Kategoriarkiv: Recension

Essie Fox – Sömngångerskan

Recension

97813504_Somngaersk_7347Man ska inte döma hunden efter håren och inte boken efter omslaget. Sömngångerskan var en vacker karamell till bok, men innehållet var en sådan där tråkig karamell som som inte smakar något, den smälte långsamt, långsamt och var inte speciellt god.

Jag väntade och väntade men berättelsen tog aldrig riktigt fart. Jag vet inte vad jag hade väntat mig, baksidestexten lät såhär:

Sömngångerskan är en berättelse om förlorad kärlek, mord och galenskap. Den utspelar sig på Londons teaterscener, bland 1880-talets begåvade konstnärer och i Herefordshires öde skogar och herrgårdar.

Det låter ju bra! Men jag fick ingen känsla för tiden, att det var 1880-tal. Jag vet inte hur författaren borde ha markerat tiden bättre, men jag saknade hela tiden bättre tidsmarkörer och känner att boken lika gärna kunde ha utspelat sig på 1930-talet. Det är väl inte hela världen men jag tror att författaren försökt trycka in alldeles för mycket i boken – för många intressanta karaktärer, teatern, intriger, förvecklingar… Karaktärerna kvävde varandra och berättelsens alla komponenter gjorde att mitt intresse aldrig tog riktig fart.

Jag brukar ju inte läsa ut böcker jag inte gillar, men jag trodde hela tiden att Sömngångaren skulle ta fart, att det skulle hända något som gjorde den till en bladvändare. Men nej. Visst var det bitvis intressant, men jag tror att berättelsen hade tjänat på att renodlas lite och en del karaktärer hade kunnat utelämnas.

Sömngångaren, 384 sidor (pocket), Ponto pocket, Damm förlag 2012 (recensionsexemplar)

Leonie Swann – Glennkill: en fårdeckare

Recension

Jag har småläst i Glennkill till och från sedan jag fick den i september, men fårdeckaren var inget för mig tyvärr.

Jag gillar idén och fårens olika personligheter men jag kommer bara inte in i den, det finns inget som lockar mig att läsa vidare. Däremot tror jag den gör sig bra som film, jag ser framför mig en leranimation… Eller något Wallace & Gromit-liknande…

De här fåren får nog åka med till jobbets ”donera, låna, läs”-bokhylla och förhoppningsvis ge en kollega en fåraktig läsupplevelse!

Men det finns andra som läst och gillat: Eva Johansson på Svenska dagbladet, Lotta Olsson på Dagens nyheter, Lena bn, och Gealach.

Glennkill, 313 sidor (pocket) Alfabeta 2006 (recensionsexemplar)

P.D. James – Death comes to Pemberley

Recension, ,

Jag är evigt tacksam till P.D. James för att hon äntligen fick mig att läsa Stolthet och fördom! Jag började lite med Death comes to Pemberley men kände att jag ville läsa originalet först, och det var en härlig läsupplevelse!

P.D. James berättelse fortsätter sex år efter Stolthet och fördom. Elizabeth Bennet har blivit Mrs Darcy och paret Darcy har två små pojkar. Hennes älskade syster Jane bor med sin Bingley en bit ifrån Darcys men de umgås regelbundet. Kvällen innan den höstbalen som varje år hålls på Pemberley sker ett mord på ägorna, så mycket får vi veta av baksidestexten.

Jag har (tyvärr) inte läst något av P.D. James innan så jag vet inte hur hon brukar skriva, men språket här tycker jag känns väldigt trovärdigt, och James håller i Austens karaktärer på ett bra sätt. Mycket av boken handlar om rättegången efter mordet och jag tycker det är ganska intressant att läsa de bitarna då jag antar att en sådan författare som P.D. James håller sig ganska väl till vad man vet om rättssystemet i början av artonhundratalet.

Jag tycker dock att boken är lite seg ibland, men hade den inte varit det hade den inte varit lika trovärdig. För en trovärdig uppföljare till Stolthet och fördom är det!

Jag läste boken på engelska men ville visa det svenska omslaget då jag tycker det är snyggare. Bilden kommer från förlaget.

Andra som recenserat och/eller bloggat om boken är Ellen Mattsson  (Svenska dagbladet), Hundöra, Beroende av böcker och Bokmalen.

Death comes to Pemberley, 324 sidor (pocket) Faber & Faber 2011. På svenska: När döden kom till Pemberley, Wahlström & Widstrand

Alexia K – Djävulslust

Recension

Jag hade inga förväntningar på den här boken, jag kände varken till boken eller författaren innan jag fick förfrågan om jag ville recensera den. Kul! Boken beskrivs såhär:

Sex- och bekräftelsebehov är hörnstenarna i denna eggande men framförallt skrämmande berättelse. En ung hästtokig kvinnas längtan efter kärlek leder rakt in i ett mörkt nystan av lögner, sexmissbruk och medberoende.

