Annika lottar ut en läskudde! Pepp! En sådan vill jag ha!
Den ser ut så här (jag lånade bilden från Bookseat, på bilden visas en Havana-brun)
Annika undrar vilket användningsområde man kommer utforska först och jag kommer ta den till sängs först. Jag läser alltid tills jag somnar och skulle vilja testa om det går att ligga på sidan och läsa… Sedan kommer den få följa med till frukostbordet!
Känner du dig sugen, så gå in hos Annika och tävla! Annars – håll tummarna för mig!
Dagens Top Ten hos The Broke and the Bookish handlar om jobbiga ämnen i böcker. Hu. Generellt sett gillar jag nog icke-jobbiga ämnen och feelgood bättre, om det inte handlar om deckare.
1. Varför deppar Gilbert Grape? av Peter Hedges blev jag rejält nedstämd när jag läste i tonåren. Allt är liksom jobbigt och Gilbert har typ 1000 anledningar att deppa.
2. Anybody Out There? (Är det någon där?) av Marian Keyes är väl förvisso chick-lit men ganska svart och sorglig sådan. Jag vill inte avslöja handlingen – läs den!
3. Gå din väg men stanna av Johanna Nilsson handlar om en tjej i trettioårsåldern med ätstörningar. Mycket bra, jag sträckläste den.
4. Smärtbäraren av Åsa Nilsonne handlar om en ung kvinna som gå in i andras kroppar och ta över deras problem. Smärta är jobbigt, men det är en bra bok!
5. The Bell Jar (Glaskupan) av Sylvia Plath handlar om en ung kvinna med psykiska problem.
6. Vi kallar honom Anna av Peter Pohl var det länge sedan jag läste nu, men den handlar om mobbing, misshandel och svek.
7. The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag) av John Green handlar om ungdomar som har cancer och trots det tunga ämnet känns den ganska lättsam.
8. Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell är det tyngsta jag läst på länge. Aids på åttiotalet, fy fan.
9. Ru av Kim Thúy är ganska fragmenterad men handlar delvis om flykt på båt från Vietnam. Ingen nöjesseglats, direkt.
10. Det femte barnet av Doris Lessing handlar om Harriet och David som får sitt femte barn, och varken graviditeten eller barnet blir som de tänkt sig.
Det är bröllopstider! Lyran vill därför att vi listar tre böcker som har med bröllop att göra.
1. Stolthet och fördom av Jane Austen handlar mycket om bröllop. Till större delen kanske att hitta a man of good fortune att gänga sig med, men jag tror inte jag avslöjar för mycket om jag berättar att det också blir bröllop på slutet? Jane Austen är rapp och fantastisk. Min recension finns här.
2. I’ve Got Your Number (Nya kontakter) av Sophie Kinsella handlar om Poppy, som tappar förlovingsringen som varit i hennes fästmans familj i tre generationer, och hennes mycket händelserika förlovning och bröllop. En mysig bok man blir glad av. Min recension finns här.
3. Det femte barnet av Doris Lessing handlar om äktenskap snarare om bröllop, men jag är mitt uppe i den nu och är rätt fascinerad av äktenskapet mellan Harriet och David och deras maniska barn-skaffande.
Jag är själv medskyldig till bröllopstätheten i dessa dagar, firar treårig bröllopsdag i veckan! 🙂
Jag blev taggad av Monika till den här tegelstensutmaningen som går ut på att hitta de fem tjockaste böckerna i din bokhylla som du har läst, och hitta de två tjockaste böckerna i din TBR-pile (alltså böcker man inte har läst än).
Till skillnad från Monika är jag inte så glad i tegelstenar, utan föredrar tunna till normala böcker. Mest av bekvämlighetsskäl.
