet och David öppnar sitt hem för släkt och vänner och njuter av att ha jul- påsk och sommarbesök som varar länge. Ett problem är dock ekonomin, och det gnisslar lite mellan det äkta paret och Davids rike pappa som hela tiden får låna dem mer. Inte helt ansvarstagande att köpa ett stort hus och skaffa många barn om man inte klarar av ekonomin själv.

De hade egentligen inte tänkt skaffa fler barn så tätt inpå, men så blir Harriet gravid med Ben. Det är en problemfylld graviditet, värre än de tidigare och när barnet kommer ut undrar alla var han kom i från? Han ser  annorlunda ut och beter sig skumt. Är han en dvärg? En bortbyting, ett troll? Bens närvaro påverkar hela familjen och livet blir inte alls som Harriet och David hade tänkt sig det…

Jag hade länge velat läsa något av Doris Lessing och hade både Det femte barnet och Den femte sanningen hemma. När jag skulle sätta upp henne på min boktolva gjorde jag det lätt för mig och valde den tunna (150 sidor) Det femte barnet istället för den tjocka Den femte sanningen.

Jag blev indragen rätt snabbt i den engagerande berättelsen om Harriet och David och deras smått hysteriska barn-skaffande. Men efter kanske 100 sidor hände något. Jag började känna igen mig! Hm, har jag inte läst den här förut?! Och jo, där kom ett hundöra också… Jag är rätt säker på att jag köpt boken som ny (säkert på bokrean) och att jag inte lånat ut den till någon. Jag har säkert haft den i tio år så det kanske är ok att glömma bort vad man läst då?!

Andra som läst och tyckt är Paula och Bokmania.

Köp den på till exempel Adlibris (de verkar inte ha den på svenska), Bokus eller Bokia.

Bokbloggsjerka 17-20 maj

Bloggutmaningar, ,

I veckans bokbloggsjerka hos Annika ställer hon frågan:

Vilka böcker har du klickat hem senaste veckan? Om du mot all förmodan inte har gjort det finns det säkert böcker som du skulle kunna tänka dig att klicka hem redan idag?

Jag tillhör den första kategorin. Det var ganska länge sedan jag köpte böcker (på nätet) nu, men i början av veckan beställde jag Douglas Kennedys Five Days och Elly Griffiths Dying Fall.

Dessvärre är de restnoterade… Men tur då att jag har en rejält tilltagen att läsa-hög där hemma…

Trevlig läshelg på er i sommarvärmen!