Månadsarkiv: november 2012

Bokstavsutmaning: M

Bloggutmaningar, , ,

Det är måndag och dags för Malins A till Ö-utmaning. Idag: M!

Författare på M: Michelle Magorian. Godnatt Mister Tom är det enda jag läst av henne men den älskar jag verkligen. I nian fick vi välja mellan att läsa den och Anne Franks dagbok och jag valde Godnatt Mister Tom. Sedan dess (mååånga år) har jag läst om den ett par gånger och tycker fortfarande om den i vuxen ålder. Jag har även hört att den ska vara bra som ljudbok, men har inte testat det. Boken utspelar sig under andra världskriget (eller mellankrigstiden?), det är fattigt och eländigt i alla fall. Pojken Willie från London blir pladerad hos Mister Tom ute på landet och de två finner varandra efter ett tag. Jag är inte så blödig men vill minnas att jag gråtit en skvätt i denna bok. Rekommenderas!

Bok på M: Mannen som kunde tala med hästar av Nicholas Evans. Det kanske beror på att jag är hästintresserad, men jag tycker mycket om den här boken. Den handlar om tonåriga Grace och hennes häst Pilgrim som båda skadas svårt i en trafikolycka. Graces mamma tror att det är avgörande för Graces återhämtning att den svårt skadade (både fysiskt och psykiskt) hästen blir kvar i familjens ägo och skickar honom till en ”hästviskare” för rehabilitering. Boken handlar såklart mycket om hästar och hästfolk men det är också intressant att läsa om Graces återhämtning och tonårsliv, mor-dotter relationen och om familjens relation till ”hästviskaren” Tom Booker. Även den som inte gillar hästar kan säkert få ut något av denna bok. Boken filmatiserades 1998 med Robert Redford som Tom Booker, Kristin Scott-Thomas som mamman Annie och Scarlett Johansson som Grace.

Karaktär på M: Maureen O´Donnell från Denise Minas Garnethill-triologi. Maureen har haft en trasslig uppväxt i en dysfunktionell familj och hennes liv fortsätter att vara ganska trassligt genom hela Garnethill triologin (Död i Garnethill, Exil och Den sista utvägen). Hon är både rolig, svartsynt och street-smart. Garnethill-trilogin är välskriven och spännande och en lockande (mitt i allt elände) skildring av Glasgow. Läs!

Konst och satir med brev i böcker

Uncategorized, , ,

Eric Ericson är konstnär, författare och jagvetintevad. Han har bland annat publicerat böckerna Brev till samhället och Brev till utlandet. De har beskrivits som Hassan, men i bokform och det stämmer väl ganska bra. Båda böckerna (de jag har är i pocket och utgivna av Kartago) är hysteriskt rolig läsning.

I Brev till samhället skriver han brev till olika myndigheter, företag och föreningar med alla möjliga konstiga och omöjliga förslag. Han publicerar sitt brev och svaret han fått. Bland annat har han skrivit till Philip Morris, låtsats vara 11 år och ber dem sponsra hans med ett par limpor cigg, han skriver till Scholl och berättar att hans ena fot kan prata och att den alltid säger sanningen och att han vill att de ska operera bort den…

I Brev till utlandet skriver han bland annat till läkemedelsföretaget GlaxoSmithKline om att både han och hans djur har ätit tandkräm utan att må dåligt, men han undrar hur man kan sälja något som kan vara farligt? Han skriver också till The Royal Veterinary College of London och utger sig för att vara i kebab-branschen och erbjuder sig att köpa deras djur.

Åh, det är helt hysteriskt roligt för det mesta, ibland blir det lite jobbigt men ofta sitter jag och skrattar högt.

Ett bra lästips i novembermörkret!

Alexia K – Djävulslust

Recension

Jag hade inga förväntningar på den här boken, jag kände varken till boken eller författaren innan jag fick förfrågan om jag ville recensera den. Kul! Boken beskrivs såhär:

Sex- och bekräftelsebehov är hörnstenarna i denna eggande men framförallt skrämmande berättelse. En ung hästtokig kvinnas längtan efter kärlek leder rakt in i ett mörkt nystan av lögner, sexmissbruk och medberoende.

