Månadsarkiv: mars 2013

30 Days of Books – Dag 12, en bok jag gillat förut men inte längre

Bloggutmaningar, ,

Day 12, A book you used to love but don’t anymore

Hm, jag är nog ganska trogen mina älsklingar. Visst förändras smaken allteftersom tiden går, men det jag en gång gillat brukar jag nog fortsätta gilla.

Men ett tag i 20-års åldern var jag inne på lite kreddigare, kulturella, kanske till och med existentiella böcker som jag inte känner för att läsa nu. Till exempel:

Zen och konsten att sköta en motorcykel av Robert M Pirsig. Men den är mig fortfarande kär och står i hyllan tillsammans med ”uppföljaren” Lila – An Inquiry Into Morals

The New York Trilogy av Paul Auster. Köpte min utgåva i New York och läste den när jag var där på min första resa jag gjorde helt själv. Kan förresten rekommendera det – att resa själv till en storstad och promenera och läsa sig igenom staden!

 

30 Days of Books – Dag 11, hatad bok

Bloggutmaningar

Men alltså, nej. Jag tror inte jag hatar någon bok.

Jag tänkte just skriva att ”hata” är ett sådant starkt ord. Men så kom jag på att ”älska” är precis lika starkt och det ordet är jag inte alls rädd för att använda… Som ni (kanske) vet, läser jag sällan ut en bok jag inte gillar, ännu mindre om jag hatar den.

Så en mer filosofisk approach; det kanske finns någon bok som gjort skada eller människor illa så att jag skulle hata den av den anledningen? Men i så fall är det väl snarare författaren man ska vända sig emot?

Till exempel Bibeln har ju använts för att göra skada men det är ju knappast bokens fel, utan snarare den som tolkar den. Och den har ju säkerligen skänkt en hel del lycka och tröst också!

30 Days of Books – Dag 10, favoritklassikern

Bloggutmaningar,

Day 10 – Your favourite classic book

Åh, det måste bli Stolthet och fördom av Jane Austen!

Jag vet inte om någon annan klassiker har fått så många uppföljare och spin-offer? Många känner säkert sin Lizzie och Mr Darcy bäst genom BBC:s legendariska och fantastiska teveserie, så även jag. Jag är dock mycket glad över att ha läst boken också.

Men så finns det ju flera spinn-offer som sagt: Emma Tennants Pemberley, Seth Grahame-Smiths Stolthet och fördom och zombies och Jean Burnetts Who Needs Mr Darcy? jag hade ju tänkt plöja igenom alla dessa och några riktiga Austen i november förra året, men det kom lite annat emellan. Men de står ju kvar i hyllan!

Perfekt att läsa vid sidan om

Läser just nu, , , ,

Lady Susan av Jane Austen är en brevroman, den består helt enkelt bara av brev. Då breven inte är så värst långa är det smidigt att läsa ett eller ett par i taget och sedan läsa något annat.

Det är förresten ett intressant sätt att bygga upp en berättelse på. Det börjar med att änkan Lady Susan skriver till sin svåger (jag tror det är hennes avlidne mans bror) och tackar honom för inbjudan hem till dem. Sedan skriver hon till en väninna och berättar om vistelsen. Vi får också läsa brev som svägerskan (den avlidne mannens bros fru alltså) skriver till sin mor, som modern skriver till svägerskan där de beklagar sig över Lady Susans person och beteende.

Annars är även Katrine Kielos Det enda könet bra att läsa vid sidan om. Jag har lite svårt i allmänhet att läsa två skönlitterära böcker samtidigt, jag vill gärna bara ha en handling i taget i huvudet.

Men Lady Susan, Det enda könet och Porto Francos väktare går alltså bra att läsa samtidigt!

30 Days of Books – Dag 9, trodde inte jag skulle gilla men gjorde’t

Bloggutmaningar, , ,

Day 9 –  A book you thought you wouldn’t like but ended up loving.

Nu skjuter jag lite bredvid mål här, men det är för att jag inte kommer på att jag någonsin läst en bok jag inte trott jag skulle gilla och sedan älskat den.

Däremot har det såklart hänt är att jag har varit skeptisk till en bok på grund av att den blivit så massivt hajpad, men sedan har jag gillat den. Detta gäller till exempel Harry Potter-serien och älskade En man som heter Ove.