Alexia K är en pseudonym och jag tror att denna berättelse är författarens egna, självupplevda berättelse, men jag vet inte säkert. Bokens huvudperson Alexandra träffar en man via en nätdejting-sajt och de blir tillsammans. Passionen är stor men redan från början är det små saker som inte riktigt stämmer med den här mannen; små lögner och konstiga omständigheter. Men Alexandra dras med i förhållandet, hon väljer att inte tänka på de sakerna eftersom relationen går så fort fram och blir så viktig för henne. Som läsare vill man ruska om Alexandra, be henne ÖPPNA ÖGONEN OCH TÄNKA (ja, med versaler!). Utifrån är det ganska uppenbart att den här mannen inte är någon dröm. Mannen lever både ett dubbelliv och är sexmissbrukare och Alexandra blir medberoende och verkar själv ha ett enormt bekräftelsebehov och behov av närhet och kärlek. Eller om hon också är sexmissbrukare, det är svårt att säga.

Det är en intressant berättelse egentligen men språket kunde varit bättre och jag tror att manuset kunde ha bearbetats och korrlästs mera, vilket drar ner läsningen. Boken är indelad i ganska korta kapitel, vilket är bra, men läsaren får hoppa lite mellan berättarjaget i dåtid, berättarjaget när boken skrivs, och mannen – eller snarare berättarjaget som sätter sig in i mannens känslor och tankar. Det blir lite virrigt, man vet inte alltid vem det är som ”talar” och detta förlorar berättelsen på. Jag tycker att författaren kunde ha valt en röst, eller ett annat format för berättelsen.

Djävulslust, 215 sidor, Express you bokförlag 2012. Recensionsexemplar från författaren, tack Alexia K!

Alexandra Potter – Me and Mr Darcy

Recension, Uncategorized,

Me and Mr Darcy handlar om Emily Albright som i nutid, i New York, arbetar i en liten oberoende bokhandel (bara det tycker jag gör boken sympatisk) och har lite otur med killar. Det är den ena mer katastrofala dejten efter den andra, och hon bestämmer sig för att hon har fått nog. Och hon skyller på Mr Darcy! När hon var tolv år läste hon Stolthet och fördom och sedan dess har hon letat efter den perfekta mannen. Mr Darcy med andra ord.

Istället för att hänga med kompisarna till Mexico och dricka drinkar åker hon på en guidad Jane Austen-tur till England istället. Det är hon, pensionärerna och en sluskig journalist som skriver en artikel om varför så många kvinnor vill dejta Mr Darcy.

Gruppen åker runt och tittar en massa Austen-relaterade hus och grejer och Emily träffar helt plötsligt på självaste Mr Darcy! Ska Emily nu äntligen hitta kärleken?

Nu är det inte obekant att jag gillar Austen, Stolthet och fördom och tillhörande spinoffer. Och jag gillar verkligen Potters bok i många stycken, men det där med att Emily verkligen träffar den riktige Mr Darcy är att ta det ett snäpp för långt för mig, jag sitter och himlar lite med ögonen när jag läser. Men på något sätt blir det ändå en bra och mysig bok. Jag har ganska tydliga minnesbilder av den trots att det är över fyra år sedan jag läste den, och det vill inte säga lite då jag märkligt nog har ett ganska dåligt minne för böcker.

Andra som bloggat om boken är Hyllan och en boktoks tankar.

Omslagsbilden hittas via Ballantine Books. Jag köpte min bok i USA och tycker omslaget är rätt snyggt. Om man köper boken hos Adlibris ser omslaget annorlunda ut. Alexandra Potter verkar inte vara översatt till svenska ännu. Det är både synd och konstigt!

Me and Mr Darcy, 353 sidor, Ballantine Books 2007.

Jane Austen – Stolthet och fördom

Recension,

Äntligen har jag läst en Austen! Vet inte varför jag inte gjort det tidigare, se mitt inlägg i gamla bloggen. Jag har ju sett den underbara BBC-serien hundratals gånger, och börjat läsa boken några gånger. Och börjat lyssna på den, någon sommarkväll på semester när jag inte haft tillgång till nattlampa…

Men vilken författare hon var! Hon hade en fantastisk förmåga att teckna karaktärer. Om Mr Collins, prästen och släktingen som genom fideikommiss kommer att överta familjen Bennets hem Longbourn när pappa Bennet går ur tiden:

”Fadern hade uppfostrat honom mycket strängt, vilket hade gjort honom undfallande och ödmjuk, men detta hade motverkats av inbilskheten hos en man med svaga förståndsgåvor, som levde tillbakadraget, och en dumdryghet, som hade alstrats av tidig och oväntad medgång i livet.”

Den beskrivningen är svår att få till i en film, och det är bland annat av det skälet jag hellre läser böcker än ser filmatiseringarna. Annars tycker jag att teveserien är en utmärkt tolkning av boken.

Översättningen har jag i sig inget att anmärka på, men när jag jämför originalet med översättningen ser jag att översättaren har hoppat över vissa passager här och där, lite märkligt tycker jag.

Min läsning har varit lite splittrad, mest har jag läst den svenska översättningen, men bläddrat lite i mastodontsamlingen som syns i mitt förra inlägg. Men jag har också lyssnat lite på ljudbok via appen Audiobooks, en inläsning av Karen Savage från 2007, när jag har varit ute på promenad. Smidigt.

Stolhet och fördom (Pride and Prejudice), 299 sidor, Forum 1996, översättning av Gösta Olzon. Originalet gavs ut 1813. Albert Bonniers förlag har gett ut en nyöversättning av Gun-Britt Sundström.