Tjockaste jag har läst enligt min översiktliga okulärbesiktning av bokhyllan:
Harry Potter and the Order of the Phoenix – JK Rowling, 956 sidor
The Moment – Douglas Kennedy, 638 sidor
Anybody Out There? – Marian Keyes, 593 sidor
Mellan sommarens längtan och vinterns köld – Leif GW Persson, 575 sidor
The Little Friend – Donna Tartt, 555 sidor
Tjockaste som ligger på vänt:
Tillbaka till henne – Sara Lövestam 583 sidor
En berättelse om kärlek och mörker – Amos Oz, 573 sidor
Jag taggar…. Alla som känner sig manade (eller taggade kanske, hehe) att berätta om sina tjockisar.
Kom an, gört!
Idag är det söndag och dags för en smakbit. För flera smakbitar, kika in hos Flukten fra virkeligheten.
Veckans smakbit är zombie-anstruken. Jag läser nämligen Världskrig Z av Max Brooks. Den här boken förkroppsligar varför det är bra att vara med i en bokcirkel – jag skulle aldrig läst den om det inte var för cirkeln. Jag fick gå ända till fantasyhyllan för att hitta den, läbbigt…
Världskrig Z har undertiteln En muntlig historik över Zombiekriget och som jag fattar det så är berättarrösten en slags journalist som samlar in berättelser om kriget.
Här berättar en läkare (tror jag) om sitt möte med vad man tror vara en av källorna till zombie-pandemin (om jag inte missuppfattat det alldeles), som han ska undersöka.
Jag fann”Patient Noll” bakom de låsta dörrarna till ett övergivet hus på andra sidan staden. Han var tolv år gammal. Hans handleder och fötter var bundna med plastrep. Trots att han skavt av huden runt sina fängsel fanns det inget blod. Det fanns inte heller något blod i hans andra sår, inte i groparna på hans armar eller ben eller i det gapande tomma hål där hans högra stortå hade suttit. Han slingrade sig som ett djur; en munkorg dämpade hans morranden.
…
Men pojken gjorde ett ryck till, och jag hörde hans vänstra arm brytas av. Vassa ändar av både strål- och armbågsben stack ut genom hans gråaktiga kött. Även om pojken inte skrek till, eller ens verkade lägga märke till det, var det tillräckligt för att de båda hjälpredorna skulle studsa tillbaka och springa ut ur rummet.
Hu, alltså.
Jag läser lite annat inemellan, jag pallar inte att bara läsa Zombiekrigen…
Horan som log är den något provokativa titeln på Calle Hårds fjärde roman. Den utspelar sig i Umeå skärgård och i Kerala i södra Indien.
Vulkan frågade mig om jag ville läsa denna, och jag tänkte: varför inte? Låter som en bra deckarhistoria. Såhär beskrivs den på baksidan
Horan som log tar med läsaren på en hisnande resa till södra Indien där Jesus belönar sina utvalda med sex, makt och svenska biståndsmiljoner. Romanen visar också hur Sverige med sin förskrivning av billiga läkemedelskopior bäddar för sjukdomar, som inte går att bota.
Nils Anders Nylund är nyligen pensionerad från sitt arbete på Norrlands Nyheters familjesidor. På färjan över till hemmet på Elgön i Umeå skärgård, träffar han en utländsk flicka som är mycket rädd för sjögången. Han lugnar henne, hon somnar mot hans axel och när hon vaknar hon ler ett vackert leende mot honom.
När hon senare hittas mördad och polisen påstår att hon var en prostituerad från Indien protesterar Nils Anders för sig själv. För så där vackert, ärligt och innerligt kan ingen hora le.
Av sin nyfunna särbo blir Nils Anders övertalad att resa till Indien för att ta reda på vem flickan var. Under resan i det korrupta Kerala riskerar han sitt eget liv och hälsa, men får faktiskt med sig några ledtrådar som leder till att flickans mördare kan ställas till svars.