För bortåt tio år sedan lånade jag en bok av en släkting, mest för att vara artig, som jag inte trodde skulle vara något för mig men som sedan visade sig vara helt ok (men jag älskade den inte): Judith Merkle Riley – En vision av ljus. Jag minns inte så mycket mer av handlingen än att den handlade om en jordemoder på 1300-talet.

Fredrik Backman – En man som heter Ove

Recension,

Skrattet som bubblar i magen när jag sitter vis frukostbordet en lördagsmorgon och läser Ove, föreslår för min man att vi ska byta gardiner (röda ”jul”gardiner hänger kvar i mars) och han säger ”Nej inte nu, jag sorterar skruv och spik”. Glatt leende.

Jag hade berättat lite om Ove, att han åker Saab och så, men inte om hans (välsorterade) verktygslåda(or).

ove

Jag hade hört så mycket gott om Ove att jag blivit lite skeptisk till boken. Jag köpte Ove på bokrean men hade inte med honom på min topp tre reaböcker jag tänkte läsa härnäst. Men när bläddrade lite i Ove fastnade jag direkt, inte minst för det snillrika omslaget (väldigt Ove).

Åh, Ove med det stora hjärtat och buttra uppsynen, han tog mig helt med storm och jag sträckläste boken en lördag.

Inte bara Ove utan alla personer runt om kring – Lufsen, Jimmy, Den Gravida Utländskan – är så väl beskrivna, så kärleksfullt att jag blir lycklig. Som tur är kallas Den Gravida Utländskan just så bara i början av boken, i och med att Oves och hennes vänskap (eller vad man ska kalla det) utvecklas får vi läsa att hon heter Parvaneh.

Igenkänningsfaktorn är bitvis mycket hög och någonstans känner jag att jag borde förfäras, men egentligen jag blir mest glad åt att känna igen både min man och min pappa lite i Ove. Sällan har jag skrattat så mycket när jag läst en bok, omgivningen undrade nog lite…

Ove ska tydligen bli film också. Kul!

Andra som läst och tyckt är: Fiktiviteter, Romeoandjuliet, DN:s Lotta Olsson, och Enbokomdagen.

Köp en egen Ove på exempelvis Adlibris eller Bokus.

En man som heter Ove, 351 sidor (inbunden) 2012, Forum Bokförlag

30 Days of Books – Dag 8, överskattad bok

Bloggutmaningar, ,

Körkarlen av Selma Lagerlöf trodde jag skulle vara mycket bättre än vad den var. Inte minst med tanke på att filmatiseringen av den tydligen ses som den bästa svenska filmen någonsin (eller vad det var…).

Åh, jag tyckte bara den var långtråkig, ointressant och seg. Men jag läste ut den! På ren och skär envishet.

Anna Gavaldas Tillsammans är man mindre ensam läste jag i någon bokklubb för några år sedan. Den var ju ganska hajpad (och jag vet att många älskar den fullkomligt) men jag tyckte den bara var seg och tråkig och meningslös. Så den läste jag inte ut.

30 Days of Books – Dag 7, underskattad bok

Bloggutmaningar,

Day 7 – Most underrated book

Svårt. Jag är nog en läsare som i allmänhet uppskattar böcker som underskattas av många. Jag uppskattar till exempel Sagan om Isfolket av Margit Sandemo på ett visst plan. Flera plan till och med.

Nej, det är inte finlitteratur. Nej, det är inte korrläst särskilt bra (inte korrläst alls?) Nej, karaktärerna är inte unika utan återanvänds hejvilt. Karaktärerna kommer tillbaka i olika tider och skepnader och det är till och med en poäng i hela berättelsen.

Men Isfolket är underhållning. Kravlös, historisk, på många ställen härlig underhållning. Jag är ingen historiker så jag vet inte hur väl böckerna är researchade. Men min gissning är att de inte är så väl researchade och förmodligen innehåller en hel del konstnärliga friheter och faktafel.

Men so what. Jag läste dem första gången när jag gick i högstadiet och även om jag säkert var ganska historieintresserad (är fortfarande intresserad av det mesta!) så fick jag upp ögonen för historia på ett annat sätt genom dessa böcker. Det blev mera personligt än den historia man fick sig till livs i plugget, som ju mest var att rabbla årtal och kunglängder. Och det måste ju vara värt något? Kanske till och med ganska mycket.