Jag har fortfarande inte kommit in i Tell the Wolves I’m Home. Och nu vet jag vems fel det är!
Ulrik Munthers! Varje gång jag ser boken eller tänker på titeln hör jag hans Tell the World I’m Here.
Gah! Den är ju inte ens bra.
Jag har fortfarande inte kommit in i Tell the Wolves I’m Home. Och nu vet jag vems fel det är!
Ulrik Munthers! Varje gång jag ser boken eller tänker på titeln hör jag hans Tell the World I’m Here.
Gah! Den är ju inte ens bra.
… med Tell the Wolves I’m Home av Carol Rifka Brunt. Utan att jag vet varför. Jag gjorde förvisso ett avbrott och läste Davidsstjärnor, men jag har fortfarande, på mer än en vecka, knappt kommit 100 sidor. Den är inte dålig, det är snarare bra och jag tänker på karaktärerna en hel del även när jag inte läser, men det går… segt.
I helgen hinner jag nog läsa lite mera intensivt, hoppas den tar sig då.
Kristina Ohlsson kan det här med bladvändare!
Förra veckan lyfte jag fram hennes Paradisoffer som ett bra exempel på en bok som är helt unputdownable. Davidsstjärnor är precis lika spännande!
Har 200 sidor kvar, tänkte klämma dem idag.
Så hej på ett tag!
Här i slutet av veckan har min brevlåda börjat kännas smått magisk.
Först kom Davidsstjärnor, som jag blev väldigt glad över eftersom jag väldigt gärna ville läsa den och var osäker på om jag skulle få den. Den är så fint inbunden i klotband att jag bara vill ta med den överallt och klappa den… Tack Piratförlaget!
Sen kom boken i vars process jag varit med på ett litet hörn. Så roligt att se slutresultatet! Den här boken utspelar sig under Jenny Lindströms första hjärnspöke-besegrande år. Det är inte bara en ”vanlig” viktminskningshistoria a la kvällspressen, Jenny har verkligen analyserat och besegrat både sina hjärnspöken och omgivningens förutfattade meningar under sin viktresa. Kika in hos Jenny och läs om det andra året också!

Köp boken här, klicka på böcker och så finner du Hjärnspöken högst upp!
Är precis klar med För dig blottad. Ska försöka formulera ihop en recension till imorgon.
Så vad nu? Tell the Wolves I’m Home? Allt jag inte vet om djur? Tisdagskvinnorna?
Har anmält mig till The English Bookshops cirkel om Tell the Wolves I’m Home den 8 maj, så jag måste ju inte börja med den än på någon vecka. De andra två är recensionsex men utan datum.
Hjälp?
Snart är jag klar med Katrine Kielos Det enda könet. Har börjat med För dig blottad av Sylvia Day också, tänkte jag skulle testa på romance en gång till.
Och äntligen har Gideons ring kommit i pocket!
Idag har jag även köpt Tell the wolves I’m home av Carol Rifka Brunt också. Får se, kanske är med och cirklar om den på The English Bookshop i maj!
Jag har inte hunnit så långt in i Flyga drake, men jag vet inte om jag vill fortsätta. Huvudpersonen Amir är ju så dum!
Han har svikit sin vän Hassan, men det slutar inte där – han fortsätter bära sig illa åt mot honom också.
Ni som läst och älskat – är det värt att fortsätta?
Jenny Åkervalls Jag tjänar inte damp ned i brevlådan igår. Tack Norstedts!
Jag har inte riktigt kommit in i Flyga drake ännu så den får ligga på vänt lite. Jag tjänar inte har jag varit väldigt sugen på!
Lady Susan av Jane Austen är en brevroman, den består helt enkelt bara av brev. Då breven inte är så värst långa är det smidigt att läsa ett eller ett par i taget och sedan läsa något annat.
Det är förresten ett intressant sätt att bygga upp en berättelse på. Det börjar med att änkan Lady Susan skriver till sin svåger (jag tror det är hennes avlidne mans bror) och tackar honom för inbjudan hem till dem. Sedan skriver hon till en väninna och berättar om vistelsen. Vi får också läsa brev som svägerskan (den avlidne mannens bros fru alltså) skriver till sin mor, som modern skriver till svägerskan där de beklagar sig över Lady Susans person och beteende.
Annars är även Katrine Kielos Det enda könet bra att läsa vid sidan om. Jag har lite svårt i allmänhet att läsa två skönlitterära böcker samtidigt, jag vill gärna bara ha en handling i taget i huvudet.
Men Lady Susan, Det enda könet och Porto Francos väktare går alltså bra att läsa samtidigt!