Annika frågar i senaste jerkan:
Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen?
Sagan om Isfolket, i 47 delar av Margit Sandemo, är den längsta serie jag har läst och jag tyckte att skrivandet blev sämre under tiden.
Korrekturen har aldrig varit helt hundra i de böckerna, men jag tror det blev sämre ju mer (snabbare?) hon skrev. Men den största anledningen till att jag upplevde serien som sämre ju längre fram man kommer, är att karaktärerna återkommer. Hon hade ett relativt begränsat persongalleri och persontyperna återkom flera gånger. Inte bara persontyperna förresten, utan även intrigerna.
Med det sagt, gillar jag fortfarande serien. Läste om den för ca sex år sedan och läste ju ut alla så det säger väl något!
Den serien läste nästan alla mina kollegor på ett tidigare jobb, och hade smycken av alrunrot (tror jag det var). Men jag började aldrig även om jag är nyfiken.
Ja just det, det såldes smycken också… 🙂 Det är ju aldrig för sent, men det finns ju så många böcker, man kan inte läsa allt 🙂
Men det är ju inte klokt, ingen kan rimligen skriva en serie i 47 delar och fortfarande ha originella och intressanta idéer till de sista böckerna. Folk måste lära sig att sluta skriva i tid 😀
Ja eller hur 🙂
Den serien vågar jag inte börja med;). Har ett par bokvänner som kan prata om den i timmar, hjälp!
Hihi!
Det är en lång serie det där, och kanske är det det som skrämmer mig så att jag inte ens vill testa att läsa.