Spännande historia med högt tempo!
Detta är den fjärde boken om advokaten Mattias och polisen (numera biträdande justitieministern) Susanne. Jag har läst de tidigare och tyckt att de varit spännande. Dock har jag fått en växande skepsis mot Thomas Bodström som författare. Hans historier är spännande, men språket är sisådär och känslan jag får av boken är lite besserwisser-aktig.
Hur som helst. Mattias och Susanne har flyttat ihop och Mattias barn bor med dem varannan vecka. Barnen är måttligt förtjusta i skilsmässan och dottern Rebecka är särskilt motsträvig mot både Mattias och Susanne.
En hackare tar sig in i regeringskansliets datorer och telefoner och skandalerna avlöser varandra när nättidningen First publicerar vad politikerna skrivit. Hackaren verkar inte bara vilja orsaka skandaler genom att ta sig in i politikernas epost, hen verkar ha farligare saker i sikte också. Susanne får fullt upp med att sufflera och styra upp justitieministern Gerd Lundin, som förresten verkar vara förföljd också.
Mattias försvarar en präst som åtalats för grov kvinnofridskränkning men säger sig vara oskyldig och det blir en ganska infekterad historia. När en av hans gamla klienter dör under oklara omständigheter får även han fullt upp. Både i upplösningen av hans två fall och i sitt privatliv blir han lite väl naiv (eller kanske snarare korkad) och det stör jag mig på.
Det är många trådar att hålla reda på, men Bodström lyckas knyta ihop dem till sist, fast måste lägga till en epilog som mest känns som en upprapning av ”vad hände sen” för att få ihop det och det blir inte så snyggt tycker jag.
Bodström har onekligen en unik inblick i både advokatyrket och rikspolitiken och det gör det roligt att läsa tycker jag. Men det blir för mycket detaljer, det är som att han måste redovisa att han faktiskt kan advokattaxan utantill och att han måste få med allt för att vara trovärdig.
Läs även vad Lotten, Litteraturmagazinet och Skrivpedagogen tyckte!
En (mycket liten) smakebit från boken finns här.
Köp boken på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel. Mitt exemplar har jag lånat av svärmor.
Populisten, 2012 Norstedts förlag, 393 sidor (inbunden)
Jag har varit nyfiken på Bodströms böcker länge nu, men har fortfarande inte läst något. Köpte en ljudbok till sambon, bara för att kolla vad han skulle tycka, men han har inte lyssnat på den än.
Det är alltid lika intressant att se hur någon annan uppfattar en bok.
Allt gott!
/May-Louise
Läste denna tidigare i år och gillade den, såsom resten av Bodstöms böcker!