Kategoriarkiv: Läser just nu

En smakebit på söndag – Someday, Someday, Maybe

Someday, Someday, Maybe är Lauren Grahams debutroman. Hon är skådespelare och några känner kanske igen henne från Gilmore Girls. Boken handlar om Franny Banks som försöker försörja sig som skådespelare i New York. Det är lätt att tänka sig att boken är åtminstone delvis självbiografisk, men det kanske den inte är.

Franny är i alla fall strax under trettio och har flyttat till New York och hon har gett sig själv tre år att lyckas bli skådespelare. När boken börjar är det bara sex månader kvar till hennes deadline – om hon inte gör mätbara framsteg ska hon flytta hem igen och gifta sig med sin gamla pojkvän från college. Min smakbit kommer från kapitel två och Franny ska gå på en viktig audition.

someday

Today, I have an actual audition, which helped me to arise promptly at – well, only a few minutes past – my ideal rising time of eight. But that victory is behind me, and now I stand in front of the bathroom mirror and glare at my reflection in an attempt to look menacing. I’m a matador facing the angriest bulk, but I won’t be defeated. Armed with the diffuser attachment by my side, I dip my fingertips deep into the jar of piney-smelling, jiggly Dep gel and pull out a giant dollop of green goo. Today, I’ll get you with quantity – you didn’t see that coming! Take that, hair!

I finally tear my self away from drying and scrunching to face my very small, very packed closet. Over time I’ve realised that commercial characters tend to fall into one of three types, so I’ve gotten it down to three audition uniforms: Upscale Casual (person who works in an office – black blazer with padded shoulders, collared shirt), Mom Casual (person who works at home – denim shirt or plain sweater, khakis), and Slutty (person who dresses slutty). I’m so used to choosing an outfit to play someone else, I struggle to get dressed as myself.

För fler smakebitar, gör ett besök hos Flukten fra virkeligheten!

Lördagsnöjet

I veckan fick jag hem ett bokpaket! Alla dessa är böcker jag gått och dragit på, velat köpa länge men inte kommit till skott. Borde inte köpa fler böcker, har så många olästa… Någon som känner igen sig?!

20130629-080308.jpg

20130629-080324.jpg

Det nedre paret är lite omaka kanske…

Nåväl. Alla dessa fyra (och alla andra olästa i hyllan) får anstå lite tills jag läst ut Statsrådet och döden av Bo Balderson. Den är hemskt roligt skriven, jag hittar lämpliga ”smakebitar” flera gånger om, men själva deckargåtan har inte fångat mig alls än, trots att jag läst mer än halvvägs.

Den kanske tar sig snart!

En smakebit på söndag – Och bergen svarade

Jag tycker det är en trevlig tradition att dela med mig lite av vad jag läser! Vi är ganska många som gör det om söndagarna, fler hittar den som vill hos Flukten fra virekeligheten.

Jag har precis börjat läsa Och bergen svarade av Khaled Hosseini, som handlar om syskonen Pari och Abdullah och deras familj i byn Shadbagh i Afghanistan. Syskonen skiljs åt och vi får följa deras resa genom världen, tillbaka till varandra.

20130525-072131.jpg

Smakbiten kommer från kapitel två och jag tror att Pari är på väg att lämnas bort till en familj i Kabul (det står så på baksidan i alla fall):

En stund senare stannande de för att vila i skuggan av ett klippblock. Med ett stönande släppte far vagnens styre till marken. Han krökte ryggen med en plågad grimas lyfte ansiktet mot solen. 

”Hur långt kvar är det till Kabul?” frågade Abdullah.

Far tittade ner på dem. Hans namn var Saboor. Han var mörkhyad och hade ett hårt ansikte, kantigt och benigt, med en näsa som var krökt som näbben på en stäpphök, och ögonen var djupt insjukna. Far var smal som ett streck, men ett helt livs arbete hade gett honom svällande muskler som vred sig som rottingvidjor runt armstödet på en korgstol. ”I morgon eftermiddag är vi framme” sa han och lyfte vattensäcken av kohud till läpparna. ”Om vi håller tiden”. Han tog en djup klunk, och adamsäpplet steg och föll.

Jag är inte säker på vem berättaren är, man får hela tiden läsa om ”far” och inte om ”fadern”, så det känns som att det är ett av syskonen som berättar, men vad jag fattar är bara Pari och Abdullah med på resan. Och resten av berättarrösten kommer ju utifrån… Det kanske klarnar vartefter.

Som sagt, jag har precis börjat läsa, så jag vet inte riktigt vad jag tycker än. Recension kommer hur som helst den 20 juni!

 

De skandalösa

Det är så härligt att ha den här boken och läsupplevelsen framför mig!

Denna gång får jag besöka slottet Wadenstierna under sent 1600-tal. Visst är det Skokloster Slott som står modell för Wadenstierna förresten?

Idag står ganska många mil i bil, firande av en student och tittande på en vecka gamla små tvillingar på schemat. Men jag hoppas det blir lite lästid också!

20130606-081054.jpg

En smakebit på söndag – Little Bee

Söndag igen och dags för en smakbit på det jag läser just nu. Besök gärna Flukten fra virkeligheten och hitta fler smakbitar!

Just nu läser jag Little Bee av Chris Cleave. I korta drag kan man säga att den handlar om en flicka från Nigeria, Little Bee, som lämnar en flyktingförläggning i London efter att ha varit där i två år.

little bee

Jag har ganska just börjat läsa den, och i början handlar det ganska mycket om språk. Man talar ju engelska i Nigeria också, men nu har Little Bee lärt sig ”Drottningens engelska” och det är något helt annat. Men nödvändigt, både för att kunna bli tagen på allvar och för att inte bli hemskickad till Nigeria igen.

Smakbiten kommer från sidan 9 i den svenska pocket-utgåvan:

För att kunna tala Drottningens engelska var jag tvungen att glömma de bästa knepen i mitt modersmål. Drottningen skulle till exempel aldrig kunna säga: Det var ett väldans ståhej, den där jäntan fick använda allt hon hade och lite därtill för att sno åt sig min älsklingsson, och ändå fattade alla människor att det skulle gå åt skogen för henne. Istället bör Drottningen säga: Min före detta svärdotter utnyttjade all sin kvinnlighet för att bli förlovad med min arvtagare, och man borde ha kunnat förutse att det inte skulle sluta lyckligt. Tycker ni inte det är sorgligt? Att lära sig tala Drottningens engelska är som att gnida bort det klarröda nagellacket från tånaglarna på morgonen efter dansen. Det tar lång tid, och det blir till sist ändå alltid kvar litegrann, en röd rand vid kanten som påminner en om hur roligt man har haft.

Little Bee heter The Other Hand på engelska och det tog ett tag innan jag fattade att det var samma bok. Detta är nämligen nästa bok i vår lilla bokcirkel, och då de andra läser den på engelska hade jag den engelska titeln i huvudet. Jag funderade på att beställa boken på nätet och då gjorde jag inte kopplingen till Little Bee eftersom det om The Other Hand inte står någon annan beskrivning än typ: ”Vi vill inte avslöja för mycket om den här boken, det är en speciell bok och den kommer förändra ditt liv…” Lite töntigt tycker jag och det gör att jag har/hade ganska låga förväntningar på boken. Jaja, nog om det. Jag köpte den på svenska, delvis av lathet (jag läser mycket gärna på engelska men jag läser något snabbare på svenska), delvis på grund av att jag gillar det svenska omslaget, och delvis på grund av att boken faktiskt beskrivs på det svenska omslaget…