Alexia K är en pseudonym och jag tror att denna berättelse är författarens egna, självupplevda berättelse, men jag vet inte säkert. Bokens huvudperson Alexandra träffar en man via en nätdejting-sajt och de blir tillsammans. Passionen är stor men redan från början är det små saker som inte riktigt stämmer med den här mannen; små lögner och konstiga omständigheter. Men Alexandra dras med i förhållandet, hon väljer att inte tänka på de sakerna eftersom relationen går så fort fram och blir så viktig för henne. Som läsare vill man ruska om Alexandra, be henne ÖPPNA ÖGONEN OCH TÄNKA (ja, med versaler!). Utifrån är det ganska uppenbart att den här mannen inte är någon dröm. Mannen lever både ett dubbelliv och är sexmissbrukare och Alexandra blir medberoende och verkar själv ha ett enormt bekräftelsebehov och behov av närhet och kärlek. Eller om hon också är sexmissbrukare, det är svårt att säga.

Det är en intressant berättelse egentligen men språket kunde varit bättre och jag tror att manuset kunde ha bearbetats och korrlästs mera, vilket drar ner läsningen. Boken är indelad i ganska korta kapitel, vilket är bra, men läsaren får hoppa lite mellan berättarjaget i dåtid, berättarjaget när boken skrivs, och mannen – eller snarare berättarjaget som sätter sig in i mannens känslor och tankar. Det blir lite virrigt, man vet inte alltid vem det är som ”talar” och detta förlorar berättelsen på. Jag tycker att författaren kunde ha valt en röst, eller ett annat format för berättelsen.

Djävulslust, 215 sidor, Express you bokförlag 2012. Recensionsexemplar från författaren, tack Alexia K!

Från A till Ö: F som i John Fowles

A till Ö

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Illusionisten av John Fowles längtar jag efter att läsa om! Jag har läst den en gång och det är nog åtta-tio år sedan. Då tyckte jag den var väldigt bra. Dock är den tjockare än vanligt för mig, den är på nästan 800 sidor i den pocketutgåva jag har.

Illusionisten handlar om engelsmannen Nicholas Urfe som tar en lärartjänst på en grekisk ö. Under tiden träffar han Maurice Conchis som är en mystisk, extravagant och speciell miljonär. Conchis drar in Urfe i ett psykologiskt experiment och det blir ganska läskigt har jag för mig.

Fowles har också skrivit Den franske löjtnantens kvinna som även har filmatiserats med Meryl Streep. Den har jag varken läst eller sett, men jag borde väl göra det (båda alltså), med tanke på att Streep är en av mina favoritskådisar.

Gillar du John Fowles? Har du någon bra författare på F att dela med dig av?

Austen-månad: Inte bara Austen…

Läser just nu, , ,

Trots att det är Austen-månad får Jane Austen stryka på foten lite, litegrann. Jag har nämligen fått några intressanta recensionsexemplar att bita i. För någon vecka sedan fick jag hem Essie Fox Sömngångerskan. Sedan (eller om det var innan) blev jag tipsad om Nicole Krauss och hittade Kärlekens historia av  på jobbets bibliotek och nu damp ett recensionsexemplar av Djävulslust av Alexia K ner i brevlådan.

Jag håller på att läsa Death comes to Pemberley av P.D. James och har väl kommit en tredjedel kanske. Att läsa ska ju vara roligt och lustfyllt så nu tänker jag läsa vad jag är sugen på helt enkelt! Jag håller mig ju ändå till Austen-månaden genom att läsa Death comes to Pemberley.

Se där, köpslående med sig själv a la Books ABC! Behöver du en (dålig) ursäkt eller bortförklaring, kontakta mig!

Från A till Ö: E som i Jeffrey Eugenides

A till Ö

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Middlesex är det enda jag läst av Eugenides, och det var ett par år sedan. Boken handlar om familjen Stephanides som är en mycket märklig familj, med märkliga förhållanden till varandra: farmor och farfar är syskon med varandra. Middlesex är från 2003. Det var som sagt ganska länge sedan jag läste Middlesex och jag minns mest att den handlade om en märklig familj, men jag minns den ändå som läsvärd, knepig och rolig. Recension av Middlesex finns här, här och här.

Mer nyligt kom Jeffrey Eugenides ut med En kärlekshandling som recenserats av Bokhora, Jennies boklista och av Fabian Kastner på Svenska dagbladet.

Vad tycker du om Eugenides? Har du någon bra författare på E att dela med dig av?

Bokbloggsjerka 16-19 november

Bloggutmaningar, , , , ,

I veckans jerka ska vi berätta om vilka titlar vi går igång på. Roligt!

Jag är nog svag för lite romantiska, melodiska titlar.

Leif GW Perssons Mellan sommarens längtan och vinterns köld, Faller fritt som i en dröm och En annan tid, ett annat liv tycker jag mycket om. Gillar för övrigt böckerna också.

Louise Boije af Gennäs Stjärnor utan svindel och Högre än alla himlar tycker jag också är vackra titlar. Blå Koral är jag inte alls lockad av, titelmässigt, men jag tyckte mycket om Högre än alla himlar så jag ser fram emot Blå koral av det skälet.

Titlar som inte lockar till läsning kan vara lite vad som helst, till exempel Per Wahlöös Generalerna och Uppdraget.

Amos Oz En berättelse om kärlek och mörker tycker jag också är en fin och lockande titel. Har inte läst den, dock.

Joshua Ferris Then we came to the end gillar jag också. Känns munter på ett bistert sätt.

Slutligen, min favorittitel: For whom the bell tolls av Ernest Hemingway. På svenska heter den Klockan klämtar för dig, vilket är helt ok men inte lika vackert som det amerikanska originalet.

Från A till Ö: D som i Sven Delblanc

A till Ö

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Delblanc har jag inte läst något av. Men jag minns att en kollega för många många år sedan rekommenderade boken Åminne. Jag har för mig att han skrattade rakt ut när han läste, och då var jag förstås tvungen att veta vad han vad det var som gav upphov till detta.

Åminne är första delen i Delblancs Hedebysvit, där han skildrar sin barndoms Sörmland.

Har du läst Delblanc? Har du någon annan författare på D att dela med dig av?

Austen-månad: Mord, nästa!

Läser just nu,

Stolthet och fördom-spinoffen Pemberley av Emma Tennant är sådär. Förnuft och känsla är också sådär. Som jag skrev i tidigare inlägg har Stolthet och fördom ett bättre drivs än Förnuft och känsla, och även om det i mångt och mycket är samma typ av bok med samma typ av människor (tjejer vars högsta önskan är att bli gifta) så känns böckerna väldigt olika. Karaktärerna är väldigt olika också, när jag läser Förnuft och känsla sitter och och himlar med ögonen och suckar lite åt systrarna Dashwoods fjollighet (i brist på bättre ord). Det gjorde jag aldrig i Stolthet och fördom.

Jag har påbörjat både Pemberley och Death comes to Pemberley och läst ungefär lika långt i varje bok och har väl inte kommit in ordentligt i någon av dem, men Death comes to Pemberley vill jag läsa vidare i, Pemberley har inte väckt min nyfikenhet alls. Pemberley känns inte lika trovärdig av någon anledning. Egentligen är de väl lika lite trovärdiga båda två, det är ju upp till var och en att tänka vad som ”borde” hända med herr och fru Darcy. I Pemberley är Elizabeth barnlös (i början i alla fall, jag har ju som sagt inte läst ut den), men i Death comes to Pemberley har de två barn. I Pemberley har pappa Bennet dött och mamma Bennet är mer beskäftig än någonsin. I Death comes to Pemberley har det så långt jag kommit inte handlat något om Elizabeths föräldrar ännu.

Jag läser ju rätt mycket deckare i vanliga fall och kanske har jag lite abstinens och det är möjligen det som gör att jag föredrar Pemberley med Death. Så nu får både tråk-Pemberley och Förnuft och känsla stå tillbaka lite för P.D. James. Bara det att hon är 90 och fortfarande verksam gör ju att hon måste läsas!

Från A till Ö: C som i Patricia Cornwell

A till Ö, ,

I denna kategori tänkte jag presentera författare från A till Ö, med syftning på efternamnet. Hoppeligen har jag alfabetet täckt med böcker!

Cornwell är en ohyggligt produktiv författare. Hon skriver (mest) om rättsläkaren Kay Scarpetta. I persongalleriet ingår även Kays systerdotter Lucy (i de första böckerna är hon en trulig tonåring, med tiden blir hon en superintelligent FBI-agent), polisen Pete Marino (överviktig och sluskig, men smart), och Benton Wesley (älskare/sambo/särbo till Kay och FBI-profilerare).

I dessa deckare är det alltså rättsläkaren som löser gåtorna och brotten. Det är ofta spännande och ganska läskigt. Jag har nog läst de flesta Scarpetta-romanerna och gillat dem, förutom de två eller möjligen tre senaste. Varför har jag skrivit om på min förra blogg. Även DN Boklördags Lotta Olsson har skrivit om varför Scarpetta-romanerna blivit sämre på senare tid, här kan man läsa hennes text.

Vad tycker du om Patricia Cornwell? Har du någon annan bra författare på C att dela med dig av?