En bok att längta hem till!

Jag älskar den känslan, att längta hem till sin bok. Lisa Jewell är bra på att skriva sådana böcker. Av någon anledning har hon hamnat i chick lit-facket, men jag tycker inte riktigt hon passar där. Hade hennes böcker varit filmer hade de hetat ”drama” och säkert blivit sedda av fler män än som läser hennes böcker nu. Hur som helst, The House We Grew Up In (på svenska Fågelburen) är mer eller mindre ett familjedrama om familjen Bird. Det utspelar sig i en idyllisk by i Cotswolds, men ärligt talat finns det andra författare som är bättre på att frammana ”måste-resa-dit-känslan”. Familjen Birds nav är det charmiga huset och mamman Lorelei som är färgsprakande och excentrisk och en sjuklik samlare (hoarder). Pappa Colin är tyst och återhållsam, äldsta dottern Megan är ett neat-freak, andra dottern Bethan en grubblare och tvillingarna Rory och Rhys så olika som enäggstvillingar kan bli.

Barndomen är idyllisk, fram till en påskdag då en tragedi inträffar som sätter en boll av splittring i rullning. Flera år senare samlas de igen i huset de växte upp i, och det uppdagas vad som egentligen inträffat.

Läsaren får följa familjen genom flera olika berättarjag genom olika tider, vilket jag gillar, även om fokus ligger på Megan och Lorelei. Jag får dock sympati för alla familjemedlemmar och tycker det är lika givande att läsa allas perspektiv. Det är rätt skickligt gjort, tycker jag. Rätt ofta i liknande romaner brukar jag tycka att det finns vissa perspektiv och berättarjag som är ganska tråkiga.

Läs även vad Feelgoodbiblioteket, …och dagarna går och Kattugglan tyckte om boken!