Jag tycker att historien är intressant, men spretig. Boken hade kunnat göras kortare och mer distinkt och den hade också tjänat på ett omtag i redigeringen då det förekommer en hel del korrekturfel. Lite av det spretiga i historien hade kanske en bra redaktör kunnat få bort också. Omslaget passar faktiskt inget vidare till historien och inte titeln heller. Men vad vet jag om att betitla böcker? Huvudsaken är ju själva berättelsen, och den fungerar, även om den som sagt är lite rörig ibland. Men berättelsens stomme tycker jag är bra och det var en intressant resa!
Även Books on my mind har läst och tyckt!
Horan som log, Vulkan 2013 Tack för recensionsexemplar!
Var nyfiken på Jellicoe Road efter att ha hört både positivt och negativt om den. 100 sidor in konstaterar jag att den inte har väckt mitt intresse. Alls.
Så varför plåga mig igenom en bok som inte ger mig något? Livet är för kort.
I veckans jerka undrar Annika om vi alltid försöker att läsa de böcker vi kan på originalspråket eller om vi hellre väntar på de svenska översättningarna.
Jag kan bara läsa på svenska och engelska, och jag läser nästan alltid på engelska om det är bokens originalspråk, särskilt om det är en av mina favoritförfattare. Dels för att jag slipper vänta på översättningen om det är en ny bok (alla ges ju inte ut i Sverige heller), dels för att jag vill hålla engelskan i trim (jag älskar engelska) och dels för att man slipper mellanmannen översättaren.
Men sedan finns ju översättare som är guld och översättningar som tillför boken någonting, eller kanske snarare hjälper läsaren med vissa tolkningar som annars skulle gått förlorade. Men det gäller nog främst äldre litteratur för min del tror jag.
Jag kan se filmen framför mig!
Tisdagskvinnorna är ett gäng från Köln som ursprungligen träffades på en franskkurs. Det var många år sedan, men de fortsätter att träffas och äta middag tillsammans första tisdagen i varje månad. En gång om året gör de en resa också. De är väldigt olika: den drivna, duktiga advokaten Caroline, den något hunsade hemmafrun Eva som alltid tänker på alla andra, kreativa Kiki som kärleken alltid strular för, rikemansfrun Estelle och slutligen stackars Judith.
Judiths man Arne dör i början av boken under sitt sorgearbete hittar Judith Arnes dagbok, som han bland annat skrivit under och om sin pilgrimsfärd till Santiago de Compostela. När det är dags för Tisdagskvinnornas årliga resa bestämmer de sig för att följa med Judith då hon vill avsluta Arnes pilgrimsvandring, som han fick avbryta på grund av sin sjukdom.
Med ledning av dagboken vandrar de iväg, och alla (utom möjligen Estelle) kommer hem med en ny syn på sig själva och sina liv.
Det här är en varm och härlig bok, bra feelgood-litteratur. Anna på och dagarna går… kallade det för mid-lit – alltså lättläst om människor (kvinnor i detta fall) i medelåldern. Jag gillar det! Jag gillar att de hittar sig själva, sin styrka i någon mening. Kanske inte Estelle, förresten. Jag gillar alla karaktärer, med undantag för Judith, och särskilt gillar jag nog Eva och slutet hon får i boken.
Detta är Monika Peetz debutroman, men hon tidigare skrivit manus för film och tv, och det tycker jag slår igenom. Boken känns väldigt filmig och jag kan gott föreställa mig att detta skulle bli en bra film!
Andra som läst och tyckt är: Books on my mind, och och dagarna går…
Köp den på Adlibris, Bokus eller Bokia till exempel
Tisdagskvinnorna, 2013 Liebel litteraturförlag. Stort tack för recensionsexemplar!
Jag behövde tre böcker med mig i handväskan idag!
Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt, som diskuterades på The English Bookshop i Gamla stan
Tisdagskvinnorna av Monika Peetz, som jag läste ut under de blommande körsbärsträden i Kungsträdgården
Och Världskrig Z av Max Brooks, som jag börjar läsa på tåget hem.
Books ABC 