En riktigt härlig historia!

London 1995. Betty Dean är 22 och har precis flyttat till London och Soho från den lilla kanalön Guernsey, där hon växte upp. Hon bodde med och vårdade sin styvfarmor Arlette, och åker till London efter Arlettes bortgång för att hitta en arvinge som nämns i Arlettes testamente. Ingen känner till den här arvingen eftersom Arlette var ganska förtegen om sitt förflutna och hävdar att hon aldrig varit i London, knappt.

London 1920. Arlette De La Mere är några och tjugo år när hon kommer till London från Guernsey för att hälsa på sina släktingar. Hon börjar arbeta på ett varuhus och springer på jazzklubbar. Hon lever verkligen loppan i de stora möjligheternas tjugotal, tills en tragedi inträffar och hon reser hem till Guernsey igen.

Bettys och Arlettes liv i London har många gemensamma nämnare men också skillnader så klart. Bettys jakt på testamentstagaren Clara Pickle är väldigt intressant och först i slutet förstår jag till fullo vem hon är och hur allt hänger ihop. Betty och Arlette har egna kapitel i boken, och författaren lyckas nästan varje gång med konststycket att berätta lagom mycket av Betty/Arlette, innan jag vill byta och läsa om den andra personen.

Det är härliga Londonbeskrivningar i boken och jag blir verkligen resesugen (vilket är mitt något flummiga mått på en bra bok) och det blir en intressant dynamik att se teveserien Downton Abbeys fjärde säsong i samma veva som jag läser denna bok…

En smakebit från boken finns här.

Köp den på Adlibris, Bokus eller CDON till exempel.