Etikettarkiv: Sagan om Isfolket

Lättläst är bra medicin mot lästorka

Det var klent beställt med läshastigheten för 2017. Ungefär som för 2015 och 2016. Jag ska inte orda mer om det men nu känner jag faktiskt att entusiasmen är tillbaka med full kraft! Har väl alltid haft läslust men inte orkat/hunnit/prioriterat läsningen. AKA: somnat med boken efter två sidor. Det är en härlig känsla att vilja läsa, att avsätta tid för det, det är som att hitta tillbaka till sig själv! Jag hoppas att även blogglusten återvänder så småningom.

Det som väckt läslusten, hastigheten och entusiasmen till liv igen är faktiskt något så simpelt som kiosklitteratur. Från den 1 november har antalet lästa böcker stigit från 13 till 40 för hela 2017. Tretton lästa böcker på nästan ett år är inget fel, men jag känner inte igen mig i den siffran. 40 känns mera som jag.

Det var alltså ”Sagan om Isfolket” av Margit Sandemo jag började läsa i slutet av oktober, och som jag kommer att ha läst 27 delar av innan året är slut. Böckerna är otroligt lättlästa och ganska korta, ca 250 sidor per bok. De är inte speciellt välskrivna egentligen.   De skulle behövt korrläsas en vända till, karaktärerna återkommer i grova drag, ja till och med plotterna återkommer i stort sett. Det märks att böckerna skrivits på en väldigt kort tid. I många stycken känns det som att författaren har jobbat efter någon slags logaritm (eller kanske snarare tombola) där hon puttat in olika typer av karaktärer, omständigheter, relationer och drag av andra myter eller historier och sedan blandat och gett. Så nej, dessa böcker är inget jag är speciellt stolt över att jag återvänder till med jämna mellanrum. Men de fyller ett behov på något vis. Jag började väl läsa dem när jag var i fjortonårsåldern och har läst om dem då och då, senast för ca 10 år sedan tror jag. Även om jag inte är så stolt över att jag läser dem som sagt så vill jag heller inte sticka under stolen med att de ger mig ganska mycket läsglädje, och det har jag verkligen behövt. En del böcker och historier tycker jag fortfarande mycket om, några fäster jag mig inte speciellt mycket vid trots att de kanske är spännande i stunden. Nu läser jag om hela serien och köper de böcker jag inte har på Tradera. Längre tillbaka läste jag om enstaka böcker, de jag gillade mest. Så därför är det några jag inte minns någonting alls av, och några jag mer eller mindre kan utantill när jag väl börjar läsa.

Jag ska alltså läsa ut nummer 27 i serien (totalt 47 böcker) innan året tar slut (i skrivande stund ett dygn kvar, det blir en baggis!) och sedan ska jag starta 2018 med något helt annat. Trots att jag inte har bloggat på länge står jag kvar på några förlags sändlistor och får några erbjudanden om recensionsexemplar. Jag har inte tagit några sådana erbjudanden på länge  eftersom jag vetat att jag inte kommer blogga, men nu ska jag försöka ändra på det. Nytt år etc.

Annonser

Bokbloggsjerka: Den längsta serien

Annika frågar i senaste jerkan:

Vilken är den längsta bokserien du har läst och upplever du att skrivandet förändrades (antingen till det bättre eller sämre) längs vägen?

Sagan om Isfolket, i 47 delar av Margit Sandemo, är den längsta serie jag har läst och jag tyckte att skrivandet blev sämre under tiden.

Korrekturen har aldrig varit helt hundra i de böckerna, men jag tror det blev sämre ju mer (snabbare?) hon skrev. Men den största anledningen till att jag upplevde serien som sämre ju längre fram man kommer, är att karaktärerna återkommer. Hon hade ett relativt begränsat persongalleri och persontyperna återkom flera gånger. Inte bara persontyperna förresten, utan även intrigerna.

Med det sagt, gillar jag fortfarande serien. Läste om den för ca sex år sedan och läste ju ut alla så det säger väl något!

Besviken på slutet

I veckans bokbloggsjerka frågar Annika:

Har du läst en bok som slutade på ett sådant sätt att du blev rejält besviken?

I förstone kom jag faktiskt inte på någon bok vars slut jag blev besviken på. Surfade runt lite bland de andra svaren och hade inte läst så många av de böckerna… Det måste ju finnas flera böcker jag inte gillat slutet på, men nu kommer jag faktiskt bara på en serie:

Margit Sandemos Sagan om Isfolket. Ett släktepos i 47 delar. Generellt sett gillar jag böckerna i början bäst, men det finns några bra mitt i också. Hela serien har fått ta emot ganska mycket skit och nej, det kan väl inte räknas som ”kvalitetslitteratur”. Men jag gillar serien ändå. Fast de sista böckerna, och särskilt den alla sista i serien, spårar faktiskt ur lite. Är det något jag har svårt för så är det när författare skriver in sig själva i böckerna.