I någon av Patricia Cornwells böcker om Kay Scarpetta, jag kommer inte ihåg vilken så jag hoppas att jag inte avslöjar för mycket, så har boven lagt gift/virus i flaskor med ansikts-sprej. Offren tror att de ska svalka sig/få persiko-hy och så blir de i själva verket sjuka.
Jag tror inte att ansiktssprej är så vanligt i Sverige men jag har en av något brittiskt märke. Men jag kan inte använda den, för varje gång tänker jag på boken:
”Psscht, psscht. Usch, får jag smittkoppor nu?”
Jag fick lite sådana känslor över vad som är verkligt och vad som är påhittat när jag läste Stephen Kings Signal där mobiltelefoner har en ganska negativ del, och det ringde när jag satt och läste den. Jag satt och stirrade på telefonen ett bra tag innan jag faktiskt kom på att jag kanske borde svara.
Häftig känsla. Kul när författare kan sätta sådana avtryck 🙂