Kategoriarkiv: Reflektioner

Det här med länkar till bokhandlar på nätet…

När jag skriver mina recensioner länkar jag alltid till den aktuella boken hos olika bokhandlar på nätet. Oftast länkar jag till Adlibris och Bokus. Tanken med det är förstås att  läsaren snabbt ska kunna klicka hem boken om hen tycker den verkar intressant. En service, liksom. Men jag servar mig själv också, eftersom mina länkar till bokhandelns sida också syns där, och att jag  på så vis får trafik tillbaka till mig.

När 5:2-dieten var som allra hetast i augusti fick jag stora mängder besökare från Adlibris och Bokus, och det är ju alltid tacknämligt.

Men det betyder inte att jag är de bokhandlarna trogna. Jag köper nog lika mycket böcker på nätet som i fysiska bokhandlar, och när jag handlar på nätet blir det nog lika ofta CDON som Adlibris eller Bokus. Varför länkar jag inte dit då? Bra fråga…

När jag så handlar på nätet brukar jag skapa kundkorgar på de tre ovannämnda näthandlarna och kolla vilken som blir billigast. Den tar jag. Så enkelt är det!

Dikt, verklighet och förvirring 2

I någon av Patricia Cornwells böcker om Kay Scarpetta, jag kommer inte ihåg vilken så jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket, så har boven lagt gift/virus i flaskor med ansikts-sprej. Offren tror att de ska svalka sig/få persiko-hy och så blir de i själva verket sjuka.

Jag tror inte att ansiktssprej är så vanligt i Sverige men jag har en av något brittiskt märke. Men jag kan inte använda den, för varje gång tänker jag på boken:

”Psscht, psscht. Usch, får jag smittkoppor nu?”

Vad är dikt och vad är verklighet? Ibland blir jag förvirrad.

Huvaligen. Ibland är det läskigt hur nära litteratur och fiktion ligger verkligheten. I böckerna Helgonet och Gideons ring av Carin Gerhardsen så utreder polisen en våldtäktsring. Ett gäng män som gillar att våldta och en man som ordnar allt.

Och på nyheterna hör jag om att huvudförhandling just har börjat i Stocholms tingsrätt, där en man har åtalats för grovt koppleri och vad mer nu åtalet gällde. Han har enligt åtalet ordnat gangbangs där kvinnor blivit våldtagna av flera män samtidigt. Sedan vet jag inte om det var i samma mål som flickorna/kvinnorna tvingats bära ögonbindel för att de inte skulle veta och kunna avslöja (den förmodat prominenta) identiteten på männen som utsatte dem för övergreppen.

Jag vet knappt vad som är dikt och verklighet längre… Jag blandar ihop det lite då det i litteraturens våldtäktsring ingår flera män med fina titlar såsom ”kommunalrådet” etc.

Usch och fy och har verkligen inte det här skitsamhället kommit längre?!

Nobelveckans upplösning – Fredspriset

Veckan blir bara mer och mer spännande! Igår tillkännagavs litteraturpriset och det var många glada tillrop när det stod klart att Alice Munro vann. Jag har inte läst något av henne men var väldigt nära att köpa en bok av henne i onsdags. Om jag hade gjort det – tänk vad smart jag hade känt mig!

Men idag är det ännu mer spännande tycker jag – idag tillkännages vem som får fredspriset. En del spekulerar i Malala Yousafzai och det vore nog ett bra val.

Jag hörde också spekulationer om Ales Bialatski och frågan är om jag kanske håller på honom ännu mer. Ales är en vitrysk demokratikämpe som sitter i fängelse  – officiellt för skattebrott men egentligen för sina åsikter – sedan två år tillbaka. Vitryssland brukar kallas Europas sista diktatur och organisationen Viasna (betyder vår, årstiden alltså) som Ales startat arbetar för mänskiliga rättigheter.

Genom mitt engagemang i Svenska freds- och skiljedomsföreningen träffade jag Ales och några andra från Viasna för snart tio år sedan, i Minsk. De var ett sympatiskt gäng och jag föreläste lite om ickevåldsmetoder för dem. Min föreläsning känns lite fjuttig nu nu men jag minns att vi hade ganska intressanta diskussioner i alla fall.

Om ni är intresserade av vad man kan göra i Sverige för Ales och Viasna, kika in hos Östgruppens Belarusportal!

Om tre timmar vet vi – Ales eller Malala?

Jaha, men ha det så himla trevligt på bokmässan då

Jag blir lite avis på alla som ska till bokmässan idag. Jag är inte en av er, tyvärr!

Med lite bättre planering eller en annan prioritering hade jag kunnat vara det, men jag får väl satsa på nästa år istället.

Men av kan berätta om vad jag ska göra istället:

Idag är jag för tredje dagen på jobbkurs, som inte är lika givande som jag föreställt mig men ändå helt ok.
Imorgon är det en vanlig jobbdag.
På lördag smäller det till och här kommer skälet till att jag inte är på bokmässan:
Spanska ridskolan kommer till Globen och jag ska dit och titta på när hästarna galopperar i fyrspann framför en promenerande kusk, bland annat. Det ska bli så roligt och inspirerande att se! Se själva här!
På söndag är jag i stallet, det är jag i och för sig de andra dagarna också, men på söndag ska totto få nya skor.

Annars gläder jag mig åt att ha hamnat på en topplista, nämligen Cisionbloggs lista över bokbloggar. Vet inte riktigt varför jag hamnade där, men det var ju kul!

Det är detaljerna som gör det!

Så de får inte bli fel.

Man märker när en författare gjort sin research. Eller så tror man att man märker det i alla fall.

Jag läsår nu Åsa Larssons Svart stig, den tredje boken om Rebecka Martinsson. Åsa Larsson är jurist och kan sina saker. Jag tycker hon skriver trovärdigt om polisutredningar men vad vet jag – jag är inte polis. Men eftersom jag jobbar på en domstol så vet jag i alla fall några saker. Bland annat vet jag att åklagaren inte skriver domar (som chefsåklagare Alf Björnfot gör i Till offer åt Molok. Det gör domare på tingsrätten.

Och så vet jag att åklagarsekreterare (eller för den delen åklagarna) inte kallar till brottmålsförhandlingar (som de gör i Svart stig). Det gör handläggarna på tingsrätten. Jag tycker det är synd att Åsa Larsson gör sådana här misstag. Hon borde veta bättre – jag tror till och med att hon varit notarie på tingsrätten?!

Det gör också att jag börjar undra och ifrågasätta om det finns fler detaljer som inte stämmer? Åh, det känns så småaktigt att påpeka sådana här saker men jag är väl småaktig ibland då.

Nybörjaren på e-böcker reflekterar

Jag har bara läst ett par e-böcker hittills på min Letto-platta, men det kommer säkerligen bli många fler även om jag faktiskt inte är så förtjust i Letton egentligen.

Jag lockas av e-böcker för att jag är en liten tekniknörd. Jag har som sagt en Letto och en iPad (mini) och de har olika företräden, men nu läser jag mest på paddan. Det är ju så himla smidigt att kunna ha med sig hundratals böcker i handväskan! Ibland är de nästan gratis eller kostar kanske en tjuga. Som hittat!

Jag var lite skeptisk mot e-böcker först för jag trodde jag skulle sakna känslan av papper, doften.

Men det är inte doften och prasslet jag saknar, det är jag saknar mest att lätt kunna vända på boken och se omslaget och baksidan! Jag inser att jag gör det rätt ofta…

Jag har börjat tjuvkika lite i Den odödliga Henrietta Lacks  av Rebecca Skloot och jag saknar att kunna vända på boken och se fotot av Henrietta på omslaget!

Den-odödliga-Henrietta-Lacks

Ofta vill jag också titta på baksidestexten.

Utrymmet en e-bok tar (noll plats alltså) är både positivt och negativt för mig. Positivt som sagt att kunna ha med sig jättemegamånga böcker och aldrig vara utan (om inte plattan laddar ur förstås). Negativt för att jag inte ser och minns dem på samma sätt. Och så kan man ju inte klappa om dem som man kan med en fysisk bok.

5:2-dieten – vilken het potatis!

5:2-dieten har verkligen varit poppis, särskilt sedan Michael Mosleys bok kom ut. Jag trodde faktiskt inte det skulle bli sådant tryck på löpsedlarna som det faktiskt blev. Det är väl nyhetstorka i kombination med att folk vill få bort det där fluffet runt magen som en sommar med rosévin och chips kanske gav.

5 2 dieten

Min förutsägelse (se min recension av Mosleys bok) att någon av våra svenska kostentreprenörer skulle haka på visade sig helt sann. Fast det finns säkert ett gigantiskt spel bakom kulisserna som jag inte förstår mig på med lanseringsdatum och annat.

Ulrika Davidsson lanserades som 5:2-expert i Expressen och i september kommer hennes 5:2-kokbok. Vem är förvånad? Inte jag. Det som stör mig lite med våra svenska kostentreprenörer är att de verkar hoppa på allt. Man kan ju se det som… jag vet inte. Förändringsbenägenhet? Men jag tycker det börjar kännas lite oseriöst. Släpp fram någon annan, liksom. I helgen kunde man i Aftonbladet läsa hur hon gick ner 13 antal kilo med 5:2. Men vänta, om man nu är en kostexepert och har skrivit flera böcker om GI, Nya GI med GB, Detox, Raw Food, LCHF… borde man ha några kilon kvar att gå ner då? 5:2 är ju inte kopplat till vilken mat man äter direkt, och visst finns det vissa likheter mellan de andra kosterna hon skrivit om men jag är ändå lite skeptisk. Vad blir nästa grej?

Men det är klart att det finns kritiker! Eller åtminstone de som ironiserar, förlöjligar och gör sig lustiga. Eva Franchell på Aftonbladet kallar det för ”halvsvält”, till exempel. Jag tycker det är lite trist, samtidigt som det är nyttigt med ett annat perspektiv när saker blir så här hajpade som 5:2 blivit. Och jag kan definitivt se ett problem i att äta enligt 5:2-principen om man har/har haft ätstörningar eller sådana tendenser, eller någon i familjen som har det. Paolo Roberto tycker i samma tidning att vi istället ska leva som på Okinawa (om vi är kvinnor) och som på Sardinien (om vi är män) – om vi med 5:2 vill ha ett långt liv alltså.

Alex Schulman tycker (Aftonbladet igen!) att 5:2 är djävulsk eftersom den uppmuntrar till svält och hetsätning på samma gång. Det förvånar mig inte att han sticker ut hakan! Men återigen, det är bra med flera perspektiv…

Det har kommit, och kommer att komma flera kokböcker med specialiserade 5:2-recept; snart lanseras också Mimi Spencers 5:2-kokbok med förord av Michael Mosley. En ny ”grundbok” om 5:2 av Jaqueline Whiteheart är också på gång under förhösten, på Norstedts.

whiteheart

En av alla dieter/kosthållningar som Fredrik Paulún har haft sitt finger med i spelet om, är ISO-dieten. Men det verkar ändå som att Kristina Andersson som är hjärnan bakom den. Hon är förresten också tidningen ToppHälsas kostexpert. Om man är intresserad av kaloriberäknade recept, oavsett om man håller på med 5:2 eller inte, är ISO-kokboken ett bra alternativ. Många goda recept!

iso kok

Det är så lätt för en del (som Alex alltså) att säga att det ju bara är att ”äta mindre och röra sig mer”, att man ska använda ”sunt förnuft” men det är inte så för alla. Vi har alla olika sockerkänslighet, en del av oss har störningar i ämnesomsättningen/sköldkörteln, andra har hög ämnesomsättning, vissa är smala på utsidan men feta på insidan, andra har perfekta värden men går runt med några kilo ”för mycket”. En del anser ju också att våra blodgrupper spelar roll! Och vilken ayurveda-typ man är; Vata, Kapha eller Pitta. Många är experterna som vill få oss att äta på ett speciellt sätt, vid vissa klockslag eller äta vissa saker. Andra experter vill berätta för oss hur, var, när och vad vi ska träna. Men desto fler är nog  de vanliga, icke-skolade, icke-utbildade självutnämnda experterna som tycker det är kul att kritisera, ifrågasätta och förlöjliga våra val.

Alla lika – alla olika. Live and let live. Eller i det här sammanhanget: Ät det du vill och mår bra av, och låt andra äta det de vill.

Smaklig